Vad är ondska

[Algotezza]

Som jag ser det finns det inget högre syfte som kan rättfärdiga att plåga andra, orsaka dem smärta och lidande. S.k. högre syften är ofta bara en förevändning för att vara vidrig mot och djävlas med andra. Ändamålet helgar inte medlen. Utopier leder ofta till lidande när de ska förverkligas. De förblindar oss.

[Sceptisk]

Jag tror inte ondska behöver definieras. Folk vet vad som är gott och ont för det är något man vet när man ser, känner och hör om det. Goda människor är särskilt känsliga för vad som är ondskefullt medan onda människor lärt sig att ignorera ondska och stoppar huvudet i sanden och gör sig immuna mot denna vetskap. De förhärdar sina hjärtan och låtsas som att det inte är så farligt som det faktiskt är. Onda människor bygger sin heder på att vara känslokalla, hårda och oåtkomliga. Därmed är de rädda att bli avslöjade att vara goda, särskilt inför andra, då de anser detta vara en pinsam svaghet. Onda människors antites är självkännedom - så givetvis så skyr onda människor självkännedom som pesten.

Vad är självkännedom? Helt enkelt: att veta vad man blivit och varför. Vägen till självkännedom är att så objektivt som det går att ta reda på vad som kan ha format en till vad man blivit - inte vad man är eller kommer bli! Utan, var kommer du ifrån? Var har du växt upp? Vilka var dina förfäder? Hur levde de? Vad hade de för värderingar? Vilka är det du umgås med? Vilka slags människor dras du till och varför? Vilka slags beteenden präglades din barndom av? Vad har du för relation till dina föräldrar? Vilka slags män/kvinnor attraheras du av? Vad tycker du om de saker du ser omkring dig och varför? Vad pratar du helst om med andra? Vilka pratar du med på jobbet och vad handlar era samtalsämnen om? Finns det en skillnad i vad du väljer att prata med olika människor om och isåfall varför det? Vad är ditt beteende gentemot andra människor generellt? Etc. (obs detta är inte ett frågeformulär, utan endast för självreflektion).

[förstår mig själv]

Som jag ser det finns det inget högre syfte som kan rättfärdiga att plåga andra, orsaka dem smärta och lidande. S.k. högre syften är ofta bara en förevändning för att vara vidrig mot och djävlas med andra. Ändamålet helgar inte medlen. Utopier leder ofta till lidande när de ska förverkligas. De förblindar oss.

