Hej! Bra idé till tråd måste jag säga!
Har läst både Siddharta av Hesse och Bortom våldet av Krishnamurti, bägge mycket bra böcker.
Existentialismen är en humanism kan också rekommenderas för er som är intresserade av Sartre.
Läste nyligen ut Kairo av Max Rodenbeck. En lättläst redogörelse för Kairos historia varvat med personliga erfarenheter från Afrikas största och mest kosmopolitiska stad.
Just nu befinner jag mig halvvägs igenom skärselden i Dantes Divina Commedia. Översatt och kommenterad av Ingvar Björkeson. Om ni tänker läsa den, se då till att läsa både Inledningen av Olof Lagercrantz och översättarens biografiska notis, innan ni ger er i kast med själva texten. Jag tror att Inferno är den intressantaste delen, var själv uppe hela natten tills jag hade besökt Lucifer i den nionde och sista kretsen och stigit upp på stranden till skärseldsberget.
Varför ska man läsa en resa genom helvetet skriven av en kristen, italiensk renässanspoet och machiavellisk politiker?
Svaret är att Den gudomliga komedin har alldeles för många bottnar för att inte vara intressant ännu idag!
Noterna till varje kapitel tillsammans med den biografiska notisen gör boken till en skildring av renässansens Italien. Dante passar på att kritisera sin (som han ser det) moraliskt förfallna samtid; giriga grevar, dekadenta poeter och en och annan sniken påve dyker upp i de olika kretsarna i helvetet.
Den världsbild och moralsyn som Komedin är baserad på är visserligen på många sätt föråldrad, både Islams Mohammed och homosexuella straffas, samtidigt väcker den tankar om frågor som alltid kommer vara aktuella. Det som är politiskt inkorrekt får ses genom historiens glasögon.
Språket är inte så svårt när man väl kommit in i det. Det är målande, levande och fullt av referat till antik, medeltida och renässanshistoria, vilket ytterligare förstärker upplevelsen.
På sätt och vis kan man likna den med Strindbergs Drömspel, då man ibland får känslan av att Dante befinner sig i en vakendröm.
Jag har fått stor behållning, särskilt av Infernodelen, trots att jag varken är kristen eller religös.
Köpte Poes samlade verk på bokmässan och läser en novell eller dikt i den då och då.
Vad läser Du just nu?
Moderator: Moderatorgruppen
Var den bra, "Döda själar"? Har läst "Näsan" (OK) och "Kappan" (lysande) av Gogol. Du känner väl till Dostojevskijcitatet: "Vi har alla krupit fram ur Gogols Kappa" ("alla" refererar till den ryska litteraturboomen i mitten på 1800-talet).
Proust har jag läst första boken i svensk (mycket bra; oerhört ansedd) översättning av Gunnel Wallqvist. Helt klart en bra bok även om jag säkert missade massor. Språket är fantastiskt även på svenska men den ska förstås läsas på franska. Min franska ligger dock inte på den nivån att jag kan läsa Proust.
Inte direkt en roman där det händer mycket. Han kan beskriva vad en syrénhäck luktar i tre sidor, typ.
Proust har jag läst första boken i svensk (mycket bra; oerhört ansedd) översättning av Gunnel Wallqvist. Helt klart en bra bok även om jag säkert missade massor. Språket är fantastiskt även på svenska men den ska förstås läsas på franska. Min franska ligger dock inte på den nivån att jag kan läsa Proust.
Inte direkt en roman där det händer mycket. Han kan beskriva vad en syrénhäck luktar i tre sidor, typ.
Ja "Döda själar" var helt fantastisk tycker jag. Hör att du gillar Rysk litteratur du också? Det är gett ut en serie med "Världslitteratur", där har du "Ryssland berättar ("Russland forteller" på norska)" en fantastisk samling med noveller, brev, dikt och berättelser helt från Pusjkin till Sovjetunionens författare (Solsjenitskyn bl.a). Väldigt bra. Det enda jag tycker är lite synd med ryska översättningar är att "det franska" i det rysska ofta aldrig blir översatt i texten men i fotnoterna. Gogol hadde också lite av dom långa utläggelserna om björkens färg och konsistensen på backen dom gick på i början av "Döda själar" men det släppte lite efter ett tag och blev till en fantastisk bok. "Revisoren" blev nyss uppsatt på teater här i Norge, men har inte fått sett den ännu, boken var bra i alla fall.
Köpte "Krig och fred" I-IV. Jättefin serie från Solum till 400 kronor bandet. Men allt på franska måste man gå till Fotnoterna i sluten av boken för att få översatt och jag tyckte det förstörde läsupplevelsen (Oansett så är det bättre än i en del D. där dom ibland inte översätter alls). Så körte dom ut det på mammutsalg (rea) till 99 kronor bindet. Så det var en riktig nertur (Ska fortsätta läsa den när jag har bättre tid och klart att svälga ner förlusten 
). Men oansett så gillar jag nog Dostojevskij och Gogol mer en Tolstoj, speciellt Dostojevskijs nattsvara människoskildringar (inre tilstånder o.l) har tatt ett tag om mig. Läste Pusjkin av samma grund som jag blev nyfiken på Chernychewskij. Dostojevskij och Turgenjev citerar ofta honom och då blev jag nyfiken, ganska roligt att dom satt och såg Pusjkin som den STORA diktaren som dom alldrig kom till å komma upp till och idag vet inte många vem Pusjkin är men alla känner til Dostojevskij 
). Men oansett så gillar jag nog Dostojevskij och Gogol mer en Tolstoj, speciellt Dostojevskijs nattsvara människoskildringar (inre tilstånder o.l) har tatt ett tag om mig. Läste Pusjkin av samma grund som jag blev nyfiken på Chernychewskij. Dostojevskij och Turgenjev citerar ofta honom och då blev jag nyfiken, ganska roligt att dom satt och såg Pusjkin som den STORA diktaren som dom alldrig kom till å komma upp till och idag vet inte många vem Pusjkin är men alla känner til Dostojevskij Tycker det är svårt att läsa översatt poesi, så jag har inte satt ig in i Pusjkin. Kan inte ett dyft ryska.
Krig och Fred är bra, även om den med viss rätt beskrivits som "a loose baggy monster": det finns ingen riktig struktur, i motsats till den utsökt sammanhållna Anna Karenina. Han har en massa filosofiska tankar om att historien inte drivs av stora män eller krafter som Hegels världsande, utan att saker och ting sker mer slumpmässigt. De fältherrar som inser detta, och inser att de endast kan påverka saker i marginalen, som ryssarnas fältherre Kutuzov, har en fördel gentemot megalomaner som Napoleon, som svartmålas både moraliskt och som fältherre.
Boken växlar mellan att handla om Napoleon, om olika figurer i den ryska överklassen, om att T. gör filosofiska utläggningar, etc. Jag tycker det finns fina kvinnoskildringar: det var en punkt där T. var bättre än D. vars kvinnoskildringar var rätt stereotypa (kvinnorna är oftast hysterikor, med få undantag, som Sonja, som heller knappast har någon "full" personlighet).
Men visst är Tolstoj en mer konventionell författare. I sin genre tycker jag ändå har han har få övermän. Personskildringarna är mycket bra. Han har beskrivits som den typiske 1800-tals borgarförfattaren, och något ligger det i det.
Turgenjev, hur är han? Har inte läst nåt.
Krig och Fred är bra, även om den med viss rätt beskrivits som "a loose baggy monster": det finns ingen riktig struktur, i motsats till den utsökt sammanhållna Anna Karenina. Han har en massa filosofiska tankar om att historien inte drivs av stora män eller krafter som Hegels världsande, utan att saker och ting sker mer slumpmässigt. De fältherrar som inser detta, och inser att de endast kan påverka saker i marginalen, som ryssarnas fältherre Kutuzov, har en fördel gentemot megalomaner som Napoleon, som svartmålas både moraliskt och som fältherre.
Boken växlar mellan att handla om Napoleon, om olika figurer i den ryska överklassen, om att T. gör filosofiska utläggningar, etc. Jag tycker det finns fina kvinnoskildringar: det var en punkt där T. var bättre än D. vars kvinnoskildringar var rätt stereotypa (kvinnorna är oftast hysterikor, med få undantag, som Sonja, som heller knappast har någon "full" personlighet).
Men visst är Tolstoj en mer konventionell författare. I sin genre tycker jag ändå har han har få övermän. Personskildringarna är mycket bra. Han har beskrivits som den typiske 1800-tals borgarförfattaren, och något ligger det i det.
Turgenjev, hur är han? Har inte läst nåt.
Sista tidningen "philosophy now" hadde en artikel om Tolstojs pacifisme, läs den om du inte fått den med dig. "Spader dam" är en novell Pusjkin har skrivit du kian ju kolla in den (20-30 sidor eller nått sånt). Jag måste tillstå och säga att jag ännu inte läst "Anna Karenina". Den står i bokhyllan med en gul post-it där det står To do. Men det får bli lite längre fram i tiden, kanske jag ser filmen för? Förresten har du sett Kurosawa´s tolkning av "Idioten"? Jag har inte det, men jag tänkte kanske jag skulle göra det..
Anna Karenina sammanfattar som sagt lite av en hel epok. Jag gillade den skarpt, men många tycker att T. är lite grund; inte lika "rock'n roll" som D. Själv tycker jag att Tolstoj är en mästare: personskildringar, komposition, det mesta.
Sen är det klart att Tolstoj känns på ett annat sätt än D. lite urmodig. D. hade kanske inte kunnat skriva sina böcker idag, men vissa drag känns väldigt moderna. Hela T:s upplägg däremot känns urmodigt: att gå in i hans värld är som att gå in på ett konstmuseum med endast tavlor från mitten av 1800-talet (med realistiska motiv). Men själv ser jag inte det som ett problem; precis som jag kan uppskatta en målning från 1800-talet kan jag uppskatta Tolstoj.
Sen är det klart att Tolstoj känns på ett annat sätt än D. lite urmodig. D. hade kanske inte kunnat skriva sina böcker idag, men vissa drag känns väldigt moderna. Hela T:s upplägg däremot känns urmodigt: att gå in i hans värld är som att gå in på ett konstmuseum med endast tavlor från mitten av 1800-talet (med realistiska motiv). Men själv ser jag inte det som ett problem; precis som jag kan uppskatta en målning från 1800-talet kan jag uppskatta Tolstoj.
-
The Hollow Men
- Inlägg: 5
- Blev medlem: 24 maj 2006 16:35
Återgå till "Kultur - konstarterna"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster