Föreställningen

[förstår mig själv]

Om vi tex ser en färg så ser den med ögonen. Tex röd. Vi kan definera det som rött. Vi kan säga att rött är det vi förnimmer när hjärnan omvandlar signalerna från ljuset när det träffar näthinnan och går vidare till bakloben.
Är det någon som kan föreställa sig en färg som inte finns? Hur bra är vi på att föreställa oss färger som finns men vi inte just nu ser. Ta tex himlen. Föreställ först och se sedan facit. Försök förstå skillnaden. Går det att träna upp föreställningen så att den närmar sig verkligheten? Sedan försök att föreställa er en färg som inte finns!
Hej så länge vänner

[Zokrates]

Man kan ju föreställa sig många gråskalor här i världen.

Kan bli dödsstraff för köttfusk i Kina,
eller en enkel biljett till Findus som söker nya metoder...
http://www.svt.se/nyheter/varlden/article1203294.svt

Israel ersätter för turkiska offer,
25% rabatt i närmaste guldaffär till far och mor.
http://www.svt.se/nyheter/article1203505.svt

Miljögifter i blodet hos spädbarn,
20 gånger högre halter teflon än hos mamman,
kvinnor i framtiden kommer aldrig behöva glidmedel
och männen behöver inga kondomer då de är sterila.
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/hog ... s-spadbarn

[förstår mig själv]

Jo gråskalor men, grått är grått. Hur ljus en färg är, ljusblått osv. Menar någon ny färg. Tex det blåa är ju en föreställning av en viss våglängd. En händelse tex ljuset från ett blått föremål kan beskrivas på två olika sätt.

[Pilatus]

Om vi tex ser en färg så ser den med ögonen. Tex röd. Vi kan definera det som rött. Vi kan säga att rött är det vi förnimmer när hjärnan omvandlar signalerna från ljuset när det träffar näthinnan och går vidare till bakloben.

Du får vara mer specifik om du skall definiera vad förnimmelsen av rött innebär. T ex, elektromagnetisk strålning som ger förnimmelsen av rött har våglängden 625–740 nm.

Går det att träna upp föreställningen så att den närmar sig verkligheten?

Visst, studera målarkonstens mästare, många av dem var ute och skissade i naturen och hade akvarellfärgerna med sig. Eller så noterade man på en skiss vilka pigment som som låg nära och kunde användas: Caput mortuum, Payne's grey, Viridian Green, Naples Yellow, Cerulean blue. Väl definierade kulörer av de stora tillverkarna.

Att föreställa sig sådant som inte finns är inte lika enkelt. Men även här finns det gott om exempel bland artister som tecknat serier, gjort sf-filmer och sagor.

[SigurdV]

Om vi tex ser en färg så ser den med ögonen. Tex röd. Vi kan definera det som rött. Vi kan säga att rött är det vi förnimmer när hjärnan omvandlar signalerna från ljuset när det träffar näthinnan och går vidare till bakloben.
Är det någon som kan föreställa sig en färg som inte finns? Hur bra är vi på att föreställa oss färger som finns men vi inte just nu ser. Ta tex himlen. Föreställ först och se sedan facit. Försök förstå skillnaden. Går det att träna upp föreställningen så att den närmar sig verkligheten? Sedan försök att föreställa er en färg som inte finns!
Hej så länge vänner

1 Hume ger ett berömt exempel i sin bok "Om det mänskliga förståndet" på hur man kan föreställa sig en färg man inte sett tidigare...

2 Att förstå paradoxers anatomi är nog det svåraste som finns
så varför inte ytterligare ett exempel? (Titta här Pilatus!)

1 sats 1 vet man inte. (antagande)
2 sats 1 = "sats 1 vet man inte" (TROR man sig veta!)

Det centrala i paradoxer är en defekt identifierare: Sats 2 är logiskt falsk!

Bevis:
sats 1 = "sats 1 vet man inte" (antagande)
Det som är sant om vänster led är sant om höger led:
sats 1 vet man om,och endast om "sats 1 vet man inte" vet man
Att veta är att påstå att något är sant! Och vi får en motsägelse:
sats 1 vet man om, och endast om sats 1 vet man inte
Motsägelsen innebär att antagandet är falskt. VSB

Som en bonus ser du här ovan en okänd (?) definition av kunskap:
x vet man om man sanningsenligt påstår x.

Ända sen Platon skrev sin berömda uppsats: Theaitetos, så har problemet med att definiera kunskap ansetts olöst...det närmaste Sokrates kommer en lösning är att påstå att kunskap är sann tro, men detta har känts som otillfredsställande eftersom man inte klart förstått HUR tro förhåller sig till sanning.
1 x tror man
2 x = #x#
3 #x# tror man
Som synes konfronteras man i sats 3 med det man tror på...
Men det bygger alltså på att man har vetskap om den korrekta identifieraren i sats 2.
Mitt begrepp "identifierare" som på en gång motsvarar definition och extension ersätter den plågsamma röra som meningsbegreppet orsakar inom Semantiken.
__________________

[förstår mig själv]

Om vi tex ser en färg så ser den med ögonen. Tex röd. Vi kan definera det som rött. Vi kan säga att rött är det vi förnimmer när hjärnan omvandlar signalerna från ljuset när det träffar näthinnan och går vidare till bakloben.

Du får vara mer specifik om du skall definiera vad förnimmelsen av rött innebär. T ex, elektromagnetisk strålning som ger förnimmelsen av rött har våglängden 625–740 nm.

Går det att träna upp föreställningen så att den närmar sig verkligheten?

Visst, studera målarkonstens mästare, många av dem var ute och skissade i naturen och hade akvarellfärgerna med sig. Eller så noterade man på en skiss vilka pigment som som låg nära och kunde användas: Caput mortuum, Payne's grey, Viridian Green, Naples Yellow, Cerulean blue. Väl definierade kulörer av de stora tillverkarna.

Att föreställa sig sådant som inte finns är inte lika enkelt. Men även här finns det gott om exempel bland artister som tecknat serier, gjort sf-filmer och sagor.

Färger är ju färger, rött=rött. Om du ritar gubbar om månster så ingår attribut som är kända och det är en helt annan sak att göra detta. Anta att du föreställer dig en rosa ellefant med vingar och 5 ben. Fantasin summerar ju redan kända egenskaper. Det är om man föreställer sig nya saker, som det blir svårare.Vi bygger ju upp våra föreställningar på våra erfarenheter, det vi tidigare sett tex. Om vi tar tex en färg så är den=det man ser(Dvs det som uppstår som reaktion i hjärnan när man ser färgen). Samtidigt är färgen ljus av en viss våglängd. Vi har förstått färgen på 2 olika sätt. Vi kan kalla det olika dimensioner eller olika enheter.
En färg tex blått är en fin definition. Kort och gott. Blått är det som ser blått ut.
Sådana här definitioner bör man använda när man bygger upp sin verklighetsuppfattning(och det gör vi omedvetet). Ett annat ex smärta=smärta. Graden av smärta=graden av smärta som förnimmes. Sedan kan man även förklara smärtan atomärt, tex signal in via c fiber och ger till slut en reaktion i hjärnan som=smärtan. Föreställ er en känsla som ni ännu inte har kännt!

[Pilatus]

Du får vara mer specifik om du skall definiera vad förnimmelsen av rött innebär. T ex, elektromagnetisk strålning som ger förnimmelsen av rött har våglängden 625–740 nm.

Färger är ju färger, rött=rött. [...] En färg tex blått är en fin definition. Kort och gott. Blått är det som ser blått ut.
Sådana här definitioner bör man använda när man bygger upp sin verklighetsuppfattning (och det gör vi omedvetet).

Det du beskriver ovan är en tautologi, en omsägning av samma sak. Det ger mig inte någon information att veta att: rött = rött. Det är inte en definition.

Ludvig Wittgenstein introducerade begreppet tautologi (1921) i verket Tractatus Logico-Philosophicus, och menade med detta en sanning som inte utsäger någonting om verkligheten och som i en axiomatisk teori inte är någonting annat än transformationer av godtyckligt antagna språkliga regler. Ref Wikipedia

[förstår mig själv]

Rött är den färg din hjärna tilldelar ljus av viss våglängd. Om du tolkar rött=rött så följer du dina sinnen. Du håller på och konstrar och trasslar till olika saker. Rött ska vara definitionen på den("färg) som uppstår som en reaktion i hjärnan. På samma sätt är känslorna känslor. De är definitioner, värderingar, avgör vad som är rätt och fel. Känslorna är även mätare som registrerar naturen.

[förstår mig själv]

Pilatus titta på något färgat föremål. Se bara med ögonen. Det du ser är färgen. Det är en definition, dvs en reaktion på färgen i din hjärna. Att tro annat vore att frångå sinnena. Vissa händelser kan beskrivas på olika sätt. Det är bäst för resten av kroppen att låta sinnen och känslor vara definitioner. Man måste låta det ske om man ska förstå sig själv. Hjärnan är byggd för att förstå levande människor. Det skadar inte att ha kunskap om naturen. Men då måste man förstå och känslomässigt acceptera att vår bild av en färg=ljus av en viss våglängd. Att vår känsla=kemisk reaktion i hjärnan. Detta leder till att man accepterar tanken om den ofria viljan. Detta måste man om man vill utvecklas

[Pilatus]

Pilatus titta på något färgat föremål. Se bara med ögonen. Det du ser är färgen. Det är en definition, dvs en reaktion på färgen i din hjärna. Att tro annat vore att frångå sinnena.

Hur mycket du än vill så är inte sinnesdata detsamma som en definition. För att beskriva vad rött är kan du inte referera till din upplevelse av det röda du ser. Jag kan inte veta vad du upplever som rött. Men jag kan beskriva vilken slags elektromagnetisk strålning som ger dig upplevelsen av rött, våglängdsområdet 625–740 nm. Det är fullt tillräckligt och det är möjligt att testa denna utsaga empiriskt.

Vissa händelser kan beskrivas på olika sätt. Det är bäst för resten av kroppen att låta sinnen och känslor vara definitioner.

Om du har medicinsk utbildning måste du väl veta någonting om vad en definition är? Hur definierar du människokroppens största körtel, levern? Är det verkligen bäst för resten av kroppen att låta sinnen och känslor vara definition här, eller bör vi försöka beskriva vad den gör i vår kropp, har den någon viktig uppgift? Dess samband med glukos och vilka enzymer den bildar bland annat. En definition beskriver något och endast detta vi avser att beskriva.

[SigurdV]

En definition beskriver något och endast detta vi avser att beskriva.

Det här =def Det där!

[förstår mig själv]

Hej antar att du håller med om att det röda ljuset ger en kemisk reaktion i din hjärna och att denna reaktion inte styrs av din "fria vilja". Du kan inte välja alltså. Rött är rött,om du tolkar det så enligt din kropp så responserar du adekvat. Du kan ha som teori att de som är lika förnimmer på liknande sätt. Vill man kolla så ser man att det stämmer. På samma sätt man kan förklara myrornas rörelser kan man förklara människans. Det gäller att finna en teori bara. Eller ett mönster.

[Pilatus]

Hej antar att du håller med om att det röda ljuset ger en kemisk reaktion i din hjärna och att denna reaktion inte styrs av din "fria vilja". Du kan inte välja alltså. Rött är rött,om du tolkar det så enligt din kropp så responserar du adekvat. Du kan ha som teori att de som är lika förnimmer på liknande sätt. Vill man kolla så ser man att det stämmer. På samma sätt man kan förklara myrornas rörelser kan man förklara människans. Det gäller att finna en teori bara. Eller ett mönster.

Tillbaks till ruta ett, rött är rött. Jag kan bara meddela att det är inte en definition, det är just bara en upprepning.

[SigurdV]

Hej antar att du håller med om att det röda ljuset ger en kemisk reaktion i din hjärna och att denna reaktion inte styrs av din "fria vilja". Du kan inte välja alltså. Rött är rött,om du tolkar det så enligt din kropp så responserar du adekvat. Du kan ha som teori att de som är lika förnimmer på liknande sätt. Vill man kolla så ser man att det stämmer. På samma sätt man kan förklara myrornas rörelser kan man förklara människans. Det gäller att finna en teori bara. Eller ett mönster.

Tillbaks till ruta ett, rött är rött. Jag kan bara meddela att det är inte en definition, det är just bara en upprepning.

Inte om han menar att rött = #rött#.

[Pilatus]

Tillbaks till ruta ett, rött är rött. Jag kan bara meddela att det är inte en definition, det är just bara en upprepning.

Inte om han menar att rött = #rött#.

Ibland undrar jag om du är mer inne på semiotik (Charles Sanders Peirce) än logik. Varför fungerar inte vanlig satslogik för att lösa paradoxernas problematik? Du använder hash mark för att markera #rött# med dess innehåll, texten 'rött'? Jag tror du har svarat vid ett tidigare tillfälle, men jag får i så fall leta upp den postningen.

Givande är Jan Scheffel, Tankens Villkor, kapitel 4, Paradoxer: http://www.staff.alfvenlab.kth.se/jan.scheffel/articles/Paradoxer.pdf