Mötet i gläntan

[Cosmic philosopher]

Hej!

Vad tror du om detta (nedanstående länk)? Är det bara fantasier? Delvis något påhittat? Eller är det den rena verkligheten som Gösta Carlsson berättar?

Hur mycket tror du är sant av Gösta Carlssons otroliga (?) berättelse?
Åsikter?

Har du själv sett något UFO någon gång? Vad i så fall?

http://www.ufo.se/fakta/artiklar/carlsson.shtml

[Anne]

Jag har sett ett ufo. Jag var kring fem år, hade ingen aning om att det fanns runda flygplan, sprang förtjust in för att hojta på mamma som småleende fortsatte skala potatis eller nåt sånt och som sa "Det finns inga runda flygplan".

[Cosmic philosopher]

Jag har sett ett ufo. Jag var kring fem år, hade ingen aning om att det fanns runda flygplan, sprang förtjust in för att hojta på mamma som småleende fortsatte skala potatis eller nåt sånt och som sa "Det finns inga runda flygplan".

Hej lynx!

Coolt det där med ufot du såg när du var fem år. Har du fortfarande någon liten minnesbild av det du såg ifrån den händelsen än idag som etsat sig fast?

Vad är din åsikt om Gösta Carlsson och hans möte med ett UFO i gläntan? Tror du att det verkligen har hänt som han beskrev? Eller var det bara så att han drömt allting, vaknat upp och tagit det för verklighet? Eller? Vad tror du?

[Anne]

Jaaa du... Inte vet jag Egentligen tänkte jag inte posta det här här, men å andra sidan vet jag inte var det skulle passa bäst. Jag gillar din rubrik. I morse läste jag DN. Därför är Hitler en tekanna, löd en rubrik. Den märkliga rubriken fångade mitt intresse. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/darf ... en-tekanna Ja... Jo, sånt där känner jag väldigt väl igen. Har en rejäl släng av det hela. Du vet, jag ser t o m ibland människor som ser ut precis som människor, förutom att ingen annan ser dem. Jag kallar dem för resenärer och pratar inte om dem i övrigt. Ingen aning om vad det är frågan om och varför. Accepterar det så bara, typ "ok, där är en resenär" tänker jag för mig själv när jag noterar det. Sedan är det inte mer med det. Har papper på att jag är galen också om du undrar Det sägs att indianerna inte heller såg när spanjorerna anlände över havet, med undantag för schamaner. Sedan kan man förstås undra om det är en välsignelse eller en förbannelse...

Men jag hittade faktiskt en väldigt intressant artikel idag. Faktum är att det är det mest intressanta jag har läst på länge! Förtjänar antagligen en egen tråd. Vore ju underligt om man intresserar sig för det här forumet och inte upplever intressanta infallsvinklar i den här artikeln: http://paradox.provocation.net/medeltid ... tropom.htm

[SigurdV]

Jaaa du... Inte vet jag Egentligen tänkte jag inte posta det här här, men å andra sidan vet jag inte var det skulle passa bäst. Jag gillar din rubrik. I morse läste jag DN. Därför är Hitler en tekanna, löd en rubrik. Den märkliga rubriken fångade mitt intresse. http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/darf ... en-tekanna Ja... Jo, sånt där känner jag väldigt väl igen. Har en rejäl släng av det hela. Du vet, jag ser t o m ibland människor som ser ut precis som människor, förutom att ingen annan ser dem. Jag kallar dem för resenärer och pratar inte om dem i övrigt. Ingen aning om vad det är frågan om och varför. Accepterar det så bara, typ "ok, där är en resenär" tänker jag för mig själv när jag noterar det. Sedan är det inte mer med det. Har papper på att jag är galen också om du undrar Det sägs att indianerna inte heller såg när spanjorerna anlände över havet, med undantag för schamaner. Sedan kan man förstås undra om det är en välsignelse eller en förbannelse...

Men jag hittade faktiskt en väldigt intressant artikel idag. Faktum är att det är det mest intressanta jag har läst på länge! Förtjänar antagligen en egen tråd. Vore ju underligt om man intresserar sig för det här forumet och inte upplever intressanta infallsvinklar i den här artikeln: http://paradox.provocation.net/medeltid ... tropom.htm

Kollade på länken om antropomorfismer... Han visar upp åtminstone en paradigm:

Tiden går och går, som sagt, men ingen skulle på allvar börja fråga sig vad tiden drar i skor. Att tiden går, är dock ovedersägligt. Till varje händelse i det förflutna finns ett avstånd i tid, och detta avstånd ökar hela tiden. Till exempel: För ett år sedan var det 50 år sedan jag föddes, i år är det 51. Avståndet i tid, till dagen jag föddes, ökar hela tiden, och i och med att avståndet hela tiden ökar, så ökar det med en viss hastighet. Med vilken hastighet ökar avståndet? Ett år per år? Men detta är ju nonsens, det går alltid ett år per år, oavsett hur fort tiden går.

