Att brytas ner för att förstå sig själv - Bra eller anus?

[Rotkiv]

Att brytas ner för att förstå sig själv - Bra eller anus?

Du bryts ner, du kan inte stå emot. Du är nerbruten, du är fri!

Hur fungerar resan för att förstå sig själv på bästa möjliga sätt?

Om du enbart blir upphöjd missar du kanske dina brister för det är ingen som påpekar dem. Om du blir nedbruten i syfte att klargöra vem du egentligen är, ta fram dina brister, vrida och vända på dig som person. Då får du chansen att se vem du egentligen är.

Några kanske utnytjar dig tänker du. Detta är under kontrollerade former för att sedan plocka ihop bitarna av dig själv ooch bi starkare.

Någon kanske säger "dör du inte så blir du starkare". Hahaha eller något åt det hållet.

[förstår mig själv]

Att brytas ner för att förstå sig själv - Bra eller anus?

Du bryts ner, du kan inte stå emot. Du är nerbruten, du är fri!

Hur fungerar resan för att förstå sig själv på bästa möjliga sätt?

Om du enbart blir upphöjd missar du kanske dina brister för det är ingen som påpekar dem. Om du blir nedbruten i syfte att klargöra vem du egentligen är, ta fram dina brister, vrida och vända på dig som person. Då får du chansen att se vem du egentligen är.

Några kanske utnytjar dig tänker du. Detta är under kontrollerade former för att sedan plocka ihop bitarna av dig själv ooch bi starkare.

Någon kanske säger "dör du inte så blir du starkare". Hahaha eller något åt det hållet.

Visst ger lidande mer förståelse om sig själv och lidandet är dock inget egenvärde. Det man gör är att öppna sig för information. De goda idéerna kommer då ploppar upp i huvudet. Ofta vet man inte vad som ska förstås. Andra kommer till dig och levererar det du är öppen för. Man måste vara redo för att ändra sina ideer.
Jag har följt mina teorier. Kunskap om sig själv har (trotts att det inte automatiskt innebär omedelbar njutning) ett stort egenvärde. Det leder till frihet och sätt att hantera de situationer som kan uppstå. Ingen människa kan längre göra dig något ont. Naturen är vänlig mot den som förstår sig själv.

[Antic]

De som klarar sig sämst i livet är alltid de som aldrig varit med om något. Såna som gnäller över lite magont eftersom de aldrig är sjuka, såna som aldrig haft några större problem. Dessa "livets oskulder" får uppleva hur hårt livet kan vara, mycket värre än några andra när det väl händer något eftersom de inte är det minsta rustade för det. Livet är upp och ned för de flesta, som en sinuskurva, det är bara det att skillnaden i svängningar är större för en del än de är för andra. Ja, det är alltid bra att varit med om lite, det gör oss både förberedda och rustade om vi får en riktigt djup dip i sinuskurvan och det kan hända alla precis när som helst.

[Rotkiv]

Att brytas ner för att förstå sig själv - Bra eller anus?

Du bryts ner, du kan inte stå emot. Du är nerbruten, du är fri!

Hur fungerar resan för att förstå sig själv på bästa möjliga sätt?

Om du enbart blir upphöjd missar du kanske dina brister för det är ingen som påpekar dem. Om du blir nedbruten i syfte att klargöra vem du egentligen är, ta fram dina brister, vrida och vända på dig som person. Då får du chansen att se vem du egentligen är.

Några kanske utnytjar dig tänker du. Detta är under kontrollerade former för att sedan plocka ihop bitarna av dig själv ooch bi starkare.

Någon kanske säger "dör du inte så blir du starkare". Hahaha eller något åt det hållet.

Visst ger lidande mer förståelse om sig själv och lidandet är dock inget egenvärde. Det man gör är att öppna sig för information. De goda idéerna kommer då ploppar upp i huvudet. Ofta vet man inte vad som ska förstås. Andra kommer till dig och levererar det du är öppen för. Man måste vara redo för att ändra sina ideer.
Jag har följt mina teorier. Kunskap om sig själv har (trotts att det inte automatiskt innebär omedelbar njutning) ett stort egenvärde. Det leder till frihet och sätt att hantera de situationer som kan uppstå. Ingen människa kan längre göra dig något ont. Naturen är vänlig mot den som förstår sig själv.

Är det något att rekommendera för gemene man?

Tänk under gymnasieutbildningen få gå en bryta ner sig själv kurs. Om nu detta är en av de bättre vägarna till att förstå sig själv, varför inte ge det vid rätt tidpunkt. När individen redan är som sårbarast.

[Zokrates]

Nu bryter ju samhällets olika instanser inte ned en människan för att den skall förstå sig själv, utan för att den skall passa in i samhället, från forna skampålen på torget till dagens förfinade metoder skiljer det sig fortfarande inte när det gäller avsikten.
Det är huvudsakligen anus att bryta ned en människa.

[Anne]

Ärlighet ger en trygghet. Jag är en ivrig förespråkare för sandwichmetoden. Syftet där är inte att såga den andre vid fotknölarna eller höja den till skyarna. Det är väldigt enkelt. Tre steg. I det första berättar man något som var bra. I det andra påtalar man något som var mindre bra/riktigt dåligt. I det tredje vidarebefordrar man något ytterligare positivt i åtanke med det aktuella. Ärligt.
Ingen mår bra av en massa nerklankande eller upphöjande.
Som för att göra ett exempel som ni kan relatera till; jag tycker inte om Algotezzas musik. Det är han medveten om. Däremot är det väldigt mycket som jag tycker om kring Algotezza. I o m detta vet Algot att jag verkligen menar det om jag säger: "Oh, vad bra!!!". Fjäsk och falsk artighet ska vi akta oss för. Det gör oss alla osäkra.

[förstår mig själv]

Att brytas ner för att förstå sig själv - Bra eller anus?

Du bryts ner, du kan inte stå emot. Du är nerbruten, du är fri!

Hur fungerar resan för att förstå sig själv på bästa möjliga sätt?

Om du enbart blir upphöjd missar du kanske dina brister för det är ingen som påpekar dem. Om du blir nedbruten i syfte att klargöra vem du egentligen är, ta fram dina brister, vrida och vända på dig som person. Då får du chansen att se vem du egentligen är.

Några kanske utnytjar dig tänker du. Detta är under kontrollerade former för att sedan plocka ihop bitarna av dig själv ooch bi starkare.

Någon kanske säger "dör du inte så blir du starkare". Hahaha eller något åt det hållet.

Visst ger lidande mer förståelse om sig själv och lidandet är dock inget egenvärde. Det man gör är att öppna sig för information. De goda idéerna kommer då ploppar upp i huvudet. Ofta vet man inte vad som ska förstås. Andra kommer till dig och levererar det du är öppen för. Man måste vara redo för att ändra sina ideer.
Jag har följt mina teorier. Kunskap om sig själv har (trotts att det inte automatiskt innebär omedelbar njutning) ett stort egenvärde. Det leder till frihet och sätt att hantera de situationer som kan uppstå. Ingen människa kan längre göra dig något ont. Naturen är vänlig mot den som förstår sig själv.

Är det något att rekommendera för gemene man?

Tänk under gymnasieutbildningen få gå en bryta ner sig själv kurs. Om nu detta är en av de bättre vägarna till att förstå sig själv, varför inte ge det vid rätt tidpunkt. När individen redan är som sårbarast.

Grunden i det du kallar nedbrytning (ja du har på sätt och vis rätt att det är frågan om en "nedbrytning"). Det handlar om att bilda bättre teorier då faller de gamla undan( det är inte frågan om att vederlägga/bryta ned utan om att kunna registera sådant som leder till bättre förståelse(. Iprincip är det så att när väl den nya tanken uppstår är lidandet över och man ångrar inte sin nya insikt. Att förstå kan inte vara dåligt. Det är då ditt väsen kan släppas fram lite mer. Det handlar alltså om att vilja själv, använda sig av förnuftet och välkomna förändring, nya värderingar och annat som går imot normern, kulturen, religion och politik.
Ge exempel på "brytas ned", menar du brytas ned av samhället? Sedan innebär det lidande när man förstår det onda man gjort. Man ser verkningarna och den skada som uppstått. Detta är så att säga straffet. Lidandet. Samtidigt är du förlåten när du förstått och kan förlåta andra när du förstår dem.menar du det?. Sedan bryts vi ned i skola och av samhället. Vi är friska när vi föds, men när vi börjar styras av föräldrar och skola.(man motas in i det normala). Den som har svårare till detta, att lyda orsakar problem. Då är det dax för samhället och psykiaterna att hitta på en diagnos. Sedan dopar man barnet så att det orkar smälta in i normerna.(tillfälligtvis). Amfetaminer och SSRI/SNRI/tricykliska är sådana här känslomodulerande substanser som får oss att lättare smälta in (temporärt).

