Dagboken upphittad
Moderator: Moderatorgruppen
Dagboken upphittad
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/Sx87ekxkStU" frameborder="0"></iframe>
Genomgränsade smärtan kring en mittpunkt av samvete, dog varje dag därför kunde jag inte känna någonting. Mina frågor var empatiska och teatrala som ung i min förvirring av den roll i leran av ren förutseende och kollapsade vågen av transcendendental hetroform i dess cyniska grupptvång och taktila mani tills kausaliteten befriade det dogma spyorna befräktade ursäkten med i feta detta drama.
-Vem var det som ringde på dörren?
-Jehovas vittne eller?
-Vem var det som ringde på dörren?
-Jehovas vittne eller?
Människomassorna bygger sig rädda [i sin girighet] på sin egen sanning vilket väger upp mot den etiska vikten av att se vem som är vem istället för att följa sin "urskuld" på idoliseringens fantasier [istället för att begrava att denna "] och öppna låta signifikationsplåtar vända denna epistemologi-genom-tiden i missförstånden av rit-myt-och-bild utöva sin transparenta och spegeldemoniska "trädklättring" och emotionella böner.
Mediterade flykt i matematiska ritualer och balanslängtan i oskuldsfullhetens danser och hittade mina egna manifestationer för att transformera drömmen, tänker sätta mig i Moskvans utkanter och studera ryska och vad annars mer jag får (baserat på min dåliga utbildning) i den ekonomiska gåva jag fick av en psykpatient. Känns skööönt, ser frammimot att krisa skiten ur röken visualiseringsövningen och få lugn ro i kärlekens dramer och andliga disciplin.
http://open.spotify.com/track/3LUDRlfXwW0UXRUvZqeAz3
Känner mig obalanserad idag. Sitter på tunnelbanan och undrar var massorna är i stanken av parfymer. Mitt minne bemästrar hur ensammare jag var en annan postpubertal tvångsliberal situation, när jag samtidigt dras upp i tillvaron av mitt ex självmord i en skog. Mamma ringde och sa att jag inte fick gå ute i mörkret själv igår kväll, det låter fint. Missade en släktings 100-årskalas i helgen och pratade om en 26årig tjej jag aldrig träffat som sa att hon aldrig gått ut eller druckit. Vad är det som är acceptabelt, är jag acceptabel som prostituterad i depression när jag flyttade till Stockholm pank? Funderar på att bli porrstjärna, såg utsikten i smaken av balanser i människor som brytit igenom när jag såg att det var något sjukt om det i upplösningarna när jag kände att intrycken var ödesbestämda i somatiskt klimat, men jag ser skiten igen. Det som en gång var vår station var en gång som poesi i andras händer. Läste att de flesta individer transcenderar sin livsåskådning i feminina spiraler genom gåvorna i undermedvetandet för att "bygga" en plattform i nya färger för att de är fast i idealen. De existentionella spelar upp drömmen av idealet i kollapsen av samvetets kausala bögkropp i kvinnlig hiearki för att utstå neutraliseringens svarta maskineri för att hitta mer balans. Upplevde hur hetronormens estetik när jag var fast i språkliga spiraler klädde ner i potential och släppte greppet om impliceringen i förhållande till kentaurens uppkörningar vilka i mellantid erkände psykologiseringen av den bara innebörden av människan och fann den exoteriska lekfullheten i kollektivismens självförstoring och gick bortom detta.
Känner mig obalanserad idag. Sitter på tunnelbanan och undrar var massorna är i stanken av parfymer. Mitt minne bemästrar hur ensammare jag var en annan postpubertal tvångsliberal situation, när jag samtidigt dras upp i tillvaron av mitt ex självmord i en skog. Mamma ringde och sa att jag inte fick gå ute i mörkret själv igår kväll, det låter fint. Missade en släktings 100-årskalas i helgen och pratade om en 26årig tjej jag aldrig träffat som sa att hon aldrig gått ut eller druckit. Vad är det som är acceptabelt, är jag acceptabel som prostituterad i depression när jag flyttade till Stockholm pank? Funderar på att bli porrstjärna, såg utsikten i smaken av balanser i människor som brytit igenom när jag såg att det var något sjukt om det i upplösningarna när jag kände att intrycken var ödesbestämda i somatiskt klimat, men jag ser skiten igen. Det som en gång var vår station var en gång som poesi i andras händer. Läste att de flesta individer transcenderar sin livsåskådning i feminina spiraler genom gåvorna i undermedvetandet för att "bygga" en plattform i nya färger för att de är fast i idealen. De existentionella spelar upp drömmen av idealet i kollapsen av samvetets kausala bögkropp i kvinnlig hiearki för att utstå neutraliseringens svarta maskineri för att hitta mer balans. Upplevde hur hetronormens estetik när jag var fast i språkliga spiraler klädde ner i potential och släppte greppet om impliceringen i förhållande till kentaurens uppkörningar vilka i mellantid erkände psykologiseringen av den bara innebörden av människan och fann den exoteriska lekfullheten i kollektivismens självförstoring och gick bortom detta.
