En ond samarit

[MrTambourineMan]

Duane:
"Ingen människa är helt fri från synd" som min katolske biktfader hade sagt, hade jag bara varit katolik.

Ingen människa är raktigenom god eller ond, utan en blandning. Undantag förekommer i litteraturen.

Vi dömer inte varandra i den här tråden, utan ger bara våra egna funderingar på hur vi bedömer goda och onda handlingar, rent etiskt. På ett internetforum som detta, borde det finnas en uppsjö av olika religioner och filosofier, moraltänkande och etik, nihilister och kristna, utilister och pragmatiker. Det är därför inte konstigt att åsikterna divergerar men det är jag själv som har svårt att se hur man genom att inte hjälpa ett drunknade barn - trots att det för en själv som fullvuxen person inte är mer än en pöl, det som för barnet är en bassäng - kan handla gott. Jag fördömer ingen men jag undrar om jag borde ompröva mina uppfattningar, eller bara av rent intresse, ta reda på hur andra bedömer saker och ting och om deras syn överenstämmer med min egen, då stärks min egen uppfattning.

[Duane]

Oj, jag ber helt och hållet om ursäkt om någon tog illa upp. Frågan:

Har du en hundring över kan du kanske rädda ett liv genom att skicka den till någon hjälporganisation. Har du två hundringar över kan du rädda två svältande barn. Säljer du din dator kan du rädda 30 till. Hur moralisk är du? Är du ond? Jag vet att du har en dator.

Är riktad till alla och var inte menad som något dömande av någon annan åsikt, utan som en tankenöt. Men den var ju mindre trevligt skriven ser jag nu.

Sen anser jag inte att en handling som inte är ond med automatik är god, men det är bara min åsikt. Uppskattar MTMs synpunkter mycket även om vi har ganska olika sätt att se på saker.

[Hakala]

För att återgå till sjunkande barnet i bassängen...
Har det något med saken att göra vilka konsekvenser barnets död får för andra människor? Dvs kommer reaktionen av barnets moder vara olik när hon ser att en okänd person inte hjälpt hennes drunkande barn eller när hon insett att barnet blivit dränkt av en okänd person?

Och vad skulle ni göra i moderns situation i båda fallen om ni mötte mannen öga mot öga?

[MrTambourineMan]

Om hon inser att mannen, fullt medveten om barnets situation, satt iskallt och smuttade på en drink medan barnet drunknade i bassängen, då skulle jag som anhörig reagera lika starkt med avsky mot denne man som hade han dränkt barnet med egna händer.

[Johan Ågren]

Om hon inser att mannen, fullt medveten om barnets situation, satt iskallt och smuttade på en drink medan barnet drunknade i bassängen, då skulle jag som anhörig reagera lika starkt med avsky mot denne man som hade han dränkt barnet med egna händer.

Jag tror inte måttet av avsky generellt sett skulle bli lika stort. Hat och avsky är ofta kopplade till starka visuella scenarion, och i situationen ovan skulle mannen som smuttade på drinken troligen hamna utanför moderns uppmärksamhetsfält som ett icke deltagande element. Efteråt kanske en mer genomtänkt avsky skulle växa, men möjligheten till samma projektion tror jag inte är möjlig. Grymheten blir tydlig först när den aktivt deltar i ett scenario som man till fullo instinktivt förmår omfatta. Rent förståndsmässigt kan vi observera grymheten i världen, men känslomässigt aktuell blir det först när den ramlar över oss.

Hade däremot mannen skrattat hade han mer tydliggjort sin roll i scenen som aktiv deltagera (fast han var passiv), och hade utgjort ett tydligare mål för moderns avsky (chansen finns också att han betraktas som sjuk, och det blir då kanske en förmildrande omständighet). Jag vet inte hur mannen agerade i ditt hypotetiska exempel, men jag hoppas jag lyckades motivera varför den aktive personen skulle få ett större mått hat riktat mot sig.

Om jag blir slagen av ett förståndshandikappat muskelberg medan hans skötare står bredvid och ser på så kommer nog mitt instinktiva raseri först att riktas mot angriparen, och först senare mot skötarna när sambanden går upp för mig. Men aggressionen mot skötarna från min sida kommer då att ha en mer inlindad intellektuell karaktär. Hade jag i eferhand fått veta att de såg på och att jag i situationen inte uppfattade deras närvaro så blir mitt hat svårare att projicera. Det visuella scenariot är ganska avgörande.

Johan

[MrTambourineMan]

Ok, Johan, jag håller med dig. När jag skrev mitt inlägg hade jag i åtanke, bilden av en besinningslös man som med ett djävulskt leende på läpparna smuttade på en iskall drink och betraktade scenariot framför honom i bassängen som någon slags teatralisk underhållning, bara med det undantaget att han faktiskt var medveten om att barnet drunknade. Min enkla, tafatta rad förmedlade dock inte denna starka grafiska, och galna bild och det är mitt fel alltigenom.

Frågan är dock om det är lika hatfullt som att faktiskt dränka barnet, och det kanske upplevs som mindre omoraliskt att bara se det dö, än att aktivt döda det. Vilket egentligen är någonting man bäst vet själv, även om jag i princip (men kanske inte känslomässigt) betraktar inaktion som en aktion, en handlingsmöjlighet bland andra.

[Johan Ågren]

"Endast Guds öga för våra blickar till främmande gator". Som någon redan tagit upp i den här tråden så är vi alla passivt skyldiga till mycket lidande här i världen. Det händer utanför våra cirklar, cirklar som verkar vara mer eller mindre snäva för olika människor.

Det är som du säger MrTambourine; det spelar ingen roll för utgången av ett sammanhang om jag är orsaken till en människas död genom aktivitet eller passivitet; skadan är lika stor. Men vi behöver inte hjälpa bara hindras från att stjälpa. Det känns som om jag börjar beröra altruism och biologiska funktioner i mina tankar nu.

Johan