Det här sagda är bevisbart osant! Men nästan alla tror att 60 minuter alltid tar 60 minuter...det är lite mer invecklat än så! Som mitt experiment med klockor visar.

[Anne]

Och en fjers är 80, vilket innebär att en halvfjers är...? Älskling! Gå inte vilse i nåt så trivialt som siffror.

[SigurdV]

Och en fjers är 80, vilket innebär att en halvfjers är...? Älskling! Gå inte vilse i nåt så trivialt som siffror.

Jag kan tänka mig intressantare saker att gå vilse i
Men just nu är jag rysligt sifferorienterad jag har nämligen hittat (tror jag)
ett fel i beviset för att det finns fler reella tal än naturliga tal!
Cantors bevis för att oändligheter kan vara olika mäktiga är nåt av det vackraste jag vet
(inom matematiken alltså ) men jag misstänkte för länge sedan att det var nåt
som var fel med beviset och i natt så ...

Hmmm.... hur förklara enkelt? Jo: tänk ALLA naturliga tal i följd 1,2,3,4, ... eftersom det är alla kan du inte lägga till nåt längst till höger! Men det är ju helskumt att du har en oändlighet och inte kan lägga till ett enda ynkligt tal? Säg att du hittar ett tal,x,som du misstänker är ett naturligt tal som liksom blev över och inte finns med bland ALLA tal du ser där: Vad göra? Jo du flyttar förstås ettan till tvåan och tvåan till trean och så vidare och sätter sen x på första platsen! Skulle du hitta flera tal du glömde å få med från början gör du bara om det hela så länge det behövs: z,y,x,1,2, ...
Så en oändlighet har alltid plats för flera tal. Det här är förstås redan känt...Hilberts Hotell kallas det...grejen är bara det att det går att göra likadant med reella tal:
När vi listat alla reella tal finns det plats för fler om vi glömt att ta med nåt!

[reflex]

Hej!

Vad tror du om detta (nedanstående länk)? Är det bara fantasier? Delvis något påhittat? Eller är det den rena verkligheten som Gösta Carlsson berättar?

Hur mycket tror du är sant av Gösta Carlssons otroliga (?) berättelse?
Åsikter?

Har du själv sett något UFO någon gång? Vad i så fall?

http://www.ufo.se/fakta/artiklar/carlsson.shtml

Jag tror bara vad jag hör och ser, postulerade "Yllet" på Nationalteaterns barnskiva.
Faktum är jag inte ens gör det, och skulle jag dessutom tro på berättelser om andras upplevelser utan att krydda med en nypa salt så vore jag ute på hal is.
Allt vad andra påstår sig ha upplevt sätt in i pärmen märkt "Hörsägen" och saknar helt bevisvärde. Det leder till kaos om man bygger sin verklighetsuppfattning på så lösa boliner.

[reflex]

Lynx
Har du tänkt på att året mellan 50 och 51 är mycket kortare än året mellan t.ex 10 och 11?

[Anne]

Lynx
Har du tänkt på att året mellan 50 och 51 är mycket kortare än året mellan t.ex 10 och 11?

Nix, har inte varit där än, men kan tänka mig att det upplevs så. När min pappa blev gammal slutade han ställa om klockan till sommartid, tyckte att det var ju snart dags att ställa om den till vintertid ändå - bara en sån sak!

[Anders]

Lynx
Har du tänkt på att året mellan 50 och 51 är mycket kortare än året mellan t.ex 10 och 11?

Tycker du verkligen det? OK, att det HÄNDE mer med en mellan 10 och 11, men jag tycker inte åren går särskilt mycket fortare nu. Nästan tvärt om. Då man har rutinen kan man ändå förvånas över hur länge sen det var man hade handskar på sig nu. Hur länge sen det var jul. Man vet att man kommer att tycka att kvällsljuset är långtråkigt, att det faktiskt är mysigt med de svarta augustikvällarna. Och sen att man kommer längta skiten ur att de ljusa kvällarna skall komma tillbaka, då man kommer till februari. Men dit är det faktiskt långt. Ett år är så långt, att det lever i sitt eget rum. Förra året är det förflutna. Så upplever jag det i alla fall. Ett år är långt.

Men visst, den upplevda tiden är inte konstant. Bergson skriver bra om det.

[SigurdV]

Lynx
Har du tänkt på att året mellan 50 och 51 är mycket kortare än året mellan t.ex 10 och 11?

Tycker du verkligen det? OK, att det HÄNDE mer med en mellan 10 och 11, men jag tycker inte åren går särskilt mycket fortare nu. Nästan tvärt om. Då man har rutinen kan man ändå förvånas över hur länge sen det var man hade handskar på sig nu. Hur länge sen det var jul. Man vet att man kommer att tycka att kvällsljuset är långtråkigt, att det faktiskt är mysigt med de svarta augustikvällarna. Och sen att man kommer längta skiten ur att de ljusa kvällarna skall komma tillbaka, då man kommer till februari. Men dit är det faktiskt långt. Ett år är så långt, att det lever i sitt eget rum. Förra året är det förflutna. Så upplever jag det i alla fall. Ett år är långt.

