Jag, personligen, har fått en känsla av att vi lever i en värld som verkar tro sig vara "färdig", eller strax på väg att bli det. Vår tid kallas för den "moderna" tiden, hette den det under renässansen också? För jag förmodar att man namngav tiden även då.
Det känns som att vi kollar tillbaka på alla filosofer från antiken, eller 1800-talet. Men den stora massan pratar aldrig om samtida filosofer. Finns det ingen samtida filosof som uträttat något av värde?
Själv är (var) jag en prylgalning som är ute efter det "senaste". Jag tänker ibland hastigt hur tråkigt det måste vara att leva under stenålderstiden, i någon form av status quo. Men om jag verkligen funderar så tror jag att man kanske levde lyckligare liv då. Man behövde inte ens fundera över den nya bilen som snart släpps.
Får vi ens ifrågasätta det samhälle vi nu lever i? Måste jag gå till skolan varje dag kl. 8 på morgonen när jag lider av sömnlöshet? Måste jag äga ett bredband som staten säger är så viktigt för oss? Måste det finnas en polis som rättar mig när jag gör "fel"?
Min känsla är att vi inte ens ska tänka tanken att inte köpa senaste Levis-byxorna eller dylikt.
Är vi slavar under oss själva?
Skapar vi verkligen ett samhälle alla vill leva i? Eller är det inte syftet bland makthavarna? För jag känner mig inte speciellt lycklig (vilket nu är mitt primära mål). Speciellt inte som att jag ser framtiden som en dystopi, som egentligen inte behöver bli en dystopi, men vi gör inte något för att förhindra den.
Är det färdigt nu?
Moderator: Moderatorgruppen
Mycket intressant tanke, vilken jag delar. Själv skulle jag vilja uttrycka det hela som "individualism", alltså att få vara individ. Inte anta några givna regler eller mått. Nu kommer jag låta som Nietzsche men, det finns inget fundamentalt rätt eller oifrågasättbart. Jag anser att det är vår rättighet men framförallt vår skyldighet att ifrågasätt ALLT. Behöver jag materiella ägodelar? Behöver jag kärlek? Behöver jag andra människor? Visst är det trevligt om alla älskar varandra och är lika mycket värda. Men det behöver inte nödvändigtvis vara så, bara för att det är trevligt.
Det kan vara så att jag helt enkelt är bättre än alla andra,
.
Missförstå mig rätt. Jag tror du har rätt, vi slavar under vår egna trångsynthet. Det är inte samhället som prackar på oss en världsbild det är VI som accepterar den.
Det kan vara så att jag helt enkelt är bättre än alla andra,
.
Missförstå mig rätt. Jag tror du har rätt, vi slavar under vår egna trångsynthet. Det är inte samhället som prackar på oss en världsbild det är VI som accepterar den.
Hej Grönne!
Är tveksam till om den stora massan någonsin talat om samtida filosofer. Tycker inte att man kan dra slutsatsen att nutida filosofer inte bidragit med något om man inte själv satt sig in i deras arbeten. (Inte för att du drar den slutsatsen.) Det kanske är tidstypiskt att filosofi och idéer i allmänhet inte får den uppmärksamhet som man kanske skulle vilja. Exempelvis är TV och en slit och slängkultur, som breder ut sig så pass mycket, inte speciellt främjande för tystnad, eftertanke och längre resonemang.
För mig har den amerikanska filosofen Ken Wilber (och han är verksam idag och anses som en av de viktigaste intellektuella idag) fått mig att komma vidare i min strävan när jag var fast i tänkandet. Han berör allt (hmm...) i sin filosofi och han kommer därmed in även på dina funderingar.
Att vi skulle vara klara, att utvecklingen avstannar helt och att vi inte kommer vidare överhuvudtaget på individ- och kollektivnivå inom några områden öht är i och för sig möjligt, men för mig är det inte troligt och Wilber skulle hålla med mig tror jag. Utveckling är ett viktigt begrepp för honom och han går in på medvetandets utveckling. Just att vi gått från stenålder och så småningom fram till där vi är idag vittnar om en otrolig utveckling av medvetandet och mycket annat. Jag tror lite av svaret för dig ligger i vad som kan hända vid en fortsatt utveckling av medvetandet...
Är tveksam till om den stora massan någonsin talat om samtida filosofer. Tycker inte att man kan dra slutsatsen att nutida filosofer inte bidragit med något om man inte själv satt sig in i deras arbeten. (Inte för att du drar den slutsatsen.) Det kanske är tidstypiskt att filosofi och idéer i allmänhet inte får den uppmärksamhet som man kanske skulle vilja. Exempelvis är TV och en slit och slängkultur, som breder ut sig så pass mycket, inte speciellt främjande för tystnad, eftertanke och längre resonemang.
För mig har den amerikanska filosofen Ken Wilber (och han är verksam idag och anses som en av de viktigaste intellektuella idag) fått mig att komma vidare i min strävan när jag var fast i tänkandet. Han berör allt (hmm...) i sin filosofi och han kommer därmed in även på dina funderingar.
Att vi skulle vara klara, att utvecklingen avstannar helt och att vi inte kommer vidare överhuvudtaget på individ- och kollektivnivå inom några områden öht är i och för sig möjligt, men för mig är det inte troligt och Wilber skulle hålla med mig tror jag. Utveckling är ett viktigt begrepp för honom och han går in på medvetandets utveckling. Just att vi gått från stenålder och så småningom fram till där vi är idag vittnar om en otrolig utveckling av medvetandet och mycket annat. Jag tror lite av svaret för dig ligger i vad som kan hända vid en fortsatt utveckling av medvetandet...
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Är det färdigt nu?
Läste lite ur "det holografiska paradigmet" i morse (innan jag läste det här inlägget) som Ken Wilber sammanställt med bl. a. David Bohm. Den världsbild han framställer rymmer utvecklingsmöjligheter det moderna samhället missar. Att "utveckla medvetandet" handlar kanske inte så mycket om hur mevetandet kan - rent bioligiskt - utvecklas i en framtid utan om den potential som ligger latent och förbisedd i den mänskliga psykologin.
Medan vi tror vi står på en topp i vår utveckling så är det kanske i själva verket ett abnormt utskott på en psykologisk aspekt i det mänskliga medvetandet. Det som vi uppfattar som "mycket och bra" i dagens samhälle är kanske ur ett annat perspektiv inte så.
Johan
Medan vi tror vi står på en topp i vår utveckling så är det kanske i själva verket ett abnormt utskott på en psykologisk aspekt i det mänskliga medvetandet. Det som vi uppfattar som "mycket och bra" i dagens samhälle är kanske ur ett annat perspektiv inte så.
Johan
Medvetandets utveckling var ett något missvisande ordval (speciellt om man menar biologiskt, om du med det menar att hjärnan skulle växa sig större... eller vad menar du med biologiskt?). Dess potential är mer korrekt. Men medvetandet har haft en evolution och det är en intressant tanke. Vi tror kanske att vi står på toppen av evolutionen och det är sant inom många områden och på många sätt. Men medvetandemässigt är de allra flesta av oss långt ifrån något sådant, där olika mystiker och exempelvis Buddha för länge sedan visat att medvetandets potential hos människan är enormt mycket större än vad som används av de flesta i vår civilisation idag.
Wilber visar att det finns olika generella nivåer hos människors medvetandet och han delar in i åtta, tror jag det var, olika genrella nivåer. Medvetandet har utvecklats/evolverat från det allra första till... Mycket av det som man skulle kunna kalla upplyst västerländskt är som högst nr 6, på gränsen till 7, i den kartläggning av medvetandet han refererar till. Potentiellt sett finns det alltså steg som hela mänskligheten skulle kunna ta. Ett kulturellt steg från nr 6 till 7 skall tyvärr vara ett krångligt sådant i förhållande till de tidigare, kanske är det därför vi uppfattar vår tid som ett slut och stillestånd.
Wilber visar att det finns olika generella nivåer hos människors medvetandet och han delar in i åtta, tror jag det var, olika genrella nivåer. Medvetandet har utvecklats/evolverat från det allra första till... Mycket av det som man skulle kunna kalla upplyst västerländskt är som högst nr 6, på gränsen till 7, i den kartläggning av medvetandet han refererar till. Potentiellt sett finns det alltså steg som hela mänskligheten skulle kunna ta. Ett kulturellt steg från nr 6 till 7 skall tyvärr vara ett krångligt sådant i förhållande till de tidigare, kanske är det därför vi uppfattar vår tid som ett slut och stillestånd.
Mitt liv är inte begränsat av så mycket.
Att jag sen måste hålla mig borta från andra människor, jobba natt, minimera kontakten med myndigheter, jobba svart, vara självuppfyllande i mina värderingar, bryta mot lagen, ifrågasätta vedertagna normer, få mig ett ordentligt kok stryk. Det är bara något man får ta
Det konkreta felet är att folk inte ens litar på sig själva, så fort en situation utöver det "normala" sker drabbas flertalet människor av panik.
Vi är snara med att begränsa och har svårt för att tillåta.
För mig är anarki något efterstävansvärt, eftersom det förutsätter en moral hos individen istället för samhället. (Och haka inte upp er på begreppet anarki; jag hävdar att det inte behöver ha en dålig klang)
Sluta pracka på andra ider och se alla MÖJLIGHETER för sanna, för sanningen kommer aldrig vara mer än en möjlighet.
Dessutom betänk varför vi har en så starkt kontrollerat samhälle, vilka tjänar på betalkort och liknande. Vad händer med pengarna på era lönekonton när inte ni användeer dom?
Att jag sen måste hålla mig borta från andra människor, jobba natt, minimera kontakten med myndigheter, jobba svart, vara självuppfyllande i mina värderingar, bryta mot lagen, ifrågasätta vedertagna normer, få mig ett ordentligt kok stryk. Det är bara något man får ta
Det konkreta felet är att folk inte ens litar på sig själva, så fort en situation utöver det "normala" sker drabbas flertalet människor av panik.
Vi är snara med att begränsa och har svårt för att tillåta.
För mig är anarki något efterstävansvärt, eftersom det förutsätter en moral hos individen istället för samhället. (Och haka inte upp er på begreppet anarki; jag hävdar att det inte behöver ha en dålig klang)
Sluta pracka på andra ider och se alla MÖJLIGHETER för sanna, för sanningen kommer aldrig vara mer än en möjlighet.
Dessutom betänk varför vi har en så starkt kontrollerat samhälle, vilka tjänar på betalkort och liknande. Vad händer med pengarna på era lönekonton när inte ni användeer dom?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Jag svarade visst inte på orginal posten som jag hade tänkt.
Vi vill inte gärna tänka att något kan bli bättre, för då skulle vi ju behöva gå runt och vara avundsjuka på folk som vi inte ens kommer få chansen att gnälla på.
När människan lär sig att kunna älska villkorslöst kommer vi kunna se till allas bästa, och inte desperat kämpa för att ge oss själva en mening.
Felet dom flesta gör är att dom värderar sig själva högre än andra, och kan sen inte acceptera att andra gör det samma.
I mitt universum finns bara en sol och det är jag, inget snurrar kring något annat.
Vi vill inte gärna tänka att något kan bli bättre, för då skulle vi ju behöva gå runt och vara avundsjuka på folk som vi inte ens kommer få chansen att gnälla på.
När människan lär sig att kunna älska villkorslöst kommer vi kunna se till allas bästa, och inte desperat kämpa för att ge oss själva en mening.
Felet dom flesta gör är att dom värderar sig själva högre än andra, och kan sen inte acceptera att andra gör det samma.
I mitt universum finns bara en sol och det är jag, inget snurrar kring något annat.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Grönne/ Bra inlägg. Jo, givetvis finns det bra nutida filosofer. Personligen tycker jag att 1900-talets filosofi är betydligt intressantare än den tidigare.
Modern filosofi kan grovt delas in i två kategorier, analytisk och kontinental filosofi. Det finns ett gäng stora kontinentala filosofer i den gamla "orakel"-skolan - Foucault, Heidegger, Sartre m fl. Jag kan inte mycket om denna tradition men det jag har läst finner jag ganska obegripligt och konstigt.
Inom den analytiska filosofin bemödar sig i större utsträckning om att uttrycka sig exakt. Även om det gör att man kan nå större precision, så leder det också till svårtillgänglighet, åtminstone innan man är ordentligt inläst. Hursomhelt, personligen så håller jag denna del av filosofin högt, även om jag inte läst så mycket.
Här finns emellertid inte på samma sätt "orakel" av samma typ som förr. Alla kritiserar alla och det finns ingen stor stjärna inom den analytiska filosofin just nu. Däremot finns det givetvis mer kända filosofer. Jag vet inte vilka grenar av filosofin du är intresserad av, men t ex inom den politiska filosofin, som jag är mest bevandrad i så är de största namnen sen 70-talet socialliberalen John Rawls (En teori om rättvisa) och nyliberalen Nozick (Anarki, Stat och Utopi). Även om Nozicks åsikter är lite märkliga så skriver han mycket bra och tankeväckande. Den är verkligen läsvärd. Rawls bok är mer känd och bör läsas av varje politiskt intresserad, men personligen tycker jag att den är tyngre, rörigare och allmänt sämre. En annan intressant politisk filosof av lite äldre typ är Karl Popper (även stor vetenskapsfilosof), en mycket intressant liberal som argumenterar för "det öppna samhället" (Det öppna samhället och dess fiender, har dock inte läst dem).
Annars vetter den analytiska filosofin en hel del åt vetenskapen på ett sätt som den traditionella filosofin inte gjorde. Det är absolut värt att sätta sig in i den. Särskilt sökandet efter tydlighet finner jag mycket sympatiskt.
Modern filosofi kan grovt delas in i två kategorier, analytisk och kontinental filosofi. Det finns ett gäng stora kontinentala filosofer i den gamla "orakel"-skolan - Foucault, Heidegger, Sartre m fl. Jag kan inte mycket om denna tradition men det jag har läst finner jag ganska obegripligt och konstigt.
Inom den analytiska filosofin bemödar sig i större utsträckning om att uttrycka sig exakt. Även om det gör att man kan nå större precision, så leder det också till svårtillgänglighet, åtminstone innan man är ordentligt inläst. Hursomhelt, personligen så håller jag denna del av filosofin högt, även om jag inte läst så mycket.
Här finns emellertid inte på samma sätt "orakel" av samma typ som förr. Alla kritiserar alla och det finns ingen stor stjärna inom den analytiska filosofin just nu. Däremot finns det givetvis mer kända filosofer. Jag vet inte vilka grenar av filosofin du är intresserad av, men t ex inom den politiska filosofin, som jag är mest bevandrad i så är de största namnen sen 70-talet socialliberalen John Rawls (En teori om rättvisa) och nyliberalen Nozick (Anarki, Stat och Utopi). Även om Nozicks åsikter är lite märkliga så skriver han mycket bra och tankeväckande. Den är verkligen läsvärd. Rawls bok är mer känd och bör läsas av varje politiskt intresserad, men personligen tycker jag att den är tyngre, rörigare och allmänt sämre. En annan intressant politisk filosof av lite äldre typ är Karl Popper (även stor vetenskapsfilosof), en mycket intressant liberal som argumenterar för "det öppna samhället" (Det öppna samhället och dess fiender, har dock inte läst dem).
Annars vetter den analytiska filosofin en hel del åt vetenskapen på ett sätt som den traditionella filosofin inte gjorde. Det är absolut värt att sätta sig in i den. Särskilt sökandet efter tydlighet finner jag mycket sympatiskt.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 22 och 0 gäster