Fisik

[JimmyAberg]

Well, jag är ärlig nu:

[Kallekula]

PM?

Fast man ska väl blogga och vara oprivat nu för tiden.Om det nu detta inte en konstnärlig iscensättning.

[JimmyAberg]

Ja, PM är underskattat. Tar resten via PM.

[JimmyAberg]

Anna Sara ska vi radera allt innehåll i denna tråd och ta det över PM istället?

[Anna Sara]

Radera alla inlägg i tråden?


Skulle jag aldrig göra... Endast om jag var tvungen att skydda mig på något sett. Dessutom vill "dem" veta.. och dem är JAG i andra kroppar.

Tycker sådana här beteenden saknar substans.. att inte kunna överlämna sig ärligt liksom.. det är det som det här handlar om... att ge upp, släppa kontrollen vid gränsen..


Ta det lungt. Vi behöver bara kollektivisera sammanhanget efter så som det FAKTISKT ser ut. Vi behöver jämlikar.. det finns andra som vet samma sak fast i andra element.. som kan ge en tips om sig själv.. om allt..

[JimmyAberg]

Well, jag tänkte mer utifrån att :

[Anna Sara]

Well, jag tänkte mer utifrån att andra människor kanske inte ska behöva ta del av detta.

Detta är det ständiga misstaget. Fråga mig.

Det saknar utvidgning, vilket leder till smärta/attacker utifrån.


Jag har integrerat genom massor av människor.. eller, en del.. i alla fall. I grund och botten är det ju hela mänskligheten, och vi är "redan" klyvda.

[defuzo]

Anna Sara ska vi radera allt innehåll i denna tråd och ta det över PM istället?

Eller testa "Chat" -funktionen. Eller ja, många vägar som leder till Rom.

Det finns tavlor, och så finns det heroinister.

?

Era liv okey (MEN VI BETALAR ERAN JÄVLA SJUKVÅRD MM!!!)

Vad menar du? Betalar inte jag min egen sjukvård?

Alltså båda mina syskon käkar tunga smärtstillande.
(vet inte namnet på medicinerna, enbart jag som är kärnfrisk, ivf fysiskt)

Jag är emot droger, mediciner, och .. sjukvård (världfärden lr urk)

Varför käkar du "Tramadol"?
(och kommer din fot att bli bra igen???)

[Anna Sara]

Ehhh.. Jag vet inte om du missade att läsa vad jag skrev? Jag tar det igen: Jag MINNS INTE att vi skilldes åt! Jag minns att vi går, och jag försöker ringa folk (ringde anna 17.41), men efter kanske (max) 18.30 har jag inget som helst minne av vad som händer... total minneslucka.

Du sprang upp för kullen/stigen.. du sa att du var i "extas" och visste hur du skulle uppnå dina möjligheter, du visste hur allt hängde ihop... jag lämnade dig i fred, men sprang upp igen, och då sprang du iväg upp för kullen.. och jag gick hem..

Innan detta satt vi i ett spöregn och jag trodde först att detta var en slags verklighetsillusion (experientiell psykos/halluciation) utifrån våra sinnen.. typ att vi skulle få se alla årstidsklimaten gå igenom cykeln..

Du sa "där fick jag kontakt".. "där fick jag kontakt" osv..

Jag ville reda ut de konkerta filosofiska sanningarna (tid/rum, kaos/verklighet), men du var väldigt vag...


När sinnet/minnet började spricka, när jag följde med dig ner springandes för kullen/berget då du blev nojig.. så sa du "-ta och följ med i hans minnen" (kille kommer joggandes)..

Vi både verkade hålla med om att skeendena utanför oss vara deja vu-substanser...



-
Du klänger fast i samhället i ett ängsligt förstorat maktspel! Vad är du rädd att förlora, egentligen?


Det gick bara 1 timma och du sprang ner för berget och sa "-vi måste uppsöka vård".. (omedvetet planerat antagligen)..


Vad innebär att släppta kontrollen och överlämna sig till livet? Allt är en fet familj..

Jag tror du precis som jag behöver RIKTIGA droger. Vad är kul? Vad är värt att spela inför? Hur maximerar vi denna upplevelse?

-

Jag har höjt upp mig i en snobbism där jag inte ser "kärleken mellan mor och barn" (etc) som kärlek, eftersom det i min ytliga förståelse "kränker min helhet".. Jag har en SERIÖS RÄDSLA för att efter min död tvingas födas i en spädbarnskropp för att återgå till den högsta tryggheten och oskyldigheten (ren okränkbar tillhörighet), eftersom jag behöver bekräfta den maskulina (struktur) och feminina (känslor/hem) syntesen, konkret.. Jag är livrädd för att ur mitt dunkel "tvingas" in i de biologiska födelsearketyperna av förälder och barn igen.. Jag orkar inte. Känner hur någon verklighetsröst inom mig menar.. "det är precis det du behöver"... Men alltså.. nej..