Själv, dvs för mig är det fel att orsaka lidande. Jag vill orsaka gott för andra. Det leder till att både jag och andra mår bättre. För mig är det självklart att alla är lika mycket "värda". I mitt arbete som läkare har jag genom mina kunskaper och erfarenheter ofta gjort gott och har försökt förstå vad det innebär genom att uppmärksamma med mina sinnen vad som sedan sker i naturen. Därför har jag insett att det jag tidigare trodde var galet/trolleri/flum i bland stämmer. Tex det som Jesus sagt och det som står i Bibeln vad som är rätt och fel.
Det som står i Bibeln tolkas som regel annorlunda. Anledningen är att man inte testat teorierna på "vetenskapligt" sätt. Istället har man med "fantasins" hjälp tolkat Bibeln. Man kanske har lytt blint naturlagarna(i bästa fall) men så är vi inte "skapta" att vi kan göra något rätt utan att förstå orsaken. Först då kommer vi att göra något på ett bra sätt. Alla kan inte förstå, utan tillräckligt med indata går det inte. Alla är inte öppna/mottagliga för saknande indata. Öppna för att förändras. Generellt kan man väl säga att människor som redan från början är vana vid att lyda/göra som andra säger. Bli "normal", vara som alla andra alltså, är de som har svårast att öppna sig, förändra sig och förstå. De kommer inte kunna följa sina känslor.(medvetet). Istället följer de "värderingar", "regler", "etik","normer". Det är ord olika påhitt, tyckande, ett annat sätt att förstå vad som är ont eller gott, rätt och fel. Om någon har en avvikande uppfattning finns regler metoder för att eliminera detta.
Man skyddar tex sina värderingar genom att skapa ord och strukturer som juridik, humanism osv. Tycka, fantisera och tro tolererar man. Inget man normalt vilk eliminera eller "straffa", "förinta". Det enda som verkligen är "förbjudet" är att försöka förstå. Dvs genom sinnena, med naturvetenskap. Naturvetenskapen är den överlägset bästa metod vi har och något som kan förändra, trolla. Det är så att säga "verkligt", på riktigt något som framträder inför våra ögon, öron och känslor. Vi kan inte längre bevara våra fantasier och värderingar, tankar och åsikter om våra sinnen registrerar sådant som vi inte skulle kunna registrera enligt våra fantasier.
Teorier är ju relativa. På sätt och vis fantiserar vi alla(skulle kunna förbättra sina teorier, förstå mer osv).
De som har de sämsta värderingarna(avstängda), de som har lättast att "lyda", följa systemet, "lyckas" i samhället, vilka är då dessa? De som knappt lever, som inte själva bestämde vad man skulle göra? Har aldrig försökt förstå själv, lytt? Ja man vet inget annat, tror att det är bäst för andra att göra som man själv gjort alltså. Följt kulturen.
Dessa blir "chefer", de som bestämmer, skapar lagar och regler, tvingar, anser sig veta vad som är gott ont. Rätt fel. Vilka man ska tolerera, vilka som ska straffas. Vilka man ska bomba och kriga mot. Osv.
Att leva, och göra så här är omöjligt för den som med sin egen hjärna och sinnen undersöker och utvärderar resultatet. Därför är det alltid de som förstår minst som tar på sig rollen att bestämma.
Även folk med hög IQ(förmågan att se samband) kan vara dessa människor. Det krävs troligen för att lyckas bevara "ideologierna" när förnuftet ökar. Politikernas ideologier, bygger inte på känslorna och därför kommer lidandet, missnöjet i samhället att öka. Tillslut sker förändringar i systemet. Håller man fast förlänge vid sin etik, ideologi kan systemskiftet tyvärr bli brutalt.
Dock kan jag inte påstå att systemet är "fel", dvs de som låter andra vara fria är de som är fria själv. Fria att utvecklas, förstå mer osv. På något sätt är väl alla nöjda med sin roll. Vi är en del av en helhet, helheten kanske kan förstås(högre struktur) och alla delars värde kan ses på ett annat sätt från detta perspektiv

[reflex]

Som jag ser det finns det inget högre syfte som kan rättfärdiga att plåga andra, orsaka dem smärta och lidande. S.k. högre syften är ofta bara en förevändning för att vara vidrig mot och djävlas med andra. Ändamålet helgar inte medlen. Utopier leder ofta till lidande när de ska förverkligas. De förblindar oss.

Men om vi tar ett konkret exempel. Häxbränningen. Visserligen fanns det säkert i "pöbeln" människor som deltog i utförandet av dessa handlingar med motiv som kan betecknas som ondska. Men om vi ser till helheten så var syftet inte ondska utan ett slags försök att skydda sig mot just ondskan i form av Satans inflytande över människorna. De flesta trodde säkert att det de gjorde var rätt och nödvändigt i det större perspektivet.
Att se ett rovdjur äta upp ett byte medan det ännu lever tycker vi också är otäckt, men det är inte ondska utan bara en form av bordsskick. (Ta ostron till exempel eller att koka kräftor.)

[reflex]

Jag tror inte ondska behöver definieras. Folk vet vad som är gott och ont för det är något man vet när man ser, känner och hör om det. Goda människor är särskilt känsliga för vad som är ondskefullt medan onda människor lärt sig att ignorera ondska och stoppar huvudet i sanden och gör sig immuna mot denna vetskap. De förhärdar sina hjärtan och låtsas som att det inte är så farligt som det faktiskt är. Onda människor bygger sin heder på att vara känslokalla, hårda och oåtkomliga. Därmed är de rädda att bli avslöjade att vara goda, särskilt inför andra, då de anser detta vara en pinsam svaghet. Onda människors antites är självkännedom - så givetvis så skyr onda människor självkännedom som pesten.

Vad är självkännedom? Helt enkelt: att veta vad man blivit och varför. Vägen till självkännedom är att så objektivt som det går att ta reda på vad som kan ha format en till vad man blivit - inte vad man är eller kommer bli! Utan, var kommer du ifrån? Var har du växt upp? Vilka var dina förfäder? Hur levde de? Vad hade de för värderingar? Vilka är det du umgås med? Vilka slags människor dras du till och varför? Vilka slags beteenden präglades din barndom av? Vad har du för relation till dina föräldrar? Vilka slags män/kvinnor attraheras du av? Vad tycker du om de saker du ser omkring dig och varför? Vad pratar du helst om med andra? Vilka pratar du med på jobbet och vad handlar era samtalsämnen om? Finns det en skillnad i vad du väljer att prata med olika människor om och isåfall varför det? Vad är ditt beteende gentemot andra människor generellt? Etc. (obs detta är inte ett frågeformulär, utan endast för självreflektion).

Mmmm... Jag gillar verkligen ditt sätt att skriva.
Som du beskriver det så är ondska det vi anser vara ondska. Vi bestämmer "kollektivt" vad som är ondska. Naturligtvis kan man nöja sig med det men om det bara grundar sig på vad vi tycker så finns ju egentligen inte ondskan "i sig själv". Om det bara grundar sig på vad vi (för tillfället) anser vara ondska så kan ju ondska vara i stort sett vad som helst och blir beroende av vår etik.

[Algotezza]

Som jag ser det finns det inget högre syfte som kan rättfärdiga att plåga andra, orsaka dem smärta och lidande. S.k. högre syften är ofta bara en förevändning för att vara vidrig mot och djävlas med andra. Ändamålet helgar inte medlen. Utopier leder ofta till lidande när de ska förverkligas. De förblindar oss.

Men om vi tar ett konkret exempel. Häxbränningen. Visserligen fanns det säkert i "pöbeln" människor som deltog i utförandet av dessa handlingar med motiv som kan betecknas som ondska. Men om vi ser till helheten så var syftet inte ondska utan ett slags försök att skydda sig mot just ondskan i form av Satans inflytande över människorna. De flesta trodde säkert att det de gjorde var rätt och nödvändigt i det större perspektivet.
Att se ett rovdjur äta upp ett byte medan det ännu lever tycker vi också är otäckt, men det är inte ondska utan bara en form av bordsskick. (Ta ostron till exempel eller att koka kräftor.)

Att plåga andra och orsaka deras lidande kan ses som onda handlingar oavsett vilket syfte man själv anger, inbillar sig ha eller försöker övertyga andra om att man har. Det onda ligger alltså inte i syftet - spelar ingen roll vilket det är - utan i det faktum att man plågar andra.

Det var väl snarare rädslan för starka kvinnor och konkurrens om uppmärksamheten och makten som gjorde att man brände häxor, men det passade bra att som vanligt skylla på Satan. Det har ju alltid varit kyrkans ursäkt för sina handlingar.

[Algotezza]

Jag tror inte ondska behöver definieras. Folk vet vad som är gott och ont för det är något man vet när man ser, känner och hör om det. Goda människor är särskilt känsliga för vad som är ondskefullt medan onda människor lärt sig att ignorera ondska och stoppar huvudet i sanden och gör sig immuna mot denna vetskap. De förhärdar sina hjärtan och låtsas som att det inte är så farligt som det faktiskt är. Onda människor bygger sin heder på att vara känslokalla, hårda och oåtkomliga. Därmed är de rädda att bli avslöjade att vara goda, särskilt inför andra, då de anser detta vara en pinsam svaghet. Onda människors antites är självkännedom - så givetvis så skyr onda människor självkännedom som pesten.

Det kan ju gälla de flesta begrepp vi tar upp här att de inte skulle behöva definieras för vi vet vad de betyder ändå.

Det kan ju också vara så att goda människor både kan se ondskan, förstå vad som gjort den onde ond samt inse, som Fröding skriver:

Den gode han är väl ej så god,

som själv han tror i sitt övermod.

Den onde han är ej så ond ändå,

som själv han tror, när kvalen slå.

---

Att förstå någons beteende är inte detsamma som att rättfärdiga det.

[förstår mig själv]

Sceptisk mycket bra inlägg. Ondskan är (till stor del ärftlig), vill inte kalla det för sjukdom. Men egenskaperna som är mindre utvecklade är registreringarna(sinnen, ögon öron känslor). Detta innebär dels att dessa registrerar/sorterar in utan kvalitet på utsorteringen. Dessa ser massa detaljer, kan rabbla namn, telefonnummer osv. Har ofta bra "arbetsminne" osv. Eftersom de tar in så mycket brus kan de inte skapa bra teorier. De kommer inte kunna förstå själv, inte förstå sig själv. De kan inte värdera känslomässigt. Vad som är önskvärt att uppnå.
De kommer att bli de som lyder andra mycket lättare, bevarar och skyddar systemet. De kan ofta vara bra på att lösa uppgifter, men de kan inte förstå vilka uppgifter som leder till det goda och vilka som leder till lidande(ondska). Det är för dessa Bibeln är skriven. De behöver vägledning, någon att lyda. Fantasier såsom en personlig Gud, tro osv, vanföreställningar av olika slag. Humanism, fri vilja osv. Det blir deras teorier, teorier som inte utgår från sinnena, dessa kan inte användas till något verkligt. Kan inte bekräftas heller, när sinnena används kommer de inte vara förenliga med sinnena, trotts detta bevarar man tron. Man förnekar naturvetenskapen att arbeta fram teorier som kan ersätta vanföreställningarna.
Man har även lytt tex Jesus läror felaktigt. När det står tex, vänd andra kinden till. Detta har varit svårt att tolka och förstå. Istället är man "onda" mot någon man anser ha fel. Man skapar ideer om att de förtjänar sitt straff, att de är onda, att de har fel, de har ju en "fri vilja", de är sjuka osv. De kommer, cencurera motargument, de kommer inte kunna ta in information som skulle kunna få dem att ändra sig. Att utvärdera det man orsakar kan man inte. Att det blir många verkningar av att straffa/orsaka lidande förstår man inte. Kanske ser man en verkning inte helheten. Man säger"alla får tro vad de vill", just tro/fantasier är ju det som styr de själva. De har ju försökt anpassa sig till "normen", läst, lärt sig och gjort vad andra sagt åt dem hela tiden. För dem är det självklart att så borde alla göra. Själva är de ju duktigast på att inte förstå själv vad man ska göra. Dock kan de böckerna bra. Memorerar bra. Därför är det inte så konstigt att de tycker att de ska styra. De märker ju att många inte håller med och inte kan det som de kan lika bra. Att andra kanske följer sina sinnen och förnuft, har förstått själv. Detta är en omöjlig tanke.
Världen fungerar tvärtom vad de förstår, att vissa läror de följer går att bekräfta i naturen. Att de själv får lida, mår dåligt på olika sätt. Att de inte fungerar i vissa situationer och miljöer. Att de inte kan vara fria, att människor inte verkar gilla dem. Detta tolkas inte på rätt sätt. Detta försöker man lösa genom att förbjuda, skydda sig med vakter, förinta. Att radera problem. Inte förstå orsaken till sina egna tråkigheter. Att fortsätta fantisera om vad det beror på (de är onda, de förstår inte, har inte läst osv).
Att nya "problem" uppstår kan de inte koppla ihop med Bibeln. Deras egen roll till lidandet som uppstår. Att styras av fantasier leder till undergång för människan.
Som tur är sprids det goda, bra teorier av sig självt och motverkar fantasierna. De goda idéerna skyddar även de som bestämmer från lidande. Tyvärr försvårar de och vilk förinta de enda som skyddar dem mot ondskan och försöker bota.

[Anders]

Jag tror inte ondska behöver definieras. Folk vet vad som är gott och ont för det är något man vet när man ser, känner och hör om det. Goda människor är särskilt känsliga för vad som är ondskefullt medan onda människor lärt sig att ignorera ondska och stoppar huvudet i sanden och gör sig immuna mot denna vetskap. De förhärdar sina hjärtan och låtsas som att det inte är så farligt som det faktiskt är. Onda människor bygger sin heder på att vara känslokalla, hårda och oåtkomliga. Därmed är de rädda att bli avslöjade att vara goda, särskilt inför andra, då de anser detta vara en pinsam svaghet. Onda människors antites är självkännedom - så givetvis så skyr onda människor självkännedom som pesten.

Finns sen hel del som jag inte håller med om här. Till att börja med tror jag att ondska är alldeles utmärkt att definiera. Ett praktexempel på plikt kontra konsekvensetik. Jag tror inte på "goda" människor, i hyfsat rätt förhållanden är nog alla på det här forumet kapabla till både det ena och det andra. Alla har onda känslor, och att definiera ondskan i våra tankar där är en bra start. För fasen, det är bra att leva ut dem utan att det skadar andra. Battlefield, Grand theft auto osv. hur lever kvinnor ut sin ondska utan att skada andra? Är det inte väldigt mycket skitsnack om andra kvinnor?
Men kort sagt, man identifierar det onda i sig och accepterar det.

Det handlar om att hämma känslorna då de rinner till hos folk. Att inte omsätta tankarna i praktik, i onda handlingar mot andra. Lagstiftning. Moral. Att visa avsky mot handlingar. Men tyvärr, det hindrar ju inte det onda i det lilla, i skolan, i familjen, på arbetsplatsen. På något sätt gäller det att skapa kultur som sätter stopp, så att de onda känslorna inte översätts i handling.

Sen finns ju en hel skock saker man kan göra som påverkar andra riktigt illa, utan att man direkt vill den andre illa. Döda i krig, avskeda folk, köra för fort, vara tanklös och säga saker. Är det inte bra att fundera på skillnaden mellan sådant, kontra att besluta sig för att mobba den osäkre?

Och att de inte skulle ha självkännedom tror jag inte alls på, de som låter hämningarna släppa. De har anammat delar av sig som har härskartendenser, eller identifierar sig som en av vargarna i flocken. Säkert går det sönder något i den som genomför riktigt onda handlingar, men jag tror att de kan ha allt möjligt av koll på sig själv, de har bara släppt vissa spärrar.

[förstår mig själv]

Förstår man inte sig själv på samma sätt som allt annat i naturen, enligt samma metoder kommer man inte förstå. Vi är ju något i naturen, vi är kemi, materia, fysik alltså. När det gäller något annat än det som liknar oss är metoden given, självklar. Einstein har förklarat. Registreringar/observationer. Sedan bilda teorier(dvs förstå/se samband). Sedan testa teorierna och se om teorierna kan tex förutsäga vad vi kan notera/observera/registrera. Om vi registrerar det teorin säger(dvs det vi förstått) visar det att vi förstått naturen rätt. När man förstår på detta sätt kommer vår kraft/makt/kapacitet att kraftigt förstärkas.
Den som är upphov till Bibeln har förstått naturen på detta sätt. På sätt och vis kan vi likna Bibeln med en formelsamling. En samling påståenden om hur vi ska leva. Dvs teorier om vad vi ska göra, naturlagar. Till att börja med kan jag konstatera att jag är rätt ensam om att förstå Bibeln så som jag beskriver. Förr har Kännt stark olust till de som lagt fram det som står i Bibeln. Detta på grund av att jag kunde inte få ihop påståendena med mina sinnen och förnuft. Jag argumenterade alltså imot bibelns påståenden. Den som återgav "läran" kunde inte förklara den. Det som nu har hänt är att jag gör som jag tidigare gjorde, jag har alltid försökt förstå själv på samma sätt. Nu när jag förklarar(bevisar,argumenterar) och visar hur de troende kan veta att det de påstått verkligen är sannt stänger de av sina sinnen. Vill inte höra, tysta ner osv. Märkligt eller hur?. Vad beror detta på?. Ja det beror på att man missförstått en del. Delar av "sanningarna" kan man köpa. Inte alla. En del av sanningarna kommer följa med kittet. Tex så tycker man att vissa är onda, att vissa ska straffas. Ytterligare felaktigheter man måste överge är tex tanken om en personlig Gud, en himmel, föreställningar om vad som sker efter döden. Inse att ondska, helvete, paradis är något som kommer uppstå i verkligheten här på jorden i livet. Inse att "Guds straff eller belöning" är något som även detta sker i verkligheten här i livet. Att det uppstår lidande för den som inte förstår naturen, att den som förstår belönas av naturen.
Slutligen måste även värderingarna ändras och förstås med sinnen och förnuft. Då ser man att alla styrs av samma värderingar(men är inte medvetna om det). Istället lägger man sin energi på att uppnå något annat. Känslorna är värderingarna. Det som styr, det som möjliggör liv och som kan anges och antas vara orsak till det som vi registrerar med våra sinnen.
Med i kittet följer också att viljan inte är fri. Övergivande av denna vanföreställning är absolut nödvändig. Detta inser man ganska tidigt när man utvecklar sitt förnuft. Innan man ser de högre ordningarna. Det går inte heller att förstå/tolka naturlagarna innan.
Man måste alltså vara öppen till förändring, är tanken för motbjudande till att "verkligheten" är sådan blir det omöjligt att förstå och man sitter fast i sin psykos resten av livet. Är man rädd att använda de krafter man har lyckas man inte.
Kanske vill vi inte finna naturlagarna på grund av att vår föreställning om vad det skulle innebära. Att förneka ändrar dock inte naturlagarna och att man aldrig i efterhand ångrar att man förstått mer kanske man inte förstår. Att det aldrig innebär olycka att förstå naturen bättre och därmed klara sig bättre och utveckla sina krafter ja det räcker inte heller.
När man tex inte vill att något ska vara på ett visst sätt så brukar man kunna åstadkomma detta. Hjärnan kommer lösa problemet åt oss. Tyvärr fungerar det inte här, vi kan förstå naturlagarna men vi kan inte ändra på dem.(det skulle innebära att vi skulle sluta existera). Naturen måste vara "logisk", "följa samband",den måste gå att förhålla sig till alltså. Möjlig att existera i.
Kan alla "utbildas" och förstå detta?. Jag har ju tidigare varit övertygad om detta. Jag har ju brunnit för att förklara och få folk att förstå. Jag har naturligtvis varit väldigt interesserad av att utvärdera och se om jag har lyckats. Utvärdera effekterna och förbättra mitt sätt att arbeta på. I början trodde jag att det skulle gå snabbare, att alla kunde förstå relativt enkelt. Att det inte hade så mycket med IQ att göra visste jag. Bara jag levererade indata skulle alla förstå. Och visst är det så men ändå kunde jag inte se de effekter jag hade förväntat mig. Dessutom uppstod ett större motstånd än jag kunde förvänta mig. Visst såg jag det jag trodde men det varierade från individ till individ.
Varför? Jo min förklaring blev att vi inte registrerar lika. Vissa indata registreras inte hos vissa. Det är svårare, man får ändra sin metod och bli mer aktiv. Men då ökade motståndet och den jag ville delge min kunskap blev förvirrad och började bete sig illa. Blev arga, säger åt mig att vara tyst, cencurera och började göra uttalande om mig. Göra bedömningar om mig som person osv. Massa olika "negativa omdömen", förelämpningar. Tolkningar av hur jag mår, vidare ville den personen berätta för mig vad "alla andra tycker och tänker om mig". Teorier om olika negativa saker som jag skulle råka ut för om jag inte "lydde". Att jag pratade skit, att det var ointressant och att ingen "förstår vad jag menade".
Som vanligt när folk inte förstår så inser de inte att "jag förstår inte". Istället händer det jag skriver ovan. Många inser inte att det de just beskriver om sig själva är det som är problemet. Att det är just detta problem som alltså orsakar dem och många andra så stort lidande att det är detta jag vill hjälpa dem med. Att det är just det motsatta, att de börjar förstå som sker.
Detta är olyckligt, absolut inget jag önskar ska ske vare sig mig eller dem. Jag misslyckas, gör fel. Straffas med olust. Det går att göra på andra sätt. Hitta kontaktyta. Hjälpa dem med något som är mycket viktigt för dem. Då kan man resonera på samma förnuftiga sätt. Samtidigt som man hjälper dem med det de "vill" tex lider av blir de tvungna att ta in indata som även leder till förändring av teorierna om rätt, fel osv.

[Pilatus]

Einstein har förklarat. Registreringar/observationer. Sedan bilda teorier (dvs förstå/se samband). Sedan testa teorierna och se om teorierna kan tex förutsäga vad vi kan notera/observera/registrera. Om vi registrerar det teorin säger (dvs det vi förstått) visar det att vi förstått naturen rätt.

Hypotes: Det finns ett klart samband mellan kaffedrickande och lungcancer. Variablerna samvarierar klart och tydligt i statistiken. Men det verkar mindre troligt att folk som har lungcancer är mer benägna än andra att dricka kaffe och kaffe ger inte lungcancer. Kanske finns det någon, eller flera, ytterligare variabler som förekommer tillsammans med kaffedrickande och lungcancer? Till exempel personer som röker och bor i ett hus byggt av blåbetong (hög radonhalt). Tydligen så behöver inte samband alltid betyda kausalitet. Cancer orsakar inte kaffedrickande. Hur skall man kunna visa på att ett samband inte endast är ett verk av slumpen?

[Anders]

På sätt och vis kan vi likna Bibeln med en formelsamling. En samling påståenden om hur vi ska leva. Dvs teorier om vad vi ska göra, naturlagar. Till att börja med kan jag konstatera att jag är rätt ensam om att förstå Bibeln så som jag beskriver

Har inte orkat läsa igenom hela inlägget och den här jag skriver nu är lite OT. Men det du beskriver är ganska pang bom på hur mina närstående släktingar som anammat katolicismen är lagda. Bibeln och kyrkan som ett sätt att leva, utan att det är alltför mycket halleluja. Har pratat en hel del med en mycket begåvad katolsk munk (är tyvärr? inte kristen själv för närvarande), och jag kan nog påstå att det är en rätt katolsk syn.

[Anders]

Einstein har förklarat. Registreringar/observationer. Sedan bilda teorier (dvs förstå/se samband). Sedan testa teorierna och se om teorierna kan tex förutsäga vad vi kan notera/observera/registrera. Om vi registrerar det teorin säger (dvs det vi förstått) visar det att vi förstått naturen rätt.

Hypotes: Det finns ett klart samband mellan kaffedrickande och lungcancer. Variablerna samvarierar klart och tydligt i statistiken. Men det verkar mindre troligt att folk som har lungcancer är mer benägna än andra att dricka kaffe och kaffe ger inte lungcancer. Kanske finns det någon, eller flera, ytterligare variabler som förekommer tillsammans med kaffedrickande och lungcancer? Till exempel personer som röker och bor i ett hus byggt av blåbetong (hög radonhalt). Tydligen så behöver inte samband alltid betyda kausalitet. Cancer orsakar inte kaffedrickande. Hur skall man kunna visa på att ett samband inte endast är ett verk av slumpen?

Tja, det ryms väl i det du quotat från FMS, bara att man behöver köra snurran flera varv då den första hypotesen inte visar sig hålla måttet? Är det inte ganska rakt av den vetenskapliga metoden? Lite äldre än Albert i och för sig. Även om "rätt" är att ta i lite. En för tillfället fungerande paradigm kanske är lite bättre.

[förstår mig själv]

Väldigt bra invändning och fråga pilatus. Den är viktig, förtjänar en egen tråd.
När det gäller ditt exempel med kaffe så kan vi säga att det handlar om att ha kunskap om medicin. Om man upptäckt ett "statistiskt" samband. Ja då ökar chansen att förstå varför man ser de data man gör. Har man bra teorier så blir man inte längre överraskad.
Här kan man tex tänka så här. Lungcancer drabbar nästan bara rökare. Rökare är ofta tex ADHD människor. Söker kickar, använder "substanser". Då blir siffrorna inte konstiga längre.
Ok anta att man "tar hänsyn" till detta om man då tittar på lungcancer hos ickerökare så borde man inte se att siffrorna inte längre ser lika konstiga ut.
Det du tar upp är så viktigt då tex medicinsk statistik tolkas av lekmän och tyvärr leder i slutändan till att läkaren går mot sitt förnuft för att inte bli uppfattas som, dålig eller uppfattas som brottsling och kanske förlora jobbet eller sättas i fängelse. Det är exakt tvärt om, dvs det är den "lydiga" läkaren som låter sig styras av någon okunnig som är den farliga och dåliga doktorn. Oftast blir dessa chefer och är den "expertis" som politiker litar på. Dom gillar och förstår varandra. Det de inte förstår är att orsaken till detta är att de inte följer följer förnuftet och inte kan förstå naturen. Hierarkier och samhället är bak och fram tyvärr.
För att återgå gäller generellt att forskning måste bygga på bra teorier. Om man tex "tvingas" forska. Att det blir ett måste. Eller att det kanske genererar pengar eller prestige så blir de som verkställer och lyder, följer systemet de som lyckas bäst.
Du tar upp slumpen. Tyvärr sker tex ofta läkemedelsforskning så. Man hämtar ett pulver i källare och mäter olika värden som uppstår i en kropp. Detta sätt är livsfarligt, det är en farlig aktivitet som förekommer på grund av att man tex vill tjäna pengar. Är man inte duktig läkare kommer man inte heller märka och registrera mer en mycket lite av alla biresultat medicinen ger. Man utvärderar med olika formulär när man inte är duktig. Dessutom kräver man att de förnuftiga ska göra lika. För att få andra att lyda använder de de enda metod de kan. Dvs ondska, straffar de som inte gör som de säger. De som lyder belönas tex med pengar.
Den som styr på rätt sätt får andra att vilja och den andre förblir fri istället för slav.

[Plattfot]

Svaren är ofta av typen syndkataloger, det och det handlandet är ondska. En annan infallsvinkel är ju att beskriva vissa av våra egenskaper som ondska. Där har vi t.ex. de sju dödssynderna. [url]http://sv.wikipedia.org/wiki/De_sju_dödssynderna[/url]

Traditionellt är de högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja. Kanske vi idag skulle skapa en annan katalog med fler eller färre onda egenskaper.

Frosseri skulle kanske bytas ut mot konsumtionsfrosseri. Det förutsätter ju en viss känslokyla, brist på empati, att köpa Fido ett diamanthalsband med platinakedja som koppel, samtidigt som TV visar bilder från barnhem i härjade och fattiga länder.

Vällusten bör väl också moderniseras till den empatibrist och hänsynslöshet, som sexuella och andra övergrepp mot andra, som motiveras av egen njutning. Sadism och i nyheterna just nu aktuell kannibalism i Tyskland.

En annan infallsvinkel är just bristerna. Brist på empati, kärlek och medmänsklighet, alltså känslor. Då kommer man ännu längre från kataloger över handlingar.

De bristerna räcker ju, men traditionen har ju de sju dygderna, en ny katalog, en med sådana generella beteenden som ödmjukhet, tålamod och generositet: http://sv.wikipedia.org/wiki/De_sju_dygderna. Även där kan en modernisering tänkas. Kyskheten bör omtolkas parallellt med vad jag gjorde ovan med dess motsats vällusten. Sexuellt bigotteri vill vi ju inte ha.

(Gör något åt forumets ordbehandlare! Den försöker hela tiden rätta mig och skriva "sexuellt bijouteri". Sådant hör väl till en mildare variant av konsumtionsfrosseriet?)