Feta människor

[Kiftol]

Har sedan länge läst trådarna på detta forum. Tycker att vissa av trådarna alltid mynnar ut i "filosof-name-dropping" och ord-trams av människor som inte riktigt vet vad eller varför de skriver som de gör. Denna tråd syftar därför till att diskutera något konkret, praktiskt och lättbegripligt: Fetma.
------------------------------------------------------------------------------

Följande frågeställningar bryr mitt huvud för tillfället. Kom med reflektioner, tankar och idéer.


*Fetma klassas idag som en sjukdom, näst intill en epidemi i stora delar av västvärlden. Bör vi betrakta det som en epidemi? Vi vet faktiskt "botemedlet" (motion och diet), och de drabbade har själva orsakat sitt tillstånd.

*Varför tror ni feta människor möter ett sådant förakt och diskriminering? Andra människor med sjukdomar, tex cancer, skulle aldrig föraktas som feta människor görs idag. Om fetma är en sjukdom, borde vi inte se de sjuka som "offer" och känna medlidande?

*Fetman stiger i alla åldersgrupper, och mest skrämmande är barnfetman som sprider sig mer och mer. Rent praktiskt, hur skulle man kunna förhindra denna utveckling i samhället? Utbildning, ökade motionstimmar i skolan eller kanske beskatta fet onyttig mat?


Dela med er av era reflektioner och tankar.


//K

[Djens]

Jag tycker inte att feta människor är en produkt av en sjukdom utan av osunda matvanor. Jag lever efter den enkla ekvationen att äter man mer än man förbränner så lägger man på sig.

Därför anser jag att feta människor kan ta tag i sin fetma genom att äta mindre. Jag tror även det är det här människors förakt bottnar i. De tycker det är ett så simpelt problem och att de feta är dekadenta och lata nog att inte stå upp för sig själva och sitt problem.

Problemet avhjälps inte med beskattning, det känns lite väl omoget. Vi i sverige måste ha mer tilltro till våra individer än så tycker jag.

Ökade motionstimmar i skolan är en god ide, jag tycker det skall vara mer av det av många andra anledningar också. Jag tycker dock bara det är att angripa konsekvenserna av problemet. "Varför blir folk feta?"

Problemet avhjälps med ett sundare leverne och en medvetenhet om hälsa.

Nej, jag har aldrig lidit av fetma så jag vet inte hur det kan vara..

[PopJimmy]

Fetma klassas idag som en sjukdom, näst intill en epidemi i stora delar av västvärlden. Bör vi betrakta det som en epidemi? Vi vet faktiskt "botemedlet" (motion och diet), och de drabbade har själva orsakat sitt tillstånd.

Alltså fetma kan ju grunda sig på både fysiologiska och psykologiska orsaker. Vissa har lätt för att bli feta p.g.a. fysiologisk ämnesomsättning osv och så har det alltid varit. Våran matkultur har ju "amerikaniserats" (i brist på bättre ord) väldigt mycket senaste 15 åren och jag tror att kidsen får för mycket snask osv. Det beror alltså på en allmän slapphet i de relger föräldrarna ger till sina barn, och detta beror nog på den "postmoderna" "mångkulturella" "informationsförvirringen" som gör att gamla traditioner och värderingar löses upp vilket gör att föräldrar har väldiga problem att ha ett konsekvent regelsystem för barnens beteende.

Sen tror jag att mat och snask fungerar som en psykologisk belöning för många. Många mår dåligt och söker tröst i något. Många känner även en inre tomhets känsla (dvs brist på mening och samhörighet), som ofta grundar sig på bristande kärlek mellan människor. Sen har den allmänna stressen och idealhetsen även ökat, detta kan också vara anledningar till att människor söker tröst.

*Varför tror ni feta människor möter ett sådant förakt och diskriminering? Andra människor med sjukdomar, tex cancer, skulle aldrig föraktas som feta människor görs idag. Om fetma är en sjukdom, borde vi inte se de sjuka som "offer" och känna medlidande?

Tja vi har ju ett väldigt socialt utbrett sportideal och människor som avviker från detta ses ju som misslyckade människor, människor som inte duger helt enkelt. Många trycker nog att tjocka personer "får skylla sig själva", så upplever jag att folk resonerar iaf.

*Fetman stiger i alla åldersgrupper, och mest skrämmande är barnfetman som sprider sig mer och mer. Rent praktiskt, hur skulle man kunna förhindra denna utveckling i samhället? Utbildning, ökade motionstimmar i skolan eller kanske beskatta fet onyttig mat?

Tja, "utbildning" ökade motionstimmar" det låter väldigt friskis-och-svettis-pretto-kom-igen-nu-kör-vi-aktigt! Jag tror inte det är sånt folk behöver. Alltså det låter som du ger exempel på traditionella västerländska metoder, nämligen att "fixa saker från utsidan". För det första måste man fastställa vad feman beror på innan man ska göra något åt den. Men som jag sa, det handlar om relativt fundamentala psykologiska aspekter hos människan. Jag tror att vi behöver dra ner kraven, bry oss om varandra mer, bry oss om vad vi stoppar i oss (sånnadär hippietrevliga grejer). Nej men Kortfattat: bli mer självmedvetna om oss själva och våran livsstil, och välja livsstil istället för att falla offer för yttre påtryckningar. Det tror jag är det mest praktiska kravet. Självinsikten grundar sig hos indivien.

Att ge folk mer "utbildning" och "fler motionstimmar", det låter för mig som att vi försöker lösa problemen på ett extremt ytlig nivå. Problemen är helt enkelt symptom på grundläggande fel i vårat samhällsklimat och jag tycker att det är väldigt pretto-naiv att komma med sånnahär yttre lösningar. Men jag är rädd att många tycker jag är för drastisk eller "flummig". Alltså ärligt talat så måste man själv komma till insikt. Så som samhällsklimatet ser ut idag så är det ingen som kommer och "räddar dig" så att säga, mitt bästa tips är att du lär dig förstå dig själv på egen hand.


Men visst, stänga ner några McDonalds och öppna schyssta statligtfinansierade vegetariska resturanger med mysig belysning och meditations och relaxhörnor där vi kan ta det lungt, bli masserade och dricka en kopp té skulle vara något jag personligen skulle digga hårt. Men detta är helt orimligt att det skulle hända (fast jag har personligen haft funderingar på att öppna ett sånt här hak själv. jag är en hejjare på att laga sushi!). McDonalds tjänar enorma summor pengar på att föda upp djur och slakta dem på de mest kosteffektiva och dessutom göra riktigt smarta och glada marknadsföringskampanjer som gör att kidsen inte kan slita sig från att börja gnälla på mamma att de vill gå till "Donken" å få leka med den nya spännande leksaken de sett på reklamen på tv, som samtidigt även går på bio. ... Det är fördjälvigt med smart marknadsföring, barn är mycket mer mottagliga för reklam, och de vuxna orkar i regel inte sätta sig emot sina gnällande barn hur länge som helst, eftersom de gör allt i världen för att få åka till "Donken" och äta hamburgare.

Du det finns nog inget sätt att bli av med fetman, så länge inte forskare kommer med forskningsrapporter som beräknat hur "mer effektivt" det är för samhället om vi drar ner på skräpmaten.


Det var lite spontana och spekulativa tankar från mig. Kanske var de lite hårda? Ser fram emot hur andra ser på detta aktuella samhällsproblem.

[dangdang]

PopJimmy skrev:
Vissa har lätt för att bli feta p.g.a. fysiologisk ämnesomsättning osv och så har det alltid varit.
Till skillnad från psykologisk ämnesomsättninig

Detta ställer jag mig frågande till. Allt levande har en ämnesomsättning dels för att cellerna ska få energi till det de ska göra och dels till att få dit ämnen till cellernas uppgifter.
Jag har svårt att se hur vissa får fetma utan att överkonsumera kemiskt bunden energi.
Det där snacket om låg ämnesomsättning tror jag inte på.

[Viola]

Visst finns det variation i ämnesomsättning och vi har olika
lätt att lägga på oss, dumt att förneka det.

Men fetma kan ha något gemensamt anorexi och alkoholism - drogberoende att det har en komponent av självförvållande och en annan av ett sjukdomstillstånd som man har svårt att rå på.

[PopJimmy]

Det där snacket om låg ämnesomsättning tror jag inte på.

Alltså jag har ju aldrig varit tjock, men jag har däremot varit smal hela livet. Jag har iofs inte varit en hejjare på att äta alla gånger, men trots att jag äter mycket har jag väldiga problem att gå upp i vikt.

Jag upplever att det är onödigt att slå bort tankar om ämnesomsättning om man inte läst något om det själv. Jag har personligen ingen aning i vad det handlar om, jag har dock haft erfarenheter av att ha svårt att gå upp i vikt.

Men det finns säkert jättemycket information om fetma på nätet, om man orka ta sig besväret att söka på det. (vilket jag för tillfället inte orkar). Alltid en fördel att kolla upp saker innan man tar en ståndpunkt för något.

[dangdang]

Jag tänker mig det såhär.
Vi har alla en förmåga att lagra energi vi inte behöver för tillfället som fett. Denna förmåga är säkerligen olika hos oss alla. Ett tydligt exempel på detta är ju kvinnors större lager av underhudsfett som egentligen är en bättre förmåga att lagra energin. Män däremot lagrar fettet i buken och runt levern i större utsträckning. Den här energireserven är säkert bra att plocka fram vid dåliga tider.
Energireserven går dock inte att bygga upp om man äter mindre än man gör av med. Därför ingår det i våra gener att när vi har möjlighet stoppa i oss lite extra. Ett visande exempel på detta är att man faktiskt äter upp hela godis/chips påsen trots att man är tillfreds och väl känner till att det kan vara gott även imorgon.

Problemet är precis som nämnt innan allt raffinerat socker eftersom man med det enkelt kan få i sig ett helt dagsbehov och vi upplever det som väldigt gott m.a.o ett riktigt bra sätt att bygga upp en energireserv.

Jag tycker inte att denna förmåga är att likna vid en sjukdom.

[Viola]

dang dang - nej den förmåga du beskriver är naturligtvis inte
att likna vid en sjukdom men men en del har ett förhållande till mat som liknar förhållandet till droger. Det finns de som har ett lika starkt och lika svårhanterligt sug efter socker som andra kan ha efter alkohol eller knark. Och överviktiga personer kan helt ha förlorat kontakten med sina normala känslor - vad det
är att vara hungrig. Det är inget friskt tillstånd.

[Zi]

*Fetma klassas idag som en sjukdom, näst intill en epidemi i stora delar av västvärlden. Bör vi betrakta det som en epidemi? Vi vet faktiskt "botemedlet" (motion och diet), och de drabbade har själva orsakat sitt tillstånd.

Det är en sjukdom som ofta kommer tillsammans med bland annat diabetes, högt blodtryck samt hjärtproblem. Det finns en stark positiv korrelation mellan dessa.

*Varför tror ni feta människor möter ett sådant förakt och diskriminering? Andra människor med sjukdomar, tex cancer, skulle aldrig föraktas som feta människor görs idag. Om fetma är en sjukdom, borde vi inte se de sjuka som "offer" och känna medlidande?

Om det inte är barn vi pratar om så är det ett problem man själv har orsakat. Jag föraktar inte överviktiga men i många fall tycker jag att de är dumma och lata. Konsekvenserna av deras handlande är deras problem, inte mitt.

*Fetman stiger i alla åldersgrupper, och mest skrämmande är barnfetman som sprider sig mer och mer. Rent praktiskt, hur skulle man kunna förhindra denna utveckling i samhället? Utbildning, ökade motionstimmar i skolan eller kanske beskatta fet onyttig mat?

I grunden ligger alltid:
Energi in - Energi ut = Energiförändring (eller viktförändring)

Det är skillnad i ämnesomsättning individer emellan. Det är också skillnader i aptit och mycket annat. En del kan man påverka, en inte. Mycket i den komplicerade människokroppen spelar in men det är ingen ursäkt. Alla kan hålla en normalvikt. Alla har en Basal Metabolic Rate (BMR). Alla måste alltså spendera en viss mängd energi för att över huvud taget överleva. Utöver det krävs energi även för att ligga på soffan.

Psykologiska faktorer påverkar. Mat ger belöning bland annat i form av insulinhöjning. Om man tycker om att motionera blir det lättare att hålla vikten. Bra vanor hjälper mycket. Men "energi in - energi ut" ligger alltid i grunden.

En Big-Mac är nyttig! Jag blev tjock på all den goda vegetariska maten i Indien. Skatter är en dålig idé eftersom politiker inte har kapaciteten att avgöra vad som är bra respektive dålig mat för alla människor. Det är för komplext. Det är inte bara fetma som spelar in. Många idrottsmän är överviktiga p.g.a. sin stora muskelmassa. Druvsocker höjer blodsockernivån extremt snabbt och är onyttigt i de flesta situationer. Men jag med andra idrottsmän använder det vid begränsade tillfällen då det är ytterst nyttigt. Det skulle väl vara taskigt att bestraffa oss för att vara nyttiga. Ska man beskatta alla fetter eller bara mättade fetter? En viss mängd fett är också nyttigt, även mättat fett. Det här är bara makro-nutrition, sen kan vi ju ta mikro-nutrition. Det blir helt enkelt för komplicerat.

Folk är medvetna. De vet om botemedlet. Men de väljer att inte tillämpa det. Föräldrar som ger sina barn dåliga vanor är såklart en sorglig företeelse.

Jag gillar egentligen inte att ändra saker uppifrån men detta skulle kunna göras förutsatt att den fria marknaden inte fungerar:

* Offentliga gratis-låne-cyklar (och bra cykelvägar)
* Kommunen betalar halva gymmedlemskapet
* Mer motion i skolan (Det viktiga här är att få ugdomarna att engagera sig i idrott utanför skolan på frivillig basis. Det om något ger resultat!)
* Skattelättnad eller prispengar för att genomföra en svensk klassiker http://www.ensvenskklassiker.se/docs/page14.html

Men den bästa lösningen är att släppa markanden fri, låt alla betala för sin egen vård och ta konsekvenserna av sina egna handlingar.

[Zokrates]

"- Alla accepterar att befolkningstillväxten, räknat i antal, hotar den globala ekologiska hållbarheten
men vår studie visar att tillväxten, i form av fetma, också är ett stort hot. Om vi inte tar itu med
både befolkningstillväxten och fetman – är våra chanser små, säger professor Ian Roberts."
http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/vi- ... 000-kilo-1

[SandraMy]

Fetman borde väl mer ses som en konsekvens av en sjukdom, inte en sjukdom i sig. Är du psykiskt sjuk och finner tröst i att äta, så är det nog något djupare psykologiskt som behövs föras fram o tas itu med. På ett vis är det synd om dessa människor, för psykiska besvär är oftast mycket svårare än att "bara ta tag i saken" eller att "rycka upp sig" (talar i alla fall av egen erfarenhet, inte inom fetma, men psykiska besvär).

Växer man upp med att föräldrar inte lär en om hur man bör äta, och därmed växer upp med fetma så är det väldigt synd om dig kan jag tycka. Det är ens föräldras ansvar att ge en bäst möjliga möjligheter inför livet, folk som inte gör detta bör inte skaffa barn enligt mig. Många feta barn har fått växa upp i utanförskap och mobbning pga deras föräldrar bokstavligen lär ut sina egna brister till sina barn

Kan tänka mig att folk med fetma bemöts av diskriminering etc. för att det är så enkelt för oss utanför att tänka "Ja, men köp inte friterad pommes och glass DÅ" När deras begär är så stort, och de är antingen självdestruktiva, lever i förnekelse eller både och. Det är helt enkelt lättare att döma en med fetma, än en människa som drabbats av cancer. Cancer är väl en allvarligare sjukdom också, där det inte ligger riktigt hos den drabbade att hela sig själv, utan endast i medicin. (Å andra sidan, har du drabbats av lungcancer och röker ett paket om dagen är det väl mer eller mindre ditt eget fel. Men om jag tycker synd om feta människor borde jag väl tycka synd om rökare, jag referar väl till mig själv som har varit rökare men slutat, vilket var förvånansvärt enkelt tyckte jag). Tror dock att rökning oftare beror på att man är ung och dum, än att man börjar pga psykiska besvär (i och för sig kan det säkert spela in) o att det är lite förbjudet när man är ung som lockar. Tröstätandet kommer väl knappast för att man vill vara cool, det är väl bara psykiska problem.

Eller så har man en enorm kärlek för mat, men då får man ju vara lite vuxen och ha lite disciplin..........eller skylla sig själv

[Pilatus]

Tröstätandet kommer väl knappast för att man vill vara cool, det är väl bara psykiska problem.

Eller så finns det andra förklaringar. Kvinnornas medelvikt har ökat med 4 kilo till 66,7 kg sedan början av 80-talet. Vi dricker numera massor av läsk som gör folk mer eller mindre sockerberoende. Tider av knapphet tycks vara gynnsammare för folkhälsan än dagens möjligheter att konsumera onyttigheter. En annan förklaring ligger i att vi tillhör olika personlighetstyper. Substabila människor kan karakteriseras som varma, personintresserade, verklighetsinriktade, klumpiga och tunga. Intresserar sig inte så mycket för verbalt skarpsinne, kompensatoriskt ordrika. Kroppsligen: Tung, rund, otymplig. Skrattar och gråter ogenerat. Ofta god sångröst. Behov: Saker att fyllas med, mat och dryck. Exempel: Lots hustru, Karin Boye
Ref. Sjöbrings konstitutionsteori

[SandraMy]

Tröstätandet kommer väl knappast för att man vill vara cool, det är väl bara psykiska problem.

Eller så finns det andra förklaringar. Kvinnornas medelvikt har ökat med 4 kilo till 66,7 kg sedan början av 80-talet. Vi dricker numera massor av läsk som gör folk mer eller mindre sockerberoende. Tider av knapphet tycks vara gynnsammare för folkhälsan än dagens möjligheter att konsumera onyttigheter. En annan förklaring ligger i att vi tillhör olika personlighetstyper. Substabila människor kan karakteriseras som varma, personintresserade, verklighetsinriktade, klumpiga och tunga. Intresserar sig inte så mycket för verbalt skarpsinne, kompensatoriskt ordrika. Kroppsligen: Tung, rund, otymplig. Skrattar och gråter ogenerat. Ofta god sångröst. Behov: Saker att fyllas med, mat och dryck. Exempel: Lots hustru, Karin Boye
Ref. Sjöbrings konstitutionsteori

Det finns ju småätande (som inte ännu nått ett riktigt problem) eller stress, mycket jobb och lite rast, vilket resulterar i kassa matvanor. Jobbstressen och allt som skall hinnas med kan väl leda till fetma kanske, tycker bara att det känns mer långsökt än psykiska problem. Någonstans på vägen innan fetma borde väl folk försöka tänka om. Kanske käka broccoli som snacks, försöka beställa mat så lite kolhydrater som möjligt osv. Båda problemen finns, de som tröstäter pga psykiska problem och de som småäter i brist på tid. Tänkte faktiskt inte alls på det förrän du nämnde det.

Jäkligt tragiskt att det är enklare och billigare att få tag i onyttig mat, men om använder det innanför pannbenet så behöver det inte vara så himla svårt att äta nyttigt, eller i alla fall ganska mycket nyttigare.


Jag själv åt väldigt onyttigt ett tag, och det händer fortfarande givetvis. Men bara genom att koka broccoli till middagen, och kanske koka ett ägg istället för äta massa vitt bröd om man är hungrig på kvällskvisten förbättrar genast... Ta lite mindre pasta/ris/potatis och lite mer av protein och fett etc.

Personlighetstyper, är inte det bara en ursäkt för att lägga på sig lite extrakilon? Vissa är lata helt enkelt. Säger inte alla måste vara vältränade, men alla kan gå några raska promenader i veckan och ibland ta trappan istället för hissen. Det är synd att många människor skämtar bort motionering. Förstår vad du menar med att det ligger i personlighet, men att det ska gå så långt som till fetma är väl inte bara i personligheten, det måste bero på något annat (också i alla fall) Att vara lite smått mullig är en annan femma.

[SandraMy]

McDonalds tjänar enorma summor pengar på att föda upp djur och slakta dem på de mest kosteffektiva och dessutom göra riktigt smarta och glada marknadsföringskampanjer som gör att kidsen inte kan slita sig från att börja gnälla på mamma att de vill gå till "Donken" å få leka med den nya spännande leksaken de sett på reklamen på tv, som samtidigt även går på bio. ... Det är fördjälvigt med smart marknadsföring, barn är mycket mer mottagliga för reklam, och de vuxna orkar i regel inte sätta sig emot sina gnällande barn hur länge som helst, eftersom de gör allt i världen för att få åka till "Donken" och äta hamburgare..

Håller med om att det är förjävligt med smart marknadsföring. Reklam är mer eller mindre tvång. Men jag tror också att det ligger lite i föräldrarnas uppfostran redan från början. Kan tänka mig att många föräldrar failar redan vid väldigt låg ålder med disciplin och att ett "nej" är ett nej. Om man från början är noga i sin uppfostring av sina barn tror jag att det kan gå mycket enklare och smärtfriare för både barn och vuxna. Givetvis kommer barnen fortfarande testa gränser och vara trotsiga, men nog inte i samma utsträckning som hos andra familjer där uppfostran och disciplin inte spelat lika stor roll. Återigen, har man inte tid att ha barn, ska man fasen ge fasen i att skaffa dem. Annars är man en egoist, och inte rationell sådan, nej kanske inte ens en egoist, för du gör vad du vill för stunden utan tanke på konsekvenserna för verkan dig eller ungen.

[Zokrates]

Jag har aldrig varit överviktig, har i stort sätt vägt mellan 65-67 sedan jag var 15 år,
spelar heller ingen större roll om jag äter mycket eller lite, men häromdagen kom
jag att tänka på att när sista grammet fett är förbränt, så dör man. Känner att jag
just nu ligger lite risigt till, någon som har ett bra tips på hur någon som har svårt
att fetta till sig gör just det?