Kategoriska imperativet

[Anders]

Men ni som nu läst Kant; jag hänger inte med riktigt - har man snudd på helt fria tyglar att yrka på att något skall bli allmän lag? Som exempelvis (som jag då anser): "Du skall icke lyssna på en människa som skriker, såvida det inte är efter hjälp". Är det ett kategoriskt imperativ? Ville han utöka Bibelns budord, eller vad var hans tanke?

Då skulle jag resonera så här:
Kan jag påstå att det är rimligt att man icke skall lyssna på en människa som skriker? Även om inte efter hjälp? Fotbollsarena? Folk som är agiterade, kan de inte ha vettiga saker att säga?
Då skulle jag påstå att "Det är dumt att utan att se sig om och med hörlurar gå mot rött på en trafikerad gata i storstad". Jag kan ju motivera det med att de flesta ogillar att bli påkörda, och chansen att bli påkörd är stor, och det kan nog de allra flesta hänga med på.
Använd så tycker jag det kategoriska imperativet är användbart.

Man kan ju suga på "Man skall inte äta nötkött"...

[Smisk]

Men ni som nu läst Kant; jag hänger inte med riktigt - har man snudd på helt fria tyglar att yrka på att något skall bli allmän lag? Som exempelvis (som jag då anser): "Du skall icke lyssna på en människa som skriker, såvida det inte är efter hjälp". Är det ett kategoriskt imperativ? Ville han utöka Bibelns budord, eller vad var hans tanke?

Då skulle jag resonera så här:
Kan jag påstå att det är rimligt att man icke skall lyssna på en människa som skriker? Även om inte efter hjälp? Fotbollsarena? Folk som är agiterade, kan de inte ha vettiga saker att säga?
Då skulle jag påstå att "Det är dumt att utan att se sig om och med hörlurar gå mot rött på en trafikerad gata i storstad". Jag kan ju motivera det med att de flesta ogillar att bli påkörda, och chansen att bli påkörd är stor, och det kan nog de allra flesta hänga med på.
Använd så tycker jag det kategoriska imperativet är användbart.

Man kan ju suga på "Man skall inte äta nötkött"...

Då blir det ett hypotetiskt imperativ dock. Ett hypotetiskt imperativ är relativt olika mål man har så som att undvika att bli påkörd eller vad andra tycker osv.

Men jag tycker som sagt Kants tankar faller på sin orimlighet här.

[Pilatus]

Men jag tycker som sagt Kants tankar faller på sin orimlighet här.

Vad som är tyckande bryr vi oss inte om. Kanske kan vi konsultera Esther? Hon har ju skrivit en liten uppsats om Kant och hans "orimlighet":

När en maxim kan upphöjas till allmän lag ska vi handla utan vidare eftertanke eftersom maximen nu är ett kategoriskt imperativ, men det är maximen som bör fordra eftertanke (rationellt övervägande) då den utgör grunden för mitt handlande i en specifik situation och vid ett specifikt tillfälle. Slutligen framhålls att Kants avsikt inte alls var att rekommendera en etik som är helt frikopplad från vår erfarenhet och kunskap, varken inom det moraliska området eller livet i övrigt. Snarare att Kant explicit uttrycker nödvändigheten av en mänsklig erfarenhet som via ett tränat omdöme ska stödja individen vid en lyckad applikation av moralens a priori lagar. Ref. Esther den 25 maj 2018

[Anders]

Men jag tycker som sagt Kants tankar faller på sin orimlighet här.

Vad som är tyckande bryr vi oss inte om. Kanske kan vi konsultera Esther? Hon har ju skrivit en liten uppsats om Kant och hans "orimlighet":

När en maxim kan upphöjas till allmän lag ska vi handla utan vidare eftertanke eftersom maximen nu är ett kategoriskt imperativ, men det är maximen som bör fordra eftertanke (rationellt övervägande) då den utgör grunden för mitt handlande i en specifik situation och vid ett specifikt tillfälle. Slutligen framhålls att Kants avsikt inte alls var att rekommendera en etik som är helt frikopplad från vår erfarenhet och kunskap, varken inom det moraliska området eller livet i övrigt. Snarare att Kant explicit uttrycker nödvändigheten av en mänsklig erfarenhet som via ett tränat omdöme ska stödja individen vid en lyckad applikation av moralens a priori lagar. Ref. Esther den 25 maj 2018

När det är röd gubbe väntar vi snällt på att det skall bli grönt. Man kan välja att bryta mot den lagen men den kommer ur en samlad erfarenhet och man kan snällt vänta på att det skall bli grön gubbe och inte fundera så mycket på vad som händer på gatan.

[Pilatus]

När det är röd gubbe väntar vi snällt på att det skall bli grönt. Man kan välja att bryta mot den lagen men den kommer ur en samlad erfarenhet och man kan snällt vänta på att det skall bli grön gubbe och inte fundera så mycket på vad som händer på gatan.

Kanske är det en lag med litet speciella egenskaper. Vi reagerar på trafiksituationen, kan vi inte se någon trafik så faller imperativet.
När jag försöker förstå hur Kant tänker, ser jag inte att hans imperativ fungerar alls i dagens värld. Moraliska regler är så grupprelaterade att de och många lagar ofta kringgås. I finansvärlden, försäljning, frågor om samvetsfrihet (barnmorskan), omskärelse i alla former (fyller ingen medicinsk funktion), hedersrelaterade självpåtagna åtgärder, religiösa uppfattningar som i extremfallet förespråkar våld och mängder med annat.
Till vardags finns det etiska regler som vi inte ens tänker på, men att det aldrig föresvävar oss att bryta mot dem. Vi spottar inte på golvet, vi tar av oss skor och ytterkläder då vi kommer in, vi sänker rösten i en kyrka, vi försöker uppträda hyggligt inför personer vi inte är så bekanta med etc. Vi blir programmerade tidigt. Vi kanske till och med försöker undvika slanguttryck, könsord och svordomar onödigtvis. Det ger andra ett intryck av att vi inte tar någon hänsyn till andra, en slapp och obildad mentalitet.
Hur relevant är Kants maxim, egentligen? Det spelar ju ingen roll om jag anser att de regler jag har anpassat mig till kunde vara en allmän lag, om de betraktas som dumheter och ignoreras av miljarder andra.
Jag tror vi försöker leva efter en annan maxim; Lev i enlighet med den etik du själv förespråkar!

[Anders]

När det är röd gubbe väntar vi snällt på att det skall bli grönt. Man kan välja att bryta mot den lagen men den kommer ur en samlad erfarenhet och man kan snällt vänta på att det skall bli grön gubbe och inte fundera så mycket på vad som händer på gatan.

Kanske är det en lag med litet speciella egenskaper. Vi reagerar på trafiksituationen, kan vi inte se någon trafik så faller imperativet.
När jag försöker förstå hur Kant tänker, ser jag inte att hans imperativ fungerar alls i dagens värld. Moraliska regler är så grupprelaterade att de och många lagar ofta kringgås. I finansvärlden, försäljning, frågor om samvetsfrihet (barnmorskan), omskärelse i alla former (fyller ingen medicinsk funktion), hedersrelaterade självpåtagna åtgärder, religiösa uppfattningar som i extremfallet förespråkar våld och mängder med annat.
Till vardags finns det etiska regler som vi inte ens tänker på, men att det aldrig föresvävar oss att bryta mot dem. Vi spottar inte på golvet, vi tar av oss skor och ytterkläder då vi kommer in, vi sänker rösten i en kyrka, vi försöker uppträda hyggligt inför personer vi inte är så bekanta med etc. Vi blir programmerade tidigt. Vi kanske till och med försöker undvika slanguttryck, könsord och svordomar onödigtvis. Det ger andra ett intryck av att vi inte tar någon hänsyn till andra, en slapp och obildad mentalitet.
Hur relevant är Kants maxim, egentligen? Det spelar ju ingen roll om jag anser att de regler jag har anpassat mig till kunde vara en allmän lag, om de betraktas som dumheter och ignoreras av miljarder andra.
Jag tror vi försöker leva efter en annan maxim; Lev i enlighet med den etik du själv förespråkar!

Amen på det sista, helt klart en nutida maxim. Men jag tror att vad Kant föreskriver är att man går längre. Att men faktiskt försöker hitta en maxim som faktiskt är allmängiltig. Om alla stod vid den röda gubben tills det är grönt så lider ingen, om de inte har desperatbråttom. Och att man hittar förhållningssätt till hur agera i förhållande till global uppvärmning. Och kanske röstar i förhållande till massinvandring. Det komiska är, att det är ett sätt att förhålla sig som mycket liknar den metafysik som Ayn Rand förespråkar. Och Kant var Rands största hatobjekt.

[Smisk]

Men jag tycker som sagt Kants tankar faller på sin orimlighet här.

Vad som är tyckande bryr vi oss inte om. Kanske kan vi konsultera Esther? Hon har ju skrivit en liten uppsats om Kant och hans "orimlighet":

Jag har beskrivit det orimliga i det på flera sätt. Det är inte logiskt som sagt. Kant gör ett felslut i resonemanget.
Värdet kommer inte från förnuftet.

[Pilatus]

Kant gör ett felslut i resonemanget. Värdet kommer inte från förnuftet.

Du påstår det, men förklara först vad Kant faktiskt säger. Förklara sedan det felslut som du tycker dig ha skådat.

[Smisk]

När det är röd gubbe väntar vi snällt på att det skall bli grönt. Man kan välja att bryta mot den lagen men den kommer ur en samlad erfarenhet och man kan snällt vänta på att det skall bli grön gubbe och inte fundera så mycket på vad som händer på gatan.

Detta är ett hypotetiskt imperativ, eller hur?

https://en.wikipedia.org/wiki/Hypothetical_imperative

"Kant defined it as the formula of the command of reason that represents an objective principle "in so far as it is necessitating for a will",[1] in other words, imperatives act as the empirical formulas for knowing and enacting with reason. Hypothetical imperatives tell us how to act in order to achieve a specific goal and the commandment of reason applies only conditionally, e.g. "I must study to get a degree.""

Lång text för att säga något enkelt. Något blir rationellt när handlingarna mot målet som innehåller värdet leder till det.
Som bekant får värdet inte sitt värde från denna regel eller från handlingarna. Skälet till att vi skall följa en lag fås inte från lagen.

Är målet att följa en lag är handlingarna som leder till det rationella och en regel som säger "följ reglerna lagen talar om" blir ett hypotetiskt imperativ.

Om man som Kant gör hävdar att själva "lagbundenheten" kan jämställas med naturlagen (det som är universellt) och man sedan säger att man därför för att vara förnuftig måste tänka "som om" moral är lagbundet gör man ett felslut. Det måste man inte alls.

Man måste ingenting. Alla värden är sammansatta av många saker inklusive förnuftiga resonemang. Att vara irrationell kan deklareras som det högsta värdet, helt godtyckligt.

[Smisk]

Kant gör ett felslut i resonemanget. Värdet kommer inte från förnuftet.

Du påstår det, men förklara först vad Kant faktiskt säger. Förklara sedan det felslut som du tycker dig ha skådat.

Jag har förklarat många saker men jag tror inte du förstår vad jag menar. Jag har inte sett att du någon gång är med på vad jag skriver om jag skall vara ärlig. Jag gissar att du på förhand bestämt dig för saker som inte har med vad jag menar att göra och sedan påtvingar att jag skall anpassa mig efter dessa saker, men icke.

[Pilatus]

Kant gör ett felslut i resonemanget. Värdet kommer inte från förnuftet.

Du påstår det, men förklara först vad Kant faktiskt säger. Förklara sedan det felslut som du tycker dig ha skådat.

Jag har förklarat många saker ...

Ett felslut kan ganska enkelt förklaras. Det finns strikta regler inom logiken. Så förklara nu vad Kant har brutit mot för logisk regel.

[Anne]

Kan ni ge några exempel på vad som räknas som kategoriska imperativ?

[Pilatus]

Kan ni ge några exempel på vad som räknas som kategoriska imperativ?

Lev i enlighet med den etik du själv förespråkar! är en maxim och ett kategoriskt imperativ. Det borde gälla alla. Det kanske inte alltid är så enkelt och var och en kan ju rannsaka sig själv och fråga när vi senast bröt mot denna befallning.

[Smisk]

Kan ni ge några exempel på vad som räknas som kategoriska imperativ?

Ett imperativ är en regel som bestämmer hur en handling bör vara. En uppmaning. Den innehåller därför värde då den riktar en handling från något och till något annat. Från det som skall undvikas och mot det som skall uppnås. Minus till plus.

Det kategoriska imperativet är i sig en specifik regel. Inga andra regler "blir kategoriska imperativ" utan detta är det enda som är ett kategoriskt.

Han pratar om hypotetiska imperativ som är en regel som säger hur vi bör göra i relation till en sak som har värde. Om hälsa har värde och rökning skadar hälsan skall vi inte röka. Regeln "rök inte" är här ett hypotetiskt imperativ. Regeln svarar på hur vi skall göra gällande rökning.

Det kategoriska imperativet är ett imperativ som handlar om andra imperativ. Det är en regel som prövar andra regler.

Den säger "handla ENDAST efter de regler som du vill är universell lag".

Man skall alltså enligt Kant inte handla alls om handlingen inte kan beskrivas som en regel man vill skall vara universell. Den är uteslutande. Den bestämmer värdet av ALLA handlingar, utan undantag, och förbjuder ALLA handlingar som inte tillhör kategorin detta imperativet beskrivit.

Tar vi exempelvis regeln "Man skall inte ljuga". Vill jag att detta är en universell lag? (tänk naturlag, tvingande).
Vill jag det, skall jag inte ljuga.

[Pilatus]

Förtydligande: Kant skiljer mellan hypotetiska imperativ, sådana som blott gälla under vissa betingelser, och kategoriska, sådana som gälla obetingat och under alla förhållanden. Det kategoriska imperativet lyder enligt Kant: ”Handla så, att maximen för din vilja tillika kan gälla som princip för en allmän lagstiftning!" Ref. SAOB