Finns Gud?

[Algotezza]

Av inläggen att döma är begreppet Gud något våra hjärnor konstruerar för att ge vår tillvaro mening och syfte och det spelar då mindre roll om detta begrepp motsvaras av en verklighet oberoende av våra hjärnor.

Människan är det meningsskapande djuret (Peter Gärdenfors formulering). Mening innebär bland annat att se mönster och det är något vi "ser" även i slumpvist och kaotiskt uppkomna företeelser, som moln och andra väderfenomen.

Där det saknas mening och mönster uppfinner våra hjärnor det. Begreppet Gud blir då ett slags garant för en evig och ständig mening med den mänskliga tillvaron.

Har begreppet Gud för många slutat vara den yttersta garanten för mål och mening i vår värld? Är det idag mer en mental tvångströja eller något absurt och meningslöst när vissa politiska ledare ser sig som Guds främsta representanter i vår värld och som direkt förverkligar Guds vilja?

Men jag kan ha dragit helt felaktiga slutsatser.

Problemet är att vi idag har andra fenomen som fått religiösa dimensioner: globalismen, klimatrörelsen, identitetspolitiken, konsumismen, sexualiseringen av samhället, materialismen, samt diverse ideologiska rörelser med kvasi-religiösa drag. Nyligen blev en EU-tjänsteman märkbart känslomässigt berörd när hans övertygelse om globaliseringen ifrågasattes av USA:s utrikesminister. Detta visar hur människor kan investera djupa känslomässiga övertygelser i olika världsåskådningar, på ett sätt som påminner om traditionell religiös hängivenhet.

Dessa samtida rörelser har uppstått som en följd av att traditionell religiositet förlorat sin centrala roll i samhället. Den religiösa tron har historiskt fungerat som ett skydd mot utopiska politiska ideologier som utlovar ett perfekt samhälle här och nu. När människor förlorar sin förankring i traditionell andlighet, blir de mer mottagliga för världsliga läror som gör anspråk på att kunna skapa ett jordiskt paradis.

Människans begär efter något slags övergripande mening och trygghet kan kallas ett religiöst behov när det inte räcker att garanten för mening har mänskliga dimensioner, utan måste var något bortom henne som är starkare än henne. Och när traditionell religion tappar greppet kan bokstavligt talat vadsomhelst ta denna traditionella religions plats.

[xion]

Men det där håller jag inte alls med om.
Stäng av våra sinnesportar så har vi ingen värld alls.
Den enda värd vi har tillgång till är den värld som vår fantasi, vår föreställningsförmåga och våra sinnen förser oss med och som vi sen bearbetar till en bild av och förhoppningsvis också en förståelse av vår tillvaro.

Nej, kognitionsvetare idag förkastar den äldre föreställningen om en "inre teater" eller "mental spegelbild". Medvetandet ses mer som en aktiv konstruktionsprocess än som en passiv representation. Snarare än statiska representationer skapar hjärnan prediktiva modeller av verkligheten, som är dynamiska och uppdateras kontinuerligt. De är till för att vi ska kunna agera i världen och är därför handlingsorienterade. Inne i hjärnan pågår förutsägelser i stunden som ständigt testas mot inkommande sinnesintryck. Dessutom är de prediktiva modellerna delvis omedvetna och automatiska. Medvetandet är "platt," som Nick Chater säger.

Jag tolkar ditt svar som att du inte vill diskutera detta längre. Jag har förståelse för det. Den som är religiös vill gärna fortsätta med det och leva kvar i sin illusionsbubbla. Ifrågasättande uppfattas gärna som angrepp istället från "mörka krafter". Enligt yin/yang-principen får den som tar Gud i båten alltid med "Belsebubb" som fripassagerare.

[Smisk]

Att hjärnan gör allt den kan för att representera verkligheten är ganska självklart, för vi har inte omedelbart insikt om verkligheten. Om vi iakttar ett litet träd, exempelvis, så måste hjärnan räkna ut ifall det är ett litet bonzaiträd eller ett stort träd som syns på avstånd. Något så "enkelt" som att uppfatta ett träds storlek involverar avancerade beräkningar och tolkningar från hjärnans sida.