Men visst, den upplevda tiden är inte konstant. Bergson skriver bra om det.

Tänk att nån hänvisar till Henri Bergson! Den enda existentialisten som är värd att citeras.

[Anders]

Lynx
Har du tänkt på att året mellan 50 och 51 är mycket kortare än året mellan t.ex 10 och 11?

Tycker du verkligen det? OK, att det HÄNDE mer med en mellan 10 och 11, men jag tycker inte åren går särskilt mycket fortare nu. Nästan tvärt om. Då man har rutinen kan man ändå förvånas över hur länge sen det var man hade handskar på sig nu. Hur länge sen det var jul. Man vet att man kommer att tycka att kvällsljuset är långtråkigt, att det faktiskt är mysigt med de svarta augustikvällarna. Och sen att man kommer längta skiten ur att de ljusa kvällarna skall komma tillbaka, då man kommer till februari. Men dit är det faktiskt långt. Ett år är så långt, att det lever i sitt eget rum. Förra året är det förflutna. Så upplever jag det i alla fall. Ett år är långt.

Men visst, den upplevda tiden är inte konstant. Bergson skriver bra om det.

Tänk att nån hänvisar till Henri Bergson! Den enda existentialisten som är värd att citeras.

"Tiden och den fria viljan" är dessutom fullt läsbar även om man inte har gnuggats i det akademiska filosofiska språket. Tror han fick Nobelpriset i litteratur för den. Ok, inte kioskdeckare, men fullt läsbar, och ger en intressant vinkling på tiden och viljan, har faktiskt påverkat mitt tänkande, sätt att se på saker en del.

[SigurdV]

"Tiden och den fria viljan" är dessutom fullt läsbar även om man inte har gnuggats i det akademiska filosofiska språket. Tror han fick Nobelpriset i litteratur för den. Ok, inte kioskdeckare, men fullt läsbar, och ger en intressant vinkling på tiden och viljan, har faktiskt påverkat mitt tänkande, sätt att se på saker en del.

Har egentligen bara läst avsnittet om honom i Västerlandets Historia, där Russell försöker avrätta Bergson. Där har förstås Henri lite sig själv att skylla eftersom han ansträngt sig så för att vederlägga sin opposition i st f att befästa sin egen ställning. Jag tycker man kan summera Bergson i uttalandet att en melodi inte existerar i ögonblicket. Det egentliga problemet är att enligt Parmenides (och Einstein) existerar tiden som en kontinuerlig följd av punkter där alla är likvärdiga och inget "nu" kan påvisas. Allting är som det är redan från det första ögonblicket...ingenting förändras. Mot detta står Herakleitos (och Bergson)som hävdar att nuet är det enda som är verkligt och att det ständigt förändras.
Problemet är inte vilken ståndpunkt som är rätt utan hur de båda ståndpunkterna kan förenas!

[Algotezza]

"Tiden och den fria viljan" är dessutom fullt läsbar även om man inte har gnuggats i det akademiska filosofiska språket. Tror han fick Nobelpriset i litteratur för den. Ok, inte kioskdeckare, men fullt läsbar, och ger en intressant vinkling på tiden och viljan, har faktiskt påverkat mitt tänkande, sätt att se på saker en del.

Har egentligen bara läst avsnittet om honom i Västerlandets Historia, där Russell försöker avrätta Bergson. Där har förstås Henri lite sig själv att skylla eftersom han ansträngt sig så för att vederlägga sin opposition i st f att befästa sin egen ställning. Jag tycker man kan summera Bergson i uttalandet att en melodi inte existerar i ögonblicket. Det egentliga problemet är att enligt Parmenides (och Einstein) existerar tiden som en kontinuerlig följd av punkter där alla är likvärdiga och inget "nu" kan påvisas. Allting är som det är redan från det första ögonblicket...ingenting förändras. Mot detta står Herakleitos (och Bergson)som hävdar att nuet är det enda som är verkligt och att det ständigt förändras.
Problemet är inte vilken ståndpunkt som är rätt utan hur de båda ståndpunkterna kan förenas!

Det är väl samma verklighet man refererar till, oavsett vilka perspektiv man anlägger på den och vilka "sanningar" och tankebilder som följer av perspektiven... Verkligheten är en och utan namn egentligen ("något som är"), men perspektiven på den är många - och det är perspektiven som ger egenskaper och namn åt den i sig onämnbara och obeskrivliga verkligheten. Fast uttrycker inte ordet obeskrivlig/obeskrivbar en beskrivning egentligen?

"Att beskriva verkligheten som obeskrivlig/obeskrivbar är ingen beskrivning."

/Algotezza