Utilism & transhumanism

[MrTambourineMan]

Den utilistiska etiken har ända sedan Benthams tid haft lite olika utformningar men kärnan i denna etik har ändå alltid varit den samma: en gärnings etiska status avgörs utefter dess resultat, vilket är dess goda/dåliga konsekvenser för mesta möjliga mån människor och levande varelser (där gott är någonting glädjefullt och ont är lidande).

Transhumanismen är idéströmningen att bioteknologiska framsteg, på samma sätt som teknologiska och medicinska framsteg hjälpte mänskligheten under förra århundradet och århundradet före det, ska hjälpa mänskligheten på ett mera direkt och varaktigt sätt - genom genmodifikation. Transhumanismen är egentligen bara en förlängning av den genterapi som är i kliniskt bruk inom modern medicin idag.

Ur ett utilististiskt perspektiv skulle transhumanismen kunna gagna en stor population människor/levande varelser. Varför? Jo, för att i god utilistisk anda bedöms en handlings moralvärde inte enbart utifrån dess direkta konsekvenser, utan även utifrån dess vidare konsekvenser (detta är en av den utilistiska etikens "paradoxer") men framförallt är människor nu och i framtiden lika mycket värda. Att hjälpa en miljard framtida människor till ett bättre liv är alltså en moraliskt rättfärdigad handling, även om vi som lever nu kanske inte direkt kan ta del av den.

Transhumanismen är med andra ord förenlig med utilismen om den appliceras i sådant syfte att minska det framtida lidandet i världen. Genom att skriva om det mänskliga genomet skulle vi således kunna skapa kärleksfulla, altruistiska människor utan psykopater; mördare men även utan deprimerade, ångestfulla och psykiskt illamående människor. Akut somatisk smärta behöver inte utplånas; den fyller en viss funktion så att vi inte skadar oss själva (och ingen av de post-darwinistiska människorna kommer ens tänka tanken att skada någon annan med vilje) men psykiskt lidande kan för alltid utplånas. Ålderdomens krämpor likaså.

Politiska ideologier har alltid siktat på att uppnå den bästa samhällsformen möjlig - en utopi. Men oavsett vilken politisk ideologi man genomdriver i ett samhälle, så skapas aldrig det perfekta samhället. Människans natur ligger till grund för alla samhällen - oavsett ideologi - och man har god anledning att tro att så länge hennes natur fortsätter att vara den hon är - utav evolutionen nedärvd och skapad - kan aldrig det utopiska samhället förverkligas; eller krig för alltid avskaffas. Transhumanismen erbjuder en väg runt det här problemet - genoma att skriva om människans natur till det bättre (där bättre är definierat utifrån utilistiska grunder) kan framtidens människor inte enbart uppleva välstånd och psykisk hälsa på det individuella planet utan även på det samhälleliga (som egentligen inte är någonting annat än summan av de individer som utgör samhället).

Transhumanismen är således både etiskt rättfärdigad utifrån ett utilistiskt perspektiv och ideologiskt tilltalande om än inte riktigt bioteknologiskt möjlig ännu. Vad finns det egentligen som talar emot den?

[MrTambourineMan]

Jag hävdar härmed att transhumanismen även ska ge människorna evig lycka.

[pavernicus]

Vad som talar emot? Jo just det att än så länge är det fortfarande fråga om en utopi, en dröm, en världs som målas upp som möjlig. I teorin verkar allt vackert och fulländat. Men det har långt ifrån applicerats fullt ut någonstans eller någon gång. Därför är den reella produkten av denna hypotetiska värld hittils okänd. Vi kan tänka på Lenin, Mao Zedong, Hitler, Stalin. Bara några exempel på politiskt betydelsefulla personer som var ledare och företrädde en politik som syftade till genomgripande förändringar för att skapa en bättre värld. Alltså utopister. Om vi vill vara mindre extrema och peka på liknande teoretiker kan vi kanske komma att tänka på Karl Marx, Herbert Spencer, Peter Krapotkin eller om vi blickar lite längre tillbak Platon, Thomas av Aquino och Francis Bacon. Vi kan konstatera att ingen av utopisterna hade uppsåt att skapa en sämre värld, eller en värld där människorna skulle lida mer.

Om jag ska vara lite mer konkret så kan vi fråga oss saker som:
Vem skulle bestämma hur den bästa mänskliga naturen är?
Föds inte mycket av människans bästa framsteg just genom svårigheter? Eller på personligt plan. Utvecklas inte en människa till det bättre efter tider av svåra psykiska lidanden?

Det kan vara viktigt att ta det lugnt och gå varligt fram med sådana omvälvande saker som att ändra på människorna. Men å andra sidan, vem vet det kanske skulle kännas som fest var dag om någon ändrat lite i hjärnan, i jämförelse med en vanlig hjärna? Vi kan vara ganska säkra på att när det, om det inte redan är möjligt så kommer säkert genmanipulerade människor att tillverkas, oavsett om det är lagligt eller inte. Frågan är bara i vilken utsträckning och om det ska vara lagligt eller inte.

[MrTambourineMan]

Om jag ska vara lite mer konkret så kan vi fråga oss saker som: Vem skulle bestämma hur den bästa mänskliga naturen är?

En omröstningsfråga, som med EMU och mycket annat.

Föds inte mycket av människans bästa framsteg just genom svårigheter? Eller på personligt plan. Utvecklas inte en människa till det bättre efter tider av svåra psykiska lidanden?

Den mänskliga organismen har av evolutionen begåvats med främst två stycken huvudkänslor som incitament till handling. Ångest och iver (iver är ett ord som verkar lite väl starkt; det jag syftar på är det som pedagoger benämner den "inre motivationen" och är en känsla av intresse eller dylikt. Ingen pedagog förespråkar tvångsmetoder för ökad inlärning/aktivitet).

Ett konkret exempel:

A tänker: "Ah, det skulle sitta fint med ett kaffebesök med mina kära vännner..". A går på kafé. Det var ingen ångest inblandad, utan endast spontan motivation.

Väl på kaféet tänker A: "Yikes, glömde jag nycklarna i tändningslåset?". A upplever obehag/ångest som inte stillas förrän A har rusat ut och hämtat bilnycklarna.

Stora framsteg kan födas ur ångest; men, som varje pedagog understryker, stora framsteg kan också komma ur en skaparlusta. Det är denna 'skaparlusta' som man skulle kunna raffinera hos framtidens post-darwinister.