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/Ua2loiGHZ38" frameborder="0"></iframe>
A woman is feeling crazy and want to pick a flower in a garden she passed by. Walked into the garden in a mood of anarchy she wonder about the perversation and about skip it, the feeling of the exoteric dharma was so intense that she got paranoid thinkin about it, like someone else really putted the idea of distance down in a postmodern trick but who else than this and that of a graceful illumination could it be, the woman feel the avantgarde dirty and want to understand the little worlds and feel the pressure. She placed the flower in dreams and want to "take down" the issue in an authentic obscure sense of home where the romantic "true believing" can verify dark battles of things to happen.
A woman is feeling crazy and want to pick a flower in a garden she passed by. Walked into the garden in a mood of anarchy she wonder about the perversation and about skip it, the feeling of the exoteric dharma was so intense that she got paranoid thinkin about it, like someone else really putted the idea of distance down in a postmodern trick but who else than this and that of a graceful illumination could it be, the woman feel the avantgarde dirty and want to understand the little worlds and feel the pressure. She placed the flower in dreams and want to "take down" the issue in an authentic obscure sense of home where the romantic "true believing" can verify dark battles of things to happen.
Lallat ett tag. Kände ett behov av att släppa taget om oskuldsfulldsheten i lekarna.
Behovet av elementär balans handlar om att progridera dualiteten i rollernas ljus och respektera lands-förvisningen av de behov man dog i genombrottet. Blir vi med konflikt i andra måste vi låta deras karma testa nollsummespelet.
Överhuvudtaget kanske det bara är några som förstår vad jag säger.
Ibland testar jag självdestruktiva behov och möter människor som inte respekterar mina behov. Min mamma kom in i lägenheten och sa att jag inte kunde slänga bort pengar till andra i en Unifec-nyckelring. Får inte låta disken stå för mina föräldrar, de lider och tyranniserar. Har fortfarande rötter i denna roll trots att jag genomskridit den. Har hela tiden gjort saker för att fly från nålsögat när jag ser ridåerna och inser att massorna underkastar sig festerna. Måste ta tag i min svenska identitet genomgripande. Kanske har jag sålt greppet om anarkin i romantiken. "-Det får man göra, för jag är din mamma". Såg en bild i nära drömtillstånd för några dagar sen av min far som våldtar min syster som bebis, såg att jag tiden inte stämde i huset, kändes fruktansvärt. Dödade min släng av multipell personlighetsstörning efter jag läst om matrix för 2 år sen i ett mindfuck.
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/IyBXUwIPL4U" frameborder="0"></iframe>
Behovet av elementär balans handlar om att progridera dualiteten i rollernas ljus och respektera lands-förvisningen av de behov man dog i genombrottet. Blir vi med konflikt i andra måste vi låta deras karma testa nollsummespelet.
Överhuvudtaget kanske det bara är några som förstår vad jag säger.
Ibland testar jag självdestruktiva behov och möter människor som inte respekterar mina behov. Min mamma kom in i lägenheten och sa att jag inte kunde slänga bort pengar till andra i en Unifec-nyckelring. Får inte låta disken stå för mina föräldrar, de lider och tyranniserar. Har fortfarande rötter i denna roll trots att jag genomskridit den. Har hela tiden gjort saker för att fly från nålsögat när jag ser ridåerna och inser att massorna underkastar sig festerna. Måste ta tag i min svenska identitet genomgripande. Kanske har jag sålt greppet om anarkin i romantiken. "-Det får man göra, för jag är din mamma". Såg en bild i nära drömtillstånd för några dagar sen av min far som våldtar min syster som bebis, såg att jag tiden inte stämde i huset, kändes fruktansvärt. Dödade min släng av multipell personlighetsstörning efter jag läst om matrix för 2 år sen i ett mindfuck.
<iframe width="420" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/IyBXUwIPL4U" frameborder="0"></iframe>
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster