xion skrev:En dator fungerar "logiskt".
Alla "element" i en dator har en lista med egenskaper.
Den första av dessa är "sökvägen", d.v.s var "den" finns, hur man hittar den.
Vad är då sökvägen till metafysiken, d.v.s. var "finns" den?
Vi kan inte söka utåt för då hamnar vi i evigheten, Om den fanns någonstans utom oss så måste den ha fysisk exisetens och kunna manifesteras på något sätt. Stoikerna menar att allt som har en verkan också måste ha en kropp. Ingenting kan uppstå ur intet. Om syfte och mening existerar så måste också detta komma ur något som har en kropp alltså måste vi söka inåt och hamnar då i vårt medvetande.
Det är lätt att råka blanda ihop vad Chalmers kallar det lätta och det svåra problemet. Illusionen syftar på det svåra problemet som jag uppfattar det.
Det lätta problemet handlar om att förklara de mekanismer och processer som ligger bakom olika funktioner i hjärnan, såsom perception, minne och beteende. Dessa problem anses "lätta" eftersom de kan lösas genom att förstå hjärnans fysiska och funktionella processer.
Det svåra problemet däremot, handlar om att förklara varför och hur vi har subjektiva upplevelser, eller qualia. Det svåra problemet ifrågasätter hur medvetna upplevelser kan uppstå från fysiska processer i hjärnan, vilket är mycket svårare att förstå och förklara.
Chalmers menar att vi inte har en susning om det svåra problemet, vi har inte ens börjat att veta något alls om det. Han menar att vi ännu inte har en klar början till en lösning och att vi inte ens vet vilka frågor som är mest relevanta att ställa för att komma närmare en förklaring
Vidare så är detta en grundpelare för Hinduismen. Vedanta och Buddhism bygger helt på att vi inte med vårat tänkande kan greppa vårat inre, vi kan alltså inte "beskriva oss fram till det". På samma sätt som tungan inte kan "smaka på tungan" kan inte "medvetandet greppa medvetandet" som något externt.
Whiteheads modell är alltså en kompromiss som vet om att den inte kan greppa verklighetens ultimata natur men som integrerar flera aspekter än endast "beskrivningar av mätbara fysiska fenomen". Hans modell kallas en spekulativ processfilosofi eftersom den utgår ifrån att den inte är en "absolut oberoende referensram" utan en pragmatisk, flexibel, kreativ process som strävar efter att innefatta det erfarna och att vara så koherent som möjligt.