I starten är hon som en punk eller rockabillyförstagitarrist. Inget uppvisande av motorik, utan tillför till soundet med varje ton. Tror inte det bara är Sergej, låter och ser ut som om hon inte bara är uppe i sitt eget.. Ska iväg och lyssna på en sån gitarrist i morgon. Bra start, ska lyssna mer sen.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering 4 november 2017
Jeff Beck är helt klart en av de största och ännu verksam från den genaration där elektrisk gitarr blev det mest framträdande instrumentet. En annan gitarrist från samma generation är Johnny Winter, här tillsammans med Derek trucks.
Föäldrakontrol… för se om den här funkar. Den var rätt cool. Men gå in på YT med den andra så får ni texten. Billy Joes farsa var lastbilschaffis och musikant. Ibland undrar jag om musiken hade kunnat ta mig ur det vanliga. Vette sjutton om jag gillat det om jag skall vara ärlig.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering 4 november 2017
Anders skrev: Känner mer att Green Days version är lite för de som inte gillade läget. De som nog hade lite överklass eller slum i generna.
Amerikanska versionerna förstås, även om PSB var engelskfödda. Har alltid haft en känsla av att Engelsmännen och än mer Irländarna haft en förmåga att göra lägre medelklass lite kul. Borde finnas fler pubbar i radhusområdena.
PSB:s Neil Tennant var väl uppväxt i hyfsat välbärgad familj, så just "slummen" är nog inget han fick uppleva själv. Vad som må ha präglat honom må mer ha varit den strikta katolska uppfostran / katolska skolan, som ska ha fått honom att skriva "It's a sin" som en slags motreaktion.
Men apropå förort och lägre medelklass, vad säger du om John Lennon då? Han hade det inte särskilt lätt under sin uppväxt i förorten. Lyssnade på en dokumentär om just Lennon på SR Play för några veckor sen. Han beskrevs som en ganska bråkig och uppmärksamhetssökande ungdom. Och han bar på både en känsla av osäkerhet, sorg och olycka. I dokumentären beskrevs det som att Paul utgjorde en viktig motpol till John, som den mer lättsamt joviale, och att deras två temperament i kombination var en nyckel till Beatles stora framgång.