Kan de tu skiljas åt?

[idi]

Angående Algotezzas fråga om saker vi inte gör.

Vi speglar oss i andra. Vad vi upplever och sedan gör istället för det de gör som vi inte kan göra, är en reaktion (allt är reaktioner /motreaktioner) på detta, tänk relativ fattigdom och innefatta sen allt du lägger i begreppet makt. Vår föreställningsvärld - handlingsutrymme, vilka vi är, påverkas av allt alla gör. Och bakom det ligger ideér och begrepp (typ den riktiga makten), vilka vi bär upp och omformar.

Det här kanske mer udda... Vi kan alldrig vara bara ideér. Sitter vi inlåsta utan nån möjlighet till påverkan och reaktioner/motreaktioner är vi ingenting mer än en idé. Detsamma om våra ideérs påverkan på de som tar del av dom blir utan praktik. Mot bakgrund av 1a stycket, att våra ideér är en bakomliggande "makts" ideér (men inte destomindre våra) så tycker jag praktiken, på ett trial and error mässigt sätt, mer blir av vad vi är, kan risas eller rosas för.

Förutsättningen för att skilja praktik från idé är kanske att idéer folk har inte speglar hur de faktiskt kommer handla när de väl sätts på prov liksom de inte kan sätta in sig i de andras praktiska verkligheter vilka ideérna rör?

[Harald Davidsson]

Jag vet inte vad du heter, för inte heter du väl skogsälvan,
jag gillar John Holms Maria, Maria, han är en mycket fin
människa och kommer säkert klara sig då floden kommer.


Du med snaran

din mask ska falla

återigen ska
ansiktena lyste till av en vild anarki

varför kom du aldrig
tog upp mina
händer

hur mycket snö
vintern varade
i hundra år

de blåa fingrarna
låg på botten
av kölden

jag föll ner i dina ögon, Maria
emot ditt oändliga hjärta,

du tog bort döden från mina läppar
när du kysste mig
kunde jag gå på vatten

svävade jag genom solens alla bränder
utan att förlora mig själv

elden gick rakt igenom
mig
utan  några spår
i köttet

jag var en oförstörbar

dina kyssar
fyllde mig

att aldrig ge upp

[Skogsälvan]

Du vet att jag tycker mycket om din poesi, Harald. Frågan är varför du murar upp en vägg där det står en stor skylt att jag äga icke tillträde samtidigt som du insuinerar att du vill ha kontakt. Hur 17 ska jag veta hur jag ska bete mig? Du har ingen stabil hållning mot någon här. Nog för jag har problem, men du skyller över dina på mig också. Jag heter inte Maria.

[Harald Davidsson]

Din hjärna är en labyrint, dina ord som roliga husets speglar.
Maria bor nära mig här i Indien.

Din Guru avantg. som du gillar puckla på dig,
för att du då klarnar som Heidegger säger.


Gud jobbar lite annorlunda
han ger kärlek i kroppen
sen testar han genom att en själv rumlar runt i världen

[Skogsälvan]

Din hjärna är en kokosnöt, massivt skal
mjölken finns i mitten.

Din guru, du i egen hög person, är vänlig nog
att spegla skiten på andra

för din skull
så inte din jord ramlar omkull.

(Far, jag kan inte få upp min kokosnöt...)

[Avantgardet]

Lägg ner gudstramset. Behöver du verkligen söka skydd i det där fjäderfäets famn för att finna ett värde med din existens Harald? Är det inte något småaktigt och vulgärt i att Gud skulle vilja se sitt namn överallt? Att han skulle vilja vara en "kändis" som alla sprang omkring och trodde på? Kan bara tala för mig själv, och knappast för någon Gud jag ändå inte kan förmå mig själv att tro på, men hade jag varit Gud så hade jag raderat mig själv från historieböckerna helt. Jag skulle absolut inte vilja stå som ursäkt för vilken idioti som helst, och skulle min skapelse vara sådan att man tillgrep mig för att urskulda sig, så skulle jag krypa tillbaka under den paradoxala olyftbara sten som jag en gång kom fram inunder.

[Harald Davidsson]

du lever i det psykotiska rummet,
du har ännu inte hittat dörren ut
men en dag kommer du kanske göra det
och då kommer du in i ett nytt rum som
heter det neurotiska rummet
och din Gud är piller doktorn

jag sitter under trädet
harald Adam

[Skogsälvan]

Adam HarAl(l)t/d? Jo, men lycka till.

[Harald Davidsson]

Vi alla är Gud,
men också människa

och att vi är människa menas att vi inte förstått
att vi är Gud

vi lider alltså inte av storhets-vansinne
men av litenhets-vansinne

[Johan Ågren]

Lägg ner gudstramset. Behöver du verkligen söka skydd i det där fjäderfäets famn för att finna ett värde med din existens Harald?

Ah, Samuel Beckett, eller hur?

[Avantgardet]

Lägg ner gudstramset. Behöver du verkligen söka skydd i det där fjäderfäets famn för att finna ett värde med din existens Harald?

Ah, Samuel Beckett, eller hur?

Hade faktiskt Majakovskijs skomakarkniv i åtanke, och uppsprättandet av fjäderfäet härifrån till Alaska. Kul att mina referenser inte visar sig allt för uppenbart. Becket spelar nog mer i kulisserna för min del, naturligtvis finns han där, men han intar sällan scenen och rampluset. Han är nästan lite för sofistikerad för min högst profana smak. Till och med när han skriver "fylleramsor" blir det liksom för invecklat. För mycket Magnell, för lite Pugh.

Fast när du säger det... den där olyftbara stenen känns lite som en allusion till monologen utav den där "hästen" eller vad det ska föreställa i Godot.

[Johan Ågren]

Minns en fin sentimental period i mitt liv där jag lyssnade på storseglet och drack mig redlös. Och nej Beckett passade inte in där. Beckett ingick snarare som ingrediens när jag semare sökte "bota" min sentimentalitet.

[Algotezza]

Vi är alla människor av  kött och blod med hjärna och hjärta och vi handlar i världen, gör saker, skapar saker. Vi är alltid mer än vad som kan fångas i en filosofisk eller vetenskaplig  formel eller via en verbal beskrivning. Vi kan aldrig fullt ut förstå varandra och jag fattar inte allt jag gör. Tycker ibland jag är vidrig mot andra, även om den andre inte märker det alltid (kan ju handla om att ha en vänlig polerad yta utåt med en sarkastisk djävul bakom örat som viskar elaka kommentarer om dem jag ler mot), samtidigt som en annan del av mig kan mysa åt det och ytterligare en nivå bara kollar vad som sker utan att värdera. Allt detta är aspekter av vad jag så att säga är och gör mig till genom inre och yttre handlingar.  

Om jag tänker eller också skriver ner mina tankar, gör musik av det, ett konstverk, offentliggör dem, gör väl ingen skillnad? Det är väl lika mycket en del av vad jag gjort mig till som genom att handla... Varför skall jag se det som skilt från mig? Varför skall andra även göra det för att förstå det? Jovisst, det förenklar hanteringen om vi slipper ta med olika aspekter av verkligheten när vi bedömer det ena eller det andra. Bara vi vet det och inte låtsas presentera sanningen och inget annat än. Det finns alltid mer. Varför skall jag ta avstånd från mina verk, vad jag gjort och se det som något som inte är jag? Det enda jag   inte vill se som mig själv  är min avföring. Den tar min kropp materiellt avstånd från genom att utsöndra, den alienerar jag mig gärna från. Det är klart ser man vad vi gör, våra handlingar och vad vi skapar, som en sorts utsöndringar, är det självklart så att vi tar avstånd från det och inte vill kopplas ihop med det. Men jag ser inte det jag skapar av texter etc. som hjärnans avföring och jag tar inte avstånd från det. Andra må göra det.

Världen är mer än vår verbaliserade bild av den, eller vår hjärnmässiga föreställning om den.  Om vi bara orkar med vissa dimensioner av den åt gången när vi bedömer något, någons verk eller handling, må det vara hänt så länge vi inte låtsas komma med några ultimata sanningar. Man kan ta fasta på helt andra dimensioner och skapa andra bilder. Lika relevanta. Våra bilder av verklighehe kan inte alltid sammanfogas men de utgör bilder av samma  verklighet. Fast fan tro't. Det är väl det faktum att vi UFOs tror oss via  ett gemensamt språk kunna skapa en intersubjektivt giltig bild av detta "något" som gör att vi tror att den värld som vi menar finns bortom språket är gemensam. Vad är en människa bortom/ utan sitt språk och sina handlingar i yttre och inre mening?



Varför skambelägga och icke-PK-fiera personangrepp? Det är ju bara ett av många sätt att vara "osaklig". Det finns en djävla massa andra sätt som går an och som inte alls är lika roliga. Men det beror på hur det görs. Det skall göras med finess och inte på nättrollerimanér. Bara dumhet är skamlig, den  uppblåsta maktfullkomliga, von oben.

Man känner trädet på frukten. Sådan frukt, sådant träd. Ruttna frukter kommer från ett träd som börjar förfalla, ruttna inifrån. Är det personangrepp att påpeka detta? Kan frukten ses som isolerad från det träd som burit det?

Jag sitter förstås här och småsvamlar efter en dag av fyra långa lektionspass och ett arbetslagsmöte. Ordrunkar  lite för att komma  i form att cykla hem.

Sorry. Detta är nog inget att läsa. Men jag låter det stå kvar för att se vad som sker.

/Algotezza

[Johan Ågren]

Beckett kallar Gud för ett "fjäderfä" i en prolog till en av hans diktböcker, kommer inte ihåg vad den hette. Det var mycket hönsmetaforer och äggläggning

[Harald Davidsson]

Fast när du säger det... den där olyftbara stenen känns lite som en allusion till monologen utav den där "hästen" eller vad det ska föreställa i Godot.



du menar kanske Indianen
i Gökboet

med sina förSokratiska
ögonfransar