Vem ska ta hand om mig nu?

[hermit philosopher]

Hej BuySeeChair10,
Jag känner tyvärr absolut igen mig. Du har i stort sett beskrivit mitt emotionella tillstånd fram tills det att jag var ungefär 30 år gammal! Numera mår jag väldigt annorlunda dock, och jag inser att det inte är dig till större tröst att jag säger dig att man definitivt kan ta sig ur tillståndet men, samtidigt kan jag ju inte gärna ljuga

Du nämner att du går i terapi. Får jag fråga, vilken sorts? Olika metoder är ju effektiva på olika individer och jag tycker inte man ska hålla sig till en typ om man inte känner att ens tankesätt förändras (själv slösade jag bort över tio år på psykoterapi, som inte hjälpte just mig över huvudtaget; det var ett misstag, anser jag idag). För, även om det inte låter vidare lockande [ibland, kanske t o m skrämmande elakt och fel!], är det nog just tankesättet som ställer till det och som därför bör omvärderas.

Som effekt av så många människors inblandning, kan ingen egentligen kontrollera kontexten till sitt eget liv; vi kan inte förändra det som har varit eller helt styra över det som ska blir. Det vi däremot har fullständig makt över, är hur vi personligen väljer att förhålla oss till omgivningen och oss själva.
Låter det osant, kan det bero på en vanlig betoning av personliga förhållningssätt (utgångspunkt, tolkning, slutsats, attityd) som kausalt determinerade Men, vi bör inte glömma att, bara för att omständigheterna säger att det är förklarligt om en viss person skulle tänka/göra si eller så, betyder det aldrig att denna person inte själv kan ge sig fan på att motarbeta sådana sannolikheter!

Jag hoppas inte att det verkar som om jag ber dig "rycka upp dig" här. Att ändra perspektiv på livet, innebär att ändra på hur du förstår och ser på precis allting - det gör man inte bara genom att "vilja det" [fast man måste tyvärr verkligen vilja det också!].

Jag känner inte dig och vet inte hur du ser på livet idag; därför kan jag inte föreslå alternativa vinklar...

Medan det alltid finns någon vars självsäkerhet övergått till en arrogans de själva till sist ej längre stått ut med, finns det även alltid någon vars ödmjuka inställning utnyttjats tills den utplånat dem helt.  
Om vi betänker hur ofta självgoda människor påpekar andras svagheter och, hur sällan självuppoffrande personer tycker att andra ställer upp på dem; så kanske dessa karaktärer [syn på och inställningar till livet] inte alltid sett upp till varandra. Ändå tycks långt ifrån ovanligt att det synsätt som kan berika en mest, är det man allra minst vill velat befatta sig med...

[Harald Davidsson]

BuySeeChair10,


Vad behöver du mer,
du har ju redan fått allting, hjärna, ögon, kropp, händer mun osv..

Men det tycks vara så att du inte kan använda dig själv,

någonting som hindrar dig från att leva som du VILL.

du kanske sitter fast i det mekaniska, Roboten, vanor, rutiner


försök skapa kaos,,,,överallt.

[nytt namn]

du kanske sitter fast i det mekaniska, Roboten, vanor, rutiner


försök skapa kaos,,,,överallt.

Timothy Leary - How To Operate Your Brain: 'The natural state of the brain is chaos'
http://video.google.com/videoplay?docid=-5513097972897939612#

[Zokrates]

Timothy Leary - How To Operate Your Brain: 'The natural state of the brain is chaos'

Det naturliga tillståndet i hjärna, kaos? Knappast, hjärnan är ett organ som evolutionen tagit fram just för att bereda ordning i kaoset, innan vi fyller på den med idiotisk kvasikunskap, så råder det knappast kaos i barnets hjärna.
Jag ser det som ännu ett försök att rättfärdiga det av människan skapade kaoset, förvridna tankar som går ut på att skapa en total oordning utifrån de få styrandes intressen, det mynnar ut i att allt skall ifrågasättas så att endast tvivel utan handling återstår, detta är indoktrinering. Ingen skulle behöva lida om vi inte vore så förbannat vilseledda om vad det egentligen innebär att vara en genuin människa.

[Harald Davidsson]

Zokrates


hjärnan är ett organ som evolutionen tagit fram just för att bereda ordning i kaoset skriver du


hur vet du det, så bestämt?

Och i vilket kaos menar du????????

[Harald Davidsson]

Jag trodde inte du var Darvinist, Zokrates, men en andlig människa.

Jag har inte läst ...Timothy Leary.. men jag tror han menar,
att ifall det förflutna och det framtida badar i kaos
kan vi leva spontant, äkta och harmoniskt i nuet.

[BuySeeChair10]

Minded, kort, J R Auk, Johan Ågren, lösdrivaren, MrM, mullback, Skogsälvan, hermit philosopher - tack för era personliga, intressanta, tankeväckande, empatiska svar. Jag hade hoppats på att någon skulle svara och så var det så många som gjorde det, det är jag innerligt glad och förundrad över. Vem var det som skrev det, J R Auk kanske? - människan är underbar. Det tycker jag också, alltid, även i mina värsta stunder.

Mitt tillstånd av negativa tankar och känslor gör så att det känns oöverkomligt att försöka besvara era inlägg ett och ett, även om det är det jag helst av allt skulle vilja göra. Jag har tänkt så mycket på det ni skrev - allt från kloka tankar om samhället till diskussionen om mediciner och peronliga svåra erfarenheter från era egna liv som ni har delat med er av.

Oavsett om jag håller med om innehållet eller inte i era inlägg har jag en överordnad känsla av det ni alla skrev, och det är att jag inte är ensam. Inte för att ni såg mig i min nöd utan för att jag kan läsa, både direkt och mellan raderna, att jag har det långt ifrån värst. Det hade jag aldrig kunnat inse om någon av er hade försökt banka in det i huvudet på mig och sagt: "Tänk positivt, det finns alltid de som har det värre", eller: "Hur kan du tillåta dig själv att må så dåligt när så många i världen lider?" Sådana kommentarer hade jag själv kunnat komma med för bara några få år sedan, om någon av er hade skrivit det jag skrev.

Det finns så mycket att säga men jag hoppas att jag har fått fram det viktigaste.