Nietzsche

[Jacques]

Är något av en hobbyfilosof.
Tycker att det kan vara roligt att tänka en tanke då och då.
Av någon orsak har jag svårt för filosofin efter Descartes.
Allt försvinner i en metafysisk oförståelighet: begrepp som knappt betyder något.
Varje frågeställning av värde sades redan på de gamla grekernas tid. Och vi har inte kommit längre sen dess.
Med ett undantag: Nietsche — denna pånyttfödde Sokrates.
Vad säger ni om hans idéer?
För mig framstår han som den enda moderna filosofen ab rang — helt bortsett från hans moderna tolkare.
Jag läser honom sola scriptura, långt bortom hans andra proponenter. Guds död, nihilismen, übermenschen. Det klingar likt guld i mitt sinne. Jag fortsätter med andens aristokrati, herre- och slavmoral, viljan till makt.
Ett tydligt narrativ.
Eller?

[Smisk]

Nietzsche är intressant på flera sätt. Jag är ingen expert men även jag gillar en tanke då och då.
Lite för ofta kanske

Jag tänker att man för att förstå Nietzsche ordentligt så behöver man väl delvis förstå det filosofiska och kulturella sammanhanget.
Eftersom jag kan tycka det är kul så har detta sammanhang värde för mig men paradoxalt nog har jag en sida som tycker att det begränsar oss. Det är lite som att när man "läser på om saker" så går man in i ett tivoli med olika attraktioner som är insuttna och så missar man saker man skulle ha sett om man inte gick in där.

Om jag förstår Nietzsche rätt så tog han avstånd från det kyrkliga och förklarar den typen av moral som något begränsand.
Han verkar tänka sig att vi borde "skapa våra egna värden och vår egen person" så att säga och inte som en död fisk flyta med strömmen.

Jag är med på allt detta och det är något jag alltid själv tyckt. Å andra sidan tycker jag det verkar som han nedvärderar andra och strävar efter att vara "speciell i sin egen uppfattning". Han verkar se sin egen uppfattning som överlägsen andras och han verkar anse att det är objektivt rätt att göra så? Så ser inte jag det.

Nihilismen är det jag har svårast för i hans tankar. Så ser jag det inte alls. Jag håller delvis med om att värde inte är något som "existerar utanför oss" men jag tänker mig inte att det är så vi fungerar, så vi borde leva, eller att detta i sig är en objektiv sanning vi kan veta. Jag säger inte nödvändigtvis att Nietzsche säger det men att det framstår som om detta är den enda utvägen efter insikten att värde är något "vi skapar" och "bör skapa själva".

Som jag ser på syfte, värde och mening så är dessa delvis skapade men dem finns så att säga "som gjorda för oss" och kan inte lämnas utanför våra liv. Det är inte en objektiv sanning att inget av värde egentligen existerar utan det är istället sant att våra liv är genomsyrade av syfte, värde och mening eftersom vi som "verktyg för dem" existerar just på det sättet. Som ett piano fungerar inför musik fungerar vi inför syfte, värde och mening, och att säga att "musik inte existerar" är då jämförbart med att säga att "syfte, värde och mening inte existerar".

Man behöver skilja på sakers ontologiska status och jag upplever nog att Nietzsche verkar plocka isär saker men inte se hur dem samtidigt hänger ihop om det går att förstå vad jag menar med det

Det kan vara så att Nietzsche har en mer komplex uppfattning om dessa saker än vad som uppfattas av personer som pratar om hans filosofi dock. Jag har chattat med AI om detta en del och det verkar inte så oklart dock. Det kan även vara så att Nietzsche vill provocera och själv till viss del skriver saker han vet kommer uppfattas så men att han själv tänkte vidare än så.

Angående den västerländska filosofiska traditionen så tycker jag det finns mycket fint där förutom grekerna och Nietzsche. Dock så ser jag ett annat djup i dem österländska visdomstraditionerna som Vedanta, Taoism och Buddhism personligen. För mig verkar det finnas en fundamental missuppfattning just för relationen mellan vårat inre och yttre, det erfarna mentala och världen som den uppfattas utanför oss, samt då specifikt mellan vårat förhållande till värde och fakta.

Nietzsche verkar mena att alla tolkningar av världen är konstruktioner som skapas genom viljan till makt. Jag ser istället att viljan till makt är en aspekt av skapandet av mening, som den utvecklats eftersom den haft värde för överlevnad. Makt är inte kärnan, en djupare mening är. Pianisten skapar mening och för att kunna trycka på tangenterna krävs kraft/kontroll och ibland då makt. Musiken är det vi skapar och den är harmonisk, komplex och mättad på mening. Makt är inte det viktigaste.

[Algotezza]

Är något av en hobbyfilosof.
Tycker att det kan vara roligt att tänka en tanke då och då.
Av någon orsak har jag svårt för filosofin efter Descartes.
Allt försvinner i en metafysisk oförståelighet: begrepp som knappt betyder något.
Varje frågeställning av värde sades redan på de gamla grekernas tid. Och vi har inte kommit längre sen dess.
Med ett undantag: Nietsche — denna pånyttfödde Sokrates.
Vad säger ni om hans idéer?
För mig framstår han som den enda moderna filosofen ab rang — helt bortsett från hans moderna tolkare.
Jag läser honom sola scriptura, långt bortom hans andra proponenter. Guds död, nihilismen, übermenschen. Det klingar likt guld i mitt sinne. Jag fortsätter med andens aristokrati, herre- och slavmoral, viljan till makt.
Ett tydligt narrativ.
Eller?

Gud är död betyder som jag tolkar det att tron på den kristne Guden inte längre fungerar som fundament för moralen, utan att människan själv måste skapa sin moral, en moral bortom de kristna begreppen för "gott och ont".

[Jacques]

Som jag ser på saken så är Guds död ett stridsrop.
En metaforisk Gud som går i graven och en fanfar för den nya manliga patriarkala hårda aristokratiska herremoralen: en ny moralisk ordning, långt bortom de forna judeo-kristna kvinnliga värderingarna.

[Algotezza]

Som jag ser på saken så är Guds död ett stridsrop.
En metaforisk Gud som går i graven och en fanfar för den nya manliga patriarkala hårda aristokratiska herremoralen: en ny moralisk ordning, långt bortom de forna judeo-kristna kvinnliga värderingarna.

Vad tycker du är skillnaden mellan det du skrev här och det jag skrev ovan?

[Jacques]

Som jag ser på saken så är Guds död ett stridsrop.
En metaforisk Gud som går i graven och en fanfar för den nya manliga patriarkala hårda aristokratiska herremoralen: en ny moralisk ordning, långt bortom de forna judeo-kristna kvinnliga värderingarna.

Vad tycker du är skillnaden mellan det du skrev här och det jag skrev ovan?

Försöker inte angripa dig, kompis.
Tycker inte att vår syn på guds död helt överensstämmer med varandra.
Gör inte heller anspråk på att vara expert på honom.

[Smisk]

Gud är död betyder som jag tolkar det att tron på den kristne Guden inte längre fungerar som fundament för moralen, utan att människan själv måste skapa sin moral, en moral bortom de kristna begreppen för "gott och ont".

Precis, jag förstår att han tycker dig ha förklarat moralens arvsutveckling och hur hans förklaring skall vara en ögonöppnande insikt han tillför när han visar att den inte kommer från Gud utan skapas av människan över tid.

https://www.youtube.com/watch?v=e2F-T0sJfMQ

När det gäller hur vi hanterar önskvärdhet så är inget givet eftersom den som vill något och medvetet kan påverka själv väljer fritt mellan önskningarna denne upplever. Detta gäller för alla visdomstraditioner inklusive den kristna kyrkans och för alla som läser bibeln tänker jag.

Man kan tänka sig att en skapare av världen skapar den med fria agenter med just möjligheten att själva skapa det som är värt att skapa.
Nietzsche verkar vilja provocera kyrkan genom att visa att den inte har någon makt över hans och människans skapade filosofi.

[Algotezza]

Som jag ser på saken så är Guds död ett stridsrop.
En metaforisk Gud som går i graven och en fanfar för den nya manliga patriarkala hårda aristokratiska herremoralen: en ny moralisk ordning, långt bortom de forna judeo-kristna kvinnliga värderingarna.

Vad tycker du är skillnaden mellan det du skrev här och det jag skrev ovan?

Försöker inte angripa dig, kompis.
Tycker inte att vår syn på guds död helt överensstämmer med varandra.
Gör inte heller anspråk på att vara expert på honom.

OK!

Nietzsche skrev Gud är död i hög grad för att provocera sin samtid och fästa fokus på sitt budskap. Oavsett om Gud finns eller ej, kan gudstron ej utgöra en bas för moralen. Så om Gud lever eller ej är oviktigt. Det var väl kyrkan som dödade honom...

[David H]

Är något av en hobbyfilosof.
Tycker att det kan vara roligt att tänka en tanke då och då.
Av någon orsak har jag svårt för filosofin efter Descartes.
Allt försvinner i en metafysisk oförståelighet: begrepp som knappt betyder något.
Varje frågeställning av värde sades redan på de gamla grekernas tid. Och vi har inte kommit längre sen dess.
Med ett undantag: Nietsche — denna pånyttfödde Sokrates.
Vad säger ni om hans idéer?
För mig framstår han som den enda moderna filosofen ab rang — helt bortsett från hans moderna tolkare.
Jag läser honom sola scriptura, långt bortom hans andra proponenter. Guds död, nihilismen, übermenschen. Det klingar likt guld i mitt sinne. Jag fortsätter med andens aristokrati, herre- och slavmoral, viljan till makt.
Ett tydligt narrativ.
Eller?