[Rotkiv]

Grunden i det du kallar nedbrytning (ja du har på sätt och vis rätt att det är frågan om en "nedbrytning"). Det handlar om att bilda bättre teorier då faller de gamla undan( det är inte frågan om att vederlägga/bryta ned utan om att kunna registera sådant som leder till bättre förståelse(. Iprincip är det så att när väl den nya tanken uppstår är lidandet över och man ångrar inte sin nya insikt. Att förstå kan inte vara dåligt. Det är då ditt väsen kan släppas fram lite mer. Det handlar alltså om att vilja själv, använda sig av förnuftet och välkomna förändring, nya värderingar och annat som går imot normern, kulturen, religion och politik.
Ge exempel på "brytas ned", menar du brytas ned av samhället? Sedan innebär det lidande när man förstår det onda man gjort. Man ser verkningarna och den skada som uppstått. Detta är så att säga straffet. Lidandet. Samtidigt är du förlåten när du förstått och kan förlåta andra när du förstår dem.menar du det?. Sedan bryts vi ned i skola och av samhället. Vi är friska när vi föds, men när vi börjar styras av föräldrar och skola.(man motas in i det normala). Den som har svårare till detta, att lyda orsakar problem. Då är det dax för samhället och psykiaterna att hitta på en diagnos. Sedan dopar man barnet så att det orkar smälta in i normerna.(tillfälligtvis). Amfetaminer och SSRI/SNRI/tricykliska är sådana här känslomodulerande substanser som får oss att lättare smälta in (temporärt).

Det jag tänkte på var nedbrytning på individnivå under kontrollerade former av "läkare".

Ingen förstår sig själv fullt ut. Då genomför personen den här kursen som går ut på att ta reda på vad man kan och inte kan, vem man är och inte är, osv.

Det är ett experiment på en människa i taget (kanske i mindre grupp för att få mätning mot en annan).

[förstår mig själv]

Grunden i det du kallar nedbrytning (ja du har på sätt och vis rätt att det är frågan om en "nedbrytning"). Det handlar om att bilda bättre teorier då faller de gamla undan( det är inte frågan om att vederlägga/bryta ned utan om att kunna registera sådant som leder till bättre förståelse(. Iprincip är det så att när väl den nya tanken uppstår är lidandet över och man ångrar inte sin nya insikt. Att förstå kan inte vara dåligt. Det är då ditt väsen kan släppas fram lite mer. Det handlar alltså om att vilja själv, använda sig av förnuftet och välkomna förändring, nya värderingar och annat som går imot normern, kulturen, religion och politik.
Ge exempel på "brytas ned", menar du brytas ned av samhället? Sedan innebär det lidande när man förstår det onda man gjort. Man ser verkningarna och den skada som uppstått. Detta är så att säga straffet. Lidandet. Samtidigt är du förlåten när du förstått och kan förlåta andra när du förstår dem.menar du det?. Sedan bryts vi ned i skola och av samhället. Vi är friska när vi föds, men när vi börjar styras av föräldrar och skola.(man motas in i det normala). Den som har svårare till detta, att lyda orsakar problem. Då är det dax för samhället och psykiaterna att hitta på en diagnos. Sedan dopar man barnet så att det orkar smälta in i normerna.(tillfälligtvis). Amfetaminer och SSRI/SNRI/tricykliska är sådana här känslomodulerande substanser som får oss att lättare smälta in (temporärt).

Det jag tänkte på var nedbrytning på individnivå under kontrollerade former av "läkare".

Ingen förstår sig själv fullt ut. Då genomför personen den här kursen som går ut på att ta reda på vad man kan och inte kan, vem man är och inte är, osv.

Det är ett experiment på en människa i taget (kanske i mindre grupp för att få mätning mot en annan).

Det tar lång tid. När man utvecklas får man delar av olika upplevelser/människor. En människa kan inte lära allt till någon annan. Dels måste människan vara mottaglig/vilja själv. Visst kan man hjärntvätta osv mot ett speciellt mål, men ingen vet riktigt vad någon annans väsen är för den andre. Ja man kan förstå bra men vill man få andra att förstå måste man ha något att ge och samtidigt vara mogen att (bryta ned sig själv)

[Kristofer]

Grunden i det du kallar nedbrytning (ja du har på sätt och vis rätt att det är frågan om en "nedbrytning"). Det handlar om att bilda bättre teorier då faller de gamla undan( det är inte frågan om att vederlägga/bryta ned utan om att kunna registera sådant som leder till bättre förståelse(. Iprincip är det så att när väl den nya tanken uppstår är lidandet över och man ångrar inte sin nya insikt. Att förstå kan inte vara dåligt. Det är då ditt väsen kan släppas fram lite mer. Det handlar alltså om att vilja själv, använda sig av förnuftet och välkomna förändring, nya värderingar och annat som går imot normern, kulturen, religion och politik.
Ge exempel på "brytas ned", menar du brytas ned av samhället? Sedan innebär det lidande när man förstår det onda man gjort. Man ser verkningarna och den skada som uppstått. Detta är så att säga straffet. Lidandet. Samtidigt är du förlåten när du förstått och kan förlåta andra när du förstår dem.menar du det?. Sedan bryts vi ned i skola och av samhället. Vi är friska när vi föds, men när vi börjar styras av föräldrar och skola.(man motas in i det normala). Den som har svårare till detta, att lyda orsakar problem. Då är det dax för samhället och psykiaterna att hitta på en diagnos. Sedan dopar man barnet så att det orkar smälta in i normerna.(tillfälligtvis). Amfetaminer och SSRI/SNRI/tricykliska är sådana här känslomodulerande substanser som får oss att lättare smälta in (temporärt).

Det jag tänkte på var nedbrytning på individnivå under kontrollerade former av "läkare".

Ingen förstår sig själv fullt ut. Då genomför personen den här kursen som går ut på att ta reda på vad man kan och inte kan, vem man är och inte är, osv.

Det är ett experiment på en människa i taget (kanske i mindre grupp för att få mätning mot en annan).

Ibland kan en människas SJÄLVBILD, till viss del, behöva brytas ned för att personen själv ska kunna acceptera ev. "brister" den har. Har personen inte självinsikt kring detta är det också omöjligt att hjälpa den att bli bättre inom detta område...narcister kan ju vara ett exempel för att tydliggöra hur jag tänker.

Dock kan man aldrig bryta ned eller ta bort ngt för ngn utan att ersätta det med ngt annat...då blir den upplevda förlusten för stor, "visst gör det ont när knoppar brister"...går det däremot att ersätta knoppen med en blomma blir smärtan inte längre lika stor.

[Kristofer]

De som klarar sig sämst i livet är alltid de som aldrig varit med om något. Såna som gnäller över lite magont eftersom de aldrig är sjuka, såna som aldrig haft några större problem. Dessa "livets oskulder" får uppleva hur hårt livet kan vara, mycket värre än några andra när det väl händer något eftersom de inte är det minsta rustade för det. Livet är upp och ned för de flesta, som en sinuskurva, det är bara det att skillnaden i svängningar är större för en del än de är för andra. Ja, det är alltid bra att varit med om lite, det gör oss både förberedda och rustade om vi får en riktigt djup dip i sinuskurvan och det kan hända alla precis när som helst.

Så önskar vi kanske att det hade varit eftersom man då hade sett en mening i misären. Tyvärr stämmer det ju inte. Dom som klarar sig sämst är dom som har det sämst, mindre lämpliga föräldrar, svårt ekonomiskt, mobbing och utanförskap...Dom som har haft det "lätt" klarar sig ofta ganska bra.

En vas som tappats i golvet ett antal ggr blir mer skör än en som aldrig gjort det.

[Antic]

De som klarar sig sämst i livet är alltid de som aldrig varit med om något. Såna som gnäller över lite magont eftersom de aldrig är sjuka, såna som aldrig haft några större problem. Dessa "livets oskulder" får uppleva hur hårt livet kan vara, mycket värre än några andra när det väl händer något eftersom de inte är det minsta rustade för det. Livet är upp och ned för de flesta, som en sinuskurva, det är bara det att skillnaden i svängningar är större för en del än de är för andra. Ja, det är alltid bra att varit med om lite, det gör oss både förberedda och rustade om vi får en riktigt djup dip i sinuskurvan och det kan hända alla precis när som helst.

Så önskar vi kanske att det hade varit eftersom man då hade sett en mening i misären. Tyvärr stämmer det ju inte. Dom som klarar sig sämst är dom som har det sämst, mindre lämpliga föräldrar, svårt ekonomiskt, mobbing och utanförskap...Dom som har haft det "lätt" klarar sig ofta ganska bra.

En vas som tappats i golvet ett antal ggr blir mer skör än en som aldrig gjort det.

Tvärtom, det är alltid de som lever ett liv inlindade i sockervadd som får det värst så fort det händer något i livet. De är inte det minsta rustade för katastrof och kaos. Det räcker så gott med små händelser för att de genast skall bli stora för de stackars människorna. De som lever på botten i samhället är vana vid att ha dagliga motgångar, fattigdom etc. Sätt en sockervaddsmänniska i samma läge så förstår du poängen med inlägget.

[Kristofer]

De som klarar sig sämst i livet är alltid de som aldrig varit med om något. Såna som gnäller över lite magont eftersom de aldrig är sjuka, såna som aldrig haft några större problem. Dessa "livets oskulder" får uppleva hur hårt livet kan vara, mycket värre än några andra när det väl händer något eftersom de inte är det minsta rustade för det. Livet är upp och ned för de flesta, som en sinuskurva, det är bara det att skillnaden i svängningar är större för en del än de är för andra. Ja, det är alltid bra att varit med om lite, det gör oss både förberedda och rustade om vi får en riktigt djup dip i sinuskurvan och det kan hända alla precis när som helst.

Så önskar vi kanske att det hade varit eftersom man då hade sett en mening i misären. Tyvärr stämmer det ju inte. Dom som klarar sig sämst är dom som har det sämst, mindre lämpliga föräldrar, svårt ekonomiskt, mobbing och utanförskap...Dom som har haft det "lätt" klarar sig ofta ganska bra.

En vas som tappats i golvet ett antal ggr blir mer skör än en som aldrig gjort det.

Tvärtom, det är alltid de som lever ett liv inlindade i sockervadd som får det värst så fort det händer något i livet. De är inte det minsta rustade för katastrof och kaos. Det räcker så gott med små händelser för att de genast skall bli stora för de stackars människorna. De som lever på botten i samhället är vana vid att ha dagliga motgångar, fattigdom etc. Sätt en sockervaddsmänniska i samma läge så förstår du poängen med inlägget.

Om din poäng är att människor som varit curlade ibland inte vet hur många grader man ska ställa in på ugnen när man ska göra lax eller hur man gör när man deklarerar, hur man gör upp eld i skogen osv har du rätt (men det var inte alls så jag uppfattade ditt tidigare inlägg)...menar du att de oftare drabbas av stora motgångar/trauman, fastnar i missbruk/kriminalitet och/eller blir deprimerade har du fel. De som klarar sig "sämst" i den bemärkelsen är de som ofta har haft det "svårt"...oavsett din subjektiva "känsla".

[Antic]

Du måste ju jämföra från samma läge givetvis. Dvs när två personer hamnar i exakt samma situation. Vem klarar sig bäst?

Har du inga svårigheter är det ganska lätt att må bättre, eller hur? Men så kan vi ju inte resonera. Vi måste utgå från att dessa har precis samma läge och då klarar sig en som varit med om lite betydligt bättre än en som aldrig haft några motgångar i livet.

[Kristofer]

Du måste ju jämföra från samma läge givetvis. Dvs när två personer hamnar i exakt samma situation. Vem klarar sig bäst?

Har du inga svårigheter är det ganska lätt att må bättre, eller hur? Men så kan vi ju inte resonera. Vi måste utgå från att dessa har precis samma läge och då klarar sig en som varit med om lite betydligt bättre än en som aldrig haft några motgångar i livet.

Handlar det om att bygga relationer, klarar sig den med, historiskt sett, minst dysfunktionella relationer bäst...handlar det om att studera på universitetet klarar sig den som fått mest hjälp hemifrån oftast bäst...då kan väl du ta ngr exempel där ngn som haft mkt motgångar i livet klarar sig bäst?