Samtalets möjligheter?

[Pilatus]

Eller kanske låsa in dom i en bastu med en back öl och inte släppa ut någon av dom förrän dom kommit överens.
I USA hände det att man låste in Juryn ända till dom var överens om ett utslag. (men det kanske bara var på film)

Filmen 12 edsvurna män (1957) belyser det du talar om, men här är det en jury som (under stor vånda) skall ge sitt utslag. Till slut lyckas de 12 jurymedlemmarna komma till enighet om ett utslag, problemet är som ofta svårigheten att bevisa bortom rimligt tvivel att den åtalade är skyldig.

De problem som nu dagligen rapporteras från Mellanöstern är hämndmotivet som får allt mer destruktiva följder för folk som vare sig är terrorister eller militanta bosättare. De som skulle kunna få ett slut på konflikten tycks förorda ständigt större militära insatser. För några tjänar kriget ett syfte, för politisk överlevnad och att man inte förmår att bryta mönstret. Kamala Harris säger till Benjamin Netanyahu 'it is time' att avsluta kriget i Gaza. Men det krävs mer än så, nu hotar fullt krig.

[David H]

De problem som nu dagligen rapporteras från Mellanöstern är hämndmotivet som får allt mer destruktiva följder för folk som vare sig är terrorister eller militanta bosättare. De som skulle kunna få ett slut på konflikten tycks förorda ständigt större militära insatser. För några tjänar kriget ett syfte, för politisk överlevnad och att man inte förmår att bryta mönstret. Kamala Harris säger till Benjamin Netanyahu 'it is time' att avsluta kriget i Gaza. Men det krävs mer än så, nu hotar fullt krig.

Vad kräver mest mod, den våldsamma lösningen eller fredliga lösningen? Jag tänker att det kan finnas många dåliga våldsamma lösningar och många dåliga orättvisa fredliga lösningar…. Bra och rättvisa lösningar kan också vara brutalt hårda, och fredligt försonande

[Pilatus]

De problem som nu dagligen rapporteras från Mellanöstern är hämndmotivet som får allt mer destruktiva följder för folk som vare sig är terrorister eller militanta bosättare.

Vad kräver mest mod, den våldsamma lösningen eller fredliga lösningen? Jag tänker att det kan finnas många dåliga våldsamma lösningar och många dåliga orättvisa fredliga lösningar…. Bra och rättvisa lösningar kan också vara brutalt hårda, och fredligt försonande

Det är de våldsamma lösningarna som nu förespråkas av allt fler. Det har pågått alldeles för länge. Arthur Balfour tänkte sig att man kunde leva tillsammans och det gick ju bra till att börja med. Allt som senare hände inklusive 1948 är våldsamt, pengar, vapen och en historisk upprättelse i nationalismens mer extrema former.

Det finns och har funnits former för att bilägga tvisten, men aptiten växte. Jag vet inte om det finns "brutalt hårda" lösningar i historien som verkat "fredligt försonande". Det kräver en exemplifiering.

[David H]

De problem som nu dagligen rapporteras från Mellanöstern är hämndmotivet som får allt mer destruktiva följder för folk som vare sig är terrorister eller militanta bosättare.

Vad kräver mest mod, den våldsamma lösningen eller fredliga lösningen? Jag tänker att det kan finnas många dåliga våldsamma lösningar och många dåliga orättvisa fredliga lösningar…. Bra och rättvisa lösningar kan också vara brutalt hårda, och fredligt försonande

Det är de våldsamma lösningarna som nu förespråkas av allt fler. Det har pågått alldeles för länge. Arthur Balfour tänkte sig att man kunde leva tillsammans och det gick ju bra till att börja med. Allt som senare hände inklusive 1948 är våldsamt, pengar, vapen och en historisk upprättelse i nationalismens mer extrema former.

Det finns och har funnits former för att bilägga tvisten, men aptiten växte. Jag vet inte om det finns "brutalt hårda" lösningar i historien som verkat "fredligt försonande". Det kräver en exemplifiering.

Nazi-Tyskland brukar ju ges som ett exempel. Hitler krossades med våld? Eller? Fick han vad han förtjänade när han avslutade sitt liv i en bunker?

Hade andra världskriget bättre kunnat avslutas, eller aldrig påbörjats med hjälp av samtal?

Jo, jag tror det varit möjligt att undvika andra världskriget, och slippa våld och lidande, men att de som startade kriget senare dog ute på slagfälten känns också som en slags poetisk rättvisa.

[Hubert]

https://www.youtube.com/watch?v=FuyMD8DoKfE
1:10
Chamberlain säkrar freden i Europa innan andra världskriget!

Vad kräver mest mod, den våldsamma lösningen eller fredliga lösningen? Jag tänker att det kan finnas många dåliga våldsamma lösningar och många dåliga orättvisa fredliga lösningar…. Bra och rättvisa lösningar kan också vara brutalt hårda, och fredligt försonande

Det är de våldsamma lösningarna som nu förespråkas av allt fler. Det har pågått alldeles för länge. Arthur Balfour tänkte sig att man kunde leva tillsammans och det gick ju bra till att börja med. Allt som senare hände inklusive 1948 är våldsamt, pengar, vapen och en historisk upprättelse i nationalismens mer extrema former.

Det finns och har funnits former för att bilägga tvisten, men aptiten växte. Jag vet inte om det finns "brutalt hårda" lösningar i historien som verkat "fredligt försonande". Det kräver en exemplifiering.

Nazi-Tyskland brukar ju ges som ett exempel. Hitler krossades med våld? Eller? Fick han vad han förtjänade när han avslutade sitt liv i en bunker?

Hade andra världskriget bättre kunnat avslutas, eller aldrig påbörjats med hjälp av samtal?

Jo, jag tror det varit möjligt att undvika andra världskriget, och slippa våld och lidande, men att de som startade kriget senare dog ute på slagfälten känns också som en slags poetisk rättvisa.

[David H]

https://www.youtube.com/watch?v=FuyMD8DoKfE
1:10
Chamberlain säkrar freden i Europa innan andra världskriget!

]

Detta brukar ges som exempel på ett dåligt fredsavtal.

[Algotezza]

Det måste väl finnas en grundläggande vilja hos båda parter att lösa problemet eller konflikten. Vidare krävs någon form av hyfsat jämlik plattform, ett gemensamt språk och dito begreppsapparat.

Det händer ju att samtal bara är spel för gallerierna för att vinna strategiska fördelar i en krigssituation. Då fungerar det naturligtvis dåligt med samtal.

[David H]

Det måste väl finnas en grundläggande vilja hos båda parter att lösa problemet eller konflikten. Vidare krävs någon form av hyfsat jämlik plattform, ett gemensamt språk och dito begreppsapparat.

Det händer ju att samtal bara är spel för gallerierna för att vinna strategiska fördelar i en krigssituation. Då fungerar det naturligtvis dåligt med samtal.

Samtal kan väl också vara ett medel till att utveckla gemensam plattform och gemensamt språk etc. Brukar ju sägas att bästa sättet att lära sig nytt språk är att åka till det landet och prata med människorna där..tillslut kommer du lära dig deras språk.

I samtal kan vi väl framför allt ha kunskap om vår egen intention, men andra partens intention? Då kommer vi åter till frågan om andras inre, och där medvetandesolipsismen inte helt kan avfärdas, menar jag.

[Anders]

I samtal kan vi väl framför allt ha kunskap om vår egen intention, men andra partens intention? Då kommer vi åter till frågan om andras inre, och där medvetandesolipsismen inte helt kan avfärdas, menar jag.

Språket finns eftersom telepati inte kan fungera, våra inre är alldeles för komplexa. Man kan ju försöka förstå hur den andra tänker ändå. Men lättare att försöka vilket Bourdieuskt habitat personen har sina rötter i, förstå vilken spelplan som gällde där. Inte lätt det heller. Men man måste försöka förstå båda om man skall kunna förstå vem man talar med. Vilken nature och vilken nurture du samtalar med.

[Pilatus]

Det måste väl finnas en grundläggande vilja hos båda parter att lösa problemet eller konflikten. Vidare krävs någon form av hyfsat jämlik plattform, ett gemensamt språk och dito begreppsapparat.

Det händer ju att samtal bara är spel för gallerierna för att vinna strategiska fördelar i en krigssituation. Då fungerar det naturligtvis dåligt med samtal.

Samtal kan väl också vara ett medel till att utveckla gemensam plattform och gemensamt språk etc. Brukar ju sägas att bästa sättet att lära sig nytt språk är att åka till det landet och prata med människorna där..tillslut kommer du lära dig deras språk.

Om det finns ett problem att lösa med samtalet så får vi väl börja med att lyssna. Vad vill man vi skall göra? Då vi vet detta får vi framföra vad som gör det möjligt för oss att bistå begäran, eller delar därav. Kanske går det inte alls komma framåt.

Jag är inte så säker på att det är problem med språket som gör att samtal kör fast. Förklara gärna, det finns väl alltid någon i vår närhet som kan reda ut sådant? Ett verkligt problem är ofta att en av parterna startar i ett rejält underläge i något avseende. Hur utnyttjas det? Eller är den starkare parten hederlig och inte har en önskan om att försätta sin motpart i en sämre sits än situationen kräver?

[David H]

I samtal kan vi väl framför allt ha kunskap om vår egen intention, men andra partens intention? Då kommer vi åter till frågan om andras inre, och där medvetandesolipsismen inte helt kan avfärdas, menar jag.

Språket finns eftersom telepati inte kan fungera, våra inre är alldeles för komplexa. Man kan ju försöka förstå hur den andra tänker ändå. Men lättare att försöka vilket Bourdieuskt habitat personen har sina rötter i, förstå vilken spelplan som gällde där. Inte lätt det heller. Men man måste försöka förstå båda om man skall kunna förstå vem man talar med. Vilken nature och vilken nurture du samtalar med.

Vissa kan få ut väldigt mycket bara genom att läsa av kroppsspråk.
Det du nämner om habitat och sociologi, kan också vara en bra metod.
Men det finns ytterligare flera metoder.
Det är svårt att bemästra alla metoder…men bara att kunna bemästra en metod räcker ofta långt.

[David H]

Det måste väl finnas en grundläggande vilja hos båda parter att lösa problemet eller konflikten. Vidare krävs någon form av hyfsat jämlik plattform, ett gemensamt språk och dito begreppsapparat.

Det händer ju att samtal bara är spel för gallerierna för att vinna strategiska fördelar i en krigssituation. Då fungerar det naturligtvis dåligt med samtal.

Samtal kan väl också vara ett medel till att utveckla gemensam plattform och gemensamt språk etc. Brukar ju sägas att bästa sättet att lära sig nytt språk är att åka till det landet och prata med människorna där..tillslut kommer du lära dig deras språk.

Om det finns ett problem att lösa med samtalet så får vi väl börja med att lyssna. Vad vill man vi skall göra? Då vi vet detta får vi framföra vad som gör det möjligt för oss att bistå begäran, eller delar därav. Kanske går det inte alls komma framåt.

Jag är inte så säker på att det är problem med språket som gör att samtal kör fast. Förklara gärna, det finns väl alltid någon i vår närhet som kan reda ut sådant? Ett verkligt problem är ofta att en av parterna startar i ett rejält underläge i något avseende. Hur utnyttjas det? Eller är den starkare parten hederlig och inte har en önskan om att försätta sin motpart i en sämre sits än situationen kräver?

Det jag skrev hade betoningen om att språkliga problem kan överbryggas, så jag motsäger dig inte där.

Gällande om ena parten är i ett underläge…min spontana tanke är att försöka göra bästa av situationen. Det kan vara svårt ibland. Men försök fokusera på vad som kan föra samtalet framåt, och hoppas på det bästa, är ungefär hur jag själv brukar resonera.

Och vidare detta om medvetandesolipsism, det innebär ju också att det går att ifrågasätta om det ens är mer än en part i samtalet.

[Hubert]

Hmm, vem avgör vem som är överlägsen och underlägsen? Och hur?
Jag tror att båda som ger sig in ett viktigt samtal anser sig överlägsen.

Jag är inte så säker på att det är problem med språket som gör att samtal kör fast. Förklara gärna, det finns väl alltid någon i vår närhet som kan reda ut sådant? Ett verkligt problem är ofta att en av parterna startar i ett rejält underläge i något avseende. Hur utnyttjas det? Eller är den starkare parten hederlig och inte har en önskan om att försätta sin motpart i en sämre sits än situationen kräver?

[Pilatus]

Hmm, vem avgör vem som är överlägsen och underlägsen? Och hur?
Jag tror att båda som ger sig in ett viktigt samtal anser sig överlägsen.

Jag är inte så säker på att det är problem med språket som gör att samtal kör fast. Förklara gärna, det finns väl alltid någon i vår närhet som kan reda ut sådant? Ett verkligt problem är ofta att en av parterna startar i ett rejält underläge i något avseende. Hur utnyttjas det? Eller är den starkare parten hederlig och inte har en önskan om att försätta sin motpart i en sämre sits än situationen kräver?

Att möta någon som känner sig överlägsen är ofta otrevligt. Det kan accepteras om jag träffar en sommelier och är genuint intresserad av att veta om det är lämpligt att lagra en 2020 Dominio de Atauta. Andra ämnen verkar vara svåra och mycket känsliga, folkrättsfrågor, kriminalitet, politisk partiskhet i SVT. Om vi verkligen vet mer än den vi samtalar med, måste vi då känna oss överlägsna? Det verkar inte förenligt med god samtalskonst.

[David H]

Att möta någon som känner sig överlägsen är ofta otrevligt. Det kan accepteras om jag träffar en sommelier och är genuint intresserad av att veta om det är lämpligt att lagra en 2020 Dominio de Atauta. Andra ämnen verkar vara svåra och mycket känsliga, folkrättsfrågor, kriminalitet, politisk partiskhet i SVT. Om vi verkligen vet mer än den vi samtalar med, måste vi då känna oss överlägsna? Det verkar inte förenligt med god samtalskonst.

För en vinkännare är det rimligt att vara genuint intresserad av att öka sin förståelse om vin… och för en filosof borde det vara rimligt att vara genuint intresserad av vad som är sant i livets mest grundläggande frågor.
Känsligt blir det nog oftare för den som rör sig inom ett område där den själv inte är bekväm.
Oavsett borde det inte vara i någons intresse att göra någon annan obekväm, tänker jag.

Vidare när det finns genuint intresse tänker jag frågan om överlägsenhet eller inte spelar mindre relevans. Fokus handlar då om att föra samtalet framåt, inte vem som bidrar mest eller minst till samtalet.