Marksa skrev:Att bygga ett upp ett metafysiskt system är ett livsverk.
Att grunda det i ett känt om en icke komplett fysiskt samband är intressant och vågat.
Hur gör man för att undvika att det man söker att påvisa inte har så hög genomslagskraft i tänkandet att man bortser från eventuella hål i resonemanget.
En annan fara bör ju också vara att resonemanget man söker att bevisa endast är underbyggt av det man försöker bevisa, ungefär vissa som religiösa skrifter. Men utan den känslomässiga bekräftelsen som dessa kan ha.
Jag är nyfiken och hoppas att du Illusionen någon gång vågar ta steget fullt ut och beskriver koncept som ursprung, mål och samhörighet.
Hej Marksa, och tack för kommentar.
Dina frågor är fullt berättigade, så problemet är hur jag ska kunna ge dig en möjlighet att bedöma det
rimliga i mitt koncept, och om det ö h t är möjligt. Jag är för flertalet en okänd person, så ska jag framstå
som trovärdig behöver jag redogöra för min bakgrund, och då ligger det nära till hands att tolka det som skryt.
Jag ser dock inget annat alternativ, så är beredd att testa, samtidigt som jag i förebyggande syfte ber om
ursäkt för ärligt redovisade fakta.
Trådarna,
• Vad utgör medvetandets referens ?
• Vad representerar och förutsätter de elektromagnetiska fälten ?
har under en längre tid haft många besök (senaste dygnet > 600 visningar).
Så även de som i bakgrunden är intresserade och gör sig besvär att läsa mina inlägg får via en kortare
presentation möjlighet att göra en egen bedömning.
Först bör sägas att mitt koncept är ett rent fritidsintresse, utan några vidlyftiga ambitioner.
Bakgrunden beskriver jag som citat,
”I sökandet efter mekanismerna bakom de elektromagnetiska fälten, har jag som pensionär och intresserad
av naturvetenskap, även fått tid att förundras över att den akademiska världen förefaller sakna förmåga
att ge svar på några återkommande och fundamentala frågor inom fysiken.
Exempel, på sådana obesvarade fundamentala frågor och/eller definitioner är,
- VAD ÄR TID ?
- VAD ÄR KRAFT ?
- VAD ÄR DET VI FÖRNIMMER ?
- VAD UTGÖR MEDVETANDETS/JAGETS REFERENS ?
Begrunda gärna detta, då insikten om att dessa frågor ej är besvarade kan vara omtumlande !
Utan tillgång till svaren kan man enligt min personliga uppfattning, omöjligt ha en korrekt och fullständig
uppfattning om universum och dess innebörd.
När forskarvärlden hävdar att de förstår, samtidigt som ovanstående frågor ej kan besvaras, styrker det
min uppfattning att INGEN FÖRSTÅR fysiken och universum, på ett djupare plan.
Den inledande frågan, inför ett resonemang av föreliggande typ, med bl a inriktning på sökandet
efter de elektromagnetiska fältens ursprung, blir då, mot ovanstående bakgrund, om hela tanken på
att skriva en uppsats i ämnet, är befängd ? Troligen förhåller det sig så, men frågeställningen är egentligen
ointressant i mitt perspektiv, då ju målsättningen är att, av rent egenintresse, logiskt och enkelt,
försöka ge svar på aktuella frågor, inkl några existentiella frågeställningar, som ingen, trots mina enträgna
vädjanden, kunnat förklara för mig.
Min målsättningen är alltså inte att övertyga andra, utan att för egen del försöka finna förslag på svar.
Om ingen har förmågan att besvara mina frågor på ett trovärdigt sätt, vad vore annars alternativet ?”
-.-
Har en hemsida
http://www.deltakonceptet.seJag är gift med Tuulikki från Liuksiala (Karin Månsdotters domäner) utanför Tammerfors.
Min yrkesverksamma tid kännetecknas av den lite ovanliga yrkeskombinationen,
• Båtbyggare
• Ingenjör (tele-linjen)
Båten på hemsida har jag ritat själv, och även varit med och byggt.
Min specialitet är virvelströmsprovning. Av hemsidan framgår vad det rör sig om.
Erfarenhet av de komplexa impedansdiagram som användes inom virvelströmsprovning,
har varit till viss hjälp när konceptet tog form.
Min utbildning började med den lagstadgade utbildning som fanns att tillgå när jag var grabb
Det var 7-årig ”folkskola”, där jag började i ”småskolan” (= klass 1 och 2), när jag var 6 år.
Därefter följde ytterligare tre år i ”folkskolan”.
Det gick bra, och det hände att jag blev tillsagd av lärarinnan att gå runt i klassrummet och hjälpa
övriga elever, när de hade problem med besvärliga matematikuppgifter.
Någon ytterligare utbildning efter ”folkskolan” var inte att tänka på, då mina föräldrar inte ansåg
sig ha råd att betala de terminsavgifter som på den tiden var obligatoriska vid vidareutbildning.
I klass 5, inför sommarlovet, frågade min lärarinna om jag inte skulle söka till realskolan.
Jag förklarade det ekonomiska läget, och att mina föräldrar sagt bestämt nej till vidare studier.
Saken borde då vara utagerad, men min lärarinna var en viljestark person med egna åsikter,
som på eget initiativ tog kontakt med min mor och försökte övertala henne att låta mig söka.
Har vi inte pengar så får vi acceptera det, var budskapet från min mor, det var alltså omöjligt.
Därefter hände inte så mycket, men så en dag i slutet av terminen förklarade min lärarinna
överraskande att Västerås stad skulle starta en gratis utbildning avsedd för elever med bra betyg
(som av någon anledning inte sökt till gymnasiet), och då hade inte mina föräldrar så mycket att
sätta emot. Jag har alltså min engagerade och envisa lärarinna att tacka för att jag fick möjligheten.
Detta ledde till att jag vid 14 års ålder började arbeta i min fars båtbyggeri på kvällarna, parallellt
med att jag på dagtid gick teknisk linje på Västerås Praktisk Realskola.
Det blev inte mycket tid över till läxläsning.
Utöver den obligatoriska realutbildningen ingick div tekniska/praktiska ämnen i undervisningen,
som t ex ritteknik, materiallära, verkstadsteknik byggnadsteknik, mm.
I matematik hade vi en sträng och duktig lärare, Eskil Alven.
I tredje klass tror jag antalet elever i klassen hade reducerats till 16, alla pojkar. Då testade Alven oss,
genom att låta oss göra ett matematikprov taget från gymnasiets studentskrivning på reallinjen.
Vad jag minns hade alla i klassen godkänt på provet, och Alven var märkbart nöjd.
Min lärarinna i ”folkskolan” och ”magister” Alven i ”realskolan” har båda haft en avgörande och positiv
påverkan på mitt fortsatta liv.
Efter den ordinarie undervisningen på dagtid var det två kvällar i veckan praktisk yrkesutbildning.
Vi fick då lära oss svarva, fräsa, svetsa, nita, mm, i ASEA:s verkstadsskolas lokaler.
Därefter arbetade jag kontinuerligt fram till pensioneringen vid 65 års ålder.
Då jag alltid varit intresserad av naturvetenskap, och fascinerad av radioteknik, läste jag i 20-årsåldern
parallellt med yrkeslivet på egen hand (utan tillgång till lärare) in en ingenjörsutbildning.
Tenterade därefter och avlade examen i Stockholm på teleteknisk linje.
I samband med tentamen i det huvudämne som ligger till grund för mitt koncept slog den ansvarige
lektorn följe med mig ut efter tentamen, och försökte något överraskande övertala mig att byta linje
från tele till mekanik. Skälet han angav var att han ansåg att jag hade en speciell fallenhet/talang
som borde tillvaratas, och bäst skulle komma till sin rätt på den mekaniska linjen.
Balanskriteriet ∆Ø representerar egentligen en ”hållfasthetslösning”, hemmahörande inom mekaniken.
Jag vill ej redovisa mina ”teoretiska” betyg offentligt, men kan nämna att jag har arbetsbetyg där jag
av arbetsgivare får det skriftliga omdömet ”exceptionellt begåvad” med syftning på kreativitet/konstruktion.
Nu i efterhand tror jag att lektorn hade rätt, jag hör nog mer hemma på den mekaniska linjen än på tele-linjen.
Jag har i övrigt aldrig legat samhället till last, är ostraffad, och har plikttroget betalat skatt i alla år.
Ärlighet, idogt arbete, och kunnande, har varit ledord.
Jag har varit på väg att lämna FF några gånger, ev kan detta inlägg i så fall få bli ett lämpligt avslut.
/ Illusionen / Bengt Hj Törnblom
Pax vobiscumhttps://www.youtube.com/watch?v=DdoEb_87Cn8
