Empati - objektivt fenomen? subjektivt? gränsen?

[* KYREUS *]

Är det viktigt att destillera fram de strikt objektiva momenten i fenomenet "empati"?
Går det och i så fall - hur?


Nyfiken * KYREUS *

[Algotezza]

Är det viktigt att destillera fram de strikt objektiva momenten i fenomenet "empati"?
Går det och i så fall - hur?


Nyfiken * KYREUS *

Förslag

Empati baseras på parallella och kanske rentav analoga emotionella förlopp i kroppen - ena partens förlopp baseras på synintryck och hörsel utifrån vad motparten tillkännager om sitt mentala tillstånd via språk och kroppsspråk, utseende, rörelser.

Vi tänker och känner icke allenast via hjärnan utan hela kroppen. Vi minns också via kroppen. Huden minns den empatiska smekningen, armen över axlarna, kramen... och vi gläds - när själarna och hjärtana möts...

Men om det är viktigt och rätt att kunna objektivera det subjektiva beror på vad man har för syfte, vad man vill åstadkomma...

/Algotezza

[Kristofer]

Är det viktigt att destillera fram de strikt objektiva momenten i fenomenet "empati"?
Går det och i så fall - hur?


Nyfiken * KYREUS *

Förslag

Empati baseras på parallella och kanske rentav analoga emotionella förlopp i kroppen - ena partens förlopp baseras på synintryck och hörsel utifrån vad motparten tillkännager om sitt mentala tillstånd via språk och kroppsspråk, utseende, rörelser.

Vi tänker och känner icke allenast via hjärnan utan hela kroppen. Vi minns också via kroppen. Huden minns den empatiska smekningen, armen över axlarna, kramen... och vi gläds - när själarna och hjärtana möts...

Men om det är viktigt och rätt att kunna objektivera det subjektiva beror på vad man har för syfte, vad man vill åstadkomma...

/Algotezza

kan inte göra mkt mer än att instämma...tycker det låter som en mkt bra beskrivning...möjligtvis med tillägget kunskap (erfarenhet) och intelligens till redan angivna "sinintryck och hörsel".

[Marko]

Är det viktigt att destillera fram de strikt objektiva momenten i fenomenet "empati"?

Viktigt är det nog när samhället ska göra en bedömning av tex ett brottsmål.
Straffen brukar formas efter hur hänslynslös man varit. Om det finns biologiska orsaker, så borde det forma påföljden, och kanske även få nytt tänkande runt straff och påföljd.

Det forskas om empati och speglingsneuronens aktivitet, och andra sjukdomar.
Så även ur hälsosynpunkt kan det vara viktigt att få kunskap om hur empati fungerar.

Tänk om forskningen kan se hur och när speglingsneuronerna stimuleras och skapas,
då kanske vi mentalt kan öva upp den förmågan på ett bra sätt.

Tänk om vi kunde se hur mycket empati makten har, få fram fakta på om den är empatilös eller om den är omsorgsfullt formad.

[Zokrates]

Är det viktigt att destillera fram de strikt objektiva momenten i fenomenet "empati"?

Viktigt är det nog när samhället ska göra en bedömning av tex ett brottsmål.
Straffen brukar formas efter hur hänslynslös man varit. Om det finns biologiska orsaker, så borde det forma påföljden, och kanske även få nytt tänkande runt straff och påföljd.

Det forskas om empati och speglingsneuronens aktivitet, och andra sjukdomar.
Så även ur hälsosynpunkt kan det vara viktigt att få kunskap om hur empati fungerar.

Tänk om forskningen kan se hur och när speglingsneuronerna stimuleras och skapas,
då kanske vi mentalt kan öva upp den förmågan på ett bra sätt.

Tänk om vi kunde se hur mycket empati makten har, få fram fakta på om den är empatilös eller om den är omsorgsfullt formad.

Anta att en man i ren desperation begår ett våldtäktsförsök, så placerar vi in spegelneuronerna i sammanhanget och att
mannen avbryter det han påbörjat på grund av empati med offret innan något sexuellt påbörjats (såvida inte någon sjuk
jävel räknar överfallet i sig som ett förspel) så är jag ytterst tveksam till att mannen ändå inte skulle dömas för diverse saker som t.ex våld, hot, försök till våldtäkt mm. Jag tror inte heller att någon skulle ta någon större notis till att mannen faktiskt
inte genomförde våldtäkten, ingen skulle berömma hans empatiska förmåga, men straffskalan för fullbordade våldtäkter
och försök till våldtäkt skiljer sig åt, men ingen bryr sig väl direkt om ifall orsaken till avbrottet var någon yttre orsak som hindrade eller någon inre orsak som empati. Makten är som helhet tämligen empatilös, så även när det gäller brottmål.

[Marko]

zokrates,
ja den är nog likgiltlig många gånger,
men det hade varit intressant att få fram mätbar data som går att göra modeller av.

antag att vi verkligen kan mäta empati via dom signaler som skapas,
då kan vi även tänka oss samhället som en gigantisk hjärna som består av individer som kommunicerar med varandra. genom att mäta signalerna i människans hjärna, så kan man skapa en virtuell bild av samhällets hjärna. ju mer data vi kan samla på oss av händelser som går att knyta till varandra, desto bättre bild får vi av tex samhällets funktioner, och en av dem är kanske empatilöshet, där ingen kommunikation existerar, utan besluten fattas hos vissa få individer som saknar empati... Detta kan vi inte bevisa idag, bara ana. När vi vet, så kan vi även påverka.
kunskap är makt, okunskap är vanmakt

[Johan Ågren]

Empati är inte enbart en kemisk/fysisk företeelse som kan finnas eller saknas. Empati är också en psykologisk slutprodukt som hänger samman med identifikation. En människa som genom sin livsföring och uppväxt i mindre utsträckning har tagit del av ett större sammanhang av samspel tenderar att sätta gränser för livsfunktioner till den egna kroppen. Det råder en förstärkt och förhävd jagbild kring de egna kroppsfunktionerna och enbart en begränsad förståelse för hur livsfunktionerna samverkar med livet utanför kroppen. Vissa personer kan därför erfara ett empatiskt uppvaknande när de får barn. Vad som sker är då en vidgad jagidentitet/upplösning av de egna strikta ramarna, och emotioner som sträcker sig att omfatta skeenden utanför den egna kroppen. Det brukar vi benämna som kärlek. Vidare så kan en människa som ser livets samspel uppleva emotioner till livet som helhet; en kärlek till luften som vi andas. När jaget blir allt svagare i och med den vidgade identifikationen så uppstår empatin gentemot andra som om det var vi själva som blev drabbade. Den egna överlevnaden blir inte alls lika viktig, och vi ger gärna vårt liv för något som gynnar något bra.

Faror med vidgade jagidentifikationer är att de kan manipuleras att omfatta grupper som ställs mot andra grupper. Empati finns då med vissa delar medan den saknas gentemot andra. Förståelse, intelligens och inlevelse råder bot på sådana manipulerade jagidentifikationer, och individen kan göra sig fri från sådan gruppdynamik. I ett sådant fritt svävande tillstånd så krävs det mycket av en individ; som befinner sig i en position där den både älskar individer samtidigt som den fördömer deras handlingar. Detta för att dessa individer saknar en djupare förståelse för sakernas tillstånd.

Empatin omfattar således både psykologin och filosofin, samt tar sig känslouttryck. Men hämmningarna i känslouttrycken kan härledas till psykologin och filosofin. I sig själv så kan de enbart vara hämmande eller flödande, precis som en vätska kan ha olika konsistens. Under gynsamma förhållanden så börjar även den trögaste vätska att flöda.

[hermit philosopher]

Empati är inte enbart en kemisk/fysisk företeelse som kan finnas eller saknas. Empati är också en psykologisk slutprodukt som hänger samman med identifikation. En människa som genom sin livsföring och uppväxt i mindre utsträckning har tagit del av ett större sammanhang av samspel tenderar att sätta gränser för livsfunktioner till den egna kroppen. Det råder en förstärkt och förhävd jagbild kring de egna kroppsfunktionerna och enbart en begränsad förståelse för hur livsfunktionerna samverkar med livet utanför kroppen. Vissa personer kan därför erfara ett empatiskt uppvaknande när de får barn. Vad som sker är då en vidgad jagidentitet/upplösning av de egna strikta ramarna, och emotioner som sträcker sig att omfatta skeenden utanför den egna kroppen. Det brukar vi benämna som kärlek. Vidare så kan en människa som ser livets samspel uppleva emotioner till livet som helhet; en kärlek till luften som vi andas. När jaget blir allt svagare i och med den vidgade identifikationen så uppstår empatin gentemot andra som om det var vi själva som blev drabbade. Den egna överlevnaden blir inte alls lika viktig, och vi ger gärna vårt liv för något som gynnar något bra.

Faror med vidgade jagidentifikationer är att de kan manipuleras att omfatta grupper som ställs mot andra grupper. Empati finns då med vissa delar medan den saknas gentemot andra. Förståelse, intelligens och inlevelse råder bot på sådana manipulerade jagidentifikationer, och individen kan göra sig fri från sådan gruppdynamik. I ett sådant fritt svävande tillstånd så krävs det mycket av en individ; som befinner sig i en position där den både älskar individer samtidigt som den fördömer deras handlingar. Detta för att dessa individer saknar en djupare förståelse för sakernas tillstånd.

Empatin omfattar således både psykologin och filosofin, samt tar sig känslouttryck. Men hämmningarna i känslouttrycken kan härledas till psykologin och filosofin. I sig själv så kan de enbart vara hämmande eller flödande, precis som en vätska kan ha olika konsistens. Under gynsamma förhållanden så börjar även den trögaste vätska att flöda.

Hade du haft en "gilla" knapp nu, skulle jag har tryckt!
Jättebra tillägg av Ågren här, tycker jag.

Undrar bara lite vilken begreppsdistinktion du i så fall gör mellan empati och sympati? Upplever nämligen att det du kallar "manipulerade jagidentifikationer", kommer ganska nära min egen tolkning av just sympati; kanske har jag helt fel?!

När jag läser övriga inlägg, kommer jag också att fundera på om det kan tänkas vara så att empati uppstår [och ersätter sympati] ur att förstå just sådana processer som ni själva beskriver kring förmågan att relatera till våra medmänniskor... att vi kanske är mer benägna att tänka empatiskt när vi inser hur människans känslor uppstår och hur det påverkar folks perspektiv och agerande t ex?

[Harald Davidsson]

Empati är en term som menas användas inom behandling av mentalt sjuka mönniskor
låt mig dela in empatin i
1. mental empati
2.känslomässig empati
3 kroppslig empati,

då Freud började berhandla mönniskor med mentala sjukdommar genom sin psykoanalys
använde han sig av mental empati, patienten låg i soffan och han själv satt i 45 graders vinkel emot patienten med ett noteringsblock och penna i sin hand,

han lät patienten prata helt fritt, och han själv satt bara och lyssnade och försökte förstå, men då patienten tystnade frågade han om associationer, och Freud hade alltså en slags objektiv mental empati, där han trodde på att ifall patienten kunde förstå sina problem skulle de lösas upp,

att lyssna andaktsfullt och försöka förstå är detsamma som mental empati,
men Freud ville ej ha någon känslomässig empati, men han ville framstå som känslomssigt neutral och det var därflr han satt i 45 graders vinkel emot patienten,så ingen direkt konfrontation kunde upplevas,

MEN den kroppsliga empatin var Freud icke medvetan om,

Men då Wilhelm Reich kom ut med sitt stora verk.karaktäranalys då han inte var mer än 24 år gammal hade han då tagit upp nödvändigheten av en känslomässig empati i behandlingen, och
detta var en svidande kritik av Freuds mera vetenskapliga metod av empati där man skulle vara neutral och försöka tolka patienten intellektuellt
Reich menade att patienten gjorde motstånd emot att bli frisk och detta motstånd kunde bara bearbetas med en känslomäsig analys där patienten och analytiker skulle sitta mitt emot varandra, Reich skapade då en konflikt inom psykoanalysen, och snabbt bildades då en ego-terapi grupp som Freud stödde som var intellektuellt orienterad med sin empati och en ny grupp som önskade en behandling med känslomässig empati, fast denna konflikt kom aldrig att slå sönder den psykoanalytiska rörelsen för hela denna rörelse bestod av Judar och Hitler började förfölja dem, Reich stack till Danmark och andra till England och USA,

det sorgliga var att den känslomässiga emaptin som Reich utvecklade fick ett kraftig motstånd från den intellektuella ortodoxa analysen med Freud i spetsen därför stannade utvecklingen av
och vi fick en massa olika rörelser som var inspirerade av Reichs motståndsanalys, från massage rebirth ,Leonard Orr, och new age till Bader-mainhofsligans utformning, men allt vara bara fragmemt
men I Norden bildades en ny psykoterapi baserad på Reichs ideer, de samlades till ett kollegium som de kallade för Nordisk Psykoterapeutisk kollegium, och där fanns Egil Rönne Peterrsen min egen lärare i analys Rolf Rasmussen Danmark, Näsgaard och Sven erik Åhström osv,

men även professor Flue i Bergen i Norge och Professor Flöjstad i Oslo som var professor i filosofi och gett ut en utmärkt bok om Heidegger jag mötte alla dessa personer i Voss i Norge varje år där Egil hade sina träffar och undervisade

och faktiskt började Egil Rönne-Peterrsen med en kroppslig empati, han gav då patienten inte bara en känslomässig empati eller kärlek, men också att han lät patienten vara totalt fri alltså han tog bort gränser i patienten genom att ta in dessa gränser i sin egen kropp, jag fick själv uppleva detta, men den intellektuella psykoanalysen däremot syftar till att ge patienten nya gränser , alltså försöker anpassa patienten till den rådande sociala ordningen men Egil ville befria patienten från det socala tvånget, och tog därför bort ala gränser från patienten och försökte omskapa en personlighet utifrån den naturliga substansen som finns alla mönniskors botten, och hade då kärlek och empati som formande krafter

men jag själv upptäckte att utvecklingen av Reichs känslomässiga empati var själen,att medvetandendegöra de själsliga vbrationerna som hade sitt centrum i hjärtat.

[Johan Ågren]

Hade du haft en "gilla" knapp nu, skulle jag har tryckt!
Jättebra tillägg av Ågren här, tycker jag.

Undrar bara lite vilken begreppsdistinktion du i så fall gör mellan empati och sympati? Upplever nämligen att det du kallar "manipulerade jagidentifikationer", kommer ganska nära min egen tolkning av just sympati; kanske har jag helt fel?!

När jag läser övriga inlägg, kommer jag också att fundera på om det kan tänkas vara så att empati uppstår [och ersätter sympati] ur att förstå just sådana processer som ni själva beskriver kring förmågan att relatera till våra medmänniskor... att vi kanske är mer benägna att tänka empatiskt när vi inser hur människans känslor uppstår och hur det påverkar folks perspektiv och agerande t ex?

Så här tror jag begreppen bäst kan spegla vad som sker: Vi kan se empatin som den direkta händelsen som inbegriper den intuitiva förståelsen och känsloflödet. Begreppet sympati är ett idealiserande och ofta pliktmässigt konstaterande som manar till handling. Att känna sympati betyder således att man förmår uppfylla sina ideal om vad empatin borde gå. Vi uttalar att vi känner sympati för något och ger vår sympati till olika skeenden. Vi ser människor som "symptiska" när de passar in i in viss roll. Sympatin kräver således empati för att inte bli tomma uttalanden och torra konstateranden. Att "visa sympati" är ett högre mått av kultiverande och handlar mer om beteendekod än vad empatin gör. Sympatin är i högre grad ett aktivt val och empatin går dit den nödgas att gå (och kanske i en helt fel riktning om förnuftet får styra).

Vidare är ordet sympati ofta bara ett synonym till ordet empati, en särskiljning blir bara nödvändig om det finns en definition som är intressant.

Tilltalet: "- Du måste väl visa lite sympati", känns mer relevant än tilltalet: "- Du måste väl visa lite empti". Det förstnämda kan vara en rimlig uppmaning som manar till en kultiverad beteendekod medan det sistnämda aktualiserar en psykologisk problematik. Empatin kan inte uppmanas till att visas i samma grad som symptin i den mån det råder en faktisk avsaknad av empati.

[Marko]

Vidare är ordet sympati ofta bara ett synonym till ordet empati, en särskiljning blir bara nödvändig om det finns en definition som är intressant.

Jag skiljer på kontrollerad och okontrollerad medkänsla.
Jag kan vara medveten om att den känslan jag har är emergerad från en medmänniska. Det ger fördel i hur man hanterar vissa situationer.
När jag har svårt att skilja på impulser och dom blir direkt mina egna,
jag upplever inte händelseutvecklingen, och blir ett med någon annans känslor,
så är det en annan situation och får hanteras annorlunda.