Soptunnan

[Anders]

Det är barnsligt att tro att vår egen upplevelse och existens är ett villkor för andras existens. Något sådant beroende finns inte.

Inte ens som barn har jag kommit i någon slags närhet av en sådan tro. Brain in the vat tänker väl alla i tioårsåldern, och Gud kanske jag trodde på, men nåt sånt här känns inte direkt vad man skulle kunna tänka ut. Möjligen att alla, som Kajsa Ingemarsson predikar om, att alla tillhör någon slags världssjäl.

[Illusionen]

Pilatus du förutsätter ju att världen finns ”utanför oss”

Ja, vi finns i världen som omger oss. Och om hundra år finns vi inte längre, men jorden kommer fortsätta sin vandring runt solen. Vi behöver inte uppleva att det finns jord och måne för att de skall få finnas. Det är barnsligt att tro att vår egen upplevelse och existens är ett villkor för andras existens. Något sådant beroende finns inte.

Ett problem är att människan har sin egen personliga uppfattning, om vad som gäller och är sant.
Denna personliga uppfattning om vad som är sant förutsätter och grundas på att individens förnimbara
verklighet anses utgöra den absoluta yttersta referensen.
Att det verkligen förhåller sig så, finns det dock inget stöd/belägg för, utan får mer betraktas som ett utslag
av människlig hybris, och människans överskattning av sin egen betydelse och förmåga. Man bör därför vara
öppen för att vår förnimbara verklighet kan utgöra en mänsklig ”tolkning”, som inte är unik.
Ett exempel på detta är de elektromagnetiska fälten, som ”finns” som teoretiska konstruktioner.
Matematikens regelverk är utformat för att återspegla verkligheten, och har alltså sina begränsningar vad
gäller bevisvärde, i detta sammanhang.
Insikten om dessa begränsningar utgjorde upprinnelsen till tråden, Vad utgör medvetandets referens ?

Mot ovanstående bakgrund, kan det vara så att meningsskiljaktigheterna er emellan bottnar i vad ni
avser med ”finns” ?

/Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=TfGZUoG1H2E

[Pilatus]

Ett problem är att människan har sin egen personliga uppfattning, om vad som gäller och är sant.

Vad som är sant och falskt har inte med individens subjektiva uppfattning att göra. Säg att en högt uppsatt präst under medeltiden hade en personlig uppfattning om att den geocentriska världsbilden var sann. Kunde denna världsbild vara sann ens under prästens samtid?
...

Mot ovanstående bakgrund, kan det vara så att meningsskiljaktigheterna er emellan bottnar i vad ni avser med ”finns” ?

Jag vänder mig här emot formuleringen: meningsskiljaktigheterna er emellan. Vi som skriver på detta forum är väl alla deltagare i ett vi, det finns ingen som exklusivt frånskiljer sig från resten. Vi är en sorlande kör av meningar.

[förstår mig själv]

Pilatus du förutsätter ju att världen finns ”utanför oss”

Ja, vi finns i världen som omger oss. Och om hundra år finns vi inte längre, men jorden kommer fortsätta sin vandring runt solen. Vi behöver inte uppleva att det finns jord och måne för att de skall få finnas. Det är barnsligt att tro att vår egen upplevelse och existens är ett villkor för andras existens. Något sådant beroende finns inte.

Ett problem är att människan har sin egen personliga uppfattning, om vad som gäller och är sant.
Denna personliga uppfattning om vad som är sant förutsätter och grundas på att individens förnimbara
verklighet anses utgöra den absoluta yttersta referensen.
Att det verkligen förhåller sig så, finns det dock inget stöd/belägg för, utan får mer betraktas som ett utslag
av människlig hybris, och människans överskattning av sin egen betydelse och förmåga. Man bör därför vara
öppen för att vår förnimbara verklighet kan utgöra en mänsklig ”tolkning”, som inte är unik.
Ett exempel på detta är de elektromagnetiska fälten, som ”finns” som teoretiska konstruktioner.
Matematikens regelverk är utformat för att återspegla verkligheten, och har alltså sina begränsningar vad
gäller bevisvärde, i detta sammanhang.
Insikten om dessa begränsningar utgjorde upprinnelsen till tråden, Vad utgör medvetandets referens ?

Mot ovanstående bakgrund, kan det vara så att meningsskiljaktigheterna er emellan bottnar i vad ni
avser med ”finns” ?

/Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=TfGZUoG1H2E

Jo du har rätt verkar inte som han förstår vad jag menar.

[Illusionen]

Ja, vi finns i världen som omger oss. Och om hundra år finns vi inte längre, men jorden kommer fortsätta sin vandring runt solen. Vi behöver inte uppleva att det finns jord och måne för att de skall få finnas. Det är barnsligt att tro att vår egen upplevelse och existens är ett villkor för andras existens. Något sådant beroende finns inte.

Ett problem är att människan har sin egen personliga uppfattning, om vad som gäller och är sant.
Denna personliga uppfattning om vad som är sant förutsätter och grundas på att individens förnimbara
verklighet anses utgöra den absoluta yttersta referensen.
Att det verkligen förhåller sig så, finns det dock inget stöd/belägg för, utan får mer betraktas som ett utslag
av människlig hybris, och människans överskattning av sin egen betydelse och förmåga. Man bör därför vara
öppen för att vår förnimbara verklighet kan utgöra en mänsklig ”tolkning”, som inte är unik.
Ett exempel på detta är de elektromagnetiska fälten, som ”finns” som teoretiska konstruktioner.
Matematikens regelverk är utformat för att återspegla verkligheten, och har alltså sina begränsningar vad
gäller bevisvärde, i detta sammanhang.
Insikten om dessa begränsningar utgjorde upprinnelsen till tråden, Vad utgör medvetandets referens ?

Mot ovanstående bakgrund, kan det vara så att meningsskiljaktigheterna er emellan bottnar i vad ni
avser med ”finns” ?

/Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=TfGZUoG1H2E

Jo du har rätt verkar inte som han förstår vad jag menar.

Så uppfattar jag det också, han sitter fast i rumtiden, och då får svaret lite karaktär av ”Goddag yxskaft”.

[Pilatus]

Ett problem är att människan har sin egen personliga uppfattning, om vad som gäller och är sant.
Denna personliga uppfattning om vad som är sant förutsätter och grundas på att individens förnimbara
verklighet anses utgöra den absoluta yttersta referensen.
Att det verkligen förhåller sig så, finns det dock inget stöd/belägg för, utan får mer betraktas som ett utslag
av människlig hybris, och människans överskattning av sin egen betydelse och förmåga. Man bör därför vara
öppen för att vår förnimbara verklighet kan utgöra en mänsklig ”tolkning”, som inte är unik.
Ett exempel på detta är de elektromagnetiska fälten, som ”finns” som teoretiska konstruktioner.
Matematikens regelverk är utformat för att återspegla verkligheten, och har alltså sina begränsningar vad
gäller bevisvärde, i detta sammanhang.
Insikten om dessa begränsningar utgjorde upprinnelsen till tråden, Vad utgör medvetandets referens ?

Mot ovanstående bakgrund, kan det vara så att meningsskiljaktigheterna er emellan bottnar i vad ni
avser med ”finns” ?

/Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=TfGZUoG1H2E

Jo du har rätt verkar inte som han förstår vad jag menar.

Så uppfattar jag det också, han sitter fast i rumtiden, och då får svaret lite karaktär av ”Goddag yxskaft”.

Handlar detta verkligen om Medvetandeproblemet?

[Illusionen]

Jo du har rätt verkar inte som han förstår vad jag menar.

Så uppfattar jag det också, han sitter fast i rumtiden, och då får svaret lite karaktär av ”Goddag yxskaft”.

Handlar detta verkligen om Medvetandeproblemet?

Jag vill påstå det, liksom när du i tråden Vad är tid ? deklarerar citat,
”Men det finns ingenting metafysiskt med tiden.”, tar jag det som en bekräftelse på
att du inte förstår vad mina tidigare citat A och B innebär för medvetandet.

/Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

[David H]

Jag har ”min egen sanning”. Ni kommer att märka efter döden, om inte tidigare, vem som hade rätt.

Fast sådana här påståenden är illavarslande. Angränsar till patologisk narcissism.

Jag ber dig att anstränga dig mer för att hålla en god ton på det här forumet. Flera av dina inlägg i den här tråden skulle kunna klassas som personangrepp. Personligen är jag inte någon strikt motståndare till ad hominem-resonemang, men anser då att det är viktigt att kunna hålla viss anständighetsnivå, och anständighetsnivån menar jag här borde vara högre. Jag är övertygad om att det går att föra ett konstruktivt samtal utan att fälla nedsättande kommentarer om andra medlemmar. //moderator

[Pilatus]

Jag ber dig att anstränga dig mer för att hålla en god ton på det här forumet.

Just här talar 531bts om "Fast sådana här påståenden är illavarslande. Angränsar till patologisk narcissism.", dvs påståenden som kan tolkas eller tydas i den ena eller andra riktningen; säger inget om person.

Nej, det säger inte något om att någon är just sådan. Men någonting menar 531, som om det vore jämförbart med narcissism. Mitt enkla råd är att vi inte oombett använder psykiatriska adjektiv då vi talar om forumets deltagare.

[531bts]

Jag har ”min egen sanning”. Ni kommer att märka efter döden, om inte tidigare, vem som hade rätt.

Fast sådana här påståenden är illavarslande. Angränsar till patologisk narcissism.

Jag ber dig att anstränga dig mer för att hålla en god ton på det här forumet. Flera av dina inlägg i den här tråden skulle kunna klassas som personangrepp. Personligen är jag inte någon strikt motståndare till ad hominem-resonemang, men anser då att det är viktigt att kunna hålla viss anständighetsnivå, och anständighetsnivån menar jag här borde vara högre. Jag är övertygad om att det går att föra ett konstruktivt samtal utan att fälla nedsättande kommentarer om andra medlemmar. //moderator

Jag anstränger mig att förstå personen ifråga, vilket min kommentar tydligt uttrycker. Det beror på hur man betraktar patologisk narcissism, men jag ser inte ner på ngn, särskilt inte ngn med emotionell störning. Har, som du ser, i tidigare inlägg uppmuntrat personen ifråga att forsätta skriva.

[David H]

Fast sådana här påståenden är illavarslande. Angränsar till patologisk narcissism.

Jag ber dig att anstränga dig mer för att hålla en god ton på det här forumet. Flera av dina inlägg i den här tråden skulle kunna klassas som personangrepp. Personligen är jag inte någon strikt motståndare till ad hominem-resonemang, men anser då att det är viktigt att kunna hålla viss anständighetsnivå, och anständighetsnivån menar jag här borde vara högre. Jag är övertygad om att det går att föra ett konstruktivt samtal utan att fälla nedsättande kommentarer om andra medlemmar. //moderator

Jag anstränger mig att förstå personen ifråga, vilket min kommentar tydligt uttrycker. Det beror på hur man betraktar patologisk narcissism, men jag ser inte ner på ngn, särskilt inte ngn med emotionell störning. Har, som du ser, i tidigare inlägg uppmuntrat personen ifråga att forsätta skriva.

Jag flyttar nu dessa inlägg till off-topic då jag noterar att meddelandet kommit fram. Vill någon kommentera ärendet ytterligare rekommenderar jag i första hand tråden i Feedback "Kommentarer kring forumets moderering (specifika fall)".

[scirocco]

Du är förmäten och sitteer med din mage. Det är inte jätteroligt. Men vadå. Den friska finnen är ju betydligt roligare.

[scirocco]

Du kan ju inte begära att vi ska diskutera med dig

[scirocco]

Jag lägger aldrig ner mitt ord

[scirocco]

Min morfar blev svartlistad. För såna pompösa dårar med fet buk. Han vek sig aldrig. Inte jag heller