Har du läst Alexander Bard och Jan Söderqvists böcker? Där har du i min mening Nietzscheaner av rang, och de placerar också Nietzsches tänkande i ett samtida sammanhang, med framväxten av internet mm.

Att möta framtiden i dialog med våra samtida hade nog Nietzsche också förespråkat. Och med blicken framåt.

[Jacques]

Ett tydligt narrativ.
Eller?

Jag ”vulgärtolkar” Nietzsche en del. Mycket av det är bortom vetandets gränser: det finns en Nietzsche för varje människa, och min tolkning ligger inte inom det moderna filsofiska snåret. Men jag anser inte att min tolkning är mycket värre, mindre sann: än Foucaults, Derridas eller Deluezes sådana – vilka befinner sig långt bortom det rena bondförnuftet.

Som jag ser det innebär guds död en död: inte bara för gud, utan också för de judeo-kristna värderingarna. Där jag skiljer mig ifrån standardtolkningen är genom att anta, att den nya moralen inte är ingen moral eller en relativ moral, utan jag anser att Nietszche ganska tydligt talar om en framtida specifik moral, en aristokratisk moral: en manlig patriakal sådan: långt ifrån den abrahamitiska gudens kvinnliga slavmoral.

Mellan den nya ordningen och guds död står nihilismen: det vill säga en tid av avsaknad av ett moraliskt roder. Utan den korrekta ledningen så är ingenting av värde – moralen är under detta skede relativ.

Nya värden framträder såsom dominans, styrka: med vikingatida och gammelgrekiska förebilder: konträrt mot den tidigare svaga kvinnliga moralen som handlar om medlidande och tro och om kärlek.

Det absolut viktigaste och det som driver alla människor är viljan till makt. Jag läser detta som en rent psykologisk mekanism, och ställer detta analogt med Freuds libido: som vi kan se är just makt – alltså en kvinnlig undergiven libido, och en manlig dominant libido: mm. Det vill säga interpersonell psykologisk makt.

De som står för denna nya moral: är de så kallade Übernenschen – revolutionens avantgarde.
De är en så kallad andens aristokrati och förkroppsligar allt det Nietzsche stod för.

[Jacques]

Är något av en hobbyfilosof.
Tycker att det kan vara roligt att tänka en tanke då och då.
Av någon orsak har jag svårt för filosofin efter Descartes.
Allt försvinner i en metafysisk oförståelighet: begrepp som knappt betyder något.
Varje frågeställning av värde sades redan på de gamla grekernas tid. Och vi har inte kommit längre sen dess.
Med ett undantag: Nietsche — denna pånyttfödde Sokrates.
Vad säger ni om hans idéer?
För mig framstår han som den enda moderna filosofen ab rang — helt bortsett från hans moderna tolkare.
Jag läser honom sola scriptura, långt bortom hans andra proponenter. Guds död, nihilismen, übermenschen. Det klingar likt guld i mitt sinne. Jag fortsätter med andens aristokrati, herre- och slavmoral, viljan till makt.
Ett tydligt narrativ.
Eller?

Har du läst Alexander Bard och Jan Söderqvists böcker? Där har du i min mening Nietzscheaner av rang, och de placerar också Nietzsches tänkande i ett samtida sammanhang, med framväxten av internet mm.

Att möta framtiden i dialog med våra samtida hade nog Nietzsche också förespråkat. Och med blicken framåt.

Intressant.

[Anders]

"Varför jag skriver så utmärkta böcker"

[xion]

Ett tydligt narrativ.
Eller?

Jag ”vulgärtolkar” Nietzsche en del. Mycket av det är bortom vetandets gränser: det finns en Nietzsche för varje människa, och min tolkning ligger inte inom det moderna filsofiska snåret. Men jag anser inte att min tolkning är mycket värre, mindre sann: än Foucaults, Derridas eller Deluezes sådana – vilka befinner sig långt bortom det rena bondförnuftet.

Som jag ser det innebär guds död en död: inte bara för gud, utan också för de judeo-kristna värderingarna. Där jag skiljer mig ifrån standardtolkningen är genom att anta, att den nya moralen inte är ingen moral eller en relativ moral, utan jag anser att Nietszche ganska tydligt talar om en framtida specifik moral, en aristokratisk moral: en manlig patriakal sådan: långt ifrån den abrahamitiska gudens kvinnliga slavmoral.

Mellan den nya ordningen och guds död står nihilismen: det vill säga en tid av avsaknad av ett moraliskt roder. Utan den korrekta ledningen så är ingenting av värde – moralen är under detta skede relativ.

Nya värden framträder såsom dominans, styrka: med vikingatida och gammelgrekiska förebilder: konträrt mot den tidigare svaga kvinnliga moralen som handlar om medlidande och tro och om kärlek.

Det absolut viktigaste och det som driver alla människor är viljan till makt. Jag läser detta som en rent psykologisk mekanism, och ställer detta analogt med Freuds libido: som vi kan se är just makt – alltså en kvinnlig undergiven libido, och en manlig dominant libido: mm. Det vill säga interpersonell psykologisk makt.


De som står för denna nya moral: är de så kallade Übernenschen – revolutionens avantgarde.
De är en så kallad andens aristokrati och förkroppsligar allt det Nietzsche stod för.

Jag tycker din tolkning av Nietzsche låter rimlig och intressant.
Jag har inte läst så mycket av honom men jag har Zarathustra i bokhyllan.

[Anders]

Ett tydligt narrativ.
Eller?

Jag ”vulgärtolkar” Nietzsche en del. Mycket av det är bortom vetandets gränser: det finns en Nietzsche för varje människa, och min tolkning ligger inte inom det moderna filsofiska snåret. Men jag anser inte att min tolkning är mycket värre, mindre sann: än Foucaults, Derridas eller Deluezes sådana – vilka befinner sig långt bortom det rena bondförnuftet.

Som jag ser det innebär guds död en död: inte bara för gud, utan också för de judeo-kristna värderingarna. Där jag skiljer mig ifrån standardtolkningen är genom att anta, att den nya moralen inte är ingen moral eller en relativ moral, utan jag anser att Nietszche ganska tydligt talar om en framtida specifik moral, en aristokratisk moral: en manlig patriakal sådan: långt ifrån den abrahamitiska gudens kvinnliga slavmoral.

Mellan den nya ordningen och guds död står nihilismen: det vill säga en tid av avsaknad av ett moraliskt roder. Utan den korrekta ledningen så är ingenting av värde – moralen är under detta skede relativ.

Nya värden framträder såsom dominans, styrka: med vikingatida och gammelgrekiska förebilder: konträrt mot den tidigare svaga kvinnliga moralen som handlar om medlidande och tro och om kärlek.

Det absolut viktigaste och det som driver alla människor är viljan till makt. Jag läser detta som en rent psykologisk mekanism, och ställer detta analogt med Freuds libido: som vi kan se är just makt – alltså en kvinnlig undergiven libido, och en manlig dominant libido: mm. Det vill säga interpersonell psykologisk makt.

De som står för denna nya moral: är de så kallade Übernenschen – revolutionens avantgarde.
De är en så kallad andens aristokrati och förkroppsligar allt det Nietzsche stod för.

Trump?

[Algotezza]

Ett tydligt narrativ.
Eller?

Jag ”vulgärtolkar” Nietzsche en del. Mycket av det är bortom vetandets gränser: det finns en Nietzsche för varje människa, och min tolkning ligger inte inom det moderna filsofiska snåret. Men jag anser inte att min tolkning är mycket värre, mindre sann: än Foucaults, Derridas eller Deluezes sådana – vilka befinner sig långt bortom det rena bondförnuftet.

Som jag ser det innebär guds död en död: inte bara för gud, utan också för de judeo-kristna värderingarna. Där jag skiljer mig ifrån standardtolkningen är genom att anta, att den nya moralen inte är ingen moral eller en relativ moral, utan jag anser att Nietszche ganska tydligt talar om en framtida specifik moral, en aristokratisk moral: en manlig patriakal sådan: långt ifrån den abrahamitiska gudens kvinnliga slavmoral.

Mellan den nya ordningen och guds död står nihilismen: det vill säga en tid av avsaknad av ett moraliskt roder. Utan den korrekta ledningen så är ingenting av värde – moralen är under detta skede relativ.

Nya värden framträder såsom dominans, styrka: med vikingatida och gammelgrekiska förebilder: konträrt mot den tidigare svaga kvinnliga moralen som handlar om medlidande och tro och om kärlek.

Det absolut viktigaste och det som driver alla människor är viljan till makt. Jag läser detta som en rent psykologisk mekanism, och ställer detta analogt med Freuds libido: som vi kan se är just makt – alltså en kvinnlig undergiven libido, och en manlig dominant libido: mm. Det vill säga interpersonell psykologisk makt.

De som står för denna nya moral: är de så kallade Übernenschen – revolutionens avantgarde.
De är en så kallad andens aristokrati och förkroppsligar allt det Nietzsche stod för.

Trump?

Ja, han är en "andens aristokrat", eller hur... Övermänniskan som skapar sin egen moral och sina egna sanningar.