förstår mig själv skrev:Illusion. Tycker reflex ligger hyggligt nära mig (närmare än ni andra). Du säger att förnimmelsen är en funktion av referensen. Ja det är rimligt logiskt och självklart kan tyckas. Det har varit min uppfattning sedan jag var liten. Tyvärr når man inte referensen. Vi kan säga att man kan närma sig sanningen. Tyvärr måste man i så fall överge sina sinnen och det leder inte till insikt eller förståelse enligt min bestämda uppfattning. Däremot kan vi komma vidare om vi börjar förstå våra känslor och ser samband mellan känslorna och händelser. Vi har inga andra verktyg till att förstå på djupet. Eftersom sinnena är fakta/information måste dessa användas för att bygga upp vår verklighet.
Vi har olika sätt att få förståelse. Det känns som om dina teorier stämmer. Hur kan du använda dig i vardagen av dina idéer för att uppnå lycka?
Hej,
Du frågar citat, "Hur kan du använda dig i vardagen av dina idéer för att uppnå lycka?"
Ursprungligen var skälet till mitt intresse följande, hämtat ur inledningen i mitt koncept.
I sökandet efter mekanismerna bakom de elektromagnetiska fälten, har jag som pensionär och intresserad av naturvetenskap,
även fått tid att förundras över att den akademiska världen förefaller sakna förmåga att ge svar på några återkommande och
fundamentala frågor inom fysiken.
Exempel, på sådana obesvarade fundamentala frågor och/eller definitioner är,
- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?
Begrunda gärna detta, då insikten om att dessa frågor ej är besvarade kan vara omtumlande !
Utan tillgång till svaren kan man enligt min personliga uppfattning, omöjligt ha en korrekt och fullständig
uppfattning om universum och dess innebörd.
När forskarvärlden hävdar att de förstår, samtidigt som ovanstående frågor ej kan besvaras,
styrker det min uppfattning att INGEN FÖRSTÅR fysiken och universum, på ett djupare plan.
Den inledande frågan, inför ett resonemang av föreliggande typ, med bl a inriktning på sökandet
efter de elektromagnetiska fältens ursprung, blir då, mot ovanstående bakgrund, om hela tanken på
att skriva en uppsats i ämnet, är befängd ? Troligen förhåller det sig så, men frågeställningen är egentligen
ointressant i mitt perspektiv, då ju målsättningen är att, av rent egenintresse, logiskt och enkelt,
försöka ge svar på aktuella frågor, inkl några existentiella frågeställningar, som ingen, trots
mina enträgna vädjanden, kunnat förklara för mig.
Om ingen har förmågan att besvara mina frågor på ett trovärdigt sätt, vad vore annars alternativet ?
Sedan "var jag fast", mycket beroende på att mina funderingar successivt kom att rubba min syn på tillvaron.
Ta inte illa upp, men jag vidhåller att det är för mycket "tyckande" i resonemangen på tråden.
Om vi fokuserar på de ovan nämnda fundamentala frågorna, och inte glömmer vad trådens rubrik förväntas resultera i,
skulle det bli intressantare att skriva. Fokusera alltså inte så mycket på person, utan mer på innehållet.
Jag blev därför glad när Reflex i sitt senaste inlägg deklarerade att han nu blivit intresserad av fenomenet TID.
Då begränsar vi oss till en väsentlig fråga, och diskussionen, Hur kunde Big Bang ske?, är på rätt väg.
Kanske jag t o m kan börja hoppas på svar ?
Vad gäller Lynx inlägg, så kan jag nämna att jag har en anhörig som har en psykisk diagnos.
Jag har alltså mångårig erfarenhet av hur en psykos kan gestalta sig, och hur tillvaron kan bli kaotisk.
Den här erfarenheten bidrar givetvis till funderingarna kring hur pålitliga våra sinnesintryck är.
Mitt råd till dig är då kanske att inte låsa upp dig för mycket till vad dina sinnen förespeglar dig.
Hälsar
Illusionen