Jonas Nystrom skrev:Värst vad alla verkar vara överens om att det, objektivt sett, inte finns någon objektiv verklighet... Jag blir en smula konfys. Hur kommer det sig att en människa kan påstå att det inte finns någon sanning, inte finns någon objektivitet osv , utan att sätta sig själv i halsen? Jag får bara inte ihop det. Det förefaller mig lika självmotsägande som det populistiska påståendet "allt är relativt". Då skulle ju även detta påstående vara relativt. Men då skulle allt INTE vara relativt. Bara relativt relativt!
Om jag kan iaktta innehållet i mitt medvetande, är jag inte objektiv då?
jn
Det finns få områden som blir så röriga som diskussionen om "objektivitet" och "verkligheten". "Objektiv" är ett begrepp som i detta sammanhang uttrycker ett förhållande, dvs ett förhållande mellan ett subjekt som upplever, iakttar, tänker osv OM något annat ("verkligheten"). Att tala om en "objektiv verklighet" är ett meningslöst yttrande. Det man möjligen kan säga är att det är ett objektivt konstaterande att verkligheten finns. Vad man nu kan mena med det. Det hela handlar om två olika problem. Det ena är - "finns" verkligheten? - och i så fall hur är verklighetens beskaffenhet? Det andra är - går det att uppfatta och beskriva den där verkligheten så att den återges i exakt samma skick som den är i sin egen verklighet?, dvs går det att vara "objektiv"?. Det är som sagt två olika problem. Så ser jag det, men det har jag tjatat om i så många sammanhang utan nåt som helst genomslag att jag antingen har missat nåt eller inte kan uttrycka mig tillräckligt redigt.
