Vad gör er ledsna och/eller arga

[Avantgardet]

Självdistans är nog svårt att leva utan.

Det här med att "känna sig utanför i sociala situationer" är nytt för mig, har som inte reflekterat över det på det sättet. Tror det kan bero på att jag i regel är ganska bra på att ta för mig. Vet inte om jag ens låter det "sociala" ha företräde i "sociala situationer", är du med? Typ, jag kan sätta dagordningen själv om jag anser att det är svamligt eller what not. Är inte den som spelar efter noter, har alltid föredragit att gå på gehör, och har väl aldrig direkt tvivlat när det gäller min smak. Däremot är jag väl likväl sällan, om ens nånsin, del utav en "social situation". Tycks som att jag alltid håller mig på min egen kant på nåt sätt, håller på mitt oberoende. På gott och ont, det är inget jag medvetet gör. Och det är ju ändå lite besynnerligt att jag ska vara sån djävla individualist när jag inte tror på skiten...

[Anna Sara]

Självdistans är nog svårt att leva utan.

Det här med att "känna sig utanför i sociala situationer" är nytt för mig, har som inte reflekterat över det på det sättet. Tror det kan bero på att jag i regel är ganska bra på att ta för mig. Vet inte om jag ens låter det "sociala" ha företräde i "sociala situationer", är du med?

Så vem är du - helt utan det som självreflektion "gett dig" och "ställt till med"? Det här ingen handel med rättvisan om du tror det.

[Avantgardet]

VISA KÄRLEK, världen brinner! Skitstövlar. Alla är vakna på hemmaplan just nu. Synkronicerade hjärnor, men ingen bryr sig.
[...]
Sitter och skickar ut impulser till er -döda fanskap. Helt ärligt, ni tar er DÖVHET på allvar, som om det gällde JORDISK BALANS.

Herrejävlar! Fattar ni inte -att precis INGET är någon NYHET bara en myriad av censurad närvaro? [och så vidare]

Den allvetande har talat, ännu en gång, men (fast det kanske bara är jag) jag tycker bättre om när du är mänsklig. Du har hemskt mycket starka känslor för din familj, fint att se att de betyder så mycket för dig - även om du nu ha en tendens att uttrycka dig på ett visst sätt om dem så vittnar i alla fall den frekvens med vilken de figurerar i din värld om nåt som jag tycker är rätt fint (familj, med andra ord).

Vad med dessa "impulser" du menar dig skicka ut? Denna här "väckarklockan" du försöker agera. Vad är det du känner att du måste lära mig och alla andra efterblivna djävlar? Jag frågar dig ju vad saken gäller, men varje gång flyr du bara undan. Som om det inte var så djävla angeläget ändå. Varför springer du omkring och sprider akuta panikkänslor, vad fan ska det vara bra för? Är du domedagsprofet?

[Anna Sara]

..men (fast det kanske bara är jag) jag tycker bättre om när du är mänsklig.

Du har hemskt mycket starka känslor för din familj, fint att se att de betyder så mycket för dig - även om du nu ha en tendens att uttrycka dig på ett visst sätt om dem så vittnar i alla fall den frekvens med vilken de figurerar i din värld om nåt som jag tycker är rätt fint (familj, med andra ord).

Dem, vilka är dem? Inser du inte ett behov av mitt könsbyte här och omkastning tillbaka igen? Att dels låta vara det precis så lyckligt -men inom den där plattformen jag pratar om, eftersom jag har något här att göra här även om jag flyr lite ifrån det.

Vad med dessa "impulser" du menar dig skicka ut? Denna här "väckarklockan" du försöker agera. Vad är det du känner att du måste lära mig och alla andra efterblivna djävlar? Jag frågar dig ju vad saken gäller, men varje gång flyr du bara undan. Som om det inte var så djävla angeläget ändå. Varför springer du omkring och sprider akuta panikkänslor, vad fan ska det vara bra för? Är du domedagsprofet?

Ja visste du inte det? Skulle vilja springa omkring med några gränsöverskridande vänskaper i ett varuhus med bomberjackor, impulsivt flippa med jordeminnets sentimentala djups renhet, leka med knivar och äta glass. Om jag var 16 och kåt, inte nu.

[Avantgardet]

Självdistans är nog svårt att leva utan.

Det här med att "känna sig utanför i sociala situationer" är nytt för mig, har som inte reflekterat över det på det sättet. Tror det kan bero på att jag i regel är ganska bra på att ta för mig. Vet inte om jag ens låter det "sociala" ha företräde i "sociala situationer", är du med?

Så vem är du - helt utan det som självreflektion "gett dig" och "ställt till med"? Det här ingen handel med rättvisan om du tror det.

Är det meningsfullt att ställa mig frågor som du själv inte begriper?

Kan förstås utgjuta mig i en lång dekonstruktiv utläggning här om skillnaden mellan vad och vem, men jag får för mig att det inte hade hjälpt på nåt sätt. För att fatta mig kort: det är frågan det är fel på. Det finns överhuvudtaget inget fixerat "jag", det finns ingen essens till mig eller någon annan heller för den delen. Vi är inte saker, utan närmast processer. Det är inte frågan om ett är, med andra ord, utan om ett ständigt blivande, som har sin bas i vårt görande. Och med det i beaktande så kan vi faktiskt också ge ett tillfredsställande svar på din fråga: eftersom "jaget" inget annat är än just en teoretisk skapelse (en "social konstruktion") så är det överhuvudtaget inte möjligt att tala om något "vem är du" bortom självreflektionen. Det är en implicit självmotsägelse du kommer med alltså.

Och vad menar du ens med "Det här ingen handel med rättvisan om du tror det"? Vad är det du vill säga mig? Kan du, bara för en enda gångs skull, anstränga dig för att vara tydlig, precis, och konkret? Man orkar liksom inte sitta och dechiffrera in absurdum. Jag menar Derrida är ju tamejfan som ett rinnande vatten i jämförelse. Jag skulle nog vilja påstå att det i ditt fall rör sig om lathet.

[Anna Sara]

Det är klart jag begriper vad jag säger. Det som jag begriper är det enda liv jag har.

...


Jag vill eller behöver bara göra hål på mig själv. Jag är tystnanden. Jag är för SNÄLL -behöver spontan hjälp med mig att göra något åt mig själv.




Jag är lögnen eftersom "vi ljuger" och jag "pratar därför sanning" notoriskt för att "få distans" till "det andra könet" i stort sett. Om någon fattar vad jag menar.

[Avantgardet]

..men (fast det kanske bara är jag) jag tycker bättre om när du är mänsklig.

Du har hemskt mycket starka känslor för din familj, fint att se att de betyder så mycket för dig - även om du nu ha en tendens att uttrycka dig på ett visst sätt om dem så vittnar i alla fall den frekvens med vilken de figurerar i din värld om nåt som jag tycker är rätt fint (familj, med andra ord).

Dem, vilka är dem? Inser du inte ett behov av mitt könsbyte här och omkastning tillbaka igen? Att dels låta vara det precis så lyckligt -men inom den där plattformen jag pratar om, eftersom jag har något här att göra här även om jag flyr lite ifrån det.

Vad med dessa "impulser" du menar dig skicka ut? Denna här "väckarklockan" du försöker agera. Vad är det du känner att du måste lära mig och alla andra efterblivna djävlar? Jag frågar dig ju vad saken gäller, men varje gång flyr du bara undan. Som om det inte var så djävla angeläget ändå. Varför springer du omkring och sprider akuta panikkänslor, vad fan ska det vara bra för? Är du domedagsprofet?

Ja visste du inte det? Skulle vilja springa omkring med några gränsöverskridande vänskaper i ett varuhus med bomberjackor, impulsivt flippa med jordeminnets sentimentala djups renhet, leka med knivar och äta glass. Om jag var 16 och kåt, inte nu.

Njet, begriper inget av ditt snack om könsbyte på en viss plattform för att låta något vara lyckligt. Så nej, jag inser inte behovet.

[Anna Sara]

Okej -men jag förstod vad jag syftade på, inget trixande.

[Avantgardet]

Men vad spelar det för roll om inte jag begriper? Skriver du till dig själv, eller? Du får helt enkelt lov att vara mer tydlig.

[Anna Sara]

Varför involverar du dig då ens i en diskussion -varför trycker du ner oförstådd potential eller riskerar att eventuellt göra? Varför reducerar du allt till något som heter språkliga problem? Lugna dig.


Jag skriver till mig SJÄLV ja vad trodde du -eller inte trodde?

-

Sitter fast i en sensuell buddhism i ett anspråk på ögonblicket utan att reagera.

[Avantgardet]

Varför involverar jag mig ens i diskussion? Och du sätter igång och gnäller på mig för att jag vill ha förtydliganden. Vad är grejen? Fattar ingenting. Har du nån tvångstanke som gör att du måste sitta och svamla, och liksom inte får vara begriplig? Vad fan är poängen med att skriva obegripligt? You lost me.

[Anna Sara]

[Anna Sara]

Tyvärr du fast i en kronisk logisk incest nu.  :)

[Logos]

Självdistans är nog svårt att leva utan.

Det här med att "känna sig utanför i sociala situationer" är nytt för mig, har som inte reflekterat över det på det sättet. Tror det kan bero på att jag i regel är ganska bra på att ta för mig. Vet inte om jag ens låter det "sociala" ha företräde i "sociala situationer", är du med? Typ, jag kan sätta dagordningen själv om jag anser att det är svamligt eller what not. Är inte den som spelar efter noter, har alltid föredragit att gå på gehör, och har väl aldrig direkt tvivlat när det gäller min smak. Däremot är jag väl likväl sällan, om ens nånsin, del utav en "social situation". Tycks som att jag alltid håller mig på min egen kant på nåt sätt, håller på mitt oberoende. På gott och ont, det är inget jag medvetet gör. Och det är ju ändå lite besynnerligt att jag ska vara sån djävla individualist när jag inte tror på skiten...

Det lustiga är att jag också alltid har förhållit mig till människor på det sättet. Jag har svårt att intressera mig för sammanhang som jag inte får ut något av. Ibland undrar jag om jag saknar något bara för att jag förväntas sakna det.

[Logos]

Självdistans är nog svårt att leva utan.

Det här med att "känna sig utanför i sociala situationer" är nytt för mig, har som inte reflekterat över det på det sättet. Tror det kan bero på att jag i regel är ganska bra på att ta för mig. Vet inte om jag ens låter det "sociala" ha företräde i "sociala situationer", är du med? Typ, jag kan sätta dagordningen själv om jag anser att det är svamligt eller what not. Är inte den som spelar efter noter, har alltid föredragit att gå på gehör, och har väl aldrig direkt tvivlat när det gäller min smak. Däremot är jag väl likväl sällan, om ens nånsin, del utav en "social situation". Tycks som att jag alltid håller mig på min egen kant på nåt sätt, håller på mitt oberoende. På gott och ont, det är inget jag medvetet gör. Och det är ju ändå lite besynnerligt att jag ska vara sån djävla individualist när jag inte tror på skiten...

    Din sista mening är värd att ta fasta på. Hur många revolutionärer har man inte sett som fullständigt skiter i alla som inte är med på just deras grej? Anarkister som vägrar att hälsa på sina grannar och är allmänt diviga? Man kan ju fråga sig var förändringen ska komma ifrån?      Jag har svårt för elitrevolutionärer, allt ifrån Lenin till AFA.