Det är inte självklart för mig. Forskning visar att vår erfarenhet är formad för saker som har överlevnadsvärde och att dessa inte handlar om att se "verkligheten som sådan" utan för att uppmärksamma det som gynnar överlevnad. Kolla in Donald Hoffmans forskning exempelvis. Jag är dock personligen något skeptisk inför en del saker han talar om men i detta sammanhang så är det jag talar om meningsfullt för att syfta på att erfarenhetens natur fungerar annorlunda än "verklighetens natur" och att dessa relaterar till varandra på ett representativt sätt och inte på ett 1:1 analogt sätt.

Guds natur är inte samma typ av sak som det vi kan erfara som "saker i världen" med andra ord och om vi tänker så hamnar vi i en filosofiskt tveksam uppfattning tänker jag.

Men det betyder inte att vi har en inre mental "kopia" av världen utanför. När det gäller Jungs arketyper så har den teorin vederlagts av modern hjärnforskning. Dagens neurovetare och kognitiva psykologer avvisar bestämt idén om en omedveten mental nivå. Psykologen Vesa Talvitie säger:

En "kopia" av världen är en mental modell och den blir aldrig "ett föremål i världen". Istället är det en typ av mental process som förhåller saker till varandra genom dess egen natur, den "flyttar inte" någontings natur till sig självt. När vi exempelvis kopierar en text så gör vi en kopia av informationen som ingår i texten vi kopierar men vi kopierar aldrig det informationen handlar om. En bild tagen i telefonen "pekar på" det bilden syftar på men är i sig inte en enda atom av samma sak.

Den bästa analogin tycker jag är att tänka sig vår föreställningsförmåga när vi utför intersubjektiva beteenden. När jag lever mig in i ditt inre föreställer jag mig saker du skulle kunna förhålla dig till med mina egna möjligheter/förmågor att göra det. Jag kommer aldrig åt ditt "direkta inre" utan föreställer mig saker jag och du kan använda för att "peka på saker av mening" vi kan använda för att förhålla oss till varandra.

Det är endast så vi kan veta något om någon Gud eftersom Gud inte är ett föremål. Dessa mentala inlevelser är nödvändiga så vi måste "tolka oss fram till Gud" med en korrekt process som innehåller aspekter av värde, syfte och mening så som skönhet, moral och spirituella kvalitéer. Utesluter vi dessa utesluter vi Gud på samma sätt som om vi utesluter varandra när vi skall vara intersubjektiva så kan vi inte vara det.

[Algotezza]

Men det där håller jag inte alls med om.
Stäng av våra sinnesportar så har vi ingen värld alls.
Den enda värd vi har tillgång till är den värld som vår fantasi, vår föreställningsförmåga och våra sinnen förser oss med och som vi sen bearbetar till en bild av och förhoppningsvis också en förståelse av vår tillvaro.

Nej, kognitionsvetare idag förkastar den äldre föreställningen om en "inre teater" eller "mental spegelbild". Medvetandet ses mer som en aktiv konstruktionsprocess än som en passiv representation. Snarare än statiska representationer skapar hjärnan prediktiva modeller av verkligheten, som är dynamiska och uppdateras kontinuerligt. De är till för att vi ska kunna agera i världen och är därför handlingsorienterade. Inne i hjärnan pågår förutsägelser i stunden som ständigt testas mot inkommande sinnesintryck. Dessutom är de prediktiva modellerna delvis omedvetna och automatiska. Medvetandet är "platt," som Nick Chater säger.

Jag tolkar ditt svar som att du inte vill diskutera detta längre. Jag har förståelse för det. Den som är religiös vill gärna fortsätta med det och leva kvar i sin illusionsbubbla. Ifrågasättande uppfattas gärna som angrepp istället från "mörka krafter". Enligt yin/yang-principen får den som tar Gud i båten alltid med "Belsebubb" som fripassagerare.

Det gäller att välja illusioner, de som "arbetar väl", Det beror på vilken Gudsbild du har om det kommer fripassagerare med eller ej. Indiens gudsbilder är mer sammansatta än den kristna vilken bara består av ljus och åter ljus.

[Mlw]

Att hjärnan gör allt den kan för att representera verkligheten är ganska självklart, för vi har inte omedelbart insikt om verkligheten. Om vi iakttar ett litet träd, exempelvis, så måste hjärnan räkna ut ifall det är ett litet bonzaiträd eller ett stort träd som syns på avstånd. Något så "enkelt" som att uppfatta ett träds storlek involverar avancerade beräkningar och tolkningar från hjärnans sida.

