Al-Qalam skrev:Jag tror inte på någon direktkontakt med Gud, det som kan uppfattas som upplevelser kan vara kontakt med änglar, eller djiiner. Änglarna har kontakt med Gud, man kan se de som Guds budbärare.
MVH
Al-Qalam
Vad får dig att tro det?
Det är klart att vi har direktkontakt med Gud om vi är Guds existens. Vår tillblivelse och dynamik är en holistisk rörelse vari vi finner en egen jagidentifikation. Dynamiska intelligenser i denna helhet (vilka jag inte pratat med) som kallas änglar är också Gud. Ytterst är Gud tystnad och tomhet, och endast i dynamiken skapas horisonter i upplevelsen.
Gud är ett hav av dynamisk rörelse och antar många identifikationer. Det är möjligt att vissa kallar en begränsnig i detta fält för sin Gud, men jag är tveksam till att de verkligen har en klar bild av detta. Vanligare är att människor skapar en kulturell föreställning av sin Gud och sedan projiceras behagfulla upplevelser på denna bild.
Att stirra in i Guds renhet är smärtsamt för där är man ensam. Gud har i sin enkelhet inget leende eller en hjälpande hand. Det är en total linjär bottenlös tystnad. Att i ett transcendentalt tillstånd se åt detta håll är den yttersta döden. Livet har en mening och det är att det är levande för de levande. Tänk att fastna i en dröm där inget existerar utom tystnad och oändlig rymd, det är Guds rena existens, drömmen har inga gränser. Genom resonanserna och den dynamik som skapas finner livet sin kreativitet. Livet är ett erfarande där ingen erfar och inget utanför erfarandet erfars, det är endast erfarandet. Detta är den största hemligheten, och lösningen på varför universum existerar utan någon substans. Vad som gör dualiteten är endast dynamiken och horisonterna i erfarandet. Det går inte att finna en tröstande mor i Guds renhet, utan endast i den dynamik som gestaltar en moders funktion.
Stenar har inga medvetanden, men det har inte vi heller; vi endast erfar, eller rättare sagt; det enda som erfar är
ett som tar sitt uttryck i de många genom horisonternas tillblivelse.
En av de bästa bilderna är faktiskt drömmen som exempel: Du befinner dig i en dröm, men du tror att du befinner dig i den för att din hjärna drömmer fram scenen åt dig. Så är inte fallet. Ur drömmens tomhet och gränslöshet gestaltas vi och allt existerande. Det vi kallar vakenhet är vårt för tillfället mest utkristalliserade arbetsprojekt. Det är inte skapat ur en separerad själ med ett jag; jaget är en konstruktion genom de dynamiska barriärerna i erfarandet. Jaget kan transcenderas och fokuset skiftas. Jag kan både uppleva flera jag i mig själv eller sammanlänka med enheter utanför mig själv. Jag blir då detta nya kommunikationskomplex på samma sätt som du upplever din kropp som en helhet fast den i själva verket består av en mångfald av kommunicerande celler. När en sådan transcendens genomförs upplevs inte gestaltningen från en punkt utan total identifikation uppnås med det som upplevs; gestaltningen upplevs i sig som enda tillblivelse.
Ungefär så enkelt är det
men enkelheten i själva grundkonstruktionen överskuggas av den mångfald som gestaltas. Det går dock inte att tränga in i gestaltningens innersta väsen utan att finna den yttersta tomheten. På samma sätt kan vi inte tränga ut i universum utan att finna samma tomhet och oändlighet. Träng in i era drömmars substans så möter ni samma problematik. Där kan ni dock hitta Musse Pigg innuti en cell. Samma fenomen faller sig inte naturligt i det tillstånd vi kallar vakenhet. Då måste vi först manipulera den, och göra som Jesus när han gick på vattnet (om han nu gjorde det).
Hallucinationer
Med hallucinationer menas syn-, hörsel-, känsel-, lukt- och smakförnimmelser som inte orsakas av fysiska sinnesretningar. Hallucinationerna existerar bara för den hallucinerande själv och är alltså helt subjektiva, men av denne upplevs de principiellt som påtagliga realiteter.
Hos en hypnotiserad person kan hypnotisören framkalla hallucinationer av allehanda slag och dessa kan uppträda under två former. Å ena sidan kan de vara förlagda till det yttre objektiva rummet och av den hypnotiserade upplevas som fysisk verklighet. Han kan t ex känna på och samtala med en imaginär person eller se föremål sväva fritt i luften. Å andra sidan kan de vara förlagda till den hypnotiserades inre subjektiva rum, t ex när han suggereras att uppleva ett fallskärmshopp eller en resa till planeten Mars. Mellan de båda formerna av hallucinationer, yttre och inre, finns det ingen klar och tydlig gräns.
Hallucinationerna produceras av det undermedvetna i det undermedvetna och sänds därifrån upp till ytjaget. En hypnotisör kan starta, styra och stoppa denna produktion hos den hypnotiserade och därigenom ge transupplevelsen det innehåll han önskar. Han kan iakttaga hur hallucinationerna utvecklar sig i enlighet med de av honom givna suggestionerna och fortlöpande leda dem i vilken riktning som helst. Det undermedvetna arbetar alltså på order av hypnotisören och levererar det denne så att säga beställer. Därvid använder sig det undermedvetna av det minnesmaterial, de föreställningar och de övriga resurser som det förfogar över. Och dess resurser är avsevärt större än ytjagets.
Låt oss se på sex experiment med yttre hallucinationer som företogs av John Björkhem.
I det första experimentet fick försökspersonen suggestionen att han skulle se sitt porträtt i profil på ett blankt kort som Björkhem visade honom och som var märkt på baksidan. Försökspersonen såg mycket riktigt porträttet och undrade var Björkhem hade fått det ifrån. Själv hade han inte sett det förut. Björkhem stack så in kortet bland åtta andra blanka kort och gav bunten till försökspersonen. Denne plockade då direkt ut kortet med det hallucinatoriska porträttet. Dagen efter hade Björkhem låtit fotografera kortet och gav det tillsammans med kopian till försökspersonen. Denne såg då fortfarande sitt porträtt på originalet men inte på kopian. Hallucinationen hade alltså inte låtit fotografera sig. Några månader senare såg han fortfarande porträttet. Björkhem talade då om för honom att porträttet bara var en hallucination, men detta hade ingen verkan. Han såg det ändå. Och det gjorde han också vid kontroller tre respektive sju år senare.
Johan
