Olika sätt att tolka text, om teorier, narrativ mm

[David H]

Vad är det som gör att en text blir tolkad på visst sätt? Betrakta exempelvis dessa utsagor:

1. Människan utvecklades från apor
2. Solen går upp i öster och ner i väster
3. Äventyraren Gulliver upptäckte landet Lilleputt
4. Världen är totaliteten av fakta
5. Det man inte kan tala om, därom måste man tiga
6. Fem myror är fler än fyra elefanter
7. Jesus gick på vattnet
8. Alla katter är grå i mörkret
9. Tiden är en illusion

Jag tror vi är överens om att dessa utsagor vanligtvis tolkas på olika sätt. De flesta skulle väl antagligen säga att människan utvecklades från apor är en teori, medan att Gulliver upptäckte Lilleputt bara är ett narrativ. Sedan finns det andra exempel där mer oenighet ofta uppstår. Till exempel citaten av Wittgenstein (utsaga 4 och 5) som vissa kallar för teorier, medan andra bara kallar narrativ eller tautologi.

Hur anser du att alla dessa utsagor bör tolkas, och varför? Vad är det som avgör hur en utsaga bäst bör bli tolkad?

[xion]

Vad är det som gör att en text blir tolkad på visst sätt? Betrakta exempelvis dessa utsagor:

1. Människan utvecklades från apor
2. Solen går upp i öster och ner i väster
3. Äventyraren Gulliver upptäckte landet Lilleputt
4. Världen är totaliteten av fakta
5. Det man inte kan tala om, därom måste man tiga
6. Fem myror är fler än fyra elefanter
7. Jesus gick på vattnet
8. Alla katter är grå i mörkret
9. Tiden är en illusion

Jag tror vi är överens om att dessa utsagor vanligtvis tolkas på olika sätt. De flesta skulle väl antagligen säga att människan utvecklades från apor är en teori, medan att Gulliver upptäckte Lilleputt bara är ett narrativ. Sedan finns det andra exempel där mer oenighet ofta uppstår. Till exempel citaten av Wittgenstein (utsaga 4 och 5) som vissa kallar för teorier, medan andra bara kallar narrativ eller tautologi.

Hur anser du att alla dessa utsagor bör tolkas, och varför? Vad är det som avgör hur en utsaga bäst bör bli tolkad?

Man får utgå från de fakta man litar på.

1, Det beror på vad man menar med apor. Apor och människor har ett gemensamt ursprung.
2. Ja som det ser ut för oss.
3. I sagan.
4. Låter rimligt.
5. Låter orimligt.
6. Matematiskt sett.
7. Jag tror det inte ens om jag ser det.
8. Kan se så ut.
9. Det beror på vad man menar med illusion.

[David H]

Vad är det som gör att en text blir tolkad på visst sätt? Betrakta exempelvis dessa utsagor:

1. Människan utvecklades från apor
2. Solen går upp i öster och ner i väster
3. Äventyraren Gulliver upptäckte landet Lilleputt
4. Världen är totaliteten av fakta
5. Det man inte kan tala om, därom måste man tiga
6. Fem myror är fler än fyra elefanter
7. Jesus gick på vattnet
8. Alla katter är grå i mörkret
9. Tiden är en illusion

Jag tror vi är överens om att dessa utsagor vanligtvis tolkas på olika sätt. De flesta skulle väl antagligen säga att människan utvecklades från apor är en teori, medan att Gulliver upptäckte Lilleputt bara är ett narrativ. Sedan finns det andra exempel där mer oenighet ofta uppstår. Till exempel citaten av Wittgenstein (utsaga 4 och 5) som vissa kallar för teorier, medan andra bara kallar narrativ eller tautologi.

Hur anser du att alla dessa utsagor bör tolkas, och varför? Vad är det som avgör hur en utsaga bäst bör bli tolkad?

Man får utgå från de fakta man litar på.

1, Det beror på vad man menar med apor. Apor och människor har ett gemensamt ursprung.
2. Ja som det ser ut för oss.
3. I sagan.
4. Låter rimligt.
5. Låter orimligt.
6. Matematiskt sett.
7. Jag tror det inte ens om jag ser det.
8. Kan se så ut.
9. Det beror på vad man menar med illusion.

Om jag då ska försöka tolka hur du här tolkat dessa påståenden
1. Påtalar oklarhet i påståendet / Villkorad teoretisk tolkning
2. Villkorad teoretisk tolkning
3. Narrativ tolkning
4. Teoretisk tolkning
5. Teoretisk tolkning
6. Logisk/matematisk tolkning
7. Teoretisk tolkning (?)
8. Villkorad teoretisk tolkning
9. Påtalar oklarhet i påståendet

[David H]

Jag tänker att hur jag väljer att tolka ett påstående beror mycket på sammanhanget. Om jag exempelvis sitter på bussen och hör någon nämna "Fem myror är fler än fyra elefanter", är det troligt att jag bara tolkar det som att den pratar om ett barnprogram med just detta namnet, inte att den vill förklara något om matte. Om påståendet däremot dyker upp på en mattelektion i en lågstadieklass är det mer troligt att jag tolkar det matematiskt.

Men nu sitter jag ju varken på bussen eller på mattelektion i lågstadieklass, utan jag är på ett filosofiforum, och hur ska jag då tolka det jag läser?

Flera av dessa påståenden är ju här lösryckta från deras naturliga sammanhang. Är meningen här att vi ska göra en filosofisk tolkning eftersom vi är på filosofiforum? Och vad går då denna tolkning ut på? Finns det något självklart svar på den frågan? Jag tänker att frågan "vad är filosofi?" blir då betydelsefull för hur vi kommer att tolka. Och det kan nog resultera i flertalet olika uppfattningar, och uppfattningarna kan variera både strukturellt, över tid, samt individuella variationer.

Om vi betraktar på kollektivistiskt/strukturella planet och gör en historisk tillbakablick så kan man väl anta att modernismen och den logiska positivismen kom med en slags vetenskapsideal till filosofin. Man ägnade sig då mycket åt teoretisk tolkning av påståenden, dvs påståenden betraktades som en slags hypoteser som kunde ha olika sanningsvärden. Sant och falskt, rätt och fel osv. Som en motreaktion till detta kan man väl säga att postmodernismen kom. Istället för teoretiska tolkningar uppmuntrades det mer till narrativa tolkningar. Istället för att tala om sant och falskt uppmärksammar man då mer olika perspektiv, olika sätt att tolka, kreativt skrivande och kreativt tänkande premieras, osv.
Sen tror jag nu att det också går att tala om en post-postmodernism också. Postmodernismen har anklagats för att vara flummig, överdrivet relativiserande osv, och modernismens tidigare vetenskapsideal har väckts till liv igen (i de nordiska och anglosaxiska länderna går det nog argumentera för att postmodernismen aldrig haft särskilt starkt fotfäste heller).

Hur ser då vägen framåt nu? Jag tror det är viktigt att kunna integrera båda dessa perspektiv, samt även andra perspektiv. Det är viktigt att kunna vara flexibel i sitt sätt att tolka, och anpassa tolkning efter situation så gott det går. Det är bra att vara medveten om att påståenden kan tolkas både teoretiskt, narrativt, tautologiskt, symboliskt osv, och ingen av dessa tolkningar måste ha något självklart företräde.

[xion]

Läsförståelse uppfattar jag som att se vad som faktiskt står i texten och att akta sig för egna tolkningar.
Inom juridiken är detta vad som gäller och jag tycker att detta måste gälla generellt.
Kontexten är naturligtvis viktig men en juridisk text ska om den är välskriven bara kunna tolkas på ett sätt.

[David H]

Läsförståelse uppfattar jag som att se vad som faktiskt står i texten och att akta sig för egna tolkningar.
Inom juridiken är detta vad som gäller och jag tycker att detta måste gälla generellt.
Kontexten är naturligtvis viktig men en juridisk text ska om den är välskriven bara kunna tolkas på ett sätt.

Något som kännetecknar juridisk text är i att det finns en strävan efter entydighet. I juridiska sammanhang är det säkert bra. Men all text är inte juridisk text, och all text borde väl inte heller tolkas juridiskt? Juridisk text handlar om rättsreglers tolkning, lagar och regler, men mänsklig kommunikation handlar om mycket mer än så tänker jag

Men gällande juridiska texter skulle jag absolut att rekommendera att göra juridiska tolkningar. Den som bortser från detta kan räkna med att få lida vissa tråkiga konsekvenser. Gör du en egen tolkning av lagen, och anser dig ha rätten att råna en bank, och därefter också rånar en bank, ja då är denna "egna tolkning" du gjort knappast mycket värd. I domstolen är det inte du själv som bestämmer. Men det stämmer väl inte riktigt heller att det är "vad som faktiskt står i texten" som avgör? En text kan inte föra någon egen talan, utan är i behov av uttolkare.

Och om det vore så att om en juridisk text bara kunde tolkas på ett sätt, vad vore då alls poängen med domstolar, rättegångar osv? Om alla svar finns i texten i sig, borde det väl inte finnas något att diskutera? På en höjd borde det väl då räcka med en ensam domare som tolkar texten och fäller dom enligt textens direktiv? Men i praktiken är det ju inte hur det går till inom juridiken. Inom juridiken finns det både åklagare, advokater och nämndemän som gör enskilda tolkningar och fattar beslut genom röstning tillsammans med juristdomare som också röstar. De involverade beslutsfattarna har rätt till egen tolkning och egen röst, och majoriteten avgör sedan.

[xion]

Läsförståelse uppfattar jag som att se vad som faktiskt står i texten och att akta sig för egna tolkningar.
Inom juridiken är detta vad som gäller och jag tycker att detta måste gälla generellt.
Kontexten är naturligtvis viktig men en juridisk text ska om den är välskriven bara kunna tolkas på ett sätt.

Något som kännetecknar juridisk text är i att det finns en strävan efter entydighet. I juridiska sammanhang är det säkert bra. Men all text är inte juridisk text, och all text borde väl inte heller tolkas juridiskt? Juridisk text handlar om rättsreglers tolkning, lagar och regler, men mänsklig kommunikation handlar om mycket mer än så tänker jag

Men gällande juridiska texter skulle jag absolut att rekommendera att göra juridiska tolkningar. Den som bortser från detta kan räkna med att få lida vissa tråkiga konsekvenser. Gör du en egen tolkning av lagen, och anser dig ha rätten att råna en bank, och därefter också rånar en bank, ja då är denna "egna tolkning" du gjort knappast mycket värd. I domstolen är det inte du själv som bestämmer. Men det stämmer väl inte riktigt heller att det är "vad som faktiskt står i texten" som avgör? En text kan inte föra någon egen talan, utan är i behov av uttolkare.

Och om det vore så att om en juridisk text bara kunde tolkas på ett sätt, vad vore då alls poängen med domstolar, rättegångar osv? Om alla svar finns i texten i sig, borde det väl inte finnas något att diskutera? På en höjd borde det väl då räcka med en ensam domare som tolkar texten och fäller dom enligt textens direktiv? Men i praktiken är det ju inte hur det går till inom juridiken. Inom juridiken finns det både åklagare, advokater och nämndemän som gör enskilda tolkningar och fattar beslut genom röstning tillsammans med juristdomare som också röstar. De involverade beslutsfattarna har rätt till egen tolkning och egen röst, och majoriteten avgör sedan.

Där jag växte upp ägde "bolaget" nästan allt och alla. Det var den enda industrin av betydelse och de flesta jobbade där.
En smålänning, som vi så småningom kom att kalla för "knallen", köpte en gammal rivningskåk av bolaget "för rivning".
Men så småningom kom det till allmän kännedom att han istället flyttat in i kåken med sin familj.
Han blev uppkallad till bolaget och man frågade varför han inte rivit kåken som det var överenskommet.
Han visade upp överlåtelsehandlingen.
"Här står mycket riktigt att jag ska riva huset, men det står inte NÄR jag ska göra det."

Han bodde kvar i huset ända fram till sin död.

[Anders]

Läsförståelse uppfattar jag som att se vad som faktiskt står i texten och att akta sig för egna tolkningar.
Inom juridiken är detta vad som gäller och jag tycker att detta måste gälla generellt.
Kontexten är naturligtvis viktig men en juridisk text ska om den är välskriven bara kunna tolkas på ett sätt.

Något som kännetecknar juridisk text är i att det finns en strävan efter entydighet. I juridiska sammanhang är det säkert bra. Men all text är inte juridisk text, och all text borde väl inte heller tolkas juridiskt? Juridisk text handlar om rättsreglers tolkning, lagar och regler, men mänsklig kommunikation handlar om mycket mer än så tänker jag

Men gällande juridiska texter skulle jag absolut att rekommendera att göra juridiska tolkningar. Den som bortser från detta kan räkna med att få lida vissa tråkiga konsekvenser. Gör du en egen tolkning av lagen, och anser dig ha rätten att råna en bank, och därefter också rånar en bank, ja då är denna "egna tolkning" du gjort knappast mycket värd. I domstolen är det inte du själv som bestämmer. Men det stämmer väl inte riktigt heller att det är "vad som faktiskt står i texten" som avgör? En text kan inte föra någon egen talan, utan är i behov av uttolkare.

Och om det vore så att om en juridisk text bara kunde tolkas på ett sätt, vad vore då alls poängen med domstolar, rättegångar osv? Om alla svar finns i texten i sig, borde det väl inte finnas något att diskutera? På en höjd borde det väl då räcka med en ensam domare som tolkar texten och fäller dom enligt textens direktiv? Men i praktiken är det ju inte hur det går till inom juridiken. Inom juridiken finns det både åklagare, advokater och nämndemän som gör enskilda tolkningar och fattar beslut genom röstning tillsammans med juristdomare som också röstar. De involverade beslutsfattarna har rätt till egen tolkning och egen röst, och majoriteten avgör sedan.

Det är en intressant betraktelse. Och för att lagen skall uppfattas som rättvis framställs fru Justitia med förbundna ögon. Vi har ju en liten specialare på den aktuell, Roe vs Wade. Om aborträtten skall vara federal eller bestämmas per delstat. Man får hålla med om att det konstitutionella stödet var tveksamt, mycket tveksamt i denna lag. Ginsburg själv var inte nån som jublade över domen som sådan. Men de flesta av oss känner sympati för den lagen. Kanske inte alla av samma skäl, men ändå. Nu är det ju mycket underligt att formuleraingar, redan på 70-talet åldersdigna skulle vara de som skulle krävas för att något skall anses vara en grundlag. Konstitutionen är väl kanske ena änden av skalan där Svea Rikes Lag är den andra. Men de är båda stöd för vad man skulle kunna tänka sig vara de ramar man vill att människor i en stat skall hålla sig inom.Naturligtvis kommer det aldrig bli en kokbok där rätt straff finns att hämta, redan värdeformuleringar som ”ringa” och ”grovt” visar på lagstiftarens medvetenhet om komplexiteten, l livet. Det mest extrema, men på ett sätt tilltalande är väl sharia, där man försöker värja sig mot tidens nycker vad det gäller hur man ser på vad som är rätt och fel.

Jag har ofta fångats av det man brukar kalla naturrätt. Att lagarna skulle vara naturliga, och att alla i sitt hjärta skulle ha samma uppfattning om vad som egentligen är rätt och fel. Tanken på lögndetektor, någon superavancerad mrt som kunde avläsa vad vi verkligen tänker - skulle en Rysk Oligark och en kvinna i Nya Guineas djungler i sina hjärtan faktiskt kunna tycka detsamma, i fråga om rätt och rättvisa? Under alla lager av kultur och socialisering, och olika läggning.

Men nu har vi inget sånt. Och formuleringarna krävs, För att tänka någon slags omvänd bildteori, vi bör få samma bilder av en text avsedd för alla i ett kollektiv. Och det är intressant, det här att man refererar till prejudicerande domar från tidigare mål. Formuleringarna i en dom torde inte vara lika entydig som själva lagen, men den berättelse den beskriver gör den nästan mer trovärdig. Bilden blir tydligare.

[David H]

Där jag växte upp ägde "bolaget" nästan allt och alla. Det var den enda industrin av betydelse och de flesta jobbade där.
En smålänning, som vi så småningom kom att kalla för "knallen", köpte en gammal rivningskåk av bolaget "för rivning".
Men så småningom kom det till allmän kännedom att han istället flyttat in i kåken med sin familj.
Han blev uppkallad till bolaget och man frågade varför han inte rivit kåken som det var överenskommet.
Han visade upp överlåtelsehandlingen.
"Här står mycket riktigt att jag ska riva huset, men det står inte NÄR jag ska göra det."

Han bodde kvar i huset ända fram till sin död.

Ja, juridiska texter behöver vara exakta. Små kryphål kan annars utnyttjas, som till exempel detta att det inte specificerats något om tid i avtalet. Men det finns som regel också olika möjligheter att tolka. Bolaget skulle t ex kunna välja att lämna in en stämningsansökan emot Knallen, och krävt att få rivningen tidsbestämd...och exakt hur den juridiska proceduren skulle sett ut då vet jag inte. Kanske finns det t ex någon lag som specificerar om generell tidsfrist vid rivning, som det går hänvisa till.

[David H]

Den juridiska processen tycker jag för övrigt utgör en intressant liknelse då det ska tolkas betydelsen av en text. I juridiska texter och dess juridiska tolkning är det ju bokstavligen vad det handlar om, men hur vore det att tolka alla andra texter som skrivs i en slags domstolsprocess, som ska fastslå den "korrekta" betydelsen av texten?

En text som skrivs har dels en avsändare, och dels en mottagare. Vissa menar att det är avsändaren som bestämmer betydelsen av en text, och vissa tycker kanske att mottagaren har rätt att bestämma hur texten ska tolkas. En del tycks mena att textens betydelse på nåt sätt ska kunna utläsas från texten i sig, bortom både intentioner och tolkningar. I praktiken kan det dock vara så att varken avsändare eller mottagare har någon bestämmanderätt, menar jag, och det kan även vara svårt att motivera hur betydelsen ska kunna härledas från texten i sig.

För att återknyta till det vi skrev om bildteori tidigare. Jag försökte argumentera för att W aldrig hade som syfte att föra fram någon bildteori. Och min tolkning var också att W inte hade någon bildteori. Jag försökte också argumentera för att i texten som W skrev står det inte något om någon "bildteori". Men lik förbannat är det som att allt detta inte spelar någon roll. Det är som att det finns någon osynlig domare som har bestämt att W lanserade en bildteori. Kanske är det för att det skrivits om detta på Wikipedia och i andra uppslagsverk. Och då spelar varken W:s syfte eller min tolkning någon avgörande roll. Det påminner lite om en domstolsprocess, där man blir tvungen att lämna sitt öde i andras händer, och varken tilltalad eller målsägande har någon bestämmanderätt.

[David H]

Jag har ofta fångats av det man brukar kalla naturrätt. Att lagarna skulle vara naturliga, och att alla i sitt hjärta skulle ha samma uppfattning om vad som egentligen är rätt och fel. Tanken på lögndetektor, någon superavancerad mrt som kunde avläsa vad vi verkligen tänker - skulle en Rysk Oligark och en kvinna i Nya Guineas djungler i sina hjärtan faktiskt kunna tycka detsamma, i fråga om rätt och rättvisa? Under alla lager av kultur och socialisering, och olika läggning.

Men nu har vi inget sånt. Och formuleringarna krävs, För att tänka någon slags omvänd bildteori, vi bör få samma bilder av en text avsedd för alla i ett kollektiv. Och det är intressant, det här att man refererar till prejudicerande domar från tidigare mål. Formuleringarna i en dom torde inte vara lika entydig som själva lagen, men den berättelse den beskriver gör den nästan mer trovärdig. Bilden blir tydligare.

Jag tror den ryske oligarken och kvinnan i Nya Guineas djungler skulle kunna tycka detsamma, men det beror mycket på sammanhang tänker jag. En människa ändrar ofta sitt sätt att vara på beroende på vilket sammanhang den befinner sig i. Den som är likt en ängel i klassrummet kanske är likt ett monster på skolgården. Den som är vänlig filantrop på jobbet, kanske brutalt slår sina styvbarn i hemmet. Träffa en person ensam på en kyrkbänk kan vara något helt annorlunda än att träffa samma person på nattklubb i kompisgäng. Det gäller på något vis att skapa sammanhang där människor förmår komma nära varandra. Ibland kanske musik kan utgöra en sådan kanal, som så att säga raserar vissa murar, och får människor se varann mer rakt i ögonen. Jag kom att tänka på det när jag såg den här videon:


Ursäkta för att jag flummar iväg lite grand. Jag hittar inte riktigt orden för vad jag vill säga.

Du skriver att formuleringarna krävs, och jag hittar inte riktigt formuleringarna nu. Men vad jag vill säga är ungefär att det räcker inte med bara formuleringarna. Det krävs också ett sammanhang där formuleringarna blir mottagliga för de involverade parterna. "Maybe if I told you the right words at the right time", sjöng Tracy Chapman, och det stämmer ganska väl med min syn på saken, det gäller att hitta rätt ord - men också att säga dem vid rätt tillfälle.

[xion]

Varje ord har minst en betydelse, ofta flera.
Tillsammans kan flera ord bilda en enhet, ett budskap eller en bild eventuellt ingående i en berättelse.
Avsikten med en sådan enhet är att skapa en förståelse av budskapet eller bilden hos mottagaren.
Så blir inte alltid fallet. Ibland spelar det ingen roll. Ibland är det av största vikt i en kommunikation.
Det mottagna budskapet kan även skapa andra reaktioner hos mottagaren än det avsedda och som leder samtalet vidare.
Dom exempel du skrev besvarade jag med min första spontana reaktion utan att veta från vilket sammanhang de härrör.
Naturligtvis skulle jag ha kunnat motivera svaren men så uppfattade jag inte uppgiften.

[Anders]

Hundarna brinner

[Anders]

Den juridiska processen tycker jag för övrigt utgör en intressant liknelse då det ska tolkas betydelsen av en text. I juridiska texter och dess juridiska tolkning är det ju bokstavligen vad det handlar om, men hur vore det att tolka alla andra texter som skrivs i en slags domstolsprocess, som ska fastslå den "korrekta" betydelsen av texten?

En text som skrivs har dels en avsändare, och dels en mottagare. Vissa menar att det är avsändaren som bestämmer betydelsen av en text, och vissa tycker kanske att mottagaren har rätt att bestämma hur texten ska tolkas. En del tycks mena att textens betydelse på nåt sätt ska kunna utläsas från texten i sig, bortom både intentioner och tolkningar. I praktiken kan det dock vara så att varken avsändare eller mottagare har någon bestämmanderätt, menar jag, och det kan även vara svårt att motivera hur betydelsen ska kunna härledas från texten i sig.

För att återknyta till det vi skrev om bildteori tidigare. Jag försökte argumentera för att W aldrig hade som syfte att föra fram någon bildteori. Och min tolkning var också att W inte hade någon bildteori. Jag försökte också argumentera för att i texten som W skrev står det inte något om någon "bildteori". Men lik förbannat är det som att allt detta inte spelar någon roll. Det är som att det finns någon osynlig domare som har bestämt att W lanserade en bildteori. Kanske är det för att det skrivits om detta på Wikipedia och i andra uppslagsverk. Och då spelar varken W:s syfte eller min tolkning någon avgörande roll. Det påminner lite om en domstolsprocess, där man blir tvungen att lämna sitt öde i andras händer, och varken tilltalad eller målsägande har någon bestämmanderätt.

Låt oss säga att det är med den här bildteorin som du säger. Att inte W sade något om bildteori. Att det man kallar bildteori inte går att koppla till T. Att kapitel 2.1 bara finns där. Ändrar det något av våra resonemang?

För jag tycker att analogin med bilder är intressant för det du skrev först i inlägget. Du har ett sakläge klart för dig. Du gör dig en bild av det. Du kodifierar den med språket, i din text(Utan mycket av vad retorik och kropsspråk i ett irl-samtal skulle kunna ge). Det avkodas av en läsare som gör sig sin egen bild.

Att alla filosofiska artiklar om konst jag läst, modern syn på konsten så gäller samma för ett konstverk, även om det i sig är en bild. Den här berömda pissholken som Duchamp ställde ut som konst. Det intressanta sägs vara typ hur betraktaren tolkar det den ser. Och… en roman är ett konstverk. Är ett inlägg på ett filosofiskt forum ett konstverk?

Hermeneutiken kan väl, det lilla jag vet om den, ägnar sig just åt att tolka texter.skapa kollektiva bilder av vad som faktiskt skrivs?

[Anders]

Du skriver att formuleringarna krävs, och jag hittar inte riktigt formuleringarna nu. Men vad jag vill säga är ungefär att det räcker inte med bara formuleringarna. Det krävs också ett sammanhang där formuleringarna blir mottagliga för de involverade parterna. "Maybe if I told you the right words at the right time", sjöng Tracy Chapman, och det stämmer ganska väl med min syn på saken, det gäller att hitta rätt ord - men också att säga dem vid rätt tillfälle.

Det här är också en fortsättning, och jag blir än mer intresserad av vad den senare W hade att säga om språket, och det uppmuntrar till att lära sig kanske mer om Derridas dekonstruktion, det här att det "det inte finns något utanför texten".
"