Livets mysterium löst?

[Smisk]

Visst, men det du skriver kan knappast ses som en kommentar till det jag skriver om cogito-satsen. Alltså huruvida det handlar om en självklar analytisk sats, eller en syntetisk sats som förutsätter Descartes funderingar och tvivel för att kunna komma till slutsatsen att han, personen René Descartes existerar. Ett syntetiskt omdöme, eller hur?

Inget är självklart med detta.

Det du skriver är korrekt, men det är inte något som jag argumenterat emot. Allt jag säger är att cogito-satsen är syntetisk, att jag uppfattar den så. Det du skriver håller jag med om, men det missar målet. Eller anser du fortfarande att cogito-satsen är självevident, en logisk självklarhet? Hur då om Hume hade en poäng med sin kritik?

På vilket sätt är den syntetisk och vad är det du vill påpeka med detta?

Syntetisk a priori?

Jag menar att man kan skriva ut det som ett argument.

Premiss 1: Jag tvivlar.
Premiss 2: Om jag tvivlar, så tänker jag.
Premiss 3: Om jag tänker, så existerar jag.
Slutsats: Alltså, jag existerar.

Eller:

Premiss 1: Jag upplever tvivel.
Premiss 2: Att uppleva tvivel innebär att jag är medveten om mina tankar.
Premiss 3: Medvetenhet om mina tankar bevisar att jag tänker.
Premiss 4: Att tänka är ett tecken på existens.
Slutsats: Därför existerar jag.

Dessa resonemang är lätta att spräcka tänker jag.
Man kan invända mot jagets, tänkandets och medvetandets förhållande till existens.
Eller som jag gjorde tidigare, att om man tillåter något av dessa att existera, varför inte tillåta saker vi erfar så som ljus och musik?

Första resonemanget lutar sig mot tanken om jaget och andra om erfarenheten av tankar.
Bägge kan vara drömlika, missvisande eller illusion osv.


PS: Jag såg i efterhand ett annat inlägg du gjorde. Vad menar du med existentiell insikt?

[Pilatus]

På vilket sätt är den syntetisk och vad är det du vill påpeka med detta?

Cogito-satsen är ett påstående vars sanning inte kan avgöras med hänvisning till hur begreppet är definierat. Att existera är inte detsamma som att tänka.

Syntetisk a priori?

Exempel på en syntetisk sats a priori: varje verkan förutsätter en orsak.
Men en empirisk sats som: hjärnan är källan till allt tänkande, är förstås en självklar erfarenhet, men är inte självklar genom analys av de ingående begreppen.

Jag menar att man kan skriva ut det som ett argument.

Premiss 1: Jag tvivlar.
Premiss 2: Om jag tvivlar, så tänker jag.
Premiss 3: Om jag tänker, så existerar jag.
Slutsats: Alltså, jag existerar.

Renés förmågan att tänka har inte samma betydelse som att han existerar. Det är olika begrepp.

Descartes resonemang är det väl inte många som invänder mot. Det är inte min poäng. För att förstå vad jag säger måste du sätta dig in i hur Kant skiljer mellan syntetiska och analytiska omdömen. Att resonera allmänt om medvetandets och tänkandets roll för en individs existens är rationalistiskt, och säkert rätt. Men varför skulle det vara analytiskt? Satsen: alla änkor har varit gifta, är analytiskt.

[Vertumnus]

Descartes kom fram till sin slutsats genom självreflektion, hans tankeström var den var och dess existens kunde inte betvivlas. I det avseendet kunde han vara fullkomligt säker. Han behöver inte lämna sig själv för att övertygas om existensen av sitt medvetande och att medvetandets innehåll var oförfalskat.

Visst var det så Descartes tänkte. Men det jag diskuterade var att Descartes' cogito-sats inte handlar om en logisk definition, det är en existentiell insikt.

Att tänka är någonting man gör, det ligger i begreppet tänker att där finns en utförare.

Att tänka innebär att medvetandegöra.

Att tänka är ett medvetandegöra

[Smisk]

Cogito-satsen är ett påstående vars sanning inte kan avgöras med hänvisning till hur begreppet är definierat. Att existera är inte detsamma som att tänka.

Det håller jag med om. Det är dock oklart vad det är du säger till mig här då?

Exempel på en syntetisk sats a priori: varje verkan förutsätter en orsak.
Men en empirisk sats som: hjärnan är källan till allt tänkande, är förstås en självklar erfarenhet, men är inte självklar genom analys av de ingående begreppen.

Vad är det då du menar att Descartes gör med sin sats?

Renés förmågan att tänka har inte samma betydelse som att han existerar. Det är olika begrepp.

Descartes resonemang är det väl inte många som invänder mot. Det är inte min poäng. För att förstå vad jag säger måste du sätta dig in i hur Kant skiljer mellan syntetiska och analytiska omdömen. Att resonera allmänt om medvetandets och tänkandets roll för en individs existens är rationalistiskt, och säkert rätt. Men varför skulle det vara analytiskt? Satsen: alla änkor har varit gifta, är analytiskt.

Vad spelar det för roll i detta fallet?

Hur man än tänker sig ett skäl till att något är det vi kan basera all annan kunskap på så kan det kritiseras vad jag kan se.

Och även om det kan kritiseras så betyder det inte att vi kan dra slutsatser som stödjer saker som idealism och fysikalism.
Vi kan inte hävda att någon av dessa är korrekta och inte heller att vi kan eller behöver utfå ifrån någon "en sak" för att med den kunna förklara allt annat.

Istället behöver vi utgå ifrån att olika perspektiv, kunskaper, existens osv existerar och olika metoder för dem.

[Maat]

[quote="Pilatus"]Det är oklart vad du tänker dig att liv är mer än det rent tekniska. Klargör gärna. -Det finns några egenskaper som definierar liv. Jag tror inte alla delar uppfattningen, det saknas en standard, men så här:

Cellulär organisation är grundläggande.
Metabolism, förmågan att omvandla energi genom kemiska processer, t ex andning.
Homeostas, förmågan att upprätthålla en stabil inre miljö.
Reproduktion, förmågan att reproducera sig själva.
Genetisk information och evolution (i form av DNA eller RNA). [/quote]
Det där är fascinerande, jag har lyssnat på professorer och doktorer och vetenskapliga experter av varierande typ under 30 års tid och extremt sällan hört någon som sagt att livet är mer än rent teknisk funktion.

Jag häpnar över denna begränsade syn, men inser att det troligen är ett arv efter den "industriella revolutionen" och hur dess tänkesätt sedan totalt erövrat hela världen.
Från 1780 och all tid därefter, har så väl synsätt som kunskaper och utbildning uteslutande varit inriktat på mekanik och teknik, man beskriver och diskuterar precis allt ur mekanisk och teknisk synvinkel.

Att resultatet är mer och större än dess byggstenar och varje enskild byggstens mekaniska och tekniska sätt att fungera, är inget man ser eller kommer fram till.

På grund av att man i samhället generellt överlämnat allt sådant tänkande till sådana som man ser ner på och förlöjligar.
”Konspirationsteoretiker” ”Foliehattar” udda original och konstiga typer i största allmänhet, som alla nonchalerar eller skrattar åt, om inte någon händelsevis... råkar vara Nobelpristagare.

Samhället bryr sig inte om världen eller något levande på annat sätt än som en ”teknisk faktor” eller ”resurs” som kan utnyttjas eller som står i vägen och behöver ”elimineras”.
Människor är antingen ”resurser” eller ”problem”.

Nej, liv är istället vad det skapar... dess betydelse för och påverkan på, omvärlden, utöver sin egen existens.

Vad ”livet” ”gör” ”ägnar sig åt”.

Det är inte huruvida något alls existerar som är det viktiga utan vad denna existens har för följder och konsekvenser.

Utan mening och betydelse bortom sig självt, är varje form av existens totalt meningslös och likaså dess mekanik och teknik.

Universum är inte som man hela tiden sladdrar om, krafter och strålningar och partiklar, rörelser och massor och energier, universum är en egen självständigt levande ”organism” som åstadkommer en skapelse och ”gör” något, den har till och med skapat självständig intelligens, men DET är vetenskapen blind för, eftersom man inte kan se det stora, bara små tekniska detaljer och är helt uppfyllda av dessa.

[Pilatus]

Universum är inte som man hela tiden sladdrar om, krafter och strålningar och partiklar, rörelser och massor och energier, universum är en egen självständigt levande ”organism” som åstadkommer en skapelse och ”gör” något, den har till och med skapt självständig intelligens, men DET är vetenskapen blind för, eftersom man inte kan se det stora, bara små tekniska detaljer och är helt uppfyllda av dessa.

Mmm ... jodå. det är nog så, man vill inte yttra sig om sådant man saknar kunskap om. En försiktighetsprincip att undvika metafysiska funderingar om livet och universum. Om man ställer upp en hypotes om universum som något levande, vilket liknar uppfattningen att Gud och universum är ett, panteism - så säger man att det är ett sätt att uppfatta Gud och världen. Det går inte att pröva empiriskt. Men uppfattningen om att universum är ett levande väsen är inte så unik.

Jag tror inte att något universitet lägger någon möda på att utforska frågan om universum är ett levande väsen. Har du själv någon idé om hur man kan få någon kunskap om hur det förhåller sig med sådana frågor?

[Pilatus]

Istället behöver vi utgå ifrån att olika perspektiv, kunskaper, existens osv existerar och olika metoder för dem.

Jag tror personligen inte att filosofi är att vara intellektuellt liberal, Descartes ambition var litet större än så. Han var säkert mycket glad för vad han kommit fram till och att det försäkrade honom om att han hade säker kunskap om att han (René Descartes) existerade. Hans cogito-sats har säkert haft mycket stort inflytande på många andra filosofer. Vi kanske kan nöja oss med det?

[Algotezza]

Istället behöver vi utgå ifrån att olika perspektiv, kunskaper, existens osv existerar och olika metoder för dem.

Jag tror personligen inte att filosofi är att vara intellektuellt liberal, Descartes ambition var litet större än så. Han var säkert mycket glad för vad han kommit fram till och att det försäkrade honom om att han hade säker kunskap om att han (René Descartes) existerade. Hans cogito-sats har säkert haft mycket stort inflytande på många andra filosofer. Vi kanske kan nöja oss med det?

Som rationalist ville Descartes han en absolut säker grund att bygga sin filosofi på. Att ha kommit fram till denna säkra grund var en sak, men räckte det? Nej, han byggde sedan upp sin världsbild eller filosofi på nytt steg för steg genom att först bevisa Guds existens. Efter det var det sedan lätt att visa hur felaktigt antagandet var om demonen som lurade hans sinnen. Så småningom hade han restaurerat sin filosofi, dock med den skillnaden att dess grund nu var absolut säker. Han var ju även matematiker så en filosofi lika säker som matematiken var idealet. Lyckades han med det företaget?

[xion]

Istället behöver vi utgå ifrån att olika perspektiv, kunskaper, existens osv existerar och olika metoder för dem.

Jag tror personligen inte att filosofi är att vara intellektuellt liberal, Descartes ambition var litet större än så. Han var säkert mycket glad för vad han kommit fram till och att det försäkrade honom om att han hade säker kunskap om att han (René Descartes) existerade. Hans cogito-sats har säkert haft mycket stort inflytande på många andra filosofer. Vi kanske kan nöja oss med det?

Som rationalist ville Descartes han en absolut säker grund att bygga sin filosofi på. Att ha kommit fram till denna säkra grund var en sak, men räckte det? Nej, han byggde sedan upp sin världsbild eller filosofi på nytt steg för steg genom att först bevisa Guds existens. Efter det var det sedan lätt att visa hur felaktigt antagandet var om demonen som lurade hans sinnen. Så småningom hade han restaurerat sin filosofi, dock med den skillnaden att dess grund nu var absolut säker. Han var ju även matematiker så en filosofi lika säker som matematiken var idealet. Lyckades han med det företaget?

Det lilla jag läst om Descartes ger mig intrycket att han inte trodde att det fanns någon Gud, men under den tid han levde var detta något som inte kunde sägas. Därför hade han en hemlig bok där han kunde spekulera fritt.

[Algotezza]

Jag tror personligen inte att filosofi är att vara intellektuellt liberal, Descartes ambition var litet större än så. Han var säkert mycket glad för vad han kommit fram till och att det försäkrade honom om att han hade säker kunskap om att han (René Descartes) existerade. Hans cogito-sats har säkert haft mycket stort inflytande på många andra filosofer. Vi kanske kan nöja oss med det?

Som rationalist ville Descartes han en absolut säker grund att bygga sin filosofi på. Att ha kommit fram till denna säkra grund var en sak, men räckte det? Nej, han byggde sedan upp sin världsbild eller filosofi på nytt steg för steg genom att först bevisa Guds existens. Efter det var det sedan lätt att visa hur felaktigt antagandet var om demonen som lurade hans sinnen. Så småningom hade han restaurerat sin filosofi, dock med den skillnaden att dess grund nu var absolut säker. Han var ju även matematiker så en filosofi lika säker som matematiken var idealet. Lyckades han med det företaget?

Det lilla jag läst om Descartes ger mig intrycket att han inte trodde att det fanns någon Gud, men under den tid han levde var detta något som inte kunde sägas. Därför hade han en hemlig bok där han kunde spekulera fritt.

[url]
https://www.filosofer.se/descartes.html[/url]

[Smisk]

Istället behöver vi utgå ifrån att olika perspektiv, kunskaper, existens osv existerar och olika metoder för dem.

Jag tror personligen inte att filosofi är att vara intellektuellt liberal, Descartes ambition var litet större än så. Han var säkert mycket glad för vad han kommit fram till och att det försäkrade honom om att han hade säker kunskap om att han (René Descartes) existerade. Hans cogito-sats har säkert haft mycket stort inflytande på många andra filosofer. Vi kanske kan nöja oss med det?

Det kan vi göra

[David H]

Jag har lagt till en omröstning till tråden nu, är livets mysterium löst? Svara ”ja”, ”nej” eller ”varken ja eller nej”

[xion]

Jag har lagt till en omröstning till tråden nu, är livets mysterium löst? Svara ”ja”, ”nej” eller ”varken ja eller nej”

Och om man inte tycker att livet är något mysterium??

[Algotezza]

Jag har lagt till en omröstning till tråden nu, är livets mysterium löst? Svara ”ja”, ”nej” eller ”varken ja eller nej”

Och om man inte tycker att livet är något mysterium??

Då är det ju varken löst eller olöst i så fall, för det saknas något mysterium att lösa.

[David H]

Jag har lagt till en omröstning till tråden nu, är livets mysterium löst? Svara ”ja”, ”nej” eller ”varken ja eller nej”

Och om man inte tycker att livet är något mysterium??

Kanske en annan fråga? Livet kan ju vara en självklarhet, men livets mysterium eller livets mysterier kan ju ändå vara olösta.