Det är inte självklart för mig. Forskning visar att vår erfarenhet är formad för saker som har överlevnadsvärde och att dessa inte handlar om att se "verkligheten som sådan" utan för att uppmärksamma det som gynnar överlevnad. Kolla in Donald Hoffmans forskning exempelvis. Jag är dock personligen något skeptisk inför en del saker han talar om men i detta sammanhang så är det jag talar om meningsfullt för att syfta på att erfarenhetens natur fungerar annorlunda än "verklighetens natur" och att dessa relaterar till varandra på ett representativt sätt och inte på ett 1:1 analogt sätt.

Guds natur är inte samma typ av sak som det vi kan erfara som "saker i världen" med andra ord och om vi tänker så hamnar vi i en filosofiskt tveksam uppfattning tänker jag.

Men det betyder inte att vi har en inre mental "kopia" av världen utanför. När det gäller Jungs arketyper så har den teorin vederlagts av modern hjärnforskning. Dagens neurovetare och kognitiva psykologer avvisar bestämt idén om en omedveten mental nivå. Psykologen Vesa Talvitie säger:

En "kopia" av världen är en mental modell och den blir aldrig "ett föremål i världen". Istället är det en typ av mental process som förhåller saker till varandra genom dess egen natur, den "flyttar inte" någontings natur till sig självt. När vi exempelvis kopierar en text så gör vi en kopia av informationen som ingår i texten vi kopierar men vi kopierar aldrig det informationen handlar om. En bild tagen i telefonen "pekar på" det bilden syftar på men är i sig inte en enda atom av samma sak.

Den bästa analogin tycker jag är att tänka sig vår föreställningsförmåga när vi utför intersubjektiva beteenden. När jag lever mig in i ditt inre föreställer jag mig saker du skulle kunna förhålla dig till med mina egna möjligheter/förmågor att göra det. Jag kommer aldrig åt ditt "direkta inre" utan föreställer mig saker jag och du kan använda för att "peka på saker av mening" vi kan använda för att förhålla oss till varandra.

Det är endast så vi kan veta något om någon Gud eftersom Gud inte är ett föremål. Dessa mentala inlevelser är nödvändiga så vi måste "tolka oss fram till Gud" med en korrekt process som innehåller aspekter av värde, syfte och mening så som skönhet, moral och spirituella kvalitéer. Utesluter vi dessa utesluter vi Gud på samma sätt som om vi utesluter varandra när vi skall vara intersubjektiva så kan vi inte vara det.

Enligt Donald Hoffmans teori fungerar medvetandet som ett användargränssnitt som inte visar världen som den faktiskt är. Istället ger det oss en evolutionärt anpassad version som främjar vår överlevnad. Han liknar detta vid Windows operativsystem, som inte alls speglar datorns underliggande maskinkod. Hans tes är att evolutionen gynnar perception som främjar överlevnad, snarare än en verklighetstrogen uppfattning av världen.

Men vad menas egentligen med en "sann" perception av verkligheten? Hur skulle vi kunna uppfatta en ros på något annat sätt än som en röd blomma med en karakteristisk doft? Finns det över huvud taget något sätt att se bortom våra sinnesintryck och uppfatta rosen i dess sanna form? Om det inte finns något alternativ till vårt "användargränssnitt", måste vi rimligen betrakta våra perceptioner som i grunden tillförlitliga.

Det är också svårt att förstå hur evolutionär anpassning skulle kunna ske utan en nära koppling till faktiska fysiska förhållanden. En organism som ständigt misstolkar sin omgivning kan knappast utveckla gynnsamma egenskaper. Vår förmåga att förutse fysiska fenomen är så välutvecklad att vi kan skapa avancerad teknologi. Denna teknologiska utveckling kan ses som en parallell till evolutionen och tyder på att våra sinnesintryck faktiskt ger en god bild av verkligheten.

Det stämmer att Gud inte bör uppfattas som ett världsligt väsen, likt en kung med oändlig makt och visdom. Detta förenklade metafysiska synsätt fick stort genomslag under senmedeltiden i samband med nominalismens framväxt, och det har fått långtgående negativa följder.

[Pilatus]

Enligt Donald Hoffmans teori fungerar medvetandet som ett användargränssnitt som inte visar världen som den faktiskt är.

Vilket elände! På ögats näthinna visas världen som den är, ljusets reflektioner mot olika föremål i rummet. Vi har lärt oss att tolka det vi ser mycket bra. Om du tänker på en snickare som avser att kopiera en stol i rokoko-stil så kommer en duktig möbelsnickare att kunna tillverka en kopia som liknar förlagan. Våra sinnen är precisionsorgan som man oftast kan lita på. Vad är det för teorier som tror att världen är annorlunda mot vår upplevelse? Hurdan är världen om du får rätta till alla förvrängningar som du upplever, Mlw?

[Mlw]

Enligt Donald Hoffmans teori fungerar medvetandet som ett användargränssnitt som inte visar världen som den faktiskt är.

Vilket elände! På ögats näthinna visas världen som den är, ljusets reflektioner mot olika föremål i rummet. Vi har lärt oss att tolka det vi ser mycket bra. Om du tänker på en snickare som avser att kopiera en stol i rokoko-stil så kommer en duktig möbelsnickare att kunna tillverka en kopia som liknar förlagan. Våra sinnen är precisionsorgan som man oftast kan lita på. Vad är det för teorier som tror att världen är annorlunda mot vår upplevelse? Hurdan är världen om du får rätta till alla förvrängningar som du upplever, Mlw?

Jag kritiserar ju denna teori! Fråga istället Smisk.

[Algotezza]

Enligt Donald Hoffmans teori fungerar medvetandet som ett användargränssnitt som inte visar världen som den faktiskt är.

Vilket elände! På ögats näthinna visas världen som den är, ljusets reflektioner mot olika föremål i rummet. Vi har lärt oss att tolka det vi ser mycket bra. Om du tänker på en snickare som avser att kopiera en stol i rokoko-stil så kommer en duktig möbelsnickare att kunna tillverka en kopia som liknar förlagan. Våra sinnen är precisionsorgan som man oftast kan lita på. Vad är det för teorier som tror att världen är annorlunda mot vår upplevelse? Hurdan är världen om du får rätta till alla förvrängningar som du upplever, Mlw?

Hade inte våra sinnesorgan gett en så pass korrekt bild av omvärlden som de gör, hade vi inte kunnat överleva länge. Det är en fråga om överlevnad att sinnesorganen fungerar. Att vi sedan inte upplever alla ljudfrekvenser eller alla strålningsfrekvenser är sin sak, men vi upplever så mycket att vi kan överleva.

Buddhistiska Memer på FB säger bl.a.: Vi upplever inte världen som den är utom som vi är. Det skall föreställa något slags djup vishet.

Hur vi rent fysiskt förnimmer vår omvärld är sin sak, och hur vi tolkar och värderar det vi upplever är ytterligare ett lager, som är mer subjektivt.

[Smisk]

Enligt Donald Hoffmans teori fungerar medvetandet som ett användargränssnitt som inte visar världen som den faktiskt är. Istället ger det oss en evolutionärt anpassad version som främjar vår överlevnad. Han liknar detta vid Windows operativsystem, som inte alls speglar datorns underliggande maskinkod. Hans tes är att evolutionen gynnar perception som främjar överlevnad, snarare än en verklighetstrogen uppfattning av världen.

Exakt.

Men vad menas egentligen med en "sann" perception av verkligheten? Hur skulle vi kunna uppfatta en ros på något annat sätt än som en röd blomma med en karakteristisk doft? Finns det över huvud taget något sätt att se bortom våra sinnesintryck och uppfatta rosen i dess sanna form? Om det inte finns något alternativ till vårt "användargränssnitt", måste vi rimligen betrakta våra perceptioner som i grunden tillförlitliga.

Det är också svårt att förstå hur evolutionär anpassning skulle kunna ske utan en nära koppling till faktiska fysiska förhållanden. En organism som ständigt misstolkar sin omgivning kan knappast utveckla gynnsamma egenskaper. Vår förmåga att förutse fysiska fenomen är så välutvecklad att vi kan skapa avancerad teknologi. Denna teknologiska utveckling kan ses som en parallell till evolutionen och tyder på att våra sinnesintryck faktiskt ger en god bild av verkligheten.

Jag håller med, det finns mycket att reflektera över här Jag tycker Hoffmans forskning är intressant och jag tänker att slutsatsen är korrekt men vägen dit är tveksam... och intressant.

Det jag ville påpeka i detta sammanhang var att jag menar att vi inte kan "hitta gud" utanför "gränssnittets" förmågor att veta något om någon Gud. Hur vi uppfattar en ros måste vi förstå genom att analysera ett gäng faktorer både inre och yttre, både i gränssnittets och föremålets natur. Jag tänker mig inte att vi kan peka på en Gud bland föremål, det är allt jag menar på.

Det stämmer att Gud inte bör uppfattas som ett världsligt väsen, likt en kung med oändlig makt och visdom. Detta förenklade metafysiska synsätt fick stort genomslag under senmedeltiden i samband med nominalismens framväxt, och det har fått långtgående negativa följder.

Precis.

[Pilatus]

Enligt Donald Hoffmans teori [...] Hans tes är att evolutionen gynnar perception som främjar överlevnad, snarare än en verklighetstrogen uppfattning av världen.

Exakt.

Hur skulle då en verklighetstrogen uppfattning av världen vara? Det framstår som fullkomligt galet att hävda att vår perception inte förmedlar en hyggligt sann bild av vad som faktiskt existerar. Hur kan vi alls orientera oss i tillvaron?

[Mlw]

Enligt Donald Hoffmans teori [...] Hans tes är att evolutionen gynnar perception som främjar överlevnad, snarare än en verklighetstrogen uppfattning av världen.

Exakt.

Hur skulle då en verklighetstrogen uppfattning av världen vara? Det framstår som fullkomligt galet att hävda att vår perception inte förmedlar en hyggligt sann bild av vad som faktiskt existerar. Hur kan vi alls orientera oss i tillvaron?

Hoffman föreslår att vårt medvetande fungerar som ett slags operativsystem som omvandlar den fysiska verklighetens processer till en begriplig och hanterbar representation, liknande hur en dators gränssnitt presenterar en förenklad bild av de underliggande hårdvaruprocesserna. Denna tanke har historiska rötter i Kants filosofi, där han hävdade att de verkliga tingen, som han kallade noumena, är principiellt otillgängliga för direkt erfarenhet. Men denna uppfattning står i konflikt med modern kognitionsvetenskap, som avvisar föreställningen om ett separat mentalt rum där yttervärlden representeras och omtolkas. Hoffmans teori verkar därmed oförenlig med dagens empiriska forskning.

[Algotezza]

Verkligheten omkring oss har en kvantitativ mätbar sida, där vi kan mäta olika former av elektromagnetisk strålning och vi kan mäta ljud (den mätbara sidan) och samtidigt finns en kvalitativ upplevelsesida, där vi via sinnen och våra hjärnfunktioner tolkar de kvantitativa signaler som når våra sinnen och som nervsignaler vidarebefordras till olika centra i hjärnan där dessa blir till kvalitativa upplevelser av omvärlden.

Det som blir upplevelse av ljud är i sig snabba lufttrycksväxlingar mot trumhinnan och det som blir upplevelse av färg, ljus och skugga är i sig fotonströmmar/elektromagnetisk strålning som träffar retina.

All upplevelse bygger på olika former av beröring. Verkligheten omkring oss berör oss perceptuellt, emotionellt, kognitivt och volativt.

I den mån Gud är den som ytterst finns bakom verkligheten omkring är det Gud som berör oss.

Den faktor som gör att vi finns är naturen, omvärlden, omkring oss. Utan denna. Vad vore vi då?

[Mlw]

Verkligheten omkring oss har en kvantitativ mätbar sida, där vi kan mäta olika former av elektromagnetisk strålning och vi kan mäta ljud (den mätbara sidan) och samtidigt finns en kvalitativ upplevelsesida, där vi via sinnen och våra hjärnfunktioner tolkar de kvantitativa signaler som når våra sinnen och som nervsignaler vidarebefordras till olika centra i hjärnan där dessa blir till kvalitativa upplevelser av omvärlden.

Det som blir upplevelse av ljud är i sig snabba lufttrycksväxlingar mot trumhinnan och det som blir upplevelse av färg, ljus och skugga är i sig fotonströmmar/elektromagnetisk strålning som träffar retina.

All upplevelse bygger på olika former av beröring. Verkligheten omkring oss berör oss perceptuellt, emotionellt, kognitivt och volativt.

I den mån Gud är den som ytterst finns bakom verkligheten omkring är det Gud som berör oss.

Den faktor som gör att vi finns är naturen, omvärlden, omkring oss. Utan denna. Vad vore vi då?

Ja, vi står i ständig kontakt med yttervärlden genom beröring. Solen sträcker ut sina strålar ända till oss och berör oss. Det verkar dessutom osannolikt att varje liten insekt skulle kunna konstruera begrepp som tid, rum, kausalitet, färg, form samt abstrakta kategorier som mångfald och enhet i sin mikroskopiska hjärna. Veterligen har insekter välutvecklade sinnen—utmärkt syn, luktsinne och hörsel—och klarar mycket av det vi klarar som människor, inklusive att flyga och navigera. Ett slående exempel är den mycket lilla stekeln Megaphragma mymaripenne, som har endast 7 400 neuroner i hela sitt nervsystem, där 95 procent dessutom saknar cellkärna och därmed borde vara funktionsodugliga. Om medvetandet verkligen "skapar en värld," borde inte deras minimala hjärnor kollapsa under en sådan kognitiv börda?

[Algotezza]

Verkligheten omkring oss har en kvantitativ mätbar sida, där vi kan mäta olika former av elektromagnetisk strålning och vi kan mäta ljud (den mätbara sidan) och samtidigt finns en kvalitativ upplevelsesida, där vi via sinnen och våra hjärnfunktioner tolkar de kvantitativa signaler som når våra sinnen och som nervsignaler vidarebefordras till olika centra i hjärnan där dessa blir till kvalitativa upplevelser av omvärlden.

Det som blir upplevelse av ljud är i sig snabba lufttrycksväxlingar mot trumhinnan och det som blir upplevelse av färg, ljus och skugga är i sig fotonströmmar/elektromagnetisk strålning som träffar retina.

All upplevelse bygger på olika former av beröring. Verkligheten omkring oss berör oss perceptuellt, emotionellt, kognitivt och volativt.

I den mån Gud är den som ytterst finns bakom verkligheten omkring är det Gud som berör oss.

Den faktor som gör att vi finns är naturen, omvärlden, omkring oss. Utan denna. Vad vore vi då?

Ja, vi står i ständig kontakt med yttervärlden genom beröring. Solen sträcker ut sina strålar ända till oss och berör oss. Det verkar dessutom osannolikt att varje liten insekt skulle kunna konstruera begrepp som tid, rum, kausalitet, färg, form samt abstrakta kategorier som mångfald och enhet i sin mikroskopiska hjärna. Veterligen har insekter välutvecklade sinnen—utmärkt syn, luktsinne och hörsel—och klarar mycket av det vi klarar som människor, inklusive att flyga och navigera. Ett slående exempel är den mycket lilla stekeln Megaphragma mymaripenne, som har endast 7 400 neuroner i hela sitt nervsystem, där 95 procent dessutom saknar cellkärna och därmed borde vara funktionsodugliga. Om medvetandet verkligen "skapar en värld," borde inte deras minimala hjärnor kollapsa under en sådan kognitiv börda?

De levande varelserna upplever så mycket av omvärlden som de behöver för att överleva i sitt habitat.

Jag vet vad det innebär att uppleva världen som människa men ej vad det innebär att uppleva som andra levande varelser, t.ex. insekter.

Våra hjärnor håller väl på att kollapsa i och med den ständigt pågående och ökande informationsströmmen. Denna kollaps är detsamma som fördumning, där AI bidrar till denna process. AI är på sätt och vis vår nya Gud som mirakulöst skall lösa alla våra små och stora problem.

[Pilatus]

Denna tanke har historiska rötter i Kants filosofi, där han hävdade att de verkliga tingen, som han kallade noumena, är principiellt otillgängliga för direkt erfarenhet. Men denna uppfattning står i konflikt med modern kognitionsvetenskap, som avvisar föreställningen om ett separat mentalt rum där yttervärlden representeras och omtolkas. Hoffmans teori verkar därmed oförenlig med dagens empiriska forskning.

Mycket bra! Donald Hoffman (Interface Theory of Perception) drar iväg längre än Kant och menar att vi inte ens kan anta att det finns en objektiv rum-tid-struktur bakom våra upplevelser. Det är slarvigt.