DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat.

[Illusionen]

Du verkar 100% övertygad om att alla "svamlar utan belägg" och kör stenhårt på att det fysiska kan bevisa det psykiska
men jag kan missuppfatta detta

Det är nog ett missförstånd, jag beskyller inte andra för att svamla, utan det är andra som hävdar
att jag svamlar. Min uppfattning är inte heller ”att det fysiska kan bevisa det psykiska”
I mitt inlägg den 28 augusti skriver jag bl a citat,

”Den verklighet vi känner/förnimmer via våra sinnen är formad av MEDVETANDET/ FÖRNIMMELSEN.
Den delikata, och sannolikt omöjliga, uppgift vi nu står inför är således att förklara vad medvetandet
representerar, utifrån hur vi uppfattar/förnimmer verkligheten, baserat på medvetandet/förnimmelsen……..”

”Det Delta-konceptet beskriver, refererar till hur medvetandet, ”jaget”, förnimmer vår verklighet.
Konceptets slutsats kan tolkas som att förnimmelsen kan likställas med en typ av illusion.
Av det skälet bör därför konceptet sättas i relation till vad ”jaget” representerar och refererar till.
Är de elektromagnetiska fälten inkl rum och tid ej entydigt härledda och definierade kan det av
redovisade skäl ej uteslutas att vår uppfattning om jaget, i brist på referenser, är falsk.
Faktum är att ingen känner ”jaget”, och det finns mig veterligt ej heller något bevis att tillgå som
motsäger att jagets ursprung kan/skall sökas ”bortom rumtiden”.

Ett problem är att människan, inte minst här på Filosofiforum, har sin egen personliga uppfattning,
om vad som gäller och är sant, trots avsaknad av vad resonemangen refererar till.
Denna personliga uppfattning om vad som är sant förutsätter och grundas på att individens förnimbara
verklighet (av ej redovisade skäl !) anses utgöra den absoluta yttersta referensen.
Att det verkligen förhåller sig så, finns det absolut inget stöd/belägg för, utan får mer betraktas som
ett utslag av människlig hybris, och människans överskattning av sin egen roll, betydelse och förmåga.”

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=0bjB-IWEYI0
https://www.youtube.com/watch?v=K8YXU0ZuE_k

[Smisk]

Du verkar 100% övertygad om att alla "svamlar utan belägg" och kör stenhårt på att det fysiska kan bevisa det psykiska
men jag kan missuppfatta detta

Det är nog ett missförstånd, jag beskyller inte andra för att svamla, utan det är andra som hävdar
att jag svamlar. Min uppfattning är inte heller ”att det fysiska kan bevisa det psykiska”
I mitt inlägg den 28 augusti skriver jag bl a citat,

”Den verklighet vi känner/förnimmer via våra sinnen är formad av MEDVETANDET/ FÖRNIMMELSEN.
Den delikata, och sannolikt omöjliga, uppgift vi nu står inför är således att förklara vad medvetandet
representerar, utifrån hur vi uppfattar/förnimmer verkligheten, baserat på medvetandet/förnimmelsen……..”

”Det Delta-konceptet beskriver, refererar till hur medvetandet, ”jaget”, förnimmer vår verklighet.
Konceptets slutsats kan tolkas som att förnimmelsen kan likställas med en typ av illusion.
Av det skälet bör därför konceptet sättas i relation till vad ”jaget” representerar och refererar till.
Är de elektromagnetiska fälten inkl rum och tid ej entydigt härledda och definierade kan det av
redovisade skäl ej uteslutas att vår uppfattning om jaget, i brist på referenser, är falsk.
Faktum är att ingen känner ”jaget”, och det finns mig veterligt ej heller något bevis att tillgå som
motsäger att jagets ursprung kan/skall sökas ”bortom rumtiden”.

Ett problem är att människan, inte minst här på Filosofiforum, har sin egen personliga uppfattning,
om vad som gäller och är sant, trots avsaknad av vad resonemangen refererar till.
Denna personliga uppfattning om vad som är sant förutsätter och grundas på att individens förnimbara
verklighet (av ej redovisade skäl !) anses utgöra den absoluta yttersta referensen.
Att det verkligen förhåller sig så, finns det absolut inget stöd/belägg för, utan får mer betraktas som
ett utslag av människlig hybris, och människans överskattning av sin egen roll, betydelse och förmåga.”

Håller med i allt detta

Jag tog i med begreppet svamla men tror du vet vad jag syftar på.

Att jaget, tid och rum, med andra ord all fysisk erfarenhet med tillhörande uppfattningar, skulle vara något som "existerar som något fast oberoende eget" ser jag som en missuppfattning som jag påpekat många gånger och vi är nog överrens där. Det gäller då även fysiska fält.

Däremot skulle jag inte helt säga att det är meningsfullt att påstå att dem "inte alls finns". Istället finns det inre/yttre tillsammans och det verkar vara så av nödvändighet. Oseparerbara.

Det vi kallar våra liv är som ett spel, en process, av inre/yttre händelser tillsammans.

Eftersom denna filosofiska position är minst konstig helt enkelt och har bäst förklaringskraft använder jag den tills vidare.

Jag är antireduktionist. Med andra ord, jag uppfattar det som märkligt att på förhand har uppfattningen att saker kan förklaras av andra saker, och enbart så. Atomer kan förklara celler och därför allt liv, och så måste det vara eller medvetandet kan förklara allt fysiskt för vi måste veta allt med det osv.

Det måste inte vara nått av dem, varför måste det det? Så menar jag.

Det reduktionistiska tåget bara matar på och nästan alla verkar sitta i någon av vagnarna, märkligt märkligt.
Inte alla dock, men många.

Det yttre kan inte förklara det inre eller vice versa. Det andliga kan inte förklara det fysiska eller vice versa. Universums orsak/skapelse kan inte förklara alla konsekvenser eller vice versa. Atomer förklarar inte mening eller vice versa.

Magnetfält förklarar inte medvetandet, eller vice versa.

Den enda uppfattningen som inte verkar innefatta logiska felslut är en holistisk uppfattning. Alltså en där alla olika aspekter av existensen, inklusive allt inre och allt yttre, måste få ha sin plats TILLSAMMANS med alla andra saker i universum, samtidigt.

Varför skulle inte en inre sida av existensen kunna existera tillsammans med en yttre, samtidigt?

Precis som två olika potentiella företeelser, olika kvaliteer av existens en erfaren och en oerfaren, en insida och en utsida.

Det verkar vara något tvångsmässigt i att tänka sig att någontings delar kan förklara helheten dem är delar av. Att atomerna hos ett äpple skulle kunna vara "äppleatomer" som förklarar äpplets smak.

Atomer och smak är 100% olika saker.

[Illusionen]

Håller med i allt detta

Att jaget, tid och rum, med andra ord all fysisk erfarenhet med tillhörande uppfattningar, skulle vara något som "existerar
som något fast oberoende eget" ser jag som en missuppfattning som jag påpekat många gånger och vi är nog överrens där.
Det gäller då även fysiska fält.

Gör ett undantag för dig Smisk, och skriver följande som ett avslutande tips, ev värt att begrunda.
Efter att ha tagit del av det Mlw tidigare skrivit är mitt spontana intryck att det förefaller finnas beröringspunkter.
Det ena utesluter m a o inte det andra, om jag tolkar rätt.

Metafysik behandlar frågor rörande verklighetens grundläggande natur och beskaffenhet.
Framträdande metafysiska frågor är t ex Vad är tid?, Kan världen vara annorlunda än den verklighet vi förnimmer ?
Finns Gud?, Består världen enbart av materiella föremål? mm.
Vilka frågor som avhandlas varierar, men återkommande inslag är frågor om medvetandet,
om fri vilja, och om rum och tid.
Delta-konceptet är baserat på ett metafysiskt resonemang i kombination med atomära begrepp.
Konceptet visar att gränsdragningen mellan verklighet och aktuell metafysik är av överlappande och
kompletterande natur, och således ej skarp. Personligen kan jag urskilja tydliga verifierande samband.

I övrigt saknar begreppet ”existera” grund så länge det inte framgår vad begreppet refererar till.

Har lite svårt att, utifrån det du skriver, avgöra om vi är överens, men försöker vara lyhörd, och anar mig då
till att du är med på det ”metafysiska tåget”.
Du skrev tidigare att du inte var så intresserad av matematik, men tag dig gärna tid, och försök hänga med
på följande, som utgjorde grunden till den komplexa vxv-modell (baserad på interfererande mönster enligt
Euler-tabellen) jag baserar mina slutsatser på.

KONSEKVENS AV MASKERING, MP, inkl rudimentära formerna cirkulärt och linjärt.

Tillämpas principerna MP och DRP, representerar de imaginära elektromagnetiska fälten,
direkt eller indirekt, relativa teoretiska substitut, förorsakade av den maskerande ”strukturen”.
De basala och fundamentala formerna, ”linjärt” respektive ”cirkulärt”, (jmf fälten !) utgör konsekvens
av maskeringen.

Enligt konceptet, sid 23, gäller,
f (φ) = + e^+jφ
f’ (φ) = +je^+j(φ–π/2)
f’’ (φ) = – e^+j(φ–π)
osv

Det ”linjära”, som atomärt återstår efter maskering, återfinns bl a i exponenter i dessa matematiska samband.
Den i konceptet beskrivna vxv-modellen innefattar detta. Utifrån detta resonemang inför vi sedan variabeln, t,
representerande vår verklighets förnimmelse av fenomenet TID, och inför ”vinkelfrekvensbegreppet, ωt.
Fenomenet/begreppet TID kan här något förenklat beskrivas som en balans-anpassning till de
konsekvenser maskeringen ger upphov till. Notera gärna här att TID (enligt konceptet)
är bunden till, och manifesteras av, den maskerande formen/”strukturen” (här ≈ atomen).
Vinkelfrekvensbegreppet, ωt, och jω-metoden beskrivs i tidigare inlägg, och har sin förankring
i de tänjningsfenomen som beskrivs i konceptet. Begreppet TID ingår som konsekvens av maskeringen i det
exponentiella vinkelfrekvensbegreppet, ωt.
Den atomära vxv-modell konceptet tillämpar, vilar bl a på, och innefattar, här beskrivna samband.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=gTKsHwqaIr4

[Smisk]

Delta-konceptet är baserat på ett metafysiskt resonemang i kombination med atomära begrepp.
Konceptet visar att gränsdragningen mellan verklighet och aktuell metafysik är av överlappande och
kompletterande natur, och således ej skarp. Personligen kan jag urskilja tydliga verifierande samband.

I övrigt saknar begreppet ”existera” grund så länge det inte framgår vad begreppet refererar till.

Har lite svårt att, utifrån det du skriver, avgöra om vi är överens, men försöker vara lyhörd, och anar mig då
till att du är med på det ”metafysiska tåget”.
Du skrev tidigare att du inte var så intresserad av matematik, men tag dig gärna tid, och försök hänga med
på följande, som utgjorde grunden till den komplexa vxv-modell (baserad på interfererande mönster enligt
Euler-tabellen) jag baserar mina slutsatser på.

Kan du inte uttrycka saken med ord? Som jag frågat dig tidigare ett par gånger tror jag

Allt som inte är matematik förstår jag och hänger lätt med på tycker jag. Svårt att hänga med på förkortningar och begrepp som inte helt verkar definierade och förklarade i ord/bilder.


Max Tegmark gillar att säga att universum troligen är ett matematiskt objekt. Han menar alltså att matematik är något vi upptäcker och ju mer vi vet ju mer vet vi om universum och när vi vet allt vet vi att universum är precis exakt så som det är för att det följer en matematisk struktur.

Detta tankesätt är att flytta terrängen till kartan. Han blandar kartan och terrängen men det han framförallt gör är att han menar att kartan och terrängen ÄR samma sak då allt det inre och allt det yttre är ett enda matematiskt objekt som ENDAST kan beskrivas som matematik.

Bernardo Kastrup menar att det är precis tvärt om, att INGET är matematiska objekt. Han är alltså matematisk fiktionalist och menar att alla beskrivningar av något som helst behandlar beskrivningarna själva och inget "i sig självt verkligt". Alla matematiska objekt är fiktioner och KAN då inte vara det som beskrivs, kartan KAN aldrig vara terrängen och vi kan alltså aldrig beskriva något verkligt. Detta leder honom till att vi inte kan veta något om något "i sig själv verkligt" alls utan endast så SOM något erfaret.

Vidare finns två perspektiv av erfarenhet, ett inre direkt och ett yttre indirekt. En hjärna är alltså utsidan av erfarenhet och existerar inte som något "i sig själv verkligt" utan endast som en sida av erfarenhet.

Existensen som sådan är enligt honom "ren erfarenhet" och allt som erfars vara på annat sätt, såsom atomer och beskrivningar av dessa, är så som erfarenhet "ser ut" från dessa perspektiv. Alltså från utsidan och från beskrivningarna vi gjort.

Det jag är osäker på av det du säger är hur du tänker dig dessa saker.

Menar du att insidan och utsidan bägge existerar och att dem kompletterar varandra?

För det är så jag tänker mig saken.

Jag är inte fysikalist och inte idealist, inte heller är jag dualist eller monist.

Jag är definitivt anti-reduktionist och anti-fysikalist, i alla fall så motsäger jag mig att det skulle vara vetenskapligt att beskriva existensen som en 100% fysisk scen, det är för mig absurt och fel att påstå. Det kan möjligtvis vara så, men det är inte vetenskapligt, det går jag inte med på.

Jag kritiserar att något x kan förklara något y helt, så som att exempelvis atomer kan förklara molekyler helt.
Atomer kan ingå i en förklaring av molekyler men molekyler har andra egenskaper som omöjligt kan förklaras enbart av atomer.
Inte heller kan orsaker, samband, källor eller förnimmelser av något x förklara något y helt. En orsak till något förklarar inte detta något helt som sig självt, ett samband till något förklarar det inte, en källa till något (så som big bang, en vattenkälla, en källa till liv, en galax osv) förklarar inte detta något helt men kan ingå som delförklaring.

INGET yttre kan förklara något inre helt och inget inre kan förklara något yttre helt som jag ser det.

Att tro detta är en tro som har motsättningar, inga belägg, tydliga ontologiska och epistemologiska konflikter, paradoxer mm och bör ifrågasättas vetenskapligt och filosofisktt om man har målet att säga att man har kunskap om sakerna.

Fysikalism är filosifin som reducerar allt inre till yttre och idealism är den som reducerar allt yttre till inre.

Alla abstrakta matematiska beskrivningar av fysiska fenomen SOM matematiska objekt blandar kartan med terrängen.
Dem tar kvantiteter, alltså talvärden och regler som förhåller dem till varandra, och pekar på kvalitéer, alltså erfarenheter vi haft och kan ha.
En namnskyllt som pekar på Göteborg säger något, men har INGET med Göteborg som fenomen att göra mer än att den pekar mot platsen det finns på.

Även om vi skulle kunna säga att påståendet att "universum är allt som existerar och allt inuti det kräver ett fysiskt fält för att existera inklusive tankar, känslor och mening" så PEKAR endast detta på något som säger vissa saker om valda saker ur valt perspektiv.

Perspektivet om själva erfarenheten AV tankar, känslor och mening är ett helt annat.

Det går inte att blanda dem. Alltså det går inte att förklara dem med varandra.

Man kan korrelera saker, det är något helt annat

[Mlw]

...Bernardo Kastrup menar att det är precis tvärt om, att INGET är matematiska objekt. Han är alltså matematisk fiktionalist och menar att alla beskrivningar av något som helst behandlar beskrivningarna själva och inget "i sig självt verkligt". Alla matematiska objekt är fiktioner och KAN då inte vara det som beskrivs, kartan KAN aldrig vara terrängen och vi kan alltså aldrig beskriva något verkligt. Detta leder honom till att vi inte kan veta något om något "i sig själv verkligt" alls utan endast så SOM något erfaret...

Bernardo Kastrup och den analytiska idealismen kan man knappast ta på allvar. Enligt kvantfysiken så existerar både den matematiska "kartan" och den fysiska "terrängen" såsom metafysiska substanser. Rymden är en fyrdimensionell substans, definierad i den allmänna relativitetsteorin såsom matematiska lorentztransformationer. Fyrdimensionaliteten kan ej erfaras med sinnena. Enligt kvantfysiken är elementarpartiklar matematiska ting, ända tills de registreras. Annars förblir de matematiska vågfunktioner som ej kan förnimmas med sinnena. Ej heller går det att fotografera en ljusvåg, för det är ett matematiskt objekt. Enligt modern vetenskap så finns det en intellektuell, icke-sinnlig verklighet som är oberoende av subjektet. Platon hade i varje fall delvis rätt, tycks det.

Filosofer har inget annat val än att anpassa sig till de vetenskapliga rönen. Vanligt folk lever fortfarande med 1800-talets världsbild, men filosofer måste hänga med i utvecklingen.

[Anders]

Frågan är om det ens är som det är.

[Illusionen]

Smisk,

Det här inlägget är inte riktat mot dig personligen, utan visar/förklarar hur meningslöst det kan upplevas att
skriva inlägg här på Filosofiforum.
Som du säkert känner till har jag under många års tid enträget försökt förklara mitt koncept.
Resultatet är direkt nedslående.
Det har ur mitt perspektiv visat sig vara en både otacksam och omöjlig uppgift att försöka lansera ett nytt sätt att
betrakta universum, baserat på ett metafysiskt resonemang. Detta särskilt som kommentarerna bekräftar att man
fortfarande inte förstår det jag skriver, kombinerat med div oförskämdheter och negativa omdömen.

Du skriver citat,
”Max Tegmark gillar att säga att universum troligen är ett matematiskt objekt. Han menar alltså att matematik är
något vi upptäcker och ju mer vi vet ju mer vet vi om universum och när vi vet allt vet vi att universum är precis
exakt så som det är för att det följer en matematisk struktur.”

Det illustrerar på ett bra sätt min uppfattning att Tegmark överskattar matematikens kapacitet att förklara universum.
Skälet till min åsikt är att ”matematikens regelverk är utformat för att återspegla verkligheten”
Det är således fel att oreserverat förvänta sig att via matematik atomärt "se" fenomen och samband ”bortom” verkligheten !

Tidigare skrev jag citat,
”Finns det ett gemensamt intresse av att diskutera filosofiska frågor i en vidare bemärkelse, och
samtidigt vara välkomnande mot nya skribenter, vidhåller jag att kränkningar borde förbjudas.
I annat fall finns det en uppenbar risk för att nytillkomna ”vänder i dörren”, man vill helt enkelt inte utsätta sig för
obehag och oförskämdheter. Är forumet tolerant mot anonyma ”sabotörer” som inte bidragit med annat än negativt
tyckande, skrämmer det bort mer seriösa skribenter, och då står ni i slutänden med ett forum som håller låg kvalitet.”.

Nu har Filosofiforum lyckats försätta sig i en situation där flertalet personer som haft något väsentligt och intressant
att bidra med valt att lämna skutan.
Kvar återstår ”kärntruppen” vars åsikter och "GPS-kommentarer" är väl kända sedan länge.

Oavsett om du delar mina synpunkter eller ej, förstår du säkert varför jag (och min fru som studerat filosofi) kommit
till slutsatsen att det inte leder någon vart att fortsätta att skriva inlägg och förklara sådant som redan förklarats.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=1hPHYB-_9oQ

[Smisk]

...Bernardo Kastrup menar att det är precis tvärt om, att INGET är matematiska objekt. Han är alltså matematisk fiktionalist och menar att alla beskrivningar av något som helst behandlar beskrivningarna själva och inget "i sig självt verkligt". Alla matematiska objekt är fiktioner och KAN då inte vara det som beskrivs, kartan KAN aldrig vara terrängen och vi kan alltså aldrig beskriva något verkligt. Detta leder honom till att vi inte kan veta något om något "i sig själv verkligt" alls utan endast så SOM något erfaret...

Bernardo Kastrup och den analytiska idealismen kan man knappast ta på allvar. Enligt kvantfysiken så existerar både den matematiska "kartan" och den fysiska "terrängen" såsom metafysiska substanser. Rymden är en fyrdimensionell substans, definierad i den allmänna relativitetsteorin såsom matematiska lorentztransformationer. Fyrdimensionaliteten kan ej erfaras med sinnena. Enligt kvantfysiken är elementarpartiklar matematiska ting, ända tills de registreras. Annars förblir de matematiska vågfunktioner som ej kan förnimmas med sinnena. Ej heller går det att fotografera en ljusvåg, för det är ett matematiskt objekt. Enligt modern vetenskap så finns det en intellektuell, icke-sinnlig verklighet som är oberoende av subjektet. Platon hade i varje fall delvis rätt, tycks det.

Filosofer har inget annat val än att anpassa sig till de vetenskapliga rönen. Vanligt folk lever fortfarande med 1800-talets världsbild, men filosofer måste hänga med i utvecklingen.

Enligt Bernardo, som ju jobbat för Cern med just kvantfysik, så beskriver kvantfysiken erfarenheter av beteenden som endast finns när vi betraktar dem. Man kan alltså inte med kvantfysik betisa att kvantfysiken mäter något som "finns i sig själv" och den kan heller inte "bevisa sig själv". Den bevisar alltså inte att verkligheten är matematisk utan det är med matematik (beskrivningar) vi kan beskriva naturens beteenden som vi erfar den.

Steget att säga att detta är vad "verkligheten är" är ett filosofiskt steg, inte ett vetenskapligt. Fysiken beskriver inte vad naturen är enligt Bernardo utan den arbetar med beskrivningar av beteenden av vad vi kan erfara att naturen "gör" ur ett valt erfaret perspektiv. Det valda erfarna perspektivet är "som-om världen finns där ute av sig självt".

Detta "som-om" är ett filosofiskt steg där man tar beskrivningar för att vara det som beskrivs, alltså man blandar kartan med terrängen.

Intressant både vetenskapligt och filosofiskt tycker jag.

Jag är tveksam till att modellen bernardo använder är en som passar med hur jag ser det men den är vetenskapligt relevant och inte dålig, som exempelvis filosofin fysikalism är som han ju kritiserar av goda skäl.

[Smisk]

Smisk,

Det här inlägget är inte riktat mot dig personligen, utan visar/förklarar hur meningslöst det kan upplevas att
skriva inlägg här på Filosofiforum.
Som du säkert känner till har jag under många års tid enträget försökt förklara mitt koncept.
Resultatet är direkt nedslående.
Det har ur mitt perspektiv visat sig vara en både otacksam och omöjlig uppgift att försöka lansera ett nytt sätt att
betrakta universum, baserat på ett metafysiskt resonemang. Detta särskilt som kommentarerna bekräftar att man
fortfarande inte förstår det jag skriver, kombinerat med div oförskämdheter och negativa omdömen.

Du skriver citat,
”Max Tegmark gillar att säga att universum troligen är ett matematiskt objekt. Han menar alltså att matematik är
något vi upptäcker och ju mer vi vet ju mer vet vi om universum och när vi vet allt vet vi att universum är precis
exakt så som det är för att det följer en matematisk struktur.”

Det illustrerar på ett bra sätt min uppfattning att Tegmark överskattar matematikens kapacitet att förklara universum.
Skälet till min åsikt är att ”matematikens regelverk är utformat för att återspegla verkligheten”
Det är således fel att oreserverat förvänta sig att via matematik atomärt "se" fenomen och samband ”bortom” verkligheten !

Tidigare skrev jag citat,
”Finns det ett gemensamt intresse av att diskutera filosofiska frågor i en vidare bemärkelse, och
samtidigt vara välkomnande mot nya skribenter, vidhåller jag att kränkningar borde förbjudas.
I annat fall finns det en uppenbar risk för att nytillkomna ”vänder i dörren”, man vill helt enkelt inte utsätta sig för
obehag och oförskämdheter. Är forumet tolerant mot anonyma ”sabotörer” som inte bidragit med annat än negativt
tyckande, skrämmer det bort mer seriösa skribenter, och då står ni i slutänden med ett forum som håller låg kvalitet.”.

Nu har Filosofiforum lyckats försätta sig i en situation där flertalet personer som haft något väsentligt och intressant
att bidra med valt att lämna skutan.
Kvar återstår ”kärntruppen” vars åsikter och "GPS-kommentarer" är väl kända sedan länge.

Oavsett om du delar mina synpunkter eller ej, förstår du säkert varför jag (och min fru som studerat filosofi) kommit
till slutsatsen att det inte leder någon vart att fortsätta att skriva inlägg och förklara sådant som redan förklarats.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=1hPHYB-_9oQ

Hehe, jag förstår vad du menar och syftar på

Personligen skriver jag på forumet för att det stimulerar mig och är kul, varken mer eller mindre. Jag styr inte över någon annan person eller över något på detta forum så jag lägger mig inte i vad folk tycker om dessa saker.

Men jag tycker du skriver så fina grejer här, med ord jag förstår!

Ett argument man hör är att matematiken är så bra på att förklara verkligheten att den därför verkar reflektera den.
Det är säkert delvis det Max använder.

Mitt argument är att konceptet "verklighet" är dåligt på att förklara sakers ontologiska natur. Hela idén är ett logiskt felslut.
Det är en förutfattad bestämd sak man redan på förhand tänker och sedan letar man efter saker som stödjer den.
Har man en hammare ser allt ut som en spik grejen.

En förklaring av varför vi ständigt letar efter EN verklighet, något fast, något som visar hur "saker är", är att vi psykologiskt har det behovet.
Som jag skrivit tidigare kan man se det som att alla funktioner vi besitter så som alla organ fungerar på förhand givna sätt och det styr vad dem bäst passar till FÖR att det är vad dem är till för. Ögonen att se, hjärtat att pumpa blod och tänkander att förstå vad världen är och vad vi bör göra, alltså att forma en karta och en kompass vi kan använda för att leva våra liv.

Denna karta och kompass BLIR vår "verklighet" eftersom dem är TILL för behoven vi har att finna en fungerande värld att finnas i.

Atomerna i världen är våra spikar och fysikalismen är vår hammare.

Därför kritiserar jag hela iden av en verklighet.

Jag går dock inte så långt som fysikalismen eller idealismen gör, dessa är bägge två marginaler på ett blad med flera möjligheter.
Fysikalismen ser atomer som sina spikar och idealismen erfarenheter.

Iställer menar jag att hela lockelsen, hela motivet, av att söka "en fast verklighet" är en morot vi är som gjorda för att ha men som inte lockar oss till någon som helst verklighet utan istället till en "karta och kompass" som "fungerar för våra behov". Det är dess funktion.

Den fysiska aspekten existerar delvis och den mentala med, samtidigt, och kompletterar varandra tänker jag.

Jag undrar hur du tänker?

Menar du att fysiska fält kan förklara det inre?

Kan vi förstå hur insidan/utsidan förhåller sig till varandra genom att förstå sakerna tid, rum och fysiska fält?

Tyvärr är det med ord vi får ta detta då matematik som jag ser det är ett verktyg för att beskriva saker man redan innan förstå, inte ett för att beskriva saker så ATT man förstår. I alla fall inte utan ÄVEN en sådna beskrivning, man måste ju veta vad begreppen man använder pekar på.

[Illusionen]

Den fysiska aspekten existerar delvis och den mentala med, samtidigt, och kompletterar varandra tänker jag.
Jag undrar hur du tänker?
Menar du att fysiska fält kan förklara det inre?
Kan vi förstå hur insidan/utsidan förhåller sig till varandra genom att förstå sakerna tid, rum och fysiska fält?

Det du efterfrågar går inte att förklara och besvara så enkelt och kortfattat som vore önskvärt.
Samtidigt förhåller det sig så att svaren ifråga går att finna i mina tidigare inlägg.
Mitt intryck är att du förefaller vara på rätt väg.

Det jag skrev den 28 aug och 4 dec ger en antydan om bakgrunden till svaren, citerar,

”I föreliggande tråd, ”DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat” återfinns den 28 aug 2021,
inledningsvis två för frågeställningen viktiga citat, vars budskap genomgående ignorerats.
Frågorna som omnämns i citaten är fundamentala till sin karaktär, men saknar fullständiga svar.
Svaren på frågorna utgör nödvändig grund för beskrivning av medvetandet/”jaget”.
Konsekvensen av de saknade svaren är att medvetandet ej är förklarat på basal nivå.
Vissa anser sig visserligen förstå, men presenterade försök till förklaringar saknar dock vid en
närmare granskning, såväl basala referenser, som svar på frågorna ställda i aktuella citat.

Det Delta-konceptet, i bl a tråden ”Vad utgör medvetandets referens ?” beskriver, refererar till
hur medvetandet, ”jaget”, ur ett atomärt perspektiv, ”centrerat” via MP, förnimmer vår verklighet.
Notera att begreppet REFERENS, så som beskrivs i ovan nämnda trådar, strukturellt kan anta
skilda komplexa ”NIVÅER”, varav verkligheten inkl rum och tid, refererar till en nivå, medan
jaget/medvetandet antas referera till en annan. Detta benämns ”perspektivgränsöverskridande”.
Konceptets slutsats kan därigenom tolkas som att förnimmelsen ur atomärt perspektiv kan liknas
vid en typ av referensberoende illusion, ”bakom” vilket jaget har sin hemvist.
Det innebär rimligen att ”jaget” inte är beskrivbart i enbart atomära termer.
Vår/jagets förnimbara verklighet, "rumtiden", inkl storheter, baseras enligt konceptet, på nämnda
illusion, som kännetecknas av de atomära begreppen RUM och TID. Då jaget/medvetandet
saknar fullvärdig förklaring, blir i förlängningen konsekvensen att även rum och tid gör detta.”

Den vxv-modell konceptet använder sig av baseras på ett atomärt perspektiv, vilket innebär att
modellen beskrivs/tillämpas med hjälp av våra vardagliga atomära begrepp/storheter.
Notera att modellen utöver begrepp/storheter även kräver komplettering med de referensberoende
och referensoberoende principerna, MP och DRP. Det får till följd att modellens förmåga begränsas
till att förklarar sådana samband som har koppling till de atomära begreppen/storheterna.
Modellen, liksom matematiken, simulerar således ett sant men begränsat resultat som refererar till,
och är anpassat till, vår s k verklighet inkl begrepp. En konsekvens av detta är bl a citat,
”Det innebär rimligen att ”jaget” inte är beskrivbart i enbart atomära termer.”.
Formuleringen ”perspektivgränsöverskridande” syftar här på differensen mellan modellens begränsade
förmåga att återge universums natur, och universums okända ”sanna/kompletta” natur.

Det följande kan du hoppa över om du tycker det verkar för besvärligt.
Modellen (i sin begränsade atomära skepnad !) innefattar och förklarar det ”interna” respektive ”externa”.
Modellen används för att härleda rum och tid, via principerna MP och DRP, i en vxv-kommunikation mellan
atomer, och visar hur konsekvensen av MP är en relativistisk negativ spegling.
Olika MP-förankringar ger upphov till olika speglingar/perspektiv.
Differensen mellan dessa olika speglingar/perspektiv ger i förlängningen det vi förnimmer som rumtid,
m a o vår ”verklighet”.

Det negativa, representerat av tecknet – , skall visa sig vara av fundamental betydelse.
Rumtiden inkl matematikens regelverk, Eulers ekvation, ”imaginära navet” som i förlängningen leder till
”internt” resp. ”externt”, mm utgör exempel på detta. Här noterar vi även att detta gäller ur en
atoms/observatörs perspektiv av motparten/objektet, inom ramen för resonans.

I den nu aktuella atomära ”medvetande-simulatorn” är det inte längre enbart den observerande atomens
perspektiv vi intresserar oss för utan den ömsesidiga relationen mellan atomer. Det innebär att även
relativistiska negativa speglingar inkluderas i det ömsesidiga perspektivet för atomerna ifråga.
Från konceptet minns vi begreppen ”externt” och ”internt”, där internt syftar på atomens ”inre”
(det som sannolikt utgör grund för det Kant benämner ”tinget i sig”), och där externt syftar på det
förnimbara yttre, (det Kant benämner "tinget för oss”).
Effekten av dessa nu aktuella negativa ömsesidiga perspektiv, återspeglar ”förnimmelsen”, och återfinns
alltså internt atomen i detta alternativ av simulator.

Är tyvärr nödsakad att sätta punkt här, annars tar skrivandet nog aldrig slut.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=39pyB8UUF1w
https://www.youtube.com/watch?v=p3iYnHx8P0s

[Smisk]

I den nu aktuella atomära ”medvetande-simulatorn” är det inte längre enbart den observerande atomens
perspektiv vi intresserar oss för utan den ömsesidiga relationen mellan atomer. Det innebär att även
relativistiska negativa speglingar inkluderas i det ömsesidiga perspektivet för atomerna ifråga.
Från konceptet minns vi begreppen ”externt” och ”internt”, där internt syftar på atomens ”inre”
(det som sannolikt utgör grund för det Kant benämner ”tinget i sig”), och där externt syftar på det
förnimbara yttre, (det Kant benämner "tinget för oss”).
Effekten av dessa nu aktuella negativa ömsesidiga perspektiv, återspeglar ”förnimmelsen”, och återfinns
alltså internt atomen i detta alternativ av simulator.

Hur får du ihop yttre fysiska fält med inre erfarenheter?

Beskrivet med vanliga ord som betyder saker vi bägge känner till

[Illusionen]

Hur får du ihop yttre fysiska fält med inre erfarenheter?
Beskrivet med vanliga ord som betyder saker vi bägge känner till

Din fråga får mig att undra om du verkligen läst, och förstår innebörden av, det jag skriver i
mina senaste inlägg.

Som jag tidigare förklarat är matematikens regelverk utformat för att återspegla verkligheten.
Matematiken och dess inneboende egenskaper använder sig av begrepp och storheter som
kännetecknar den förnimbara verkligheten. Matematik är därigenom ett både elegant och
sofistikerat verktyg/hjälpmedel för att beskriva atomära samband inom ramen för det vi
benämner rumtid/verklighet. Man kan av den orsaken inte förvänta sig att via matematik
atomärt "se" fenomen och samband ”bortom” verkligheten, då vi inte känner ”jagets natur”.
För att komma runt detta ”perspektivgränsöverskridande” problem kombinerar konceptet
matematikens regelverk med principerna MP och DRP. Dessa referensbaserade principer
placerar matematiken, i ett vidare ”ömsesidigt” utökat samband, som ligger till grund för vxv.
Matematik är alltså fortfarande en viktig, närmast ovärderlig, ingrediens i resonemanget.

Utan tillgång till de samband två matematiker, Leonhard Euler och James Clerk Maxwell
härlett och redovisat hade mitt koncept sannolikt aldrig sett dagens ljus.
Det räcker inte med att kunna tillämpa Eulers och Maxwells ekvationer, lika viktigt är att
förstå ekvationernas bakgrund och tillkomst, för att behärska de resonemang som konceptet
vilar på, och som leder fram till redovisade slutsatser.
Avhänder du dig därför helt möjligheten av att använda matematik för att förklara aktuella
samband, är min personliga bedömning att jag inte klarar av att tillmötesgå dina önskemål.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=BJOQqCKbWnA

[Smisk]

Hur får du ihop yttre fysiska fält med inre erfarenheter?
Beskrivet med vanliga ord som betyder saker vi bägge känner till

Din fråga får mig att undra om du verkligen läst, och förstår innebörden av, det jag skriver i
mina senaste inlägg.

Som jag tidigare förklarat är matematikens regelverk utformat för att återspegla verkligheten.
Matematiken och dess inneboende egenskaper använder sig av begrepp och storheter som
kännetecknar den förnimbara verkligheten. Matematik är därigenom ett både elegant och
sofistikerat verktyg/hjälpmedel för att beskriva atomära samband inom ramen för det vi
benämner rumtid/verklighet. Man kan av den orsaken inte förvänta sig att via matematik
atomärt "se" fenomen och samband ”bortom” verkligheten, då vi inte känner ”jagets natur”.
För att komma runt detta ”perspektivgränsöverskridande” problem kombinerar konceptet
matematikens regelverk med principerna MP och DRP. Dessa referensbaserade principer
placerar matematiken, i ett vidare ”ömsesidigt” utökat samband, som ligger till grund för vxv.
Matematik är alltså fortfarande en viktig, närmast ovärderlig, ingrediens i resonemanget.

Utan tillgång till de samband två matematiker, Leonhard Euler och James Clerk Maxwell
härlett och redovisat hade mitt koncept sannolikt aldrig sett dagens ljus.
Det räcker inte med att kunna tillämpa Eulers och Maxwells ekvationer, lika viktigt är att
förstå ekvationernas bakgrund och tillkomst, för att behärska de resonemang som konceptet
vilar på, och som leder fram till redovisade slutsatser.
Avhänder du dig därför helt möjligheten av att använda matematik för att förklara aktuella
samband, är min personliga bedömning att jag inte klarar av att tillmötesgå dina önskemål.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=BJOQqCKbWnA

Som påpekats har jag inte förstått vad du menar då du använder abstrakta begrepp jag inte känner till sedan tidigare tillsammans med matematik som inte är bra på att förklara saker. Därför ställer man frågor om du minns?

Matematik gör inget ontologiskt anspråk på någon sanning alls. Det man använder matematik till är att beskriva kvantiteter i former av numeriska värden samt förhållandet mellan dem. Det är ett sätt att förhålla abstrakta tankar till saker vi beskriver med dem.

Man kan inte "se" någon verklighet alls med matematik. Man kan inte definiera den, beskriva den eller erfara den heller för den delen.
Det man kan göra är att välja ett perspektiv på en erfarenhet och beskriva kvalitéer eller kvantiteter utifrån det perspektivet.
Denna direkta erfarenhet som du ni har kan inte på något som helst sätt beskrivas som kvantiteter.

Man kan inte koppla kvantiteter eller fakta till kvalitéer eller värden.

Dessa fenomen är två ontologiskt olika fenomen och tillhör olika kategorier av existens.

Att blanda dem är att missuppfatta något för att vara något det INTE är. På samma sätt som man inte kan förstå ett bör med ett är, värde med fakta, kvalitet med kvantitet, så kan inte en beskrivning göra något sanningsanspråk på en komplett "verklighet" då existensen är mer än en "verklighet" om du förstår min poäng.

Sökandet efter "en verklighet" är i grunden ett feltänk.

Det inre och yttre har väsensskild ontologisk status. Därför kan man endast eventuellt korrelera fenomenen i de fall där dem eventuellt följer varandra men aldrig "förklara dem med varandra" menar jag.

AVhäver du dig möjligheten att det är så här det fungerar kommer du nog inte längre i ditt koncept

[Illusionen]

AVhäver du dig möjligheten att det är så här det fungerar kommer du nog inte längre i ditt koncept

Tack för dina synpunkter

Det du skriver tolkar jag som att du har för bråttom, och då lätt drar förhastade slutsatser.
Det leder till div obestyrkta påståenden, och att du missförstår det jag skriver.
Som exempel kan din kommentar till matematikens roll i mitt koncept inte bli mer felaktig.
I föreliggande tråd, ”DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat” återfinns den 28 aug 2021, inledningsvis
två för frågeställningen viktiga citat, vars budskap genomgående ignorerats, så även av dig.
Du verkar helt ha missat att konceptet använder matematik, i kombination med några principer,
som grund för en atomär VXV-MODELL (alltså inte verkligheten) med uppgift att i ett förenklat
utförande simulera den saknade förklaringen till aktuellt ”perspektivgränsöverskridande”.
VXV-modellen beskrivs via individuella referensberoende MP-förankrade ”perspektiv”.
Perspektiven härrör från interfererande komplexa koncentrationsmönster, och överensstämmer
väl med vad Eulers och Maxwells ekvationer stipulerar, och vice versa.

I övrigt går det att finna förklaringar, svar och kommentarer i bl a mina tidigare inlägg.
Mot denna bakgrund ter sig en fortsatt diskussion tyvärr meningslös.
Det jag redan förklarat ett antal gånger finner jag heller ingen anledning att nu åter upprepa.
Jag är därför tacksam om du respekterar att detta får bli min avslutande kommentar,
så stänger butiken och önskar dig lycka till, och Ett Gott Nytt År.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=cgaOVV4JQHA

[Smisk]

AVhäver du dig möjligheten att det är så här det fungerar kommer du nog inte längre i ditt koncept

Tack för dina synpunkter

Det du skriver tolkar jag som att du har för bråttom, och då lätt drar förhastade slutsatser.
Det leder till div obestyrkta påståenden, och att du missförstår det jag skriver.
Som exempel kan din kommentar till matematikens roll i mitt koncept inte bli mer felaktig.
I föreliggande tråd, ”DELTA-KONCEPTET, ett koncentrat” återfinns den 28 aug 2021, inledningsvis
två för frågeställningen viktiga citat, vars budskap genomgående ignorerats, så även av dig.
Du verkar helt ha missat att konceptet använder matematik, i kombination med några principer,
som grund för en atomär VXV-MODELL (alltså inte verkligheten) med uppgift att i ett förenklat
utförande simulera den saknade förklaringen till aktuellt ”perspektivgränsöverskridande”.
VXV-modellen beskrivs via individuella referensberoende MP-förankrade ”perspektiv”.
Perspektiven härrör från interfererande komplexa koncentrationsmönster, och överensstämmer
väl med vad Eulers och Maxwells ekvationer stipulerar, och vice versa.

I övrigt går det att finna förklaringar, svar och kommentarer i bl a mina tidigare inlägg.
Mot denna bakgrund ter sig en fortsatt diskussion tyvärr meningslös.
Det jag redan förklarat ett antal gånger finner jag heller ingen anledning att nu åter upprepa.
Jag är därför tacksam om du respekterar att detta får bli min avslutande kommentar,
så stänger butiken och önskar dig lycka till, och Ett Gott Nytt År.

/ Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=cgaOVV4JQHA

Jag har inga slutsatser dragna, jag ställer frågor och försöker förstå.

Det är som sagt svårt att förstå och jag har inte påstått att jag förstår allt men vill gärna veta mer.
Du förklarar ju massa fina saker med ord nu så det tycker jag är kul

Jag litar inte på saker man inte kan förklara i enkla ord eller gärna bilder.

Tänker du dig att rum och tid är "saker i världen" utanför våra inre eller är dem "kategorier vårat inre ramar in saker med" som Kant påpekar?
Eller är dem både och?

Jag menar att dem fungerar som kunskap om världen men säger inget om "saker i världen" utan istället säger dem saker om KUNSKAPEN vi har vi använder för att FÖRHÅLLA erfarenheten av världen till den.

En kunskap OM något ÄR aldrig detta något lika lite som denna texten ÄR betydelsen den har eller vägskylten "Göteborg" faktiskt skulle VARA Göteborg.

Det går alltså inte att separera det inre från det yttre helt men det går att korrelera vissa inre fenomen med vissa yttre. Ett exempel på det är föreställningen av att man äter en citron där saften fyller insidan av munnen och där denna föreställning (inre) kan korreleras med salivet i munnen (det yttre).

När du refererar till "jaget" tolkar jag det som du försöker förankra något inre med något yttre men du kommer liksom inte fram till vad det är du försöker göra med ord i dem flesta fall.

Vad betyder DELTA i konceptet?

I fysiken brukar det betyda en skillnad mellan saker. Delta har ju med tre saker att göra så något kanske är tre?

Vi har ju varit inne på det där med "Jaget" tidigare och en vanlig filosofisk tanke är ju att det inte existerar något Jag utan att det är en tanke, precis som alla andra tankar, och alltså existerar som en fiktion. Tomten och Jaget har då samma ontologiska status i princip.

Erfarenheten existerar då som ett universellt naturligt fenomen, alltså som en "del av naturen", och som "insidan av naturen", istället för som något som har, kan ha eller någonsin kan vara ett "separat jag".

Inom Advaita vedanta är detta en illusion då naturen, existensen, erfarenheten är en komplett enhet tänkandet inte någonsin kan förstå.
På svenska heter traditionen icke-dualism som säkert bekant just för att illusionen består av att något som helst erfaret eller tänkt kan vara något separat från detta kompletta fenomen dem då givit namnet Brahman (andlig existens).


Du försöker alltså inte förhålla fysiska saker som sådanna till interna fenomen vi erfar?