RÄTTIGHETEN ATT - FRÅGA?

[* KYREUS *]

Finns den: rättigheten att fråga, även om man inte kan leverera en avhandling om svaren???


( ) KYREUS

[CAUSTIX]

Vad anser du själv?

[german.timofejev]

Vist har man rättigheten att fråga. Dock kan man ju aldrig kräva att få ett svar.

[Algotezza]

Finns den: rättigheten att fråga, även om man inte kan leverera en avhandling om svaren???


( ) KYREUS

I synnerhet då. När den frågande de facto saknar svar och verkligen frågar - för att försdöka få ett svar från omvärlden.

Ojuste frågande är att ställa frågor där man redan "vet" att man har det bästa, mest genomtänkta svaret för att sedan göra ner andras svar och glänsa med det egna - som fanns där redan från början, dolt bakom frågandet.

Sedan finns det "lärarfrågor" där man som lärare vet svaret på själva sakfrågan men där man som lärare inte vet om eleverna kan svaret också. Detta vill man veta för att kunna bedöma elevernas kunskaper och förmågor  för att  i förlängningen kunna sätta betyg på dem. Kanske finns det en del "lärarfrågor" som ställs här, av "dolda lärare" här, i akt och mening att inofficiellt "sätta betyg" på andra skribenter här?

Finns den: rättigheten att svara så långt eller kort man vill på frågor som ställs?

Finns den: rättigheten att använda facktermer därför att de är mer precisa än vardagsspråkets ord?

Finns den: modet att be om ordförklaringar när man inte förstår ovannämnda termer med risk att framstå som - hemska tanke - okunnig och mera "av" än "på" inom filosofins domän?

/Algotezza

[Minded]

Fråga inte med en dold agenda som anledning. Smid inga ränker. Håll inte fast vid något. Samma med svarande. Och annan teknik.

Detta är förvisso barnets rättfärdighet, renhet, oskuld. Att inte ens reflektera över huruvida något är rättfärdigt eller inte. Det är mäktigt.

[german.timofejev]

Finns den: rättigheten att fråga, även om man inte kan leverera en avhandling om svaren???


( ) KYREUS

I synnerhet då. När den frågande de facto saknar svar och verkligen frågar - för att försdöka få ett svar från omvärlden.

Ojuste frågande är att ställa frågor där man redan "vet" att man har det bästa, mest genomtänkta svaret för att sedan göra ner andras svar och glänsa med det egna - som fanns där redan från början, dolt bakom frågandet.

Sedan finns det "lärarfrågor" där man som lärare vet svaret på själva sakfrågan men där man som lärare inte vet om eleverna kan svaret också. Detta vill man veta för att kunna bedöma elevernas kunskaper och förmågor  för att  i förlängningen kunna sätta betyg på dem. Kanske finns det en del "lärarfrågor" som ställs här, av "dolda lärare" här, i akt och mening att inofficiellt "sätta betyg" på andra skribenter här?

Finns den: rättigheten att svara så långt eller kort man vill på frågor som ställs?

Finns den: rättigheten att använda facktermer därför att de är mer precisa än vardagsspråkets ord?

Finns den: modet att be om ordförklaringar när man inte förstår ovannämnda termer med risk att framstå som - hemska tanke - okunnig och mera "av" än "på" inom filosofins domän?

/Algotezza

Jag tror att man har rättighet att svara kort eller långt på frågan. Hur lång svaret skall vara beror på om den långa svaret ger bättre förklaring eller inte.

Det finns rättigheten att använda facktermer bara då när man vet att mottagare förstår dessa termer. Då är dom mer precisa än vardags språket. I annat fall skall man använda vardagsspråket.

Jag tror att hos många finns inte modet att be om termens förklaring.

Generellt sätt tycker jag att man ska anpassa förklaringen till mottagares nivå.

[Algotezza]

Hur når man kunskap om mottagarens nivå? Och vilka är mottagarna på detta forum? Befinner sig alla på samma nivå? Om inte, hur anpassar man sig då? Lägger man sig lågt (då blir det urtrist för en del) eller lägger man sig  i mitten (där kanske ingen finns)?

/Algotezza

[german.timofejev]

Man måste ju försöka anpassa sig efter mottagaren. När man pratar med någon så kan man ju försöka lista ut hur pass ska kunnig är personen i fråga. Utifrån det får man sedan förklara.

[Algotezza]

Man måste ju försöka anpassa sig efter mottagaren. När man pratar med någon så kan man ju försöka lista ut hur pass ska kunnig är personen i fråga. Utifrån det får man sedan förklara.

Ja, om det blir någon form av dialog. Annars får man gå på känsla/ intuition...

/Algotezza

[Johan Ågren]

Finns den: rättigheten att fråga, även om man inte kan leverera en avhandling om svaren???


( ) KYREUS

Det tycker jag, men jag tycker också att man ska ha en vilja att reflektera över svaren man får. Ser att vissa försöker dölja propaganda bakom retoriska frågor. Jag la ett par sådana trådar i papperskorgen.

[german.timofejev]

Man måste ju försöka anpassa sig efter mottagaren. När man pratar med någon så kan man ju försöka lista ut hur pass ska kunnig är personen i fråga. Utifrån det får man sedan förklara.

Ja, om det blir någon form av dialog. Annars får man gå på känsla/ intuition...

/Algotezza

Javisst ifall det inte är dialog då får man gå på känslan ifall man inte känner till målgruppen

[* KYREUS *]

Den sk hänsyn man skall ta till

HUR

man svarar, står den i proportion till

egen upplevd förträfflighet -


eller fenomenet att den frågande skall få känna sig trygg

att (våga) fråga?

[Sceptisk]

Även om det skulle kunna gå att argumentera för en sk "rättighet" att få ställa en fråga så är det en ganska märklig inställning. Eller, inte märklig med tanke på att vi verkar behöva rättigheter bara få röra på oss eller få vara ifred. Men faktum är att man behöver ingen rättighet varken för att ställa frågor eller något annat. Vi är inga slavar, oavsett om någon annan anser att vi är det.

[* KYREUS *]

Tråden betingas av sk på förekommen anledning.

Med det menar jag hur åtskilliga härinne

sökt kunskap just genom att fråga;

frågat och kanske nöjt sig med att lyssna

och läsa in andras tankar och berättelser.


Från och till har den goda ambitionen och egentligen "vänligheten"

bemötts med nedlåtande kritik, som om den som frågade var en fåntratt,

eller feg jävel som inte vill gå ini debatt och verbala slagsmål.

En mycket märklig situation egentligen för IRL är det mycket möjligt och vanligt

att gå och lyssna på paneldebatter utan att varken öppna käften eller deltaga i debatten.

Nej, helt enkelt bara för att lyssna och lära.

Den fråga man då först innan ställde, var ju till sig själv:

- Vill jag veta mera om det där? Ja, det vill jag.......

- Men du är ju ingen expert i frågan, vad tusan har du då där att göra?

- Jag svarade just på det: jag vill lära mig mera i frågan.


DOKTOR KLOK svarade då: säg vad du tycker din fega jävel. Sitt inte och svamla.

ASCKULTANT KARLSSON gick då vidare skakande på huvudet åt Piedestal Professorerna.


Så typ. Om man så säger...


(  :?:  :?: ) KYREUS

[Sceptisk]

Om vissa personer inte vill lyssna eller samtala i god ton så kanske det bara är enklast att låta bli att försöka prata med sådana människor. Det finns andra, det finns dom som är intresserade, det finns dom som kan föra ett värdigt samtal, sådana människor är andningshål som bör stödjas och uppmuntras, de övriga är nog bäst att ignorera.. man behöver ju inte svara på allt som sägs