Är du en äkta människa?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
En människas form är där hon lever och existerar.
I formen finns ideal, drömmar, misslyckanden, sorg, ilska och datorer.
formen för en individ är del av sitt eget och sitt yttre.
Harald, hur mycket du än stöter bort saker, så finns dom kvar.
I en värld där man ska tillfredsställa det egoistiska i för stor skala, så försvagas gruppen.
finns inte gruppen så upplever människor meningslöshet och individen försvagas.
det måste finnas en sund balans i allt som existerar.
I formen finns ideal, drömmar, misslyckanden, sorg, ilska och datorer.
formen för en individ är del av sitt eget och sitt yttre.
Harald, hur mycket du än stöter bort saker, så finns dom kvar.
I en värld där man ska tillfredsställa det egoistiska i för stor skala, så försvagas gruppen.
finns inte gruppen så upplever människor meningslöshet och individen försvagas.
det måste finnas en sund balans i allt som existerar.
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Harald Davidsson skrev:En äkta människa formar sin egen värld utifrån sitt subjekt,
och kompromissar aldrig med ondskan,
hon är ej till salu,
hon är utan korruption
Ja du har ditt mantra....
Men jag är av den åsikten att människan formar sin värld efter objekt som subjekt.
jag tror för att bli ett med allt är precis som det låter, ett med allt och då kan man blir fri.
Vad finns i allt ?, ja där finns du, solen, hitler, zokratess, gud, havet, datorn, och några få saker till.
hur ska du bli fri ? hur ska du nå brahman ?
Ondska finns i allt vi gör.
vem är ondskan ?, det är vi.
Beskrivs inte Shiva som både ond och god ?
Vi accpeterar inte ondska, men den är en del av vår existens och del av vårt materiella liv.
vi kompenserar ondskan med våra subjekt, kärlek eller omsorg.
Men jag tycker inte att vi ska sluta leva som människor bara för att konsekvensen av det vi gör ibland blir ont.
Att ignorera andra är väl den värsta ondskan av alla ?, att stöta ut människan från gruppen.
Det är ganska vanligt att folk ignorerar och stöter bort varandra.
Det jag gillar bäst i livet är stunder då någon person höjer upp en (svagare) medmänniska. En top tio känsla att se sådant.
vem är ondskan ?, det är vi.
Beskrivs inte Shiva som både ond och god ?
Vi accpeterar inte ondska, men den är en del av vår existens och del av vårt materiella liv.
vi kompenserar ondskan med våra subjekt, kärlek eller omsorg.
Men jag tycker inte att vi ska sluta leva som människor bara för att konsekvensen av det vi gör ibland blir ont.
Att ignorera andra är väl den värsta ondskan av alla ?, att stöta ut människan från gruppen.
Det är ganska vanligt att folk ignorerar och stöter bort varandra.
Det jag gillar bäst i livet är stunder då någon person höjer upp en (svagare) medmänniska. En top tio känsla att se sådant.
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
I min tråd ,,ondskan är en effekt av konkurrensen försökte jag ta upp sanningen om ondskan,
men som vanligt slaktades
en sådan tråd som försöker spegla det som verkligen är..
men just genom olikheten skapas möjlighet till ondska, till lögn osv..
så man skulle också kunna säga att ondskans egentliga orsak är
avunden
men en äkta människa är ej avundsjuk,
men som vanligt slaktades
en sådan tråd som försöker spegla det som verkligen är..
men just genom olikheten skapas möjlighet till ondska, till lögn osv..
så man skulle också kunna säga att ondskans egentliga orsak är
avunden
men en äkta människa är ej avundsjuk,
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Marko skrev:Det var en god poäng med ondska via avund.
Funderade direkt på om jag agerar orättvist,
blir folk ledsna eller avundsjuka ?, är det avund ?
subjekten ser att hennes värde inte räcker till för att vara del av gemenskalpen.
avundsjukan tror jag är roten till all ondska,
och sex-avunden är den värsta sortens ondska,
de flesta präster är mycket fula,
ingen kvinna vill ha ett ligg med dom,
men de försöker ändå nå vaginan
men genom ett magiskt manipulerat vis,
precis som de flesta rika är fula,
men ändå får det vackra därför att de ger pengar
En äkta människa är en som kan tala om vad som är sant.
Men han är inte äkta förrän han har blivit bekräftad av andra. Men man kan bli bekräftad på ett undermedvetet plan. Kristus blev det. Alla älskade han och han älskade alla, men på det medvetna planet så var det annorlunda för där hatade de honom.
Till exempel genom att se sig själv utifrån kan man se vad som är sant, att se sin mentala aktivitet, se sin astrala kropps begär på håll (för att använda Haralds ord "Astralkropp") - kan man därmed se världen som den är, och inte låta den "astrala kroppen"/mental aktivitet ta över upplevelsen.
Jag märker av min "astrala kropp"... eller vad man ska kalla det.
Jag är lite tudelad angående Harald's definition av den astrala kroppen, vs den allmänna uppfattningen. Definiera astrala kroppen Harald.
Jag har inget bättre ord, men skulle nog kanske använda "självbild" som ett annat ord för astralkropp. Självbild är att man ser sig själv i 3:e person, ok?
Och man kan också via denna 3:e person se sig själv svagt i 4:e person. Alltså när man i 3:e person interagerar med kollektivet och därmed minns hur ett socialt beteende uppmuntrade ett annat så har man därmed ett slags "4:e persons perspektiv". Och här någonstans lurar ofta astralkroppen på att få tag på något. Är det viljan till makt den lurar på? Via denna självbilds-uppfattning så får man en slags fiktiv "orsak och verkan". När man börjar tro för mycket på sin "självbild", så blir det en friktion som kan ta tre riktningar: fly, fäkta eller "vara". Jag har inget bättre ord än "vara", men det är slutet för astralkroppen (som sedan försöker återuppstå genom associationer eller yttre kroppsspråk och paranoia). Astralkroppen är också väldigt social av sig, men på ett sätt som uppmuntrar ett dominerande inflytande och makt över andra, mer än kärlek.
Men han är inte äkta förrän han har blivit bekräftad av andra. Men man kan bli bekräftad på ett undermedvetet plan. Kristus blev det. Alla älskade han och han älskade alla, men på det medvetna planet så var det annorlunda för där hatade de honom.
Till exempel genom att se sig själv utifrån kan man se vad som är sant, att se sin mentala aktivitet, se sin astrala kropps begär på håll (för att använda Haralds ord "Astralkropp") - kan man därmed se världen som den är, och inte låta den "astrala kroppen"/mental aktivitet ta över upplevelsen.
Jag märker av min "astrala kropp"... eller vad man ska kalla det.
Jag är lite tudelad angående Harald's definition av den astrala kroppen, vs den allmänna uppfattningen. Definiera astrala kroppen Harald.
Jag har inget bättre ord, men skulle nog kanske använda "självbild" som ett annat ord för astralkropp. Självbild är att man ser sig själv i 3:e person, ok?
Och man kan också via denna 3:e person se sig själv svagt i 4:e person. Alltså när man i 3:e person interagerar med kollektivet och därmed minns hur ett socialt beteende uppmuntrade ett annat så har man därmed ett slags "4:e persons perspektiv". Och här någonstans lurar ofta astralkroppen på att få tag på något. Är det viljan till makt den lurar på? Via denna självbilds-uppfattning så får man en slags fiktiv "orsak och verkan". När man börjar tro för mycket på sin "självbild", så blir det en friktion som kan ta tre riktningar: fly, fäkta eller "vara". Jag har inget bättre ord än "vara", men det är slutet för astralkroppen (som sedan försöker återuppstå genom associationer eller yttre kroppsspråk och paranoia). Astralkroppen är också väldigt social av sig, men på ett sätt som uppmuntrar ett dominerande inflytande och makt över andra, mer än kärlek.
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
A skrev:En äkta människa är en som kan tala om vad som är sant.
Men han är inte äkta förrän han har blivit bekräftad av andra. Men man kan bli bekräftad på ett undermedvetet plan. Kristus blev det. Alla älskade han och han älskade alla, men på det medvetna planet så var det annorlunda för där hatade de honom.
Till exempel genom att se sig själv utifrån kan man se vad som är sant, att se sin mentala aktivitet, se sin astrala kropps begär på håll (för att använda Haralds ord "Astralkropp") - kan man därmed se världen som den är, och inte låta den "astrala kroppen"/mental aktivitet ta över upplevelsen.
Jag märker av min "astrala kropp"... eller vad man ska kalla det.
Jag är lite tudelad angående Harald's definition av den astrala kroppen, vs den allmänna uppfattningen. Definiera astrala kroppen Harald.
Jag har inget bättre ord, men skulle nog kanske använda "självbild" som ett annat ord för astralkropp. Självbild är att man ser sig själv i 3:e person, ok?
Och man kan också via denna 3:e person se sig själv svagt i 4:e person. Alltså när man i 3:e person interagerar med kollektivet och därmed minns hur ett socialt beteende uppmuntrade ett annat så har man därmed ett slags "4:e persons perspektiv". Och här någonstans lurar ofta astralkroppen på att få tag på något. Är det viljan till makt den lurar på? Via denna självbilds-uppfattning så får man en slags fiktiv "orsak och verkan". När man börjar tro för mycket på sin "självbild", så blir det en friktion som kan ta tre riktningar: fly, fäkta eller "vara". Jag har inget bättre ord än "vara", men det är slutet för astralkroppen (som sedan försöker återuppstå genom associationer eller yttre kroppsspråk och paranoia). Astralkroppen är också väldigt social av sig, men på ett sätt som uppmuntrar ett dominerande inflytande och makt över andra, mer än kärlek.
den astrala kroppen är objektet.
den gudomliga kroppen är subjektet.
jag håller på med annat nu, då mitt karma är avslutat på FF,
men idag ...
Harald,
Hur använder du ordet Astral ?
Med astral tänker jag mig själv rummet.
Rummet är för mig immateriellt, som innehåller materia.
hittade denna förklaring:
"pertaining to the stars," c.1600, from L.L. astralis, from L. astrum "star," from Gk. astron (see astro-). Meaning "pertaining to supersensible substances" is from 1690s, popularized late 19c. in Theosophy.
då borde astral vara en upplevelse om universum och dess skönhet ?, ett subjektivt ämne..
astrala resor blir då att resa i rummet, universum utanför sig själv, objektivt eller subjektivt blir väl en subjektiv tolkning om vad rummet är.. eh...
Hur använder du ordet Astral ?
Med astral tänker jag mig själv rummet.
Rummet är för mig immateriellt, som innehåller materia.
hittade denna förklaring:
"pertaining to the stars," c.1600, from L.L. astralis, from L. astrum "star," from Gk. astron (see astro-). Meaning "pertaining to supersensible substances" is from 1690s, popularized late 19c. in Theosophy.
då borde astral vara en upplevelse om universum och dess skönhet ?, ett subjektivt ämne..
astrala resor blir då att resa i rummet, universum utanför sig själv, objektivt eller subjektivt blir väl en subjektiv tolkning om vad rummet är.. eh...
Det där med subjekt, objekt är ju helt klart en illusion, det finns ingen sån uppdelning.
Ett bra exempel är frågeställningen "finns subjektet"?
Hur ska man kunna ta reda på det svaret utan att läsa och förstå frågan (objektet)??
Om man som subjekt är beroende av en fråga "finns subjektet" för att kunna bekräfta sin existens, så förvandlas
detta subjekt definitivt till ett objekt i och med att man kommer med ett svar.
Och alltså kan inte subjektet finnas utan objektet, och därför är det en illusion.
Ett bra exempel är frågeställningen "finns subjektet"?
Hur ska man kunna ta reda på det svaret utan att läsa och förstå frågan (objektet)??
Om man som subjekt är beroende av en fråga "finns subjektet" för att kunna bekräfta sin existens, så förvandlas
detta subjekt definitivt till ett objekt i och med att man kommer med ett svar.
Och alltså kan inte subjektet finnas utan objektet, och därför är det en illusion.
När jag läser denna fråga "finns det äkta människor" idag så tycker jag bara den är konstig. Vad menas egentligen?
Jag har aldrig sett spöken (och tro mig jag har sökt efter dom), jag vet att människor ibland ljuger.
Jag vet mycket om människors lögner.
Men gör lögner dem till oäkta människor? Makabert perspektiv.
Jag har aldrig sett spöken (och tro mig jag har sökt efter dom), jag vet att människor ibland ljuger.
Jag vet mycket om människors lögner.
Men gör lögner dem till oäkta människor? Makabert perspektiv.
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst