Analytisk idealism

[Smisk]

Analytisk idealism är intressant. Här är en utbildning av vad den innefattar, väl beskriven av Bernardo Kastrup.
Den är både en bra överblick och samtidigt en bra detaljerad genomgång så man får med viktiga detaljer många hoppar över.
Syftet är till stor del att förklara medvetandeproblemet genom att kritisera den filosofi som orsaker det: Fysikalismen.

Jag väntar mig inte att så många ser den specifikt då den är lång men tänkte ändå göra en tråd om Analytisk idealism och slänga in mina tankar om saken jag redan tidigare skrivit. Jag uppfattar det som att många på forumet missar poängerna om dessa saker och denna utbildning är bra på att förmedla dem.

https://www.essentiafoundation.org/anal ... sm-course/

Länkar första delen:



Jag håller med om all kritik mot fysikalismen som idag tas för att vara vetenskaplig, när den inte är det utan en filosofi.
Däremot har jag andra invändningar jag återkommer med.

Analytisk idealism? För eller mot?

[Mlw]

Han gör det klassiska idealistiska misstaget att tvärt dela på verkligheten i subjekt och objekt. Perception handlar då om att ta reda på vad som "försiggår utanför". För den skull måste vi bygga en ny värld inombords, som överensstämmer dåligt med världen där ute.

Men det finns ingen radikal uppdelning i subjekt och objekt, för vi är ett med världen omkring oss. När näthinnan registrerar något så går en signal in till hjärnan, och det här pågår på insidan. Men den signalen kommer ju från solens yta. Så vårt system för perception är också utanför oss. Hur kan man tro att en liten insekthjärna ska kunna bygga upp en komplett inre värld i realtid? Måste en fiskmås beräkna komplicerade differentialekvationer för att kunna flyga, eller seglar den på vinden? Sanningen är att det råder ingen radikal uppdelning av objektivt lufthav och subjektiva beräkningar i måsens hjärna, för måsen är ett med lufthavet!

Visuella cortex gör ett avancerat jobb när det gäller "bildförbättring", men den bygger ingen alternativ verklighet. James J. Gibson (1904-1979) utarbetade teorin om "ekologisk perception", dvs., att subjekt och objekt inte är radikalt åtskilda, utan det är en interaktiv relation där gränsen mellan subjekt och objekt är flytande. Är det fågeln som flyger på vinden eller är det vinden som lyfter upp fågeln?

[Smisk]

Han gör det klassiska idealistiska misstaget att tvärt dela på verkligheten i subjekt och objekt. Perception handlar då om att ta reda på vad som "försiggår utanför". För den skull måste vi bygga en ny värld inombords, som överensstämmer dåligt med världen där ute.

Men det finns ingen radikal uppdelning i subjekt och objekt, för vi är ett med världen omkring oss. När näthinnan registrerar något så går en signal in till hjärnan, och det här pågår på insidan. Men den signalen kommer ju från solens yta. Så vårt system för perception är också utanför oss. Hur kan man tro att en liten insekthjärna ska kunna bygga upp en komplett inre värld i realtid? Måste en fiskmås beräkna komplicerade differentialekvationer för att kunna flyga, eller seglar den på vinden? Sanningen är att det råder ingen radikal uppdelning av objektivt lufthav och subjektiva beräkningar i måsens hjärna, för måsen är ett med lufthavet!

Visuella cortex gör ett avancerat jobb när det gäller "bildförbättring", men den bygger ingen alternativ verklighet. James J. Gibson (1904-1979) utarbetade teorin om "ekologisk perception", dvs., att subjekt och objekt inte är radikalt åtskilda, utan det är en interaktiv relation där gränsen mellan subjekt och objekt är flytande. Är det fågeln som flyger på vinden eller är det vinden som lyfter upp fågeln?

Så tänker jag med.

Jag är osäker på om han gör detta misstag dock, han är väldigt bra på att förklara och uttrycka sig och jag tror inte han gör det misstaget.
Han håller nog med i vad du skriver här vad det verkar. Jag har en del kvar av utbildningen så jag återkommer senare med en analys av den.
Jag har ett gäng uppfattningar om vad han säger men varje gång jag tänker på det leder det till att det mest är semantiska saker och inte egentliga saker jag uppfattar. Alltså, vilka begrepp och tankar man har OM dessa saker är där uppfattningarna skiljer och kanske inte dess essens.

All hans kritik av manistream physicalism som han kallar det är korrekt och viktig, så långt inget konstigt.
Vidare även kritiken mot panpsychism men där är jag mer öppen och inte lika radikalt avvisande som han verkar vara.

Det han uppenbart gör är att använda de etablerade vetenskapliga kriterierna så som ochams rakkniv, hur bra modellen är på att förklara något och hur motsägelsefri den är osv och så använder han dessa MOT fysikalism och panpsykism och sedan FÖR sin idealism.

Detta säger mer om bristerna hos dessa vetenskapliga kriterier än något annat dock kan jag tycka.

Återkommer som sagt, det är mycket att förhålla sig till Tål att ses flera gånger och kräver att det är vad han MENAR man sätter sig in i och inte vad man själv VILL kritisera hos vad man tycker andra "inte borde mena".

[xion]

Jag hör för dåligt och är ovan vid engelska. Därför är den här länken inte tillgänglig för mig-

Vi lever på ett stenklot som susar fram i rymden.
Allt som finns på detta klot är grundämnen och och deras föreningar.
Kol reagerar lätt med andra ämnen och ingår i det som vi kallar organisk kemi.
Det som vi kallar liv är kolföreningar som har egenheten att föröka och kopiera sig och växa till.
Ur och från detta har allt levande vuxit fram, även människan.
Människan och även andra djur kan reagera på sin omgivning och göra val som främjar dess fortbestånd.
Människan reagerar på sin omgivning via sina sinnesintryck i den utsträckning hon har behov därav.
Människan har dessutom ett komplicerat språk som möjliggör abstrakt tänkande och behandling av sina sinnesintryck.
Detta tänkande är vad filosofer intresserar sig för.
Tänkandet skulle inte kunna existera utan att matas med intryck från sinnevärlden eller minnen och ur dessa sprungna fantasier.
Människan har möjlighet att tankemässigt lämna sin kropp och se sig själv och sin situation utifrån.
Tack vare detta kan hon skilja på och förstå vad som existerar utanför i sinnevärlden och inom henne i tankevärlden.

Om någon har en avvikande mening om detta så kanske jag kan lära mig något nytt.

[Smisk]

Jag hör för dåligt och är ovan vid engelska. Därför är den här länken inte tillgänglig för mig-

Vi lever på ett stenklot som susar fram i rymden.
Allt som finns på detta klot är grundämnen och och deras föreningar.
Kol reagerar lätt med andra ämnen och ingår i det som vi kallar organisk kemi.
Det som vi kallar liv är kolföreningar som har egenheten att föröka och kopiera sig och växa till.
Ur och från detta har allt levande vuxit fram, även människan.
Människan och även andra djur kan reagera på sin omgivning och göra val som främjar dess fortbestånd.
Människan reagerar på sin omgivning via sina sinnesintryck i den utsträckning hon har behov därav.
Människan har dessutom ett komplicerat språk som möjliggör abstrakt tänkande och behandling av sina sinnesintryck.
Detta tänkande är vad filosofer intresserar sig för.
Tänkandet skulle inte kunna existera utan att matas med intryck från sinnevärlden eller minnen och ur dessa sprungna fantasier.
Människan har möjlighet att tankemässigt lämna sin kropp och se sig själv och sin situation utifrån.
Tack vare detta kan hon skilja på och förstå vad som existerar utanför i sinnevärlden och inom henne i tankevärlden.

Om någon har en avvikande mening om detta så kanske jag kan lära mig något nytt.

Det finns mycket att säga om analytisk idealism och denna presentation. Det blir lite för lurigt om du inte har möjlighet att kika på det dock
Det är dock så mycket att jag inte tänkt att någon skulle titta på allt. Mer än Illusionen som inte skriver mer vad jag ser då detta rakt av är som ett svar på hans krav av bevisföring av hur det inre kan tänkas ha uppstått.

Analytisk idealism säger ju att existensen är ett inre fenomen och att vi inte kan veta något om något yttre. Någonsin.
Det intressanta är just hur och varför man nästan "måste" komma fram till det om man kräver vetenskapliga belägg för saker.
Detta betyder så klart inte att det är korrekt att så är fallet, det blir något ironiskt.

Argumenten mot fysikalism och för idealism är väldigt genomtänkta, bra beskrivna med metaforer och filmklipp samt stöd för att fysikalismen är ovetenskaplig och att idealismen är vetenskaplig verkar vara nästan totala.

Jag håller med i allt han säger, förutom möjligtvis det viktigaste: slutsatsen.

Alltså att påståendet att "existensen primärt är ett erfarenhetsfenomen" skulle vara sant.

Men det går nästan inte att börja tala om detta utan att ha lite kött på benen då det är så oerhört mycket kött.

[Mlw]

Det finns en bra bok av filosofen Richard Rorty, Philosophy and the Mirror of Nature (1979), som handlar om den här frågan. Han visar att föreställningen om en inre representation av yttervärlden, själen såsom "naturens spegel", är en myt som rotat sig. Den "Glasartade Essensen" lever vi med än idag, även om de flesta övergett den antika och medeltida världsbilden. Men relationen med yttervärlden beror inte av kunskap som speglas i den Glasartade Essensen, utan om ställningstaganden och beteenden (även inhiberade).

Hur ser myrorna världen? Forskning har visat att de saknar en inre representation av omvärlden. De navigerar m.h.a. modulära algoritmer (SciAm). Men sådana fakta hjälper ej, för den kartesiska dualismen är som ett tuggummi som fastnat under skon. Idealisterna kommer fortsätta tjata om världen såsom inre representation.

Se även: Östbring, Richard Rortys pragmatism (Filosofisk Tidskrift).

[Smisk]

Det finns en bra bok av filosofen Richard Rorty, Philosophy and the Mirror of Nature (1979), som handlar om den här frågan. Han visar att föreställningen om en inre representation av yttervärlden, själen såsom "naturens spegel", är en myt som rotat sig. Den "Glasartade Essensen" lever vi med än idag, även om de flesta övergett den antika och medeltida världsbilden. Men relationen med yttervärlden beror inte av kunskap som speglas i den Glasartade Essensen, utan om ställningstaganden och beteenden (även inhiberade).

Hur ser myrorna världen? Forskning har visat att de saknar en inre representation av omvärlden. De navigerar m.h.a. modulära algoritmer (SciAm). Men sådana fakta hjälper ej, för den kartesiska dualismen är som ett tuggummi som fastnat under skon. Idealisterna kommer fortsätta tjata om världen såsom inre representation.

Se även: Östbring, Richard Rortys pragmatism (Filosofisk Tidskrift).

Det är ju det där med "forskningen som visar saker". Jag har inte läst denna bok men det bör finnas något belägg för det där påståendet att "föreställningen av det inre är en myt".

Vad menas med inre? Vad menas med myt? Belägg för att så är fallet?

Vilken forskning har visat hur myrors inre fungerar? Vad säger det om vårat inre och relationen mellan det yttre eller myrors inre/yttre?

Enligt min uppfattning finns ett fenomen jag inte riktigt vet vad vi skall kalla. Ett slags vetenskapsmytliggörande.

Vetenskaplig kunskap innefattar inflytande. Detta inflytande gör att man väldigt lätt säger "forskning visar" men där det ofta är så att det är något man tycker "verkar rimligt att forskning borde visa". På detta sätt sprids faktoider, alltså föreställningar som hålls för att vara sanna, fast man gissar.

Det Bernardo gör är att han utreder dessa saker och klassar dem som en filosofi han kallar mainstream physicalism.

Han använder sedan vetenskapens redskap och visar med all rätt att det är en filosofi och inte vetenskap.

Vidare använder han samma redskap som visar att hans analytiska idealism fungerar bättre och han menar att det inte bara är det bästa utan det ENDA alternativet för att få saker att gå ihop vetenskapligt. Han tar flera exempel, inom kvantfysik han jobbat med, och inom hjärnforskning och psyket och förklarar dem utifrån perspektivet han har.

Jag har sett hela nu och det är väldigt bra och än så länge så håller jag med om precis allt förutom slutsatsen

Jag är inte emot fysikalism eller hans idealism som filosofier men jag är mot BÄGGE som vetenskaplig ontologi.
Alltså, bägge tolkningar av "existensen som sådan" är tveksamma på flera sätt och därför är det inte vetenskapligt att hävda dem vara vetenskapliga.

Analytisk idealism blir inte "den bästa världsbilden" för att den har bäst förklaringskraft eller stödjs av okhams rakkniv (Parsimonious, modellen med minst överflödiga steg, detaljer). För även om den är bättre på dem sakerna helt klart så är detta mer en kritik mot detta förhållningssätt av vetenskapligheten till en komplett världsbild av existensen och naturen som sådan.

Med andra ord, att den vetenskapliga metoden är dålig på att förklara existensen som helhet gör inte att analytisk idealism är korrekt.
Det påverkar inte att den är bättre på att stödja analytisk idealism, den bästa modellen kan ändå vara en annan.

Jag är skeptisk

Fysikalism och idealism verkar bägge vara två ändhållplatser för ett tåg som på förhand letar efter en återvändsgränd.

Bernardo påpekar helt korrekt att existensen finns tillgänglig via två perspektiv, det inre och det yttre. Han avvisar inte det yttre men verkar inte riktigt förklara det heller. Han kallar det för vårat användargränssnitt (dashboard of dials). Allt vi erfar menar han är ett sätt för existensen att "erfara sig självt" och på det sättet är den alltid ERFARENHET och aldrig "saker som sådana".

Däremot avvisar han "världen som sådan" till 100% och där håller jag med.

Men bara för att det inte finns någon "världen som sådan" så betyder det inte att "världen är ett psykologiskt fenomen till 100%".

Och även om vi inte KAN veta hur detta hänger ihop så betyder det inte att det inte hänger ihop

[Smisk]

Vad Bernardo verkar göra är att dela in existensen i ett inre och yttre fenomen.

Han menar sedan att de inte är det primära och det yttre är det sekundära. Det yttre (allt fysiskt) är alltså en förlängning av det inre "som det upplevs" av ett universellt inre. Det är alltså existensens natur som erfar sin egen natur, fast genom ett användargränssnitt vi erfar som "en fysisk värld".

Jag håller med om allt detta, förutom att det inre skulle vara primärt och det yttre sekundärt.

Istället tänker jag som Ken Wilber, att "existensen som sådan" är visserligen bortom vår erfarenhet men att både det inre och det yttre är inom existensen så som den är "bortom erfarenheten".

Existensens natur överskrider men inkluderar både det inre/yttre samtidigt enligt hand modell, det fungerar bättre som modell tycker jag.

Att söka efter något som helst vi kan ha kunskap om som varandes "den enda substansen", "det primära", "existensens ursprung, grund, botten" osv är tveksamt. Det är DETTA sökande som bygger på ett feltänk, inte den vetenskapliga metoden.

Wilber använder Buddhismens termer och kallar det som finns bortom för "sunyata" som används för att just indikera att existensens natur inte kan uppfattas som något som har "delar av en värld" utan istället som en "komplett helhet". Kunskapen om existensens natur är något vi inte kan erfara så länge vi använder det Bernardo talar om som "dashboard of dials", alltså användargränssnittet, då dess funktion är att tolka saker som substanser och delar.

Enligt Buddhismen är det istället en intuitiv meditativ "direkt erfarenhet" som finns precis som den är precis nu. Det Zen kallar för "always already". Heidegger och andra använder samma tankegång.

Advaita vedanta bygger helt på det där alla uppfattningar om en existens som "inte är jag" endast är uppfattningar och bör behandlas som sådana.
Icke-dualism handlar i grunden om att existensens essens inte manifesteras alls, alltså världen innehåller varken något jag eller icke-jag.

Den är Sunyata, tom på "egen existens" som den erfars av en tolkande mekanism, ett användargränssnitt.

Dessa idéer är otroligt gamla och det vet Bernardo om. Det enda han gör är att han använder den vetenskapliga metoden "mot sig självt" för att komma fram till något som passar honom bättre

[Mlw]

Nu har jag satt mig in lite i "analytisk idealism". Enligt den här teorin så är universum en enda stor hjärna som successivt har tänkt ut naturlagarna. Men innan uppkomsten av (det som subjektivt tolkas som) det fysiska universum så existerade bara ett immateriellt medvetande som vid en tidpunkt dissocierades, dvs. drabbades av personlighetsklyvning. Vi medvetna varelser är klyvningsprodukterna av det universella medvetandet.

Så allt som existerar är medvetande. Det finns både hos de avsplittrade medvetandena och utanför desamma. De förra tolkar signalerna de mottar såsom "materiella", men de är i själva verket mentala och mycket annorlunda än de upplevs. Utanför finns varken fysiska objekt, rumtid eller kausala samband, utan bara mentala tillstånd som ger utslag på subjektets "instrumentpanel" i form av materiella värden.

Teorin tycks vara en modern form av nyplatonism kombinerat med kantianism. Dissociationen av Det Enda Medvetandet kan jämföras med emanationerna som uppkommer ur Det Ena, nyplatonismens ursprungliga medvetande. Det är alltså vilda spekulationer, ungefär som Dänikens teori, enligt vilken antika astronauter byggt pyramiderna.

Den evolutionära drivkraften bakom att den mentala världen kom att översättas till kvantitativa utslag på "instrumentpanelen" är att det underlättade överlevnaden för de dissocierade medvetandena. Så vi har skapat oss en egen värld skild från tinget-i-sig. Här har vi återigen det idealistiska begreppet om världen såsom föreställning.

Emellertid visar perceptionsforskningen att upplevelsen av omvärlden är extremt interaktiv. Vi har ingen komplett bild av omvärlden inom oss, utan måste ständigt informeras om den. Vi kan inte ens se alla färgerna på en tavla samtidigt, utan måste snabbt flytta blicken från det röda till det blå fältet, o.s.v. Vi får på så sätt illusionen att vi ser helheten av tavlan. Vi kan bara se skarpt och med färgseende precis rakt framför oss, och bara en färg i taget. Allt annat är diffust och färglöst. Men då vi snabbt flyttar blicken så inbillar vi oss att vi tar in hela landskapet på en gång. På samma sätt är det om vi läser en bok: vi kan bara se ett ord i taget (jfr. Chater, The Mind is Flat).

Om nu yttervärlden är mental, så kan man fråga sig varför denna extrema interaktivitet behövs. Varför kan inte det subjektiva medvetandet ta in det objektiva medvetandet i större sjok? Och varför kan inte medvetandet ha en någorlunda komplett bild av världen under en tid? Varför är det subjektiva medvetandet så "platt" (som Nick Chater säger) om medvetande är allt som finns? Det borde ha större djup. Svaret är att medvetandet är ett svagt ljus i ett materiellt universum, och det klarar inte mer.

[Smisk]

Nu har jag satt mig in lite i "analytisk idealism". Enligt den här teorin så är universum en enda stor hjärna som successivt har tänkt ut naturlagarna. Men innan uppkomsten av (det som subjektivt tolkas som) det fysiska universum så existerade bara ett immateriellt medvetande som vid en tidpunkt dissocierades, dvs. drabbades av personlighetsklyvning. Vi medvetna varelser är klyvningsprodukterna av det universella medvetandet.

Så allt som existerar är medvetande. Det finns både hos de avsplittrade medvetandena och utanför desamma. De förra tolkar signalerna de mottar såsom "materiella", men de är i själva verket mentala och mycket annorlunda än de upplevs. Utanför finns varken fysiska objekt, rumtid eller kausala samband, utan bara mentala tillstånd som ger utslag på subjektets "instrumentpanel" i form av materiella värden.

Teorin tycks vara en modern form av nyplatonism kombinerat med kantianism. Dissociationen av Det Enda Medvetandet kan jämföras med emanationerna som uppkommer ur Det Ena, nyplatonismens ursprungliga medvetande. Det är alltså vilda spekulationer, ungefär som Dänikens teori, enligt vilken antika astronauter byggt pyramiderna.

Den evolutionära drivkraften bakom att den mentala världen kom att översättas till kvantitativa utslag på "instrumentpanelen" är att det underlättade överlevnaden för de dissocierade medvetandena. Så vi har skapat oss en egen värld skild från tinget-i-sig. Här har vi återigen det idealistiska begreppet om världen såsom föreställning.

Emellertid visar perceptionsforskningen att upplevelsen av omvärlden är extremt interaktiv. Vi har ingen komplett bild av omvärlden inom oss, utan måste ständigt informeras om den. Vi kan inte ens se alla färgerna på en tavla samtidigt, utan måste snabbt flytta blicken från det röda till det blå fältet, o.s.v. Vi får på så sätt illusionen att vi ser helheten av tavlan. Vi kan bara se skarpt och med färgseende precis rakt framför oss, och bara en färg i taget. Allt annat är diffust och färglöst. Men då vi snabbt flyttar blicken så inbillar vi oss att vi tar in hela landskapet på en gång. På samma sätt är det om vi läser en bok: vi kan bara se ett ord i taget (jfr. Chater, The Mind is Flat).

Om nu yttervärlden är mental, så kan man fråga sig varför denna extrema interaktivitet behövs. Varför kan inte det subjektiva medvetandet ta in det objektiva medvetandet i större sjok? Och varför kan inte medvetandet ha en någorlunda komplett bild av världen under en tid? Varför är det subjektiva medvetandet så "platt" (som Nick Chater säger) om medvetande är allt som finns? Det borde ha större djup. Svaret är att medvetandet är ett svagt ljus i ett materiellt universum, och det klarar inte mer.

Det låter som rätt uppfattat till stor del.

Allt fysiskt är alltså en uppfattad erfarenhet och att det skulle vara något annat alls är missvisande och leder till saker som medvetandeproblemet osv. Perceptionsforskningen du nämner verkar visa att vårat inre genererar det yttre som en "gissning" på förhand och att det är först när gissningen stämmer dåligt för vår överlevnad den uppdateras. Autism förstås idag som en osmidig förmåga att göra gissningar som fungerar i ens vardag och därför måste man kompensera så mycket att man får problem av kompensationerna. (Kontextblindhet). Man forskar om sakerna så det finns en del hål att täppa igen i modellerna verkar det som.

Jag skulle inte säga att existensen är en hjärna som tänkt ut naturlagarna dock, istället är hjärnan en erfarenhet av någonting från en erfaren utsida, alltså inget som i sig själv existerar. Den finns på instrumentpanelen och ingen annan stans. yttervärlden är alltså inte mental, han kritiserar panpsykism skall påpekas, istället ÄR den en inre värld.

Det enda som existerar är universell erfarenhet, erfarenhet är existensens ontologiska status, resten är ett "spel" precis som bilderna på TVn när man spelar tv-spel.

Varför det är så här frågar du?

Det är givetvis samma typ av fråga som varför det skulle vara så att allt är fysiskt i grunden vilket leder till medvetandeproblemet, problemet med kvantsammanflätning han går in på och alla kända problem som den förste röraren/orsaken, universums slut osv.

Enligt analytisk idealism existerar inget av dessa saker i sig själv utan genereras av erfarenhet precis nu och sammansätts för att "erfarenhet interagerar med erfarenhet" på en instrumentpanel.

Han går igenom mycket där om man är intresserad, intressant.

Tror inte helt på det dock som sagt, är kritisk.

Är dock mer kritisk till fysikalismen och håller med helt i alla hans argument mot den. Panpsykismen han kritiserar är mer intressant dock även om kritiken är given.

Den fysikalism han kritiserar kallar han ju mainstream physicalism och det gör väl att den blir lite av ett öppet mål i denna utbildningen.
Däremot i hans alla youtubedialoger osv så lära man sig mer detaljer om saken och fattar vad han menar bättre.

Visdomstraditionernas (Buddnism och Vedanta) svar på varför det är så här (detta är ju kompatibelt med dem) menar passande att det är för att det är universums andliga natur, hehe.

Alltså, syftet med existensen är att inse existensens natur så frågan svarar på sig själv när den inses.

Med andra ord, det är vår identitet som finner sig själv genom att skapa erfarenheter av illusionen att något annat existerar.
Insikten av den andliga identiteten är alltid bortom tankarna som ju är förmågan att se saker som erfars som "inte själv" (alltså världen) där kroppen och vårat individuella psyke ingår som den typen av erfarenhet.

Naturen skapar illusion av en kanvas där den målar sig själv som existensen själv. Allt på den är ett med den.

Detta förklarar inte ett jota om man ser världen som en "död scen av atomer" i grunden.

[Mlw]

...

Jodå, han säger att yttervärlden är mental, och att den i våra teleskop ser ut som en hjärna med neuronliknande struktur. Han visar två foton där han jämför en mushjärna med den kosmiska strukturen. Den här mentala strukturen, påstår han, har utvecklat naturlagarna och fortsätter att utveckla dem.

Emellertid finns det inga bevis för att naturlagarna var annorlunda för 13.4 miljarder år sedan, för så gammal är den äldsta observerade galaxen. Så det tycks inte som naturlagarna har ändrats nämnvärt på den galaktiska nivån sedan universums födelse för 13.8 miljarder år sedan. Men för 13.4 miljarder år sedan fanns inte den hjärnliknande strukturen i universum, så förmågan att tänka kan inte ha varit lika utvecklad då(?). Teorin är oerhört spekulativ.

Att universum liknar en hjärnstruktur har att göra med att naturen ordnar sig enligt fraktaler, oavsett vad vi undersöker. Träd är fraktaliska, den idealiska människokroppen och människohjärnan likaså. Att hjärnan är fraktalisk beror på att den måste optimera nätverket, dvs. skapa så många kontakter som möjligt.

Kustlinjer och blommors kronblad är också fraktaliska (14 Amazing Fractals Found in Nature). Det vore alltså konstigt om galaxerna inte ordnade sig fraktalt. Emellertid är universum fraktalt endast inom vissa avstånd, sedan bryter ordningen samman (The Universe Isn't a Fractal, Study Finds).

Så universum kan inte sägas ha emulerat människohjärnans fraktala struktur, som sannolikt är mer komplicerad än universums. Avstånden är så enorma, så det skulle ta en signal miljarder år att med ljusets hastighet passera en av dessa "galaktiska neuroner" via en "galaktisk synaps" till en annan "galaktisk neuron". Så den kosmiska hjärnan kan inte ha hunnit tänka många tankar sedan universums födelse. (Men det är naturligtvis inte en hjärna, för enligt den här teorin finns det ju inga materiella objekt. Det är bara så vi upplever det.)

[Smisk]

...

Jodå, han säger att yttervärlden är mental, och att den i våra teleskop ser ut som en hjärna med neuronliknande struktur. Han visar två foton där han jämför en mushjärna med den kosmiska strukturen. Den här mentala strukturen, påstår han, har utvecklat naturlagarna och fortsätter att utveckla dem.

Han menar inte att universum är en hjärna som tänker fram naturlagarna

Hjärnan är en efrarenhet som är en mentalt fenomen, allt fysiskt är enligt analytisk idealism.
Att säga att en hjärna tänkt fram naturlagar är som att säga att en knapp på mitt tangentbord har skapat en annan knapp.
Bägge är delar av instrumentet som har kontakt med datorn, det är vad dem är och ingenting annat. "datorn som sådan" är bortom tangentbordet.

Det där med att yttervärlden är en egen sak är en av det viktigaste sakerna man måste förstå att analytisk idealism kritiserar.
Mainstream fysikalism är enligt den en filosofi helt utan grund, det verkar som du har den filosofiska uppfattningen?

[Mlw]

Han menar inte att universum är en hjärna som tänker fram naturlagarna ...

Vad tröttsam du är! Han säger att "the laws of physics may actually be the expression of a learning process in an underlying and immanent neuronal network". https://youtu.be/UPIvI8IsnHc?t=1659

[Smisk]

Han menar inte att universum är en hjärna som tänker fram naturlagarna ...

Vad tröttsam du är! Han säger att "the laws of physics may actually be the expression of a learning process in an underlying and immanent neuronal network". https://youtu.be/UPIvI8IsnHc?t=1659

Korrekt, det säger han, det är något helt annat det

Du verkar som sagt tolka det som att en hjärna existerar, vad han menar är att universell erfarenhet är allt som existerar, allt fysiskt är erfarenheter på instrumentpanelen. Med underlying menar han att det är det egentliga, essensen, och att det vi erfar som fysiskt (så som en hjärna) är erfarenhet i grunden och ingenting annat.

Att det skulle vara så att det finns en hjärna som tänker fram naturlagar tolkar jag som innefattande en missuppfattning av vad han säger.

Kan det vara så att dina missuppfattningar är tröttsamma för dig?

[Mlw]

Korrekt, det säger han, det är något helt annat det...

Oj, oj, oj, vad tröttsam du är!

"An underlying and immanent neuronal network" = kosmisk hjärna.