Jag har i hela mitt liv sen kanske 1½ år (överdriver inte bygger detta på konkreta minnen av insikter) ålder.. varit både förälder och barn fullt ut i mig själv -men UTAN hem/skapande/ROT. Och därför är jag galen. Hela mitt filosofiska schema är en produkt av min tänkanderelatering mellan två existensiella punkter av förnimmelsen av att "bli till"... Med estetiken i detta är privat - kollektiv - och personlig/sexuell/egen. Jag söker BALANS i GUD eftersom ingen annan kan möta mitt behov, och jag hoppas inte gud sviker mig nu när jag imponerat så mycket med det här. Jag vill FÖRNINTA förnekelsen från alla hörn av varande. Som sagt.. de här formerna vi föds in i, det är inte ren kärlek, det är bara i ansvaret som det är det... Våra liv måste centreras i självet, det egna utforskandet, det privata behovet.


MÄNSKLIGHETEN <3



Jag accepeterar inte ert undvikande och fetischistiska flykt.

[transversal]

Ja, PM är underskattat. Tar resten via PM.

Är det inte lite väl sent? Som att ha gjort ett utvik i playboy men vara för blyg för att visa sig i shorts på stan ...

Jag fattar inte riktigt grejen. Alla människor äter och skiter. Men de flesta är inte särskilt intresserade av att visa upp avfallet för andra. Alla människor har konstiga/obehagliga/påträngande tankar, fantasier, teorier som i grunden inte skiljer sig markant från era. Men få bryr sig om att redovisa varje liten detalj i offentligheten.

Visst kan man vilja få ur sig någonting man bär på då och då - men i ert fall Anna Sara och Jimmy, känns det som att det ligger nån slags annan drivkraft bakom. Varje liten detalj ska redovisas. Till vilken nytta, undrar jag liksom.

Till Anna Sara till exempel. Vad är poängen med alla de långa monologerna? Varför inte dagbok istället? Det innehåller inte så mycket "kommunikation" till omvärlden utan är liksom mest text till dig själv. Och att behålla ett privatliv är ingen dum idé. Främst för din egen skull. Men också för att människor i längden inte orkar med folk som överöser dem med information om sina detaljerade mentala tarmrörelser. Det blir liksom för mycket.

Anna Sara (främst): Om du slutade skriva och tänka om allting, skulle du tvingas förändras agera och börja leva då? Att tänka och skriva är ställföreträdande. Det vet alla som håller på med konst. Man berättar inte om sin idé förrän den här i hamn, så att man inte förlorar drivkraften att konkretisera den. Fattar du vad jag menar? Du skriver och tänker så att du ska slippa förändras.

[Anna Sara]

Du skriver och tänker så att du ska slippa förändras.

Ja.. sant.. men meningen med min förändring rör ju sig i det sociala-mentala rummet, för det är det mötet man vill nå, när man blir ny ..hitta nya livsområden..

Handlar om en speciell ton/stil.. unika värderingar.. som total flexibilitet.. Rörlighet och expansion, osv..

Man attackerar en form/kultur som är väldigt traditionell, osv... och försöker skapa en trend för att människor ska bli friare..

[transversal]

Du skriver och tänker så att du ska slippa förändras.

Ja.. sant.. men meningen med min förändring rör ju sig i det sociala-mentala rummet, för det är det mötet man vill nå, när man blir ny ..hitta nya livsområden..

Handlar om en speciell ton/stil.. unika värderingar.. som total flexibilitet.. Rörlighet och expansion, osv..

Man attackerar en form/kultur som är väldigt traditionell, osv... och försöker skapa en trend för att människor ska bli friare..

Så det är i grunden andra personer du vill förändra genom dina monologer? Jag vet inte om det riktigt fungerar. På mig verkar dina textmassor liksom repellerande, det blir för mycket för att jag ska orka reagera. Blir snarare så att jag mer och mer slutar lyssna på dig, man orkar liksom lyssna en stund och sen tycker man "whatever" eftersom pladdret fortsätter i det oändliga.

De detaljer du beskriver är visserligen adekvata, men ointressanta eftersom de inte beskriver en helhetsstruktur utan just detaljer. Det är liksom inte där den mänskliga interaktionen sker, utan på en högre nivå, men den nivån dränks i detaljer, vilket gör att du kommunicerar sönder kommunikationen eller vad man ska säga.

[transversal]

Dessutom upplever jag att det här stream-of-consciousness har utforskats ganska noggrant i historien av till exempel Burroughs, Proust etc. Vet inte om det är så nyskapande och frigörande som du vill ha det till.

Det finns en poäng med att rekapitulera sitt liv, men det är en privat sak, och inget som egentligen gagnar någon att läsa. Snarare skapas det ett utnyttjande där du blir utsugen på din drivkraft att röra dig framåt och sensationslystna människor sitter och smaskar i sig detaljer från ditt liv av samma drivkraft som de ser big brother. Är det det du vill?

[Anna Sara]

Okej så jag ska sluta skriva på forumet eftersom det är en slags maschokistisk intellektuell onani...


Världen är min mamma, vice versa.. minneskausalitet som lossnar från sina egna ben, för att födas.. dualiteten är jordens.. jag försvarar egentligen inte uttrycket..

[JimmyAberg]

transversal:
Jag förstår inte alls din poäng.

Dock vet jag att jag aldrig blivit så kategoriskt oinspirerad som att läsa dina inlägg.

Mitt inryck är att du växt upp i en konventionell och snustorr akademikerfamilj.