Absurdismen

[Smisk]

Absurdism och existentialism bygger snarare åå ens ljvskänsla än filosofisk analys av världen även om denna känsla kan mynna ut i en sådan.

Bägge sidor av existentialismen finns väl kanske?

Men grunden är väl livskänslan och tidsandan efter andra världskriget...? På det skapades en teoretisk överbyggnad, med inspiration från bl.a Kierkegaard och Nietzsche. Men utan den grund jag nämnt hade teorin saknat fotfäste.

Det verkar rimligt
Existentialismen som en filosofisk kulturrörelse förstår jag så.
Existentialism som en psykologisk och filosofisk tankegång ser jag som något mer "universellt".
Mer som en princip av hur man förhåller sig till mening/meningslöshet.

[Pilatus]

Men grunden är väl livskänslan och tidsandan efter andra världskriget...? På det skapades en teoretisk överbyggnad, med inspiration från bl.a Kierkegaard och Nietzsche. Men utan den grund jag nämnt hade teorin saknat fotfäste.

Det verkar rimligt
Existentialismen som en filosofisk kulturrörelse förstår jag så.
Existentialism som en psykologisk och filosofisk tankegång ser jag som något mer "universellt".
Mer som en princip av hur man förhåller sig till mening/meningslöshet.

Kierkegaard och Sartre skriver att vi tvingas välja. Visst är det väl en filosofisk hållning, en slags betraktelse över människans villkor. André Malraux och flera andra skrev om detta tema. Det var så jag en gång blev intresserad av filosofi. Samuel Becketts gubbar, Murphy, Malone m fl skildrar den litet komiskt absurda sidan. Kanske en slags kafé-filosofi. Vad kan vi lära oss av existentialismen? Hur som helst, finns det några högst sevärda filmer med Buster Keaton som Samuel Beckett står bakom.

https://www.youtube.com/watch?v=0uXCW5gAH4E

[Algotezza]

Men grunden är väl livskänslan och tidsandan efter andra världskriget...? På det skapades en teoretisk överbyggnad, med inspiration från bl.a Kierkegaard och Nietzsche. Men utan den grund jag nämnt hade teorin saknat fotfäste.

Det verkar rimligt
Existentialismen som en filosofisk kulturrörelse förstår jag så.
Existentialism som en psykologisk och filosofisk tankegång ser jag som något mer "universellt".
Mer som en princip av hur man förhåller sig till mening/meningslöshet.

Kierkegaard och Sartre skriver att vi tvingas välja. Visst är det väl en filosofisk hållning, en slags betraktelse över människans villkor. André Malraux och flera andra skrev om detta tema. Det var så jag en gång blev intresserad av filosofi. Samuel Becketts gubbar, Murphy, Malone m fl skildrar den litet komiskt absurda sidan. Kanske en slags kafé-filosofi. Vad kan vi lära oss av existentialismen? Hur som helst, finns det några högst sevärda filmer med Buster Keaton som Samuel Beckett står bakom.

https://www.youtube.com/watch?v=0uXCW5gAH4E

Att existentialism ger uttryck åt en filosofisk hållning utesluter väl inte att en viss livskänsla kan finnas i botten som filosofin bygger på. Existentialismen är ju knappast ett filosofiskt systembyggge likt Hegels.

Kierkegaard var också den författare som gjorde mig intresserad av filosofi.

[Smisk]

Men grunden är väl livskänslan och tidsandan efter andra världskriget...? På det skapades en teoretisk överbyggnad, med inspiration från bl.a Kierkegaard och Nietzsche. Men utan den grund jag nämnt hade teorin saknat fotfäste.

Det verkar rimligt
Existentialismen som en filosofisk kulturrörelse förstår jag så.
Existentialism som en psykologisk och filosofisk tankegång ser jag som något mer "universellt".
Mer som en princip av hur man förhåller sig till mening/meningslöshet.

Kierkegaard och Sartre skriver att vi tvingas välja. Visst är det väl en filosofisk hållning, en slags betraktelse över människans villkor. André Malraux och flera andra skrev om detta tema. Det var så jag en gång blev intresserad av filosofi. Samuel Becketts gubbar, Murphy, Malone m fl skildrar den litet komiskt absurda sidan. Kanske en slags kafé-filosofi. Vad kan vi lära oss av existentialismen? Hur som helst, finns det några högst sevärda filmer med Buster Keaton som Samuel Beckett står bakom.

https://www.youtube.com/watch?v=0uXCW5gAH4E

Nice, skall se den filmen

[Smisk]

Att existentialism ger uttryck åt en filosofisk hållning utesluter väl inte att en viss livskänsla kan finnas i botten som filosofin bygger på. Existentialismen är ju knappast ett filosofiskt systembyggge likt Hegels.

Kierkegaard var också den författare som gjorde mig intresserad av filosofi.

Precis, dessa är två sidor av det tänker jag.

[Anders]

Att hålla på och välja är en klar klassmarkör, och både Sartre och Kierkegaard var så långt ifrån knegare man kan komma.

[Pilatus]

Att hålla på och välja är en klar klassmarkör, och både Sartre och Kierkegaard var så långt ifrån knegare man kan komma.

Det kanske inte skall överdrivas, men visst kom han från ett borgerligt hem. Fadern, en marinofficer, dog tidigt av feber. Jean-Paul fick gå i elitskolor som Lycée Henri-IV och senare École Normale Supérieure. Han läste filosofi och träffade Simone de Beauvoir och Maurice Merleau-Ponty. De begåvade utgör numera en god del av den övre medelklassen.

[Algotezza]

Att hålla på och välja är en klar klassmarkör, och både Sartre och Kierkegaard var så långt ifrån knegare man kan komma.

Alla kan välja på valdagen.

[Smisk]

Kierkegaard och Sartre skriver att vi tvingas välja. Visst är det väl en filosofisk hållning, en slags betraktelse över människans villkor. André Malraux och flera andra skrev om detta tema. Det var så jag en gång blev intresserad av filosofi. Samuel Becketts gubbar, Murphy, Malone m fl skildrar den litet komiskt absurda sidan. Kanske en slags kafé-filosofi. Vad kan vi lära oss av existentialismen? Hur som helst, finns det några högst sevärda filmer med Buster Keaton som Samuel Beckett står bakom.

https://www.youtube.com/watch?v=0uXCW5gAH4E

Jag såg denna, den var kalas, tack för tipset

[Hubert]

Se gärna Bunuel igen - och igen

Nu: Frihetens fantom
https://www.svtplay.se/video/jAB7pP7/frihetens-fantom
"En surrealistisk komedi där olika berättelser flätas samman för att utforska absurditeter i det moderna samhället. Genom en serie bisarra och oväntade händelser utmanar filmen traditionella normer och logik." - för 51 år sedan.

[Algotezza]

Tanken att livet är absurt är kanske en flykt undan vardagstristessen. För tänk om det inte bara är absurt och meningslöst utan även rätt tråkigt? Vad gör man då? Fikar i det oändliga på ett franskt kafé kanske...

Jag läser Houellebecq just nu. Han är inne på de tankarna i sina böcker.

Naturen, kärleken och kreativiteten är emellertid räddningen, njuta av konst, musik och litteratur och själv skapa sådant.

Och icke att förglömma filosofi!!!

[Hubert]

Glöm inte Bröderna Marx!
Missa inte denna pärla:
Harpo Marx plays Wreckmaninoff
https://www.youtube.com/watch?v=MoTyDD0C93U
1:42

Tillbörligt framfört:
https://www.youtube.com/watch?v=sCtixpIWBto
Rachmaninoff - Prelude in C Sharp Minor
3:52

Absurdismen tar det tillbördliga ut ur självgodheten.

[Algotezza]

Glöm inte Bröderna Marx!
Missa inte denna pärla:
Harpo Marx plays Wreckmaninoff
https://www.youtube.com/watch?v=MoTyDD0C93U
1:42

Tillbörligt framfört:
https://www.youtube.com/watch?v=sCtixpIWBto
Rachmaninoff - Prelude in C Sharp Minor
3:52

Absurdismen tar det tillbördliga ut ur självgodheten.

Bröderna Marx: yes!!!

Självgodheten är den enda sanna godheten, liksom egenkärleken är den enda sanna kärleken och skadeglädjen den enda sanna glädjen.

[Anders]

Att hålla på och välja är en klar klassmarkör, och både Sartre och Kierkegaard var så långt ifrån knegare man kan komma.

Alla kan välja på valdagen.

Jaja såna val ja. I och för sig är det väl inte mycket till val, man röstar som man växt upp till att rösta.

Kierkegaard ville ju att man skulle göra mer dramatiska livsval. Det har jag aldrig gjort.

[Algotezza]

Att hålla på och välja är en klar klassmarkör, och både Sartre och Kierkegaard var så långt ifrån knegare man kan komma.

Alla kan välja på valdagen.

Jaja såna val ja. I och för sig är det väl inte mycket till val, man röstar som man växt upp