Finns en absolut sanning?

[klorofyll]

Men vi kan inte veta vad som är en absolut sanning i empirisk mening.

Det är väldigt mycket som vi inte vet.. Skjut undan det till en annan dag, det gör inget om det läggs på hög. Tala hellre om vad vi kan veta!

Jag har inte uttalat mig om vad som är absolut sant. Iris vill gärna tro att det existerar en person som är absolut sann. Men jag förstår inte sådana språkliga satser. Vi är, eller har varit. Jesus kan ha varit en person som levt i Galileen för 2000 år sedan. Men det finns inga samtida anteckningar om den saken, inte hos Sanhedrin. Kanske gjordes inga noteringar om händelser som avhandlats i det judiska rådet? Romarna har inte noterat något om Jesus heller. Och Josefus (37-100) anses ha skrivit några rader om Jesus (Testimonium Flavianum) i bok 18 av Judiska fornminnen. Händelser i Jesu liv skrevs det om efter Jerusalems förstörelse år 70 hos synoptikerna. Men ingen samtida är känd som förde anteckningar.

Jag tror väl på själva grejen att man kan vara helt ren, utan skuld...
Men för personlig del, så vill jag inte bli Jesus, ingen påstår ens att det är möjligt, vad jag vet.
Jag tycker att det låter trevligare att sträva efter Buddha-status... Eller är det samma sak?

[Pilatus]

Jag tror väl på själva grejen att man kan vara helt ren, utan skuld...

Fick inte Jesus del i arvsynden, menar du? Och när han piskade försäljarna på tempelgården, gjorde han sig inte skyldig till en synd då? Eller då han ständigt grälade på de skriftlärde och fariséer?

[klorofyll]

Jag tror väl på själva grejen att man kan vara helt ren, utan skuld...

Fick inte Jesus del i arvsynden, menar du?

Jag tror att man kan kan ha en tillräckligt god motståndskraft.. Så att den (arvsynden) inte går ut över andra människor....

Och när han piskade försäljarna på tempelgården, gjorde han sig inte skyldig till en synd då? Eller då han ständigt grälade på de skriftlärde och fariséer?

Det är så lätt att missförstå, var det någon som inte älskade Jesus när solen gick ner?

[Pilatus]

Och när han piskade försäljarna på tempelgården, gjorde han sig inte skyldig till en synd då? Eller då han ständigt grälade på de skriftlärde och fariséer?

Det är så lätt att missförstå, var det någon som inte älskade Jesus när solen gick ner?

Ja, verkligen. Pilatus ville ändå låta Jesus gå. Men prästerna och folket fortsatte ropa att de ville att Jesus skulle korsfästas. Lukas 23:22–23

[naturaleeduco]

Den absoluta sanningen. Det är allt o inget.

[NyKantianen]

Jag kör personligen på korrespondansteorin av sanning där ett påstående är sant om det korresponderar med verkligheten. En absolut sanning kan då vara en sanning som absolut korresponderar med verkligheten.

[Pilatus]

Jag kör personligen på korrespondansteorin av sanning där ett påstående är sant om det korresponderar med verkligheten. En absolut sanning kan då vara en sanning som absolut korresponderar med verkligheten.

Det vore intressant att få ett exempel på en sådan absolut sanning. Vi kan känna oss övertygade och ha goda skäl för vår tro, men ibland finns det någon hake. T ex Edmund Gettier (1963).

[xion]

Har jag skitit, eller ska jag skita, kan man ju undra ibland.
Korven ligger ju där när jag tittar efter. Då måste jag ju ha skitit. En absolut sanning,
Såvida jag inte glömde att spola innan jag satte mig, så det är någon annans korv.
Huruvida jag ska skita kan vara mer osäkert. Jag kan ju falla död ner och aldrig mera få uppleva denna "njutning".
Såvida inte den s.k. "dödskiten" räknas, men den är jag ju inte medveten om.

[Smisk]

Antingen finns det en absolut sanning eller så finns det inte en.
Finns det en så finns det en.
Finns det ingen, så är det absolut sant att det inte finns en.
Alltså finns det en.

[förstår mig själv]

Intressant om man tänker sig ett djur bekanta sig med ett föremål, hur uppfattas det då hos djuret? Och hur uppfattar vi det?.. Man kan ju tänka sig andra varelser och hur skulle de uppfatta föremålet? Så "föremålet" beror av betraktaren alltså. Man kan inte säga att den ena uppfattningen är mer rätt en den andra. Detta gäller ju om det verkligen finns ett "objektivt" föremål och även om det inte finns något föremål alls.

[xion]

Antingen finns det en absolut sanning eller så finns det inte en.
Finns det en så finns det en.
Finns det ingen, så är det absolut sant att det inte finns en.
Alltså finns det en.

Ja, eller också inte.
Det beror på hur man ser det.
Sanning är något som upplevs som sant.
Vi måste bestämma oss för om vi ska tro på upplevelsen eller inte.

[klorofyll]

Antingen finns det en absolut sanning eller så finns det inte en.
Finns det en så finns det en.
Finns det ingen, så är det absolut sant att det inte finns en.
Alltså finns det en.

Ja, eller också inte.
Det beror på hur man ser det.
Sanning är något som upplevs som sant.
Vi måste bestämma oss för om vi ska tro på upplevelsen eller inte.

Om det finns en absolut sanning så är den dold bakom overksamhet...

[Pilatus]

En absolut sanning är att dagens datum är söndagen den 2 maj 2021.

Jorden vrider sig ett varv runt sin egen axel på 23 timmar och 56 minuter, stjärntid.

[NyKantianen]

Något intressant är den gamla föreställningen om olika grader av verklighet. Ett exempel är hur skuggan från en pinne kan anses vara mindre verklig än själva pinnen, även om båda existerar. Dvs om X verklighet beror på Y, så är Y mer verkligt än X. Om man kombinerar detta med iden om ett väsen som alltings existens beror på, så bildar de iden om ett väsen som är verkligast och som allt annat beror på.

En annan intressant ide är den om att det som är sant är det som är verkligt. Den absoluta sanningen måste då också vara absolut verklig. Därmed kan man tolka om frågan "Finns det en absolut sanning" till "Finns det en verklighet som allt annat beror på?" vilket är en intressant metafysisk fråga. (Som jag inte har någon aning om)

[Pilatus]

Något intressant är den gamla föreställningen om olika grader av verklighet. Ett exempel är hur skuggan från en pinne kan anses vara mindre verklig än själva pinnen, även om båda existerar. Dvs om X verklighet beror på Y, så är Y mer verkligt än X. Om man kombinerar detta med iden om ett väsen som alltings existens beror på, så bildar de iden om ett väsen som är verkligast och som allt annat beror på.

En annan intressant ide är den om att det som är sant är det som är verkligt. Den absoluta sanningen måste då också vara absolut verklig. Därmed kan man tolka om frågan "Finns det en absolut sanning" till "Finns det en verklighet som allt annat beror på?" vilket är en intressant metafysisk fråga. (Som jag inte har någon aning om)

Det är ju nästan poetiskt. En pinne i sanden kastar sin skugga, men himlen är inte klar, skuggan kan endast urskiljas då vi koncentrerar oss. Men verklig tycks den vara. Men inte så verklig att den fotoelektriska effekten skulle fungera, för det krävs energi.

Jag tror inte man kan härleda alltings existens till en yttersta orsak. Många hävdar med stor emfas att ingenting kan hända utan orsak. Som en dogm. Hur kan någon verkligen veta att verkligheten är så mekanisk, det förefaller vara en mycket ålderstigen föreställning om världen. Kausaliteten, ... men i verkligheten pågår många simultana processer, skulle de alla vara synkrona och aldrig störa varann? Hur noggrant kan vi repetera en händelse i ett laboratorium, där allt tycks vara under rigorös kontroll?

Hur absolut kan någonting bli?