Kan man "tvingas" bli troende?

[Smisk]

Kalle är ateist och har lärt sig att de som är troende mår bättre, är lyckligare och lever längre.
Kalle tänker att vetenskapen har bevisat att människor är som gjorda för att ha en tro men själv är han fysikalist och tänker att allt som existerar existerar precis så som fysiska mekaniska föremål verkar finnas och påverka varandra. Han vill nu bli troende om det går.

Kan Kalle bli troende?
Hur skulle det gå till?

[Smisk]

Bonusfråga: Är det så att troende mår bättre, är lyckligare och lever längre än icke-troende?

Jag läste att i de så kallade "blåa zonerna" där människor lever extra länge är en faktor hos de har en tro.
De känner att livet har en djupare mening, syfte och ett andligt värde.

[Algotezza]

Om tro bygger på en instinktiv förmåga som vissa har och andra förlorat eller aldrig haft kan en ateist inte bli troende om han eller hon helt saknar denna förmåga.

Om tro handlar om ett sätt att förhålla sig till det som är osynligt och som vi inte vet så mycket om, handlar tro inte bara om att tro på Gud.

Om någon kan övertygas att tro på Gud via psykologiska och emotioenlla argument spetsat med lite förnuft och kan, kan väl vem som helst börja tro på Gud om argumenten biter.

[Smisk]

Om tro bygger på en instinktiv förmåga som vissa har och andra förlorat eller aldrig haft kan en ateist inte bli troende om han eller hon helt saknar denna förmåga.

Om tro handlar om ett sätt att förhålla sig till det som är osynligt och som vi inte vet så mycket om, handlar tro inte bara om att tro på Gud.

Om någon kan övertygas att tro på Gud via psykologiska och emotioenlla argument spetsat med lite förnuft och kan, kan väl vem som helst börja tro på Gud om argumenten biter.

Kan man inte få denna förmåga?

Det är inte ovanligt att man hör att folk blir troende, framför allt efter någon slags uppvaknande inte helt sällan i anslutning till någon djupare kris.

I detta fall tänker jag mig alltså någon som är övertygad om att vi är gjorda för att tro men som inte tror så man kanske kan tänka sig någon work around? En kompromiss?

Panteism?

[Anders]

Ungefär halva världen är väl tvingade till tro?
men förutom det, att tvingas tro på något från ett läge där man är ateist. Bra fråga. Skulle säga så här - Det är något slags resonemang som har lett en till att vara ateist. Sen tillkommer nya fakta. Då kan man få komma att omvärdera.
Men det låter... ovanligt.

Frälsta kan människor dock bli, uppenbarligen. Då är det inga resonemang.

Fast - Min farfars far genomgick faktiskt typ det där, men från en ung smeds synvinkel. Även om det inte var så vetenskapligt. Kärringen hans, Min farfars mor då, blev "frälst" i nån väckelserörelse runt 1890, och började övertalningskampanjen. Finns faktiskt lite nerskrivet lite vad han sa, typ "nänä. så där lätt skall dom inte få mej". Sen då han blev med var han mest bodyguard, slog de som försökte häckla missionsförbundarna(det var många, häcklarna) på käften. Det skall ha varit pistoler med i resonemangen. Men tanterna i församlingen skall ha varit mycket belåtna med det lugn som efter ett tag inställde sig. Han skall ha varit fruktansvärt stark. Farfar var det, minns hur han som 82-åring höll min 20-åriga arm som i ett skruvstäd. Men han började, liksom sina bröder, också som hantlangare i sin fars smedja, tämligen bra styrketräning.

[Algotezza]

Om tro bygger på en instinktiv förmåga som vissa har och andra förlorat eller aldrig haft kan en ateist inte bli troende om han eller hon helt saknar denna förmåga.

Om tro handlar om ett sätt att förhålla sig till det som är osynligt och som vi inte vet så mycket om, handlar tro inte bara om att tro på Gud.

Om någon kan övertygas att tro på Gud via psykologiska och emotioenlla argument spetsat med lite förnuft och kan, kan väl vem som helst börja tro på Gud om argumenten biter.

Kan man inte få denna förmåga?

Det är inte ovanligt att man hör att folk blir troende, framför allt efter någon slags uppvaknande inte helt sällan i anslutning till någon djupare kris.

I detta fall tänker jag mig alltså någon som är övertygad om att vi är gjorda för att tro men som inte tror så man kanske kan tänka sig någon work around? En kompromiss?

Panteism?

Det finns nog olika slags tro, gudstro. Tro baserad på vad ens auktoriteter sagt. Tro baserad på upplevelser, t.ex. mystika upplevelser, uppenbarelser.

Panteismens gudsbild är i och för sig självverifierande. Om Gud = kosmos och kosmos finns så finns Gud.

[Smisk]

Ungefär halva världen är väl tvingade till tro?
men förutom det, att tvingas tro på något från ett läge där man är ateist. Bra fråga. Skulle säga så här - Det är något slags resonemang som har lett en till att vara ateist. Sen tillkommer nya fakta. Då kan man få komma att omvärdera.
Men det låter... ovanligt.

Frälsta kan människor dock bli, uppenbarligen. Då är det inga resonemang.

Fast - Min farfars far genomgick faktiskt typ det där, men från en ung smeds synvinkel. Även om det inte var så vetenskapligt. Kärringen hans, Min farfars mor då, blev "frälst" i nån väckelserörelse runt 1890, och började övertalningskampanjen. Finns faktiskt lite nerskrivet lite vad han sa, typ "nänä. så där lätt skall dom inte få mej". Sen då han blev med var han mest bodyguard, slog de som försökte häckla missionsförbundarna(det var många, häcklarna) på käften. Det skall ha varit pistoler med i resonemangen. Men tanterna i församlingen skall ha varit mycket belåtna med det lugn som efter ett tag inställde sig. Han skall ha varit fruktansvärt stark. Farfar var det, minns hur han som 82-åring höll min 20-åriga arm som i ett skruvstäd. Men han började, liksom sina bröder, också som hantlangare i sin fars smedja, tämligen bra styrketräning.

Hehe, övertalningar är fina grejer

Jag är öppen för alla förslag för detta fall. Operation? Droger? Någon slags terapi? KBT? Väckelsemöte?

[Smisk]

Det finns nog olika slags tro, gudstro. Tro baserad på vad ens auktoriteter sagt. Tro baserad på upplevelser, t.ex. mystika upplevelser, uppenbarelser.

Panteismens gudsbild är i och för sig självverifierande. Om Gud = kosmos och kosmos finns så finns Gud.

Jag tänker mig att Panteismen kräver att man har ett teologiskt perspektiv på existensen?
Det måste vara två olika saker att vara fysikalist eller panteist. Fysikalist utesluter gud men panteist inkluderar gud.
Det luckrar upp och flyttar horisonten för vad man menar med gud

Men jag tänker att om man känner att tillvaron har en djupare mening så tillfredsställer man nog ett troende kriterium delvis.
Det relevanta i detta fall va ju egentligen de saker som ger hälsa osv.

Att man bara säger att man är troende för att andra sagt det bör inte vara ett kriterium.

[531bts]

Kalle är redan oundvikligen troende. Det är lika mycket tro att det vi erfar via sinnesintryck från den allmängiltiga verkligheten, saknar EN levande orsak, som att tro den har det.
Frågan om att "vilja" börja tro, är ett tankefel, alla tror, det är människans oundvikliga lott. Det är när hon ställer sig frågan om mening, en verklighetsförankrad tro på en levande orsak kan bli aktuell. Att "vilja" tro blir en blind tro.

[Smisk]

Kalle är redan oundvikligen troende. Det är lika mycket tro att det vi erfar via sinnesintryck från den allmängiltiga verkligheten, saknar EN levande orsak, som att tro den har det.
Frågan om att "vilja" börja tro, är ett tankefel, alla tror, det är människans oundvikliga lott. Det är när hon ställer sig frågan om mening, en verklighetsförankrad tro på en levande orsak kan bli aktuell. Att "vilja" tro blir en blind tro.

Kalle är ateist, alltså inte troende.

Vidare så är han fysikalist, han tror att allt är det vi kallar "fysiskt" och då på sättet att det existerar oberoende av kalle, är allt som är och kan existera och där Kalle då själv ingår men inte någon Gud.

Han vet att det en troende har skulle få honom att må bättre, känna mening och ha bättre hälsa samt minska ohälsosamma känslor av nedstämdhet, meningslöshet, amoralitet (avsaknad av tro på godhet) mm och vill inte känna så.

Med tro här menas alltså religiös tro, inte att man "tror något utan att veta", utan att man känner saker inför sig själv, andra och världen som kommer av att man ser den som djupt meningsfull, med syfte och som innefattar moralitet etc.

[Algotezza]

Kalle är redan oundvikligen troende. Det är lika mycket tro att det vi erfar via sinnesintryck från den allmängiltiga verkligheten, saknar EN levande orsak, som att tro den har det.
Frågan om att "vilja" börja tro, är ett tankefel, alla tror, det är människans oundvikliga lott. Det är när hon ställer sig frågan om mening, en verklighetsförankrad tro på en levande orsak kan bli aktuell. Att "vilja" tro blir en blind tro.

Existens är vår lott så länge vi lever men varför skulle tro, närmare bestämt religiös sådan, vara en del av människans natur eller lott? Tveksamt dessutom om hon har en en gång för alla given natur.

[531bts]

Utgår man från en definition av att "veta" endast kan vara en omedelbar erfarenhet av de ständigt pågående förändringar, dels i eget medvetande, tanke o kropp, o dels från de förändringar som förmedlas från den allmängiltiga verkligheten, via sinnesintryck, så är "tro" de kommentarer, berättelser, beräkningar, minnen o omdömen människan oundvikligen gör iom hennes abstrakta o "fria" tankeförmåga.
Väljer Kalle att tolka dessa förändringar utifrån tidigare föddas nedtecknade beskrivningar o berättelser enl en religion så är det en tro som ändå oundvikligen måste prövas mot de faktiska erfarenheter man gör av att leva. Om religionen inte stämmer överens med erfarenheterna uppstår ett nytt bekymmer: en tro med motsägelser.

[531bts]

Visst har människan, liksom allt levande, en allmängiltig natur: förmågan att erfara o uttrycka behov, medvetande. Vad som inte är givet är hennes vilja att förstå o förhålla sig till det

[Mlw]

Gudbegreppet finns implicit i oss i form av det ontologiska argumentet, nämligen att det måste finnas ett väsende som är det högsta i universum. Vem skulle det då vara? President Joe Biden? Förre statsminister Stefan Löfven? Knappast!

Vi måste ha en gudstro för att inte hamna i ett sjukligt mentalt tillstånd, och det är därför det finns inbyggt i vårt psyke, oavsett om man förnekar det eller ej.

[xion]

Gudbegreppet finns implicit i oss i form av det ontologiska argumentet, nämligen att det måste finnas ett väsende som är det högsta i universum. Vem skulle det då vara? President Joe Biden? Förre statsminister Stefan Löfven? Knappast!

Vi måste ha en gudstro för att inte hamna i ett sjukligt mentalt tillstånd, och det är därför det finns inbyggt i vårt psyke, oavsett om man förnekar det eller ej.

Tala för dig själv,
Jag har ingen gudstro men befinner mig knappast i något sjukligt mentalt tillstånd, tvärt om.
Kanske är det i själva verket så att det är tron på gudar som är ett sjukligt mentalt tillstånd.