David H skrev:xion skrev:Vad som är "naturligt" kan sträcka sig hur långt som helst, både fysiskt och metafysiskt.
Däremot inte till det "övernaturliga" eftersom detta är "onaturligt".
Egentligen finns det ingen gräns mellan fysik och metafysik.
Det finns ingen fysik utan metafysik och ingen metafysik utan fysik.
Allt är sammanflätat i ett ömsesidigt beroende.
På sätt och vis håller jag med. Men i mångt och mycket är det väl en fråga om hur vi väljer att använda språket. Det övernaturliga har ingen plats när det naturliga täcker allting, stämmer inom ramen för visst språkspel, men det övernaturliga kan däremot få plats inom ramen för ett annat språkspel. Och ibland blir förklaringarna mer intressanta när man verkligen använder flera olika språkspel samtidigt.
Kan jämföras med hur vi resonerar om olika rumsdimensioner. Vi skulle säkert kunna reducera alla rumsdimensioner till bara en dimension, men vi tenderar att finna det mer användbart att anta flera rumsdimensioner samtidigt. När vi antar fler dimensioner samtidigt ger det mer spelutrymme.
Ett stort problem som jag ser det är att när den moderna naturvetenskapen växte fram så uppstod en dualism mellan "naturligt" och "övernaturligt". Dvs det naturliga profanerades och det övernaturliga blev något helt abstrakt och transcendent. Kopplingen mellan "himmel" och "jord" brast. Det kyrkan gjorde då var att acceptera att man förlorat all världslig mark till materialismen och religionen evakuerades från världen och blev enbart en fråga om "tro" och "moral". Detta var början till profaneringen av verkligheten och utslocknandet av det metafysiska perspektivet.