Hegel - vad var bra med honom?

[Anders]

Har läst en del om Hegel i sekundärverk på sista tiden, och man slås av hur många som öser galla över honom. Kanske främst Popper och Russell, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på vilka de var och den tid de skrev sina verk i. Har inte själv läst nåt originalverk av honom och är inte i proffs-sfären.

Men han anses grundläggande och fick efterföljare i halva europa.
Vad var det som efterföljarna tyckte var så bra med Hegel?

Den dialektiska metoden? Känns som sunt bonnförnuft för mej...

Tanken på en historisk utveckling?

Att den tilltalade en maktelit?

Tankar på individens roll i ett samhälle? Det här med herre/slav?

Annat?

[SigurdV]

Har läst en del om Hegel i sekundärverk på sista tiden, och man slås av hur många som öser galla över honom. Kanske främst Popper och Russell, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på vilka de var och den tid de skrev sina verk i. Har inte själv läst nåt originalverk av honom och är inte i proffs-sfären.

Men han anses grundläggande och fick efterföljare i halva europa.
Vad var det som efterföljarna tyckte var så bra med Hegel?

Den dialektiska metoden? Känns som sunt bonnförnuft för mej...

Tanken på en historisk utveckling?

Att den tilltalade en maktelit?

Tankar på individens roll i ett samhälle? Det här med herre/slav?

Annat?

Tja den dialektiska metoden har ju slipats och förfinats av kommunisterna...hur bra tycker du att de har lyckats? Och jag tror inte Hegel bara menade att tiden gick i en riktning...han dillade om nån världs själ också. Och att han lät kungen betala för sitt uppehälle var väl inte ett ovanligt sätt att överleva på förr i tiden. Det där sista har jag inte hört talas om: Vad sa han?

[Pilatus]

Tja den dialektiska metoden har ju slipats och förfinats av kommunisterna...hur bra tycker du att de har lyckats?

Jag läste Arthur Londons bok Bekännelsen, i Prag-processens maskineri 1951-1952 om processen mot Rudolf Slánský (1901-1952), och såg Costa-Gavras film Bekännelsen. Rudolf Slánský hade varit generalsekreterare i Kommunistiska partiet Tjeckoslovakien. En obehaglig historia om hur ett antal politiker plötsligt kom att misstänkas vara trotskistiska, titoistiska, sionistiska, borgerligt nationalistiska förrädare, fiender till folket, till den folkdemokratiska staten och till socialismen, och de har stått under ledning av västmakternas spioneriorgan. Sveriges Kommunistiska parti var givetvis med på Moskvas linje. För partiet var det möjligt att använda dialektiken och nedbrytande förhörsmetoder till att bevisa vad som helst.

[SigurdV]

Tja den dialektiska metoden har ju slipats och förfinats av kommunisterna...hur bra tycker du att de har lyckats?

Jag läste Arthur Londons bok Bekännelsen, i Prag-processens maskineri 1951-1952 om processen mot Rudolf Slánský (1901-1952), och såg Costa-Gavras film Bekännelsen. Rudolf Slánský hade varit generalsekreterare i Kommunistiska partiet Tjeckoslovakien. En obehaglig historia om hur ett antal politiker plötsligt kom att misstänkas vara trotskistiska, titoistiska, sionistiska, borgerligt nationalistiska förrädare, fiender till folket, till den folkdemokratiska staten och till socialismen, och de har stått under ledning av västmakternas spioneriorgan. Sveriges Kommunistiska parti var givetvis med på Moskvas linje. För partiet var det möjligt att använda dialektiken och nedbrytande förhörsmetoder till att bevisa vad som helst.

Visst är livet hemskt ibland: Vår regering tvingade ombord ryska krigsflyktingar/krigsfångar på ett ryskt fartyg för frakt till slakt i Ryssland.
Men kommunisterna kunde visst inte vänta... för längs de svenska stränderna
flöt likdelar iland som raskt gömdes undan av de svenska myndigheterna.

Av flera hundra som bodde i Baggå
och som LOVADE att skriva
har INGEN hört av sig sedan dess...

[David H]

Citerar från medvetandetråden

Slutklämmen "Viktigast är att delta i världen, inte fjärma sig från den; hålla sig till nuet, inte grotta ner sig i dåtida föreställningar" sammanfattar dock hur jag ser på Hegels objektivistiska hållning.
Den säger (i en läsning) att det är Geist som utvecklas och tar sig gestalt bl a i hur enskilda stater styrs och utvecklas.
Därav min slutkläm!
Andens stadium i utvecklingen till sig själv uppenbarar sig i hur världen ser ut idag.

Hegel erbjöd intellektuella verktyg för att förstå dåtiden, nutiden och framtiden för dem som levde i en kaotisk tid. Då var det stort. Helt enkelt för att det kristna tankesättet om mål och mening fick en ny dräkt.
Hegel anklagades inte oväntat för ateism. På den tiden var en sådan anklagelse allvarlig. Ingen med avvikande tro eller ateism kunde inneha en offentlig position.

Hegel har inget att göra med den subjektivistiska hållningen hos "visdomstraditionen" eller Wilber.
Drastiskt uttryckt så är varje subjekt (det inre, kanske) blott ett verktyg för Geist i sitt självförverkligande. Subjektet i sig självt är betydelselöst. Ande, Geist, är allt.

Jag har inte fäst någon särskild uppmärksamhet vid Hegel, men den här presentationen av honom tycker jag var intressant.

Jag blev lite nyfiken på vad Jung sagt om Hegel, då jag tycker mig se en del intressanta paralleller mellan de två, och Jung brukar ha åsikt om de flesta. Hittade då det här citatet som förvånade mig något:

Aristotle's point of view had never particularly appealed to me; nor Hegel, who in my very incompetent opinion is not even a proper philosopher but a misfired psychologist.

Sällan jag ser Jung använda så hårda/kritiska ord om någon. Åtminstone reserverar han sig med att säga att hans egen åsikt om Hegel är "very incompetent".

Jag hittade sen till en tråd på quora.com där någon ställt frågan om hur Hegels Zeitgeist skiljer sig från Jungs kollektiva omedvetna. Det mest uppröstade svaret var det här:

I’d say the biggest difference is how each is acquired, and how each is symbolically represented, to each of these writers. For Hegel “the spirit of the times” was something that permeated both society and individual as an acquired and ever-evolving aspect of synthesis — especially cultural and artistic synthesis. For Jung the collective unconscious was a relatively static substrate of universal symbols (archetypes), and one that did not necessarily evolve or change with culture. So although the semantic container for both is similar (i.e. a shared something within human beings), one is acquired and developed, while the other is innate and more fixed. Additionally, Jung’s individuation is intent on navigating to the Self as independent of collective consciousness, while Hegel would probably consider such a goal a tad individualistic (at least on its surface). However, the two conceptions actually agree about the enduring nature and importance of that shared something.

Intressant vinkling tycker jag. Jag uppfattar det som en beskrivning av två olika verklighetsuppfattningar.

[Mlw]

Schopenhauer gav en träffande karakteristik av Hegel såsom

en banal, föraktlig, motbjudande och ignorant charlatan, som med oöverträffad oförskämdhet sammanställde ett system bestående av idiotiskt nonsens som […] resulterade i mental ödeläggelse av en hel generation intellektuella. (Parerga and Paralipomena, Vol.1, s.96; Min övers.)

Enligt Hegel ska medborgarna anamma samma kollektiva personlighet så att olikheterna mellan individerna utraderas. Den här tanken blev central inom 1900-talets kollektivistiska ideologier. Det dominerande motivet inom den ideologiska vänstern och nationalsocialismen blev att utplåna alla skillnader, för att därmed skapa det enhetliga psyket. Det får bara finnas en person, nämligen “jag”, som enligt Hegel är det objektiva medvetandet—den ‘objektiva anden’ (jfr. Stanford Enc. Hegel). Narcissismen upphöjs därmed till ideal. Förnekandet av egentliga olikheter är ett narcissistiskt projekt, som idag är i enlighet med den politiska korrekta diskursen. Bertrand Russell menade att Hegels filosofi innehåller grundläggande logiska fel och ansåg honom vara den svårbegripligaste av alla filosofer (jfr. Västerlandets filosofi, s.245-55; En svensk konservatism: Postmodernism).

[Pilatus]

Arthur Schopenhauer samlade några poäng där, han måste verkligen ha avskytt Hegel.

[Anders]

Arthur Schopenhauer samlade några poäng där, han måste verkligen ha avskytt Hegel.

Jo de hade väl föreläsningar samtidigt om jag minns rätt och ingen kom till hans, men det kanske är en skröna. Vet inte vilken av dem jag ogillar mest. Sen jag startade tråden har jag inte hittat nåt förmildrande mer än att han faktiskt verkat knuffa för nationalstaten, inte för de högre klassernas globaliseringsvurmande, mysigt för dom dåligt för folket. En upplyst furste, eller hellre en president, hade varit rätt trevlig att ha haft på plats sen millenieskiftet.
Men han är väl mannen bakom nazismen såväl som kommunismen antar jag.
Schopenhauer verkar mer på Kierkegaardskt manér ha vurmat för de rika vita männens mer personliga megalomani.

Vart kan man spåra Rawls önskan om ett fair race? Till någon 1800-talsfilosof? Mill?

[David H]

Hegel har en objektiv approach medan Jung (och Freud) fokuserar på subjekt.
Kanske är ett annat perspektiv det rätta.
Hittills tycks vi bara se subjekt och objekt - som om intersubjektivitet inte kan få filosofiska konsekvenser.

Objekt- och subjektsdistinktionen är väl central genom filosofins historia. Det är inte kontroversiellt att säga att Jung var en mer subjektsinriktad tänkare, och det är även något han medgav själv. Samtidigt så skrev Jung mycket om distinktionen mellan subjekt och objekt och han betonade att det är viktigt att finna en sund balans mellan subjektsfokus och objektfokus. Strävan efter balans mellan subjekt och objekt tänker jag också finns i idén om den gyllene medelvägen, yin och yang, taoism mm.

Men en filosofi som alla ska kunna enas kring är nog inte det enklaste. Olika personer har olika bekvämlighetszoner. Ofta kommer det nog ta tvärstopp redan vid första frasen. Nietzsche beskrev en del av svårigheten så här:

It has gradually become clear to me what every great philosophy up till now has consisted of--namely, the confession of its originator, and a species of involuntary and unconscious auto-biography; and moreover that the moral (or immoral) purpose in every philosophy has constituted the true vital germ out of which the entire plant has always grown. Indeed, to understand how the abstrusest metaphysical assertions of a philosopher have been arrived at, it is always well (and wise) to first ask oneself: "What morality do they (or does he) aim at?" Accordingly, I do not believe that an "impulse to knowledge" is the father of philosophy; but that another impulse, here as elsewhere, has only made use of knowledge (and mistaken knowledge!) as an instrument.

[Anders]

Schopenhauer gav en träffande karakteristik av Hegel såsom

en banal, föraktlig, motbjudande och ignorant charlatan, som med oöverträffad oförskämdhet sammanställde ett system bestående av idiotiskt nonsens som […] resulterade i mental ödeläggelse av en hel generation intellektuella. (Parerga and Paralipomena, Vol.1, s.96; Min övers.)

Enligt Hegel ska medborgarna anamma samma kollektiva personlighet så att olikheterna mellan individerna utraderas. Den här tanken blev central inom 1900-talets kollektivistiska ideologier. Det dominerande motivet inom den ideologiska vänstern och nationalsocialismen blev att utplåna alla skillnader, för att därmed skapa det enhetliga psyket. Det får bara finnas en person, nämligen “jag”, som enligt Hegel är det objektiva medvetandet—den ‘objektiva anden’ (jfr. Stanford Enc. Hegel). Narcissismen upphöjs därmed till ideal. Förnekandet av egentliga olikheter är ett narcissistiskt projekt, som idag är i enlighet med den politiska korrekta diskursen. Bertrand Russell menade att Hegels filosofi innehåller grundläggande logiska fel och ansåg honom vara den svårbegripligaste av alla filosofer (jfr. Västerlandets filosofi, s.245-55; En svensk konservatism: Postmodernism).

Jag känner inte igen det här i min läsning av Hegel. .. ska ..
Att en logikens gigant som Russell inte begriper Wissenschaft der Logik är på sitt sätt logiskt.
Varför tycker du att Schopenhauers karaktäristik är träffande?

Håller med här. Har då inte hunnit till Hegel själv - det skall sägas - har inte läst hans tyngre verk, men det vore intressant att få del av de texter där Hegel vill streamlina alla. Inget i den sekundärlitteratur jag hunnit läsa har i och för sig antytt att han önskade nåt i stil med Martin Hägglund (sen är västerlandets filosofi, skriven mitt under WWII, närmast komisk i sin nedvärderande av tyska filosofer).

[hakkapeliitta]

Jag tror Hegels styrka var att han på ett närmast poetiskt sätt sammanfattade antikens filosofi och gav en systematik för historia. Anden, Andens självutveckling (här tror jag Marx lånade och myntade uttrycket "tingets egenrörelse", som är ett fantastiskt uttryckt och lämnar utrymme åt fantasin) där Anden strävar efter att förverkliga sej själv, fullborda historiens kretslopp.

Halkade in på tråden av misstag.

[Anders]

Jag tror Hegels styrka var att han på ett närmast poetiskt sätt sammanfattade antikens filosofi och gav en systematik för historia. Anden, Andens självutveckling (här tror jag Marx lånade och myntade uttrycket "tingets egenrörelse", som är ett fantastiskt uttryckt och lämnar utrymme åt fantasin) där Anden strävar efter att förverkliga sej själv, fullborda historiens kretslopp.

Halkade in på tråden av misstag.

Strävandet mot End of History liksom. Kan hålla med om att tanken är fascinerande. Men det är en bit kvar.