Man behöver trots allt Gud

[dokido]

som jag ser det så
finns det (minst)två sätt att prägla moral i folk
antingen använder man pavlovs betende förändring
eller också uppfinner man jultomtar(religion)
det senare kallas intellektuell stimulering misstänker jag
men varför? makt? system1?
eller som min gamla lärare sa, för att det är praktiskt?

ja ja, jag vet att detta ovan är patetiskt
men jag måste ju säga nåt, eller hur?

[Anders]

Mankan inte bara knuffa för en etik och en moral man tycker är bra?

[dokido]

det lustiga är att jag som är uppfostrad ateist, dvs jag valde det själv
såg religiösa människor som "moraliska" gubbar med ålderdomliga traditioner
således blev moral något unket

nuförtiden ser jag väl inte någon koppling mellan moral och religion alls (många gånger tvärtom)
utom att religion ,som andra traditioner, haft en viss plats i historien och påverkat utvecklingen av människan
om religionen fortsätter påverka utvecklingen för människan så må det vara hänt
regression kan jag mycket väl tänka mig
jag ser ju ingen intellektuell utmaning i detta scenario dock

jo det finns ju en positiv sak med religion
jag gillar kyrkor
jag funderade länge på varför eftersom jag inte är religiös
kom fram till att de manifesterar människans existens på jorden
påvisar att vår närvaro inte bara är vardag

jag skulle gärna sett en existentialistisk utveckling av kyrkan
därur kanske en moral kanske hade kunnat byggas?

[Anders]

det lustiga är att jag som är uppfostrad ateist, dvs jag valde det själv
såg religiösa människor som "moraliska" gubbar med ålderdomliga traditioner
således blev moral något unket

nuförtiden ser jag väl inte någon koppling mellan moral och religion alls (många gånger tvärtom)
utom att religion ,som andra traditioner, haft en viss plats i historien och påverkat utvecklingen av människan
om religionen fortsätter påverka utvecklingen för människan så må det vara hänt
regression kan jag mycket väl tänka mig
jag ser ju ingen intellektuell utmaning i detta scenario dock

jo det finns ju en positiv sak med religion
jag gillar kyrkor
jag funderade länge på varför eftersom jag inte är religiös
kom fram till att de manifesterar människans existens på jorden
påvisar att vår närvaro inte bara är vardag

jag skulle gärna sett en existentialistisk utveckling av kyrkan
därur kanske en moral kanske hade kunnat byggas?

För att man (åtminstone jag) skall kunna förstå lite mer vad du menar med ditt andra och fjärde stycke - kan du definiera vad du uppfattar vara "moral"?

Annars, det är nästan tvärt om för mej. Växte upp i ett kristet hem men var egentligen aldrig kristen. Att be och gå i kyrkan var bara måsten och kändes mest obehagliga. Det enda jag fick ut var obehagskänslor, en känsla av att det kanske fanns någon dömande kraft. Och en stor rädsla för döden, som jag fortfarande har. När jag sedan blev äldre blev religionen som sådan omöjlig för mig rationellt.

Och jag känner snarare att kyrkor är monument över vår dödsrädsla än över livet.

[dokido]

definition : moral
=
reglemente påtvingat mig av vuxen auktoritet

så såg jag på moral när jag var ung
inte nu längre förstås
nu är jag ganska sur på folks avsaknad av detsamma

mer objektivt och positivt så skulle jag kalla det respekt för varandra
mer objketivt och negativt skulle jag kalla det att påtvinga andra sina egna värderingar

som du förstår är jag lite kluven till moral begreppet

[Zokrates]

Inte behöver man vara kluven till moralen, det handlar ju om att vi som sociala varelser ingår i en social kontext,
därmed uppstår det seder och bruk vilket medför per automatik vissa förhållningsregler för att detta skall kunna
fungera. Moralen har följt med oss på vår resa och fanns innan behovet av gudar skapades, för 30.000 år sedan
ristade man på berghällar, för cirka 5000 år sedan använde man skrift och ungefär samtidigt präntade man ned
sina idéer om gudarna, att Moses fick moralen från Gud som nån nämnde tidigare i tråden är rent nonsens
liksom det att människan utan gudstro skulle vara omoralisk.

[dokido]

sant,kluvenheten är väl ett friskhetstecken,på så sätt att man ifrågasätter moralen ... men
moralen används också som propaganda
av maktmissbrukare
moralen är inte alltid god

[Zokrates]

att moralen inte alltid är god är en missuppfattning av vad moralen är, kort sagt, är effekterna till övervägande del
negativa handlar det ju inte alls om moral utan dess frånvaro. Att människor benämner något för moraliskt betyder
ju inte nödvändigtsvis att det är moral, alla seder och bruk är inte positiva, moral däremot är alltid positiv, de goda
sederna, det som är rätt. Vi måste alltid kritiskt granska effekterna av våra handlingar om vi verkligen vill värna
vår samvaro, ergo; genomskåda bluffmakarna med sina falska lärosatser.

[dokido]

min moral är god för mig,ingen annan, eller, ... jag upplever det som att min moral är god, vad andra tycker vetefan

att genomskåda bluffmakarna är omöjligt för den största bluffmakaren är jaget

[Zokrates]

min moral är god för mig,ingen annan, eller, ... jag upplever det som att min moral är god, vad andra tycker vetefan

att genomskåda bluffmakarna är omöjligt för den största bluffmakaren är jaget

Självbedrägerier sysslar många med, men jag anser mig vara realist. Jag vet att min moral inte är perfekt,
jag vet att jag ibland har dubbelmoral, säger en sak och gör en annan, men jag vet också var mina gränser,
inte i ord men i handling går och om ingen annan i världen gick över mina gränser så vore världen trots allt
ett paradis jämfört med den värld vi faktiskt lever i.

[ingenar]

1 Petrus 3:15 2000
” Men Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp.”

[Pilatus]

1 Petrus 3:15 2000
”Men Herren, Kristus, skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som kräver besked om ert hopp.”

Varför detta fragment som just inte säger någonting alls, då det är ryckt ur sitt sammanhang? Jag tror inte någon förstår det utan att läsa hela tredje kapitlet. Men det börjar ju litet märkligt med:

1 Pet 3
Och ni kvinnor, underordna er era män, så att också de som inte vill tro på ordet kan vinnas utan ord tack vare sina hustrur, när de ser hur ni lever i lydnad och renhet. Er prydnad skall inte vara något utvärtes, håruppsättningar, guldsmycken och fina kläder, utan den inre, dolda människan med sitt oförgängliga smycke, ett milt och stilla sinnelag.

[Anders Hesselbom]

Jag vill höja ett varnande finger får två saker. Att "man" behöver Gud är en onödigt bred generalisering. Det andra är ekvivokationen som börjar med premissen att "människan behöver mysterier i livet" och slutar med "människan behöver Gud". Om människan behöver mysterier i livet, kan det lika gärna betyda att människan behöver studera naturen, eller precis vad som helst. Behovet av Gud måste vila på argument som pekar på just Gud, inte på sådant som man personligen associerar med Gud. Inte heller om man etablerar Guds mystik har man vunnit, eftersom även naturens mystik kan etableras.

[Pilatus]

Det andra är ekvivokationen som börjar med premissen att "människan behöver mysterier i livet" och slutar med "människan behöver Gud". Om människan behöver mysterier i livet, kan det lika gärna betyda att människan behöver studera naturen, eller precis vad som helst.

Nej inte "precis vad som helst", i så fall skulle även "människan behöver Gud" kunna fylla behovet av mysterium. Grejen var väl att mysterier inte ingår som en del av gudstron?

På sätt och vis använder sig kyrkan av olika "mysterier" genom sakramenten. Närbesläktat med religionens gåtor.

[Anders Hesselbom]

Om människan behöver mysterier, och Gud fyller det mysteriet, så är väl allt frid och fröjd. (Guds mystik eller förmåga att stå över ting är mycket accepterad.) Men det betyder inte att det var Gud som behövdes. Om man obehindrat vänder på alla resonemang, givet att katter har fyra ben och att min hund har fyra ben, så skulle det i så fall följa att min hund är en katt. Alltså, om jag väljer att fylla mitt behov av mysterier med kosmologi, så kan jag inte från det hävda att det var kosmologi som behövdes.