[ED/MOD/Fredrik: Ursprunglig tråd; "Frågan med stort F"]
Justin! Jag är övertygad om att du, liksom alla vi andra, redan gör vårt allra bästa varje gång vi gör nåt eller inte gör nånting alls vid varje situation.
Hur en människa handlar beror på diverse variabler, varav det genetiska arvet, samt den miljön vederbörande växer upp i är av avgörande betydelse. Båda två är variabler.
Tankemedlen, hjärnan, individen begåvats med är ingen konstant i sammanhanget utan dess kapacitet varierar högst avsevärt från gång till annan. Prestationförmågan är avhängig individens mentala status vid tillfället för beslutsfattandet av handlingen. Sorg glädje, förälskelse, ilska, bakfylla, berusning med mera påverkar beslutsprocessen.
De förebilder en individ växer upp i inverkar varierar mellan individerna, vilket givetvis. Föräldrarna är de första tillgängliga förebilderna. Därefter kamraterna i närmiljön, samt allt efter åldrandet träder andra individer in som faktorer som formar personligheten.
Även en till synes fullständigt vanvettig handling är dock den bästa som individen som utfört vanvettiga kunde utföra beaktande alla de variabler som står som grund för stunden då handlingen utfördes.
Beslutet för valet av handling bestämms av en massa antingen eller portar. Diverse antingen eller tillsammans är den grund beslutet stödjer sig på. Jag är övertygad om att även Breivik gjorde sitt bästa vid sitt val av handlande. Att sen andra betraktar Breiviks gärningar så fruktansvärt illvilliga att denne helst borde strypas, hängas, dränkas och därefter slitas i stycken frånsäger ändå inte det faktum att han, trots allt, gjorde sitt bästa när han lät bomben detonera, samt när han sköt ihjäl massor med ungdomar. Det var överlagdar handlingar, ingen slump. Jag ställer mig högst tvivlande till att han skulle nånsin kunna bli bra om man inte förser han med ett nytt minne.
Justin, du behöver inte vänta på något svar på en enda fråga som skulle få dig att göra ditt bästa, ty du gör redan ditt bästa. Vilka handlingar som du kommer att göra är beroende bpå konditionen hos dina tankemedel samt vilka förebilder du har haft och har, samt vilka värderingar du format med hjälp av dessa.
Sen är det det en helt annan fråga om du och omgivningen är nöjd med resultatet
Om människan och handlandet
Moderator: Moderatorgruppen
Om människan och handlandet
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Re: Frågan med stort F
Erkki skrev:Justin! Jag är övertygad om att du, liksom alla vi andra, redan gör vårt allra bästa varje gång vi gör nåt eller inte gör nånting alls vid varje situation.
Jag ser inget skäl för en sådan övertygelse. Jag ser desto mer skäl för att förkasta den. Om detta att man aldrig hade kunnat handla bättre än man handlade gäller vid alla tidpunkter i förfluten tid, varför skulle det då inte också gälla vid alla tidpunkter i framtiden? Och om man tror att man inte kan handla på något annat sätt än ett enda i framtiden, försvinner lätt motivationen att försöka handla på ett särskilt bra sätt (snarare än att handla på vilket sätt som helst). Och om det då (om så bara "mot förmodan") är så att du har fel och jag har rätt, d.v.s. om man faktiskt hade kunnat handla bättre än man handlade, då missar man ju många möjligheter att handla så bra som man skulle kunna, genom att felaktigt tro att man inte kan handla bättre än [något godtyckligt sätt som man kanske lätt får för sig att man har rätt att nöja sig med att handla på, men som oftast inte är tillnärmelsevis det bästa möjliga]. Din övertygelse, att vi redan gör vårt allra bästa varje gång vi gör något, leder onödigt lätt (onödigt sannolikt) till onödigt dåligt handlande, tror jag. Kanske inte för dig personligen (just du kanske kan undvika det), men om många andra tillämpar din inställning.
I rättvisans namn ska jag dock erkänna att finns det en fara även med min inställning, dock en fara som man (varje människa för egen del) kan eliminera. Faran är att tanken att man alltid skulle kunna handla bättre än vad man handlar kan ge en ett så konstant dåligt samvete att man i onödan tyngs ned av det, så att man får onödigt lite energi över till konstruktivt handlande. Men sådana negativa effekter förutsätter att man tillåter sitt känsloliv och sitt tänkande att påverkas mycket och negativt av den inställning jag pratar om. I den mån ett dåligt samvete över bristerna i ens handlande tenderar försämra ens möjligheter till bra handlande i framtiden, bör man ersätta det (det dåliga samvetet) med konstruktivt tänkande och konstruktiva, upplyftande känslor, som motiverar en mer till bättre handlande. Man bör nog helst inte ägna någon som helst tid eller hjärnkapacitet åt att känna sig misslyckad av eller ha dåligt samvete över att man oftast inte handlar på bästa möjliga sätt (även om det är sant att man oftast inte handlar på bästa möjliga sätt), utan man bör nog fylla all sin tid med och utnyttja all sin hjärnkapacitet till att istället ivrigt försöka tänka ut bra (bättre, bäst) sätt att handla, och försöka handla på de sätten.
Jag tror att din (mer deterministiska) inställning, Erkki, leder, lättare än min (mer fri-vilja-orienterade), till slutsatsen att det inte är någon idé att bygga övermänsklig AI, att vi inte behöver någon förbättring av våra beslut, att inget behöver förbättras, att man lika gärna kan nöja sig med vad som är. Det är ett stort problem med din inställning. Den får lätt människor att bli/förbli onödiga lata, så att de lätt nöjer sig med onödigt lite livsförbättring.
Re: Frågan med stort F!
Justin: du citerar mig som följer:
Erkki skrev:
"Justin! Jag är övertygad om att du, liksom alla vi andra, redan gör vårt allra bästa varje gång vi gör nåt eller inte gör nånting alls vid varje situation."
Jag är den första att medge att min pedagogiska läggning inte är mycket att yvas över. Ändå skulle det skänka mig lite belåtenhet om den som kritiserar mina utsagor åtminstone gav sken av att ha gjort ett försök att förstå vad jag avser, vilket du definitivt inte gör utan i din andra mening i ditt inlägg fötkastar du det jag anfört.
Varifrån får du uppfattningen om att man aldrig hade kunnat handla bättre än man handlade. Det är inte det jag påstår utan jag hävdar bestämt att varje gång man handlar gör man sitt bästa oavsett vad resultatet kan ge för uppfattning om värdet av handlingen. Du inbillar dig att det genom att granska resultatet kommer fram till huruvida vederbörande med sin handling gjorde sitt bästa eller inte. Försök att inse att det gäller varje stund du gör något eller inte så gör du ditt bästa. Att resultatet kan till synes vid diverse handlingar vara sämre eller bättre än de eventuellt förväntade har inget med själva prestationen att göra utan beskriver helt enkelt produkten av samtliga faktorer som inverkade vid utförandet av handlingen. Detta är det faktiska förhållandet som gäller för samtliga mänskliga individer på vår planet.
Enkelt exempel: Tänk dig ett tentamenstillfälle! Du deltar i tentan men har inte på grund av diverse omständligheter inte läst på ordentligt. På grund av din bristfälliga kunskap kan det väl tänkas att du inte ens klarade godkänt, eller så kanske det slumpade sig att du fick godkänt. Resultatet frånsäger ändå inte det faktum att du gjorde ditt bästa vid detta tentamenstillfälle. Även om du hade avstått från att delta i tentan eller rent av hade nitiskt läst på inför tentan och fått godkänt så innebär inte dessa tänkbara olika resultat att du inte skulle ha gjort ditt bästa vid varje hypotetiska tentamenstillfälle. Bara för att inte resultatet är det bästa tänkbara innebär för den skull inte att du inte gjorde ditt bästa.
De faktorer som inverkar på på varjehanda handlingar hos varje enskild individ är formas av den miljön vederbörande växer upp i, samt det genetiska arvet. Varken den ena eller det andra är konstanter utan varierar högst avsevärt mellan individerna. Tillika inverkar en mängd olika faktorer som varierar alltefter den fysiska dagsformen, samt det aktuella mentala tillståndet. Människor är inga maskiner med konstant kapacitet. Varje gång Patrik Sjöberg hoppade tangerade han inte världsrekordet. Dylikt kan man bara förvänta sig av en maskin. Men jag försäkrar att Patrik gjorde sitt bästa vid varje enskild tävling. Tror inte du det?
Intelligens skulle man benämna so m den personliga förmågan att med hjälp av de egna tankemedlen klara av såväl förväntade som oförväntade (särskilt det sistnämnda) situationer. Denna egenskap varierar stort mellan olika individer. Och inte bara det utan varierar mycket hos en och samma individ från gång till annan. Allt beroende på konditionen hos tankemedlen vid respektive handlingstillfälle. (Föreställ dig bara tankekapaciteten vid ett redigt överhäng dagen efter ett ordentligt sjöslag!) Mycket annat inverkar på individens förmåga att klara av diverse situationer, t.ex. motivationen. Det är inte bara de yttre förhållandena som dikterar villkoren för våra handlingar utan särskilt gäller det de inre. De yttre villkoren, t.ex. ett brutet ben, redogör för gemene man att prestationen knappast blir ens i närheten av den föregående prestationen som skedde med benet intakt. Annorlunda förhåller det sig med de inre förutsättningarna för handlingen eftersom de sällan syns utåt.
Du nämner själv en eventuell konsekvens av att man alltid går omkring och inbillar sig att man skulle ha kunnat handla bättre vid en viss given situation än vad man gjorde. Självklart vidhäftar dylikt tänkande ett slags dåligt samvete hos vederbörande, vilket definitivt inte är prestationshöjande, tvärtom. Det är enkelt att resonera annorlunda i eftertankens kranka blekhet. Fast det egentligen är fråga om diverse faktorer som man vid handlingsögonblicket inte hade förmåga eller ens möjlighet att ta i beaktande.
Alla begår vi misstag av varierande dignitet. Olyckligtvis är det just för våra misstag vi blir bestraffade, vilket på flera sätt är kontraproduktivt. Att straffa någon förvandlar sällan den straffade till en bättre individ utan tvärtom. Därtill är det tillfälligheter som avgör vems misstag som uppdagas. Till ytter mera visso är det ett känt faktum att det tar åtminstone lika lång tid att reparera den skadan som straffet åsamkat som straffet varade. Det vill säga att den som avtjänat ett straff på fem års fängelse blir tidigast återställd efter ytterligare fem år, eller som i många fall blir den straffade aldrig återställd. Sist men inte minst; vi lär oss inte av våra misstag eftersom vi blir straffade för dem, men vi lär väl att dölja dem, vilket i sin förlängning innebär att om de hade kommit till allas kännedom så skulle samtliga kunna ha dragit fördel av att känna till misstagen för att själv inte upprepa dem. Det är fåfängt att tro att det går att straffa fram ett bättre samhälle.
Kriminalitet är ett resultat av det ytterst konstlade system som de mer eller mindre orättmätigt privilegierade kontrollerar medborgarna med. Kriminalitet är inte ett resultat av att inte individerna skulle göra sitt bästa, ty det gör de varenda gång. Det är inte människorna som det är fel på utan på ett synnerligen orättvist och onaturligt system, samt från allra första början baserad på kriminell grund, som reglerar människors beteenden.
Allt det som människan under sin levnads historia tecknat ned och förvarar i sina historiska arkiv är den totala summan av alla mänskliga misstag som människan begått under debn tid som människan behärskat konsten att skriva. Det borde vara vår självklara plikt att förklara detta för de generationer som är på uppväxt så att så småningom skulle människor förmå uppfatta något värde högre än penningen, vilket är situationen för dagen. I dessa aktuella tider finns ingenting av högre värde än penningen.
Bertrand Russell var mäkta förvånad över varför samtliga tycks frukta. Han insåg inte vari själva orsaken bestod. Det kommer sig av att samtliga tycks vara rädda för att inte räcka till, vilket jag anser vara fel eftersom den som ändå gör sitt bästa räcker gått och väl till.
Till sist vill jag rikta din uppmärksamhet på hur du med din rekommendation förleder en medmänniska rakt in i fördärvligt beteende. Din inställning är äckligt gemen. Bara för att en kriminell handling garanterat förblir okänd för samtliga förutom en själv så är det fritt fram att göra det. Föreställ dig vad som skulle ske om samtliga resonerar som du. Då är väl inte det särskilt förvånande att tillvaron ser ut som det gör och att tillståndet för mänskligheten är så fruktansvärd som den är. Din fasta övertygelse är fortfarande den att om man själv har tillräckligt med pengar så är allt annat oväsentligt. Jag sulle vilja veta hur mycket pengar behöver du innan du börjar hjälpa andra. Jag gissar att du nog skulle vilja vara försäkrad om ett livslångt ekonomiskt oberoende innan du börjar agera på allvar. Fast jag är rädd för att din hjälpsamhet skulle inskränka sig som det gör för de flesta som kommit upp sig; du skulle bete dig som ett svin.
Kan du inte begripa ett synnerligen simpelt faktum att allt det som utförs mot betalning blir kvalitetsmässigt undermåligt. Det primära i ens handlingar består av att få så mycket betalt som möjligt oavsett vad kvaliteten av handlingarna är. Som du själv nyss lärde ut så gör det ingenting om handlingen är rent bedrägeri bara man kan kamma in tillräckligt med kulor. Men var inte ledsen för det, ty när allt kommer omkring så gjorde du ditt bästa, eller hur?
Erkki skrev:
"Justin! Jag är övertygad om att du, liksom alla vi andra, redan gör vårt allra bästa varje gång vi gör nåt eller inte gör nånting alls vid varje situation."
Jag är den första att medge att min pedagogiska läggning inte är mycket att yvas över. Ändå skulle det skänka mig lite belåtenhet om den som kritiserar mina utsagor åtminstone gav sken av att ha gjort ett försök att förstå vad jag avser, vilket du definitivt inte gör utan i din andra mening i ditt inlägg fötkastar du det jag anfört.
Varifrån får du uppfattningen om att man aldrig hade kunnat handla bättre än man handlade. Det är inte det jag påstår utan jag hävdar bestämt att varje gång man handlar gör man sitt bästa oavsett vad resultatet kan ge för uppfattning om värdet av handlingen. Du inbillar dig att det genom att granska resultatet kommer fram till huruvida vederbörande med sin handling gjorde sitt bästa eller inte. Försök att inse att det gäller varje stund du gör något eller inte så gör du ditt bästa. Att resultatet kan till synes vid diverse handlingar vara sämre eller bättre än de eventuellt förväntade har inget med själva prestationen att göra utan beskriver helt enkelt produkten av samtliga faktorer som inverkade vid utförandet av handlingen. Detta är det faktiska förhållandet som gäller för samtliga mänskliga individer på vår planet.
Enkelt exempel: Tänk dig ett tentamenstillfälle! Du deltar i tentan men har inte på grund av diverse omständligheter inte läst på ordentligt. På grund av din bristfälliga kunskap kan det väl tänkas att du inte ens klarade godkänt, eller så kanske det slumpade sig att du fick godkänt. Resultatet frånsäger ändå inte det faktum att du gjorde ditt bästa vid detta tentamenstillfälle. Även om du hade avstått från att delta i tentan eller rent av hade nitiskt läst på inför tentan och fått godkänt så innebär inte dessa tänkbara olika resultat att du inte skulle ha gjort ditt bästa vid varje hypotetiska tentamenstillfälle. Bara för att inte resultatet är det bästa tänkbara innebär för den skull inte att du inte gjorde ditt bästa.
De faktorer som inverkar på på varjehanda handlingar hos varje enskild individ är formas av den miljön vederbörande växer upp i, samt det genetiska arvet. Varken den ena eller det andra är konstanter utan varierar högst avsevärt mellan individerna. Tillika inverkar en mängd olika faktorer som varierar alltefter den fysiska dagsformen, samt det aktuella mentala tillståndet. Människor är inga maskiner med konstant kapacitet. Varje gång Patrik Sjöberg hoppade tangerade han inte världsrekordet. Dylikt kan man bara förvänta sig av en maskin. Men jag försäkrar att Patrik gjorde sitt bästa vid varje enskild tävling. Tror inte du det?
Intelligens skulle man benämna so m den personliga förmågan att med hjälp av de egna tankemedlen klara av såväl förväntade som oförväntade (särskilt det sistnämnda) situationer. Denna egenskap varierar stort mellan olika individer. Och inte bara det utan varierar mycket hos en och samma individ från gång till annan. Allt beroende på konditionen hos tankemedlen vid respektive handlingstillfälle. (Föreställ dig bara tankekapaciteten vid ett redigt överhäng dagen efter ett ordentligt sjöslag!) Mycket annat inverkar på individens förmåga att klara av diverse situationer, t.ex. motivationen. Det är inte bara de yttre förhållandena som dikterar villkoren för våra handlingar utan särskilt gäller det de inre. De yttre villkoren, t.ex. ett brutet ben, redogör för gemene man att prestationen knappast blir ens i närheten av den föregående prestationen som skedde med benet intakt. Annorlunda förhåller det sig med de inre förutsättningarna för handlingen eftersom de sällan syns utåt.
Du nämner själv en eventuell konsekvens av att man alltid går omkring och inbillar sig att man skulle ha kunnat handla bättre vid en viss given situation än vad man gjorde. Självklart vidhäftar dylikt tänkande ett slags dåligt samvete hos vederbörande, vilket definitivt inte är prestationshöjande, tvärtom. Det är enkelt att resonera annorlunda i eftertankens kranka blekhet. Fast det egentligen är fråga om diverse faktorer som man vid handlingsögonblicket inte hade förmåga eller ens möjlighet att ta i beaktande.
Alla begår vi misstag av varierande dignitet. Olyckligtvis är det just för våra misstag vi blir bestraffade, vilket på flera sätt är kontraproduktivt. Att straffa någon förvandlar sällan den straffade till en bättre individ utan tvärtom. Därtill är det tillfälligheter som avgör vems misstag som uppdagas. Till ytter mera visso är det ett känt faktum att det tar åtminstone lika lång tid att reparera den skadan som straffet åsamkat som straffet varade. Det vill säga att den som avtjänat ett straff på fem års fängelse blir tidigast återställd efter ytterligare fem år, eller som i många fall blir den straffade aldrig återställd. Sist men inte minst; vi lär oss inte av våra misstag eftersom vi blir straffade för dem, men vi lär väl att dölja dem, vilket i sin förlängning innebär att om de hade kommit till allas kännedom så skulle samtliga kunna ha dragit fördel av att känna till misstagen för att själv inte upprepa dem. Det är fåfängt att tro att det går att straffa fram ett bättre samhälle.
Kriminalitet är ett resultat av det ytterst konstlade system som de mer eller mindre orättmätigt privilegierade kontrollerar medborgarna med. Kriminalitet är inte ett resultat av att inte individerna skulle göra sitt bästa, ty det gör de varenda gång. Det är inte människorna som det är fel på utan på ett synnerligen orättvist och onaturligt system, samt från allra första början baserad på kriminell grund, som reglerar människors beteenden.
Allt det som människan under sin levnads historia tecknat ned och förvarar i sina historiska arkiv är den totala summan av alla mänskliga misstag som människan begått under debn tid som människan behärskat konsten att skriva. Det borde vara vår självklara plikt att förklara detta för de generationer som är på uppväxt så att så småningom skulle människor förmå uppfatta något värde högre än penningen, vilket är situationen för dagen. I dessa aktuella tider finns ingenting av högre värde än penningen.
Bertrand Russell var mäkta förvånad över varför samtliga tycks frukta. Han insåg inte vari själva orsaken bestod. Det kommer sig av att samtliga tycks vara rädda för att inte räcka till, vilket jag anser vara fel eftersom den som ändå gör sitt bästa räcker gått och väl till.
Till sist vill jag rikta din uppmärksamhet på hur du med din rekommendation förleder en medmänniska rakt in i fördärvligt beteende. Din inställning är äckligt gemen. Bara för att en kriminell handling garanterat förblir okänd för samtliga förutom en själv så är det fritt fram att göra det. Föreställ dig vad som skulle ske om samtliga resonerar som du. Då är väl inte det särskilt förvånande att tillvaron ser ut som det gör och att tillståndet för mänskligheten är så fruktansvärd som den är. Din fasta övertygelse är fortfarande den att om man själv har tillräckligt med pengar så är allt annat oväsentligt. Jag sulle vilja veta hur mycket pengar behöver du innan du börjar hjälpa andra. Jag gissar att du nog skulle vilja vara försäkrad om ett livslångt ekonomiskt oberoende innan du börjar agera på allvar. Fast jag är rädd för att din hjälpsamhet skulle inskränka sig som det gör för de flesta som kommit upp sig; du skulle bete dig som ett svin.
Kan du inte begripa ett synnerligen simpelt faktum att allt det som utförs mot betalning blir kvalitetsmässigt undermåligt. Det primära i ens handlingar består av att få så mycket betalt som möjligt oavsett vad kvaliteten av handlingarna är. Som du själv nyss lärde ut så gör det ingenting om handlingen är rent bedrägeri bara man kan kamma in tillräckligt med kulor. Men var inte ledsen för det, ty när allt kommer omkring så gjorde du ditt bästa, eller hur?
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
Re: Frågan med stort F!
Ett bra och mycket klartänkt inlägg av dig Erkki, behövs fler som inser vikten av det du framförde! 
Re: Frågan med stort F!
Zokrates, det är tillfredsställande att observera att innebörden i mina egna redogörelser för det vanvettiga beteendet som mänskligheten tvingats till av omständigheter som är fabricerade av diverse galenpannor under människans historia samstämmer med andra individers uppfattning.
Freddemalte anger att för honom är filosofi i princip ifrågasättandet av det vardagliga. Enligt min åsikt en angelägen inriktning av ens tankeverksamhet. Eftersom den svenska ordalydelsen för en filosof anses vara "visdomens vän" bereder denna benämning möjlighet för vem som helst att vänslas med visdomen, att bli sin egen filosof. För att bli en vän med visdomen krävs ingen särskild utbildning utan det är en given och självklar möjlighet att med hjälp av sina egna tankemedel utforska all slags mänsklig verksamhet som pågått, pågår och som man kan anta komma pågå på vår planet.
Det främsta, och egentligen det enda, verktyget för utforskandet är logik. Precis som Wittgenstein hävdade är inte logik beroende av människan men däremot är människan totalt beroende av logik. Jag har för vana att mässa att logik fanns redan innan det överhuvudtaget fanns nånting annat. Skulle vårt universum försvinna finns dock logik kvar. Och om ett nytt universum eventuellt skulle uppstå finns logik tillgängligt för varje slags varelse som äger egenskaper att använda sig av logik. Det är inte bara människans privilegium att kunna bruka logik utan en universell möjlighet för vem som helst med de rätta egenskaperna.
Det är ytterst angeläget att logik kommer till användning även i människans sociala verksamhet innan det är för sent. Det är hög tid att ge ägandet på båten. Ägandet är ingen naturlig egenskap utan ett gement påfund av sådana som oförskämt tillskansade sig bitar av den allmänningen som tillhör samtliga biologiskt verksamma varelser på vår planet.
Ägandet är utomordentligt otillräcklig egenskap när det gäller att leda utvecklingen på vår vackra planet, ty det enda som ägandet tillgodoser är fortlevandet av sig själv, samt i möjligaste mån utökandet av sig själv. Det är bara att skåda runt om i världen för att se vart ägandet som ledaregenskap har fört med sig för förhållandena på moder jord. Vi är med en oerhörd fart på väg käpprätt åt helvete. Det måste till andra värden än pengar och ägande i samband med bestämmandet av vad som måste göras för att rädda det som kan räddas. Enda framkomliga vägen går via förkastandet av allt som har med ägande och ekonomi att göra. Dessa ynkliga mänskliga påfund är grunden för katastrofen som är i antågande. Den ynkliga lilla delen som människan utgör av helheten mäktar inte styra helheten som är naturen. Det vore som det nämndes i boken "An American Hero" att svansen viftar hunden
Freddemalte anger att för honom är filosofi i princip ifrågasättandet av det vardagliga. Enligt min åsikt en angelägen inriktning av ens tankeverksamhet. Eftersom den svenska ordalydelsen för en filosof anses vara "visdomens vän" bereder denna benämning möjlighet för vem som helst att vänslas med visdomen, att bli sin egen filosof. För att bli en vän med visdomen krävs ingen särskild utbildning utan det är en given och självklar möjlighet att med hjälp av sina egna tankemedel utforska all slags mänsklig verksamhet som pågått, pågår och som man kan anta komma pågå på vår planet.
Det främsta, och egentligen det enda, verktyget för utforskandet är logik. Precis som Wittgenstein hävdade är inte logik beroende av människan men däremot är människan totalt beroende av logik. Jag har för vana att mässa att logik fanns redan innan det överhuvudtaget fanns nånting annat. Skulle vårt universum försvinna finns dock logik kvar. Och om ett nytt universum eventuellt skulle uppstå finns logik tillgängligt för varje slags varelse som äger egenskaper att använda sig av logik. Det är inte bara människans privilegium att kunna bruka logik utan en universell möjlighet för vem som helst med de rätta egenskaperna.
Det är ytterst angeläget att logik kommer till användning även i människans sociala verksamhet innan det är för sent. Det är hög tid att ge ägandet på båten. Ägandet är ingen naturlig egenskap utan ett gement påfund av sådana som oförskämt tillskansade sig bitar av den allmänningen som tillhör samtliga biologiskt verksamma varelser på vår planet.
Ägandet är utomordentligt otillräcklig egenskap när det gäller att leda utvecklingen på vår vackra planet, ty det enda som ägandet tillgodoser är fortlevandet av sig själv, samt i möjligaste mån utökandet av sig själv. Det är bara att skåda runt om i världen för att se vart ägandet som ledaregenskap har fört med sig för förhållandena på moder jord. Vi är med en oerhörd fart på väg käpprätt åt helvete. Det måste till andra värden än pengar och ägande i samband med bestämmandet av vad som måste göras för att rädda det som kan räddas. Enda framkomliga vägen går via förkastandet av allt som har med ägande och ekonomi att göra. Dessa ynkliga mänskliga påfund är grunden för katastrofen som är i antågande. Den ynkliga lilla delen som människan utgör av helheten mäktar inte styra helheten som är naturen. Det vore som det nämndes i boken "An American Hero" att svansen viftar hunden
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Re: Frågan med stort F!
Justin case
att läsa en text är ett mysterium
men att skriva en text är ett ännu större mysterium,
då Jan Giou var med i en debatt tillsammans med Per Garton och Per Almark,
såg han att Garton satt och rättade ett bokkorrektur, han frågade då Garton
hur han kunde besvara Per Almarks inlägg som just pågick,
per Garton svarade då, att det vet man väl vad han kommer att säga,
Då konrad Lorentz fick nobelpriset var ethologin på höjdpunkt, och Pinnbergen också på tapeten och boken härskardjuret kom ut, men sedan tappade världen intresset för ethologin, har du inget nytt att komma med än dessa gamla spöken,
Justin,
Hegels världsanden, menar han är det fenomen som förändrar världen, och som Anders frågade sig, varför flyger de in i skyskrapor, men också detta är ett fenomen av den dialektik som får världsanden att förkroppsliga i världen, så varje fenomen i världen är rätt enligt den inneboende dialektik som får världanden att reagera både i nuet och i det förflutna,
och hur kommer det sig att varje människa som lyssnar på Verdis dödsmässa
spontant får sitt hår att resa sig på armarna då de ljudliga trumpeterna plötsligt
stegrar sig.
att läsa en text är ett mysterium
men att skriva en text är ett ännu större mysterium,
då Jan Giou var med i en debatt tillsammans med Per Garton och Per Almark,
såg han att Garton satt och rättade ett bokkorrektur, han frågade då Garton
hur han kunde besvara Per Almarks inlägg som just pågick,
per Garton svarade då, att det vet man väl vad han kommer att säga,
Då konrad Lorentz fick nobelpriset var ethologin på höjdpunkt, och Pinnbergen också på tapeten och boken härskardjuret kom ut, men sedan tappade världen intresset för ethologin, har du inget nytt att komma med än dessa gamla spöken,
Justin,
Hegels världsanden, menar han är det fenomen som förändrar världen, och som Anders frågade sig, varför flyger de in i skyskrapor, men också detta är ett fenomen av den dialektik som får världsanden att förkroppsliga i världen, så varje fenomen i världen är rätt enligt den inneboende dialektik som får världanden att reagera både i nuet och i det förflutna,
och hur kommer det sig att varje människa som lyssnar på Verdis dödsmässa
spontant får sitt hår att resa sig på armarna då de ljudliga trumpeterna plötsligt
stegrar sig.
Re: Frågan med stort F!
"Tvenne lagar styr våra handlingar. För det första har vi makten att begära, för det andra kommer tvånget att försaka."
Hur länge ska fåtals begär tvinga flertal att försaka?
En modfälld författare hävdade en gång att han hade kommit på den felande länken mellan djuren och den civiliserade människan. Han var övertygad om att Vi är den felande länken. Hur många generationer till förbrukas i den vanvettiga jakten på materiell lycka innan den fåfänga dåren som betraktar sig som skapelsens krona sansar sig och kryper ut ur sin mentala stenåldersgrotta. Var och en räcker vi gott till som vi är. Vad än vi gör så gör vi ändå vårt bästa. Tillvaron blir aldrig bättre genom att straffa.
De generationer som är på uppväxt lär sig sitt beteende genom att härma de föregående generationerna. Där finns all anledning för var och en att betrakta det egna beteendet innan man beskyller ungdomen för övertramp. De upprepar bara vad de lärt sig av de äldre. Och så ska man inte heller glömma bort att varje ny generation är överlägsen den föregående.
Men märk väl, det gäller såväl i gott som det gäller i ont!
Hur länge ska fåtals begär tvinga flertal att försaka?
En modfälld författare hävdade en gång att han hade kommit på den felande länken mellan djuren och den civiliserade människan. Han var övertygad om att Vi är den felande länken. Hur många generationer till förbrukas i den vanvettiga jakten på materiell lycka innan den fåfänga dåren som betraktar sig som skapelsens krona sansar sig och kryper ut ur sin mentala stenåldersgrotta. Var och en räcker vi gott till som vi är. Vad än vi gör så gör vi ändå vårt bästa. Tillvaron blir aldrig bättre genom att straffa.
De generationer som är på uppväxt lär sig sitt beteende genom att härma de föregående generationerna. Där finns all anledning för var och en att betrakta det egna beteendet innan man beskyller ungdomen för övertramp. De upprepar bara vad de lärt sig av de äldre. Och så ska man inte heller glömma bort att varje ny generation är överlägsen den föregående.
Men märk väl, det gäller såväl i gott som det gäller i ont!
DEN ENDA SANNINGEN ÄR DEN TOTALA OVISSHETEN; EN SANNOLIKHET SOM INTE UTESLUTER NÅGON MÖJLIGHET!
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst