Pilatus skrev:Algotezza skrev:Guds existens/ icke-existens är ju betingad av vad vi menar med beteckningen Gud. Som panteist är det ju inga problem att panteismens gud finns.
Hur skulle den syllogismen se ut som bevisar att en besjälad natur är detsamma som Gud?
Premissen blir väl även i detta fall en trosfråga?
Vi är förstås fria att definiera vilka gudsbegrepp vi önskar.
Ett gudsbegrepp borde kunna definieras på det sätt som Torkel Franzén gjorde.
"Jag ser att det är dags att dra fram mitt gamla gudsbevis igen!
Kokopelle är en gud.
Alltså: Det existerar minst ett x sådant att x är en gud."
Panteism innebär att Gud = universum.
Hur pass mycket själ man sedan ser i naturen beror på en själv. Är man sjölv själlös ser man förmodligen ingen själ i naturen heller. Man kan ju definiera bort sin själ eller säga att den är en hypostasering eller whatever...
Ser vi närmre på Franzéns utsaga
"Jag ser att det är dags att dra fram mitt gamla gudsbevis igen!
Kokopelle är en gud.
Alltså: Det existerar minst ett x sådant att x är en gud."
kan vi fråga: vem är Kokopelle, finns Kokopelle? Såvitt jag kan se finns universum. Det är väl ändå en skillnad? Eller?
Men om vi väljer en faktor som finns kan vi om vi vill definiera den som gud, göra den till Gud. Det är ju vad man gör i naturreligioner, tillber en staty, tillber oceanen, ett träd.
Det är väl fint att man om man vill kan göra vad man vill till gud, även då intet, ungefär som Heidegger. En annan sak är om man har någon glädje av det och om andra finner det vettigt och meningsfullt. Men det är ju inte fel att roa sig.
Feel free to create any god you want! "Sådan hund sådan herre."
/Algotezza