Är jag gud?
Moderator: Moderatorgruppen
Är jag gud?
För mig har jag alltid funnits. Jag finns nu, och jag kommer alltid att finnas.
Jag vet att jag finns. Jag har en jag-känsla och jag tänker. Därför vet jag att jag finns.
Men det kan jag inte säga om någon annan. Andra människor reagerar och pratar såsom att de själva existerar. De påstår sig ha en jag-känsla och påstår sig kunna tänka. Men det vet jag inte.
Folk och böcker visar på att världen fanns redan innan mina medvetna minnen, men det kan jag inte veta. Det jag vet är att jag finns. Jag vet däremot inte att världen fanns innan mig. Jag vet heller inte om världen kommer att finnas efter mig.
Som gud och skapare av världen så måste jag vara odödlig. Försvinner jag så försvinner världen. Det är alltså en skillnad på mig och alla tusentals andra människor som dör dagligen. Och sant är ju att jag är odödlig. Jag lever och har aldrig dött.
Man skulle kunna leka med tanken och säga att världen som finns här, endast är ett experiment som jag utsatt mig själv för. Målet med experimentet: Kan en fullständig gud genomskåda en fullständig värld?
För ska gud vara någon, så måste det vara jag. Jag är ju den enda som jag vet är "äkta" och "sann".
Eller?
---
Vänd på det och läs texten som om det var du som skrivit den. Hoppas du ser ledtråden, för detta börjar dra ut på tiden.
Jag vet att jag finns. Jag har en jag-känsla och jag tänker. Därför vet jag att jag finns.
Men det kan jag inte säga om någon annan. Andra människor reagerar och pratar såsom att de själva existerar. De påstår sig ha en jag-känsla och påstår sig kunna tänka. Men det vet jag inte.
Folk och böcker visar på att världen fanns redan innan mina medvetna minnen, men det kan jag inte veta. Det jag vet är att jag finns. Jag vet däremot inte att världen fanns innan mig. Jag vet heller inte om världen kommer att finnas efter mig.
Som gud och skapare av världen så måste jag vara odödlig. Försvinner jag så försvinner världen. Det är alltså en skillnad på mig och alla tusentals andra människor som dör dagligen. Och sant är ju att jag är odödlig. Jag lever och har aldrig dött.
Man skulle kunna leka med tanken och säga att världen som finns här, endast är ett experiment som jag utsatt mig själv för. Målet med experimentet: Kan en fullständig gud genomskåda en fullständig värld?
För ska gud vara någon, så måste det vara jag. Jag är ju den enda som jag vet är "äkta" och "sann".
Eller?
---
Vänd på det och läs texten som om det var du som skrivit den. Hoppas du ser ledtråden, för detta börjar dra ut på tiden.
CoDx skrev:du kan juh testa om du verkligen tror att du e gud... tag en vass kniv, gå in på ditt rum, höj den med båda händerna och stick den i hjärtat..
om du nu vågar göra det så har du en verklig tro på att du är gud, men om du inte vågar det så kan du juh inte säga att du är gud.. eller?
Jag vet att jag är odödlig, men jag utsätter mig inte för livsfara på grund av rädslan att dö.
Det finns många som trott sig vara gud, trott sig kunna flyga, trott sig kunna stoppa rusande tåg. De flesta ha gått mindre trevliga öden till mötes. I en värld skapad med mål att inte bli genomskådad vore det konstigt om det inte finns faktorer som försöker övertyga till just detta.
Världen är perfekt skapad. Inga konkreta motbevis kan jag lägga fram, mer än den känsla jag har. Den känslan som jag kan ha därför att jag existerar på riktigt.
Re: Är jag gud?
Hybriden skrev:För ska gud vara någon, så måste det vara jag. Jag är ju den enda som jag vet är "äkta" och "sann".
Jag har bara en fråga. Anser du att: jag och du är samma sak? Att "jag" och "du" bara är en beskrivning av olika delar av oss? Alltså att allt vi är, är en helhet?
Re: Är jag gud?
PopJimmy skrev:Jag har bara en fråga. Anser du att: jag och du är samma sak? Att "jag" och "du" bara är en deskreption. Alltså att allt vi är, är en helhet?
Du måste vara skapad av eller till en följd av mig. Så om det betyder att du är en del av mig, eller ett resultat av mig, vet jag inte.
Om det nu är så, så återstår fortfarande frågan om hur världen till sist ska kunna genomskådas. Det kanske är just detta som är saken. En perfekt värld skapad av mig för att förhindra mig att genomskåda den.
"Jag vet att jag genomskådat världen, trots det är världen fortfarande ogenomskådelig."
Ett gudomligt dilemma.
Re: Är jag gud?
Hybriden skrev:Om det nu är så, så återstår fortfarande frågan om hur världen till sist ska kunna genomskådas. Det kanske är just detta som är saken. En perfekt värld skapad av mig för att förhindra mig att genomskåda den.
"Jag vet att jag genomskådat världen, trots det är världen fortfarande ogenomskådelig."
Ett gudomligt dilemma.
Faktum är att det finns metoder för att genomskåda världen.
Det är faktiskt det hela vårat medvetande utvecklas mot.
Det är det alla stora religioners syfte:
Vedanta / Hinduism
Mahayana / Vajrayana Buddhism
Taoism
Esoterisk Kristendom
Esoterisk Judendom
Esoterisk Islam
Exempel:
Vedanta är slutet av Vedaböckerna, som av hinduer betraktas som gudomlig sanning, sprungen ur människors insikt om sitt eget inre väsen. Det är en insikt som envar kan vinna, utan att behöva "tro bara" på de heliga skrifternas ord, anses det.
liakalia skrev:gud finns i alla människor, synd bara att det finns demoner oxå
deepdiver skrev:Jag anser att det slutgiltiga blir att se in i sig själv utan läror. När vi tagit av alla våra egna masker, så bleknar världens masker.
Ni har båda är helt rätt.
Faktum är att ordet person kommer från antiken - man kan dela upp ordet i två delar: per(genom) sona(sound, ljud). Alltså "genom ljud".
Det anspeglade på att skådespelarna i aniken hade masker under teatern som "ljudet gick igenom".
Det innebär att vårat ord person syftar på masken vi bär.
Zenträning (är ett exempel på många metoder som) handlar om att hitta sitt sanna ansikte, om att bli upplyst om sin egentliga form. Att göra sig av med sina inre demoner.
Det vi inte förstår i våran kultur är att egoismen är ett viktigt första steg. Naturligtvis är det bara det första steget....liakalia skrev:hade en intressant diskussion om egoismen precis, man kan leva fri utan på andras bekostnader, eller?
Det finns forskning om detta:
Källa http://www.integralnaked.org/talk.aspx?id=175Gilligan called the four stages of hierarchy: selfish, care, universal care, and integrated (which we sometimes summarize as egocentric, ethnocentric, worldcentric, and integrated).
- freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Ordet gud känns lite ad hoc men i övrigt finns det väl inget att med kända empiriska och kunskapteoretisk belägg påvisa motsatsen. Du skriver dock om någon slags förklaringsmodell á la styra och testa etc. Det är överflödigt.
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst
