Att leva med borderline och narcissistisk störning

[gottlib]

Min fru går hos psykiatiker sedan flera år tillbaks. I hennes journal står det bl.a. att hon har symptom på narcissistisk störning och borderline. Hon har begått flera självmordsförsök, jag är dock inte säker på om det är verkliga försök eller ett sätt att kontrollera mig. Hon får medicinering med bl.a. Zoloft men även om det hjälper hindrar det inte ständiga utbrott och situationen blir allt värre.

Delvis beror den förvärrade situationen säkert på att jag mår allt sämre och fungerar inte längre speciellt bra. Blir uppgiven, apatisk men klarar samtidigt inte längre av att kontrollera min ilska. Inser väl egentligen att även jag behöver terapi men tror inte att jag kommer att söka hjälp den vägen. Funderar istället på att läsa böcker för att lära mig mer och på så sätt bli starkare. Någon som har några förslag på böcker eller andra tips?

[Luipa]

Att leva med personer som lider utöver det vanliga kan vara mycket krävande, särskilt om lidandet kombineras med grovt manipulativa drag vars syfte ibland är att åstadkomma smärta hos mottagaren.

Du skriver att situationen blivit värre delvis pga att du mår sämre! Hon har ansvar för sitt känsloliv. Om du svackar och hon får utbrott så är det fortfarande hon som orsakar utbrotten. Du är i sammanhanget oskyldig.

Jag levde ett tag med en kvinna jag i efterhand bedömt som innehavande av narcissitiska (obs. vi har alla drag av narcissim) och borderline-drag. Diagnosen borderline förstår jag egentligen inte. Jag läste om den i tidningar och böcker och tyckte den passade som handen i handsken när det gällde en beskrivning av henne. Det jag uppfattade som kännetecknande för den diagnosen var bla de (mycket) tvära humörsvängningarna samt de manipulativa ibland rent ut sagt elaka dragen. Det tär på den värdefulla självkänslan att leva med vissa människor. Ser jag tillbaka på den tiden jag hade med henne är jag glad över att den fanns men jag borde agerat annorlunda. Är du bra på att sätta gränser?


Hittade just ett forum som riktar sig till både de med borderline och anhöriga, kanske kan vara nå't.
http://www.borderline.nu/nuke/modules.php?name=Forums

Tips: Sök kontakt med andra anhöriga och vakta självkänslan!

[Kiifen]

Kan vara bra att kolla den neurologiska forskningen också. Borderline är en psykologisk diagnos men den kan komma att behöva breddas med en medicinsk. Nervsjukdomar kan också ge upphov till humörsvängningar, depressioner och dylikt.

Det är såklart bra att ha ett teoretiskt/kunskapsmässigt försvar gentemot personer som beter sig illa mot en. Bra att förstå varför de beter sig som de gör, samtidigt är det ingen ursäkt för att de ska bete sig illa mot en. Markera dina egna behov och sätt upp gränser för hur du inte vill bli behandlad.

[Luipa]

Bra att förstå varför de beter sig som de gör, samtidigt är det ingen ursäkt för att de ska bete sig illa mot en.

Att se den andres uttryck som ett symtom kan verkligen lindra och underlätta men som kiifen säger så innebär det inte att man ska tillåta den andra att bruka våld. Om inte annat så för den personens skull.

Läste någonstans att många som blivit av med sin borderlinevariant börjar plågas av ett enormt dåligt samvete pga vad de tidigare ställt till med. Mao andra ord kan gränssättning även hjälpa motparten.

[gottlib]

Du skriver att situationen blivit värre delvis pga att du mår sämre! Hon har ansvar för sitt känsloliv. Om du svackar och hon får utbrott så är det fortfarande hon som orsakar utbrotten. Du är i sammanhanget oskyldig.

Jo det är väl sant men samtidigt så beter jag mig sämre pga att jag inte längre fungerar. Men jag håller med om att det är viktigt att skydda sig emot manipulation, hon har på senare tid börjat säga att det är jag som är sjuk och inte hon och hon har aldrig tagit eget ansvar för sina handlingar. Enligt henne är jag ansvarig för hennes agerande eftersom jag har framkallat det, samtidigt är jag givetvis även ansvarig för mina egna handlingar.

Jag behöver nog bli bättre på att sätta gränser som du tar upp också. www.borderline.nu ser intressant ut, har reggat mig nu och ser en del matrial som man kan ladda ner. Tack!

[suchanother]

Fick själv diagnosen borderline för ca. 20 år sen. Då var diagnosen ny, vet ej hur det är idag.
Vad som förvånade mej var att psykiatern ifråga en gång tittade mej djupt i ögonen och sa; "du ska läsa Pär Lagerkvist Barabbas". Fattade inte vitsen och hängde inte med. När jag sedan efterforskade så visade det sej att Barabbas var den som egentligen skulle korsfästas istället för Jesus men som fick välja mellan att själv bli korsfäst eller välja Jesus.
Har själv varit i psyksvängen länge (som patient) och mött den ena psykiatrikern konstigare än den andra. Vad som slår mej är att de flesta är troende eller åtminstone har en religiös dimension. Själva samtalet förs ofta genom symbolspråk, så tolkade jag iaf detta.
Sen ska man vara på sin vakt när det gäller diagnostisering. Många läkare vill skaffa sej ett namn och hittar på nya diagnoser. En annan fara är att läkare rent slentrianmässig diagnostiserar. Blev helt skakis en gång när jag fick läsa ett brev som en överläkare hade skickat till försäkringskassan; "patienten visar psykotiska drag då han är fixerad vid matematikstudier". Till saken hör att jag då var ung och grön och läste mina första kurser i matte. Är detta ett tecken på psykos att jag vill vidare med mitt liv? (kan säga inom parentes att jag sedermera tog fil.kand. just i matte)

[Kiifen]

suchanother

Vad hade Barabbas med saken att göra? Du menar att psykologen tyckte att du skulle läsa mer religiös litteratur eller försökte han att ge dig ett råd med symbolik?

[Skogsälvan]

Du skriver bla Zoloft. Vill du berätta vilka mer mediciner din fru tar? För Zoloft är ju.... ja, vad ska jag säga, det kan vara ett rimligt komplement, tycker jag när det gäller din frus diagnostisering.

Precis som Lupia tycker jag att du ska kontakta någon förening som riktar sig till anhöriga med liknande problem. Ha i åtanke att det tillhör sjukdomsbilden att projicera eländet på andra och ofta sker det ruskigt smidigt också. Du skriver så kort så jag kan inte tala om för dig om det ligger något i vad hon säger, men du vet. Eller hur?

Suchanother: Om det inte är för känsligt för dig så vill jag gärna höra mer om dina samtal med din läkare när det gäller Barabbas. Jag har mina aningar, men jag vet inte och blir nyfiken.

[Kiifen]

http://susning.nu/P%E4r_Lagerkvist/Barabbas

Barabbas var en rövare som fångades och skulle avrättas, men benådades och Jesus avrättades i stället. Han anar att det var något speciellt med Jesus och fascineras av de kristna som han efter Jesu död möter lite varstans. Han vill lära sig mer om mannen som dog i hans ställe, men kärlekens religion visar i stället (som så ofta) sitt hat och vill inte ha med honom att göra. Barabbas är djupt ensam, instängd i sig själv, likgiltig inför det mesta, hatisk och skeptisk, men ibland grubblande och sökande. När han så för första gången känner sig delaktig i någonting större än han själv, visar det sig att det hela är ett misstag.
Boken handlar om de troendes vilja och behov att med diverse fantasier fylla i de luckor som finns i deras medvetanden och erfarenheter, om människans behov av gemenskap och våra förfäders tafatta försök att förklara världen runt omkring sig.

Okej, så psykologen var imponerad av Per Lagerkvists roman och tänkte att du också skulle bli det? Eller trodde han kanske att du skulle bli botad genom att läsa den?

[suchanother]

suchanother

Vad hade Barabbas med saken att göra? Du menar att psykologen tyckte att du skulle läsa mer religiös litteratur eller försökte han att ge dig ett råd med symbolik?

Han var inte psykolog utan psykiater.
Ja, vad ville han säga? Barabbas är inte religiös litteratur men innehåller väl religiös, allmänmänsklig symbolik. Och ärligt talat så vet jag inte vad han var ute efter.

[Skogsälvan]

Jo, men nu var det ju inte så att han sa enbart Barabbas, utan specifikt Pär Lagerkvists Barabbas, eller hur?

[Luipa]

Sen ska man vara på sin vakt när det gäller diagnostisering.

Håller helt med dig. Det ligger så mycket makt i rätten att diagnostisera att jag blir mörkrädd. Samtidigt ägnar jag mig själv åt lekmannadiagnostisering när jag kategoriserar min f.d. flickvän.

Suchanother, tror du själv att du hade diagnosen borderline, att du s.a.s. uppfyllde kriterierna?

"patienten visar psykotiska drag då han är fixerad vid matematikstudier"
-Skratta eller gråta? Påminner om diagnosen psykopat som bla lär ha använts för att stämpla agitatorisk lagda rättvisekämpar. (Därmed inte sagt att jag betvivlar psykopaters existens)

Enligt henne är jag ansvarig för hennes agerande eftersom jag har framkallat det...

Precis det där känner jag igen. Obehagliga minnen väcks. Jag ryser. Hur ansvarig jag var kunde hon förmedla väldigt utförligt och dessutom övertygande. Det är lätt att bita ihop och tro att den typen av beskyllningar inte skadar. Men hör man dem tillräckligt ofta finns en stor risk att man börjar tro på dem för det finns en logik bakom. Resonemanget får däremot knäppa konsekvenser som att hon enbart är en spratteldocka medans du är dockmästaren.

Det är inte viktigt att skydda sig mot manipulation, det är livsviktigt. I det långa loppet för henne med. Jag vet inte hur din partner beteer sig men det finns något som kan kallas psykisk misshandel. Har du någon gång provat att sätta en tydlig gräns som du sedan hållit?

Ha i åtanke att det tillhör sjukdomsbilden att projicera eländet på andra och ofta sker det ruskigt smidigt också.

Så sant så sant. Att det tillhör sjukdomsbilden är en förklaring, inte en ursäkt (obs. jag påstår inte att du sagt något annat).

[gottlib]

Det är inte viktigt att skydda sig mot manipulation, det är livsviktigt. I det långa loppet för henne med. Jag vet inte hur din partner beteer sig men det finns något som kan kallas psykisk misshandel. Har du någon gång provat att sätta en tydlig gräns som du sedan hållit?

Om hon inte får som hon vill leder det till en upptrissad situation som slutar med att hon slår sig själv, alternativt försöker begå självmord. Som jag skrev tidigare är jag inte säker på om självmordsförsöken är allvarligt menade eller om det bara är ett försök att kontrollera mig.

Vid ett tillfälle för några år sedan tog hon en överdos av tabletter. När hon skulle gå på toaletten hade hon svårt att gå eftersom hon var så drågad men när hon inte trodde jag såg så gick hon plötsligt utan problem.

[suchanother]

Suchanother, tror du själv att du hade diagnosen borderline, att du s.a.s. uppfyllde kriterierna?

Fakttiskt var det jag själv som föreslog diagnosen boderline.
Kommer ihåg när jag sa detta till läkaren så stannade han liksom upp och stirrade på mej en bra stund.
Hade läst flera hyllmeter psykiatriks litteratur och gjort en "hemsnickrad diagnos" och tydligen tog detta skruv.

[Luipa]

Som jag skrev tidigare är jag inte säker på om självmordsförsöken är allvarligt menade eller om det bara är ett försök att kontrollera mig.

Även om hennes syfte inte är att avsluta sitt liv så är det inte precis en harmlös grej. Även om det inte slutar med självmord kan hon orsaka sig själv men för livet. Statistik visar även att människor som begått ett 'fejkat' självmordsförsök löper större risk än andra att en gång begå ett som faktiskt leder till självmord.

Oavsett om försöken är ett sätt att kontrollera dig eller inte så lär situationen förr eller senare bli ohållbar. Antar att du vet det och därför söker andras åsikter om situationen. Det är lätt att känna skuld när man upplever livet med en annan människa (särskilt om den andra har en diagnos) som för krävande. Självförebråelsen kommer som brevet på posten.

Tror det är viktigt att lägga upp en hållbar strategi. För situationen är antagligen ohållbar. Har du själv pratat med någon professionell. Kan du tänka dig att lämna henne?

Suchanother: Anser du fortfarande att du lider av borderline?