Tid, rum, acceleration.

[klorofyll]

Färdas vi i tiden för att vi upplever förändring?
(När vi accelererar ändras tiden för oss relativt det som står still.)

Eller,

Upplever vi förändring för att vi färdas i tiden?

Eller,

Kan man färdas i tiden utan att uppleva förändring?


Min tanke bakom denna fråga är det att man kan uppleva acceleration, i t.ex. en simulator, trots att man i själva verket inte är i rörelse, precis som om det vore på riktigt.

[Pilatus]

Min tanke bakom denna fråga är det att man kan uppleva acceleration, i t.ex. en simulator, trots att man i själva verket inte är i rörelse, precis som om det vore på riktigt.

Det beror på vad slags simulator du tänker dig. På Naturhistoriska Riksmuseet, Cosmonova fanns det stolar med en massa hydraulik som följde vagnens (berg- och dalbana) rörelser på filmduken. Det gav en känsla av acceleration, delvis helt riktig.

[klorofyll]

Min tanke bakom denna fråga är det att man kan uppleva acceleration, i t.ex. en simulator, trots att man i själva verket inte är i rörelse, precis som om det vore på riktigt.

Det beror på vad slags simulator du tänker dig. På Naturhistoriska Riksmuseet, Cosmonova fanns det stolar med en massa hydraulik som följde vagnens (berg- och dalbana) rörelser på filmduken. Det gav en känsla av acceleration, delvis helt riktig.

Men jag tänker t.ex. på om du sitter på ett tåg som står still och tittar ut genom fönstret på ett annat tåg som börjar rulla, då kan du få en inbillad upplevelse av att du själv är den som rör på dig.

[reflex]

Min tanke bakom denna fråga är det att man kan uppleva acceleration, i t.ex. en simulator, trots att man i själva verket inte är i rörelse, precis som om det vore på riktigt.

Det beror på vad slags simulator du tänker dig. På Naturhistoriska Riksmuseet, Cosmonova fanns det stolar med en massa hydraulik som följde vagnens (berg- och dalbana) rörelser på filmduken. Det gav en känsla av acceleration, delvis helt riktig.

Men jag tänker t.ex. på om du sitter på ett tåg som står still och tittar ut genom fönstret på ett annat tåg som börjar rulla, då kan du få en inbillad upplevelse av att du själv är den som rör på dig.

Ja visst är det häftigt. Det visar på ett praktiskt sätt att rörelse alltid är relativ. Du vet inte vilket tåg det är som rör sig om du inte tar in en tredje referens (t.ex. perrongen).
Detta leder också till insikten att varje rörelse kräver en referenspunkt för att kunna mätas och att värdet endast är giltigt i förhållande till denna referenspunkt eftersom den också är i rörelse. Detta kan också överföras till fenomenet tid och ger då samma resultat, nämligen att det inte finns någon tidspil och heller ingen tid ifall inte någon definierar och mäter den.

[reflex]

Ja visst är det häftigt. Det visar på ett praktiskt sätt att rörelse alltid är relativ. Du vet inte vilket tåg det är som rör sig om du inte tar in en tredje referens (t.ex. perrongen).
Detta leder också till insikten att varje rörelse kräver en referenspunkt för att kunna mätas och att värdet endast är giltigt i förhållande till denna referenspunkt eftersom den också är i rörelse. Detta kan också överföras till fenomenet tid och ger då samma resultat, nämligen att det inte finns någon tidspil och heller ingen tid ifall inte någon definierar och mäter den.

[förstår mig själv]

Vi kan uppleva trycket mot vår kropp när vi sitter i en stol(eller vid en acceleration tex) men oftast upplever vi inte detta då vårat medvetande upplever annat.

[klorofyll]

Vi kan uppleva trycket mot vår kropp när vi sitter i en stol(eller vid en acceleration tex) men oftast upplever vi inte detta då vårat medvetande upplever annat.

Men borde inte våran känsel kunna manipuleras på samma sätt som synupplevelsen kan det?

[klorofyll]

Det beror på vad slags simulator du tänker dig. På Naturhistoriska Riksmuseet, Cosmonova fanns det stolar med en massa hydraulik som följde vagnens (berg- och dalbana) rörelser på filmduken. Det gav en känsla av acceleration, delvis helt riktig.

Men jag tänker t.ex. på om du sitter på ett tåg som står still och tittar ut genom fönstret på ett annat tåg som börjar rulla, då kan du få en inbillad upplevelse av att du själv är den som rör på dig.

Ja visst är det häftigt. Det visar på ett praktiskt sätt att rörelse alltid är relativ. Du vet inte vilket tåg det är som rör sig om du inte tar in en tredje referens (t.ex. perrongen).
Detta leder också till insikten att varje rörelse kräver en referenspunkt för att kunna mätas och att värdet endast är giltigt i förhållande till denna referenspunkt eftersom den också är i rörelse. Detta kan också överföras till fenomenet tid och ger då samma resultat, nämligen att det inte finns någon tidspil och heller ingen tid ifall inte någon definierar och mäter den.

Två frågor,

(Angående en fråga i mitt första inlägg i denna tråd: Kan man färdas i tiden utan att uppleva förändring?) Är det möjligt att hela ens fattbara omgivning har exakt samma rörelser som en själv utan att man uppfattar den minsta skillnad, kan man accelerera utan att märka någon förändring?

Skulle man kunna ta alla dagar i ett potentiellt liv, blanda dem (vad är det man blandar?), och sedan leva dem i denna nya ordning, och finna detta naturligt och logiskt, något man inte behövde tänka på, osv, vad har då den nya ordningen på dagarna för relation till den före blandningen?

[Pilatus]

kan man accelerera utan att märka någon förändring?

Konstant acceleration, du sitter i en bil, gaspådraget är jämnt och hastigheten ökar endast långsamt och likformigt. Eftersom accelerationen inte varierar borde känslan av hastighetsökningen inte märkas om du tar bort hörsel- och synintryck.

Skulle man kunna ta alla dagar i ett potentiellt liv, blanda dem (vad är det man blandar?), och sedan leva dem i denna nya ordning, och finna detta naturligt och logiskt, något man inte behövde tänka på, osv, vad har då den nya ordningen på dagarna för relation till den före blandningen?

Enklast att tänka är väl vår ungdom då livet upplevs med stor intensitet, och många händelser gör skillnad, vi blir mer erfarna, går igenom skolsystemet och får våra första jobb. Det går inte att byta dagarnas plats på djupet.

[klorofyll]

kan man accelerera utan att märka någon förändring?

Konstant acceleration, du sitter i en bil, gaspådraget är jämnt och hastigheten ökar endast långsamt och likformigt. Eftersom accelerationen inte varierar borde känslan av hastighetsökningen inte märkas om du tar bort hörsel- och synintryck.

Skulle man kunna ta alla dagar i ett potentiellt liv, blanda dem (vad är det man blandar?), och sedan leva dem i denna nya ordning, och finna detta naturligt och logiskt, något man inte behövde tänka på, osv, vad har då den nya ordningen på dagarna för relation till den före blandningen?

Enklast att tänka är väl vår ungdom då livet upplevs med stor intensitet, och många händelser gör skillnad, vi blir mer erfarna, går igenom skolsystemet och får våra första jobb. Det går inte att byta dagarnas plats på djupet.

Har vi människor en acceleration genom jordens rotation, eller genom jordens bana runt solen, är det därför vi upplever tyngdkraften? När bilen accelererar förändras våra kroppar, där ligger förändringen i ditt exempel?

Men jag kan tänka att, jag vet ju hur jag upplever min tid här på jorden, rätt förvirrande, och jag har en bild av hur andras upplevelse av tiden som gått är, ungefär som min, men stämmer den?

[förstår mig själv]

Vi kan uppleva trycket mot vår kropp när vi sitter i en stol(eller vid en acceleration tex) men oftast upplever vi inte detta då vårat medvetande upplever annat.

Men borde inte våran känsel kunna manipuleras på samma sätt som synupplevelsen kan det?

Om du tex håller andan ett tag kommer du känna tilltagande olust. Genom att andas manipulerar du denna olust.
Alla känslor går att manipulera genom förnuftet. Detta är inte enkelt men det går att bli "herre över sina känslor". Spinoza förklarar hur man gör, dvs ger information.
När du endast upplever och får teorier utan mål så kan du detta.
Vidare när du kan vara helt ärlig kan du det. Osv. Det följer med förnuftet.
(Det finns mycket glädje och saker som finns kvar att uppleva).
För att nå dit måste man få "hjälp" av andra

[reflex]

Två frågor,

(Angående en fråga i mitt första inlägg i denna tråd: Kan man färdas i tiden utan att uppleva förändring?) Är det möjligt att hela ens fattbara omgivning har exakt samma rörelser som en själv utan att man uppfattar den minsta skillnad, kan man accelerera utan att märka någon förändring?

Man kan tänka sig att när vi ligger i koma t.ex. efter en olyckshändelse, så "färdas vi i tiden utan att uppleva förändring", men allt utom vårt medvetande fortsätter ju som vanligt. När vi vaknar har det ju hänt massor under tiden. När det gäller acceleration så märker vi den bara om den påverkar något av våra sinnen.

Skulle man kunna ta alla dagar i ett potentiellt liv, blanda dem (vad är det man blandar?), och sedan leva dem i denna nya ordning, och finna detta naturligt och logiskt, något man inte behövde tänka på, osv, vad har då den nya ordningen på dagarna för relation till den före blandningen?

I minnet i så fall. Man kan inte i verkliga livet ändra händelsers ordningsföljd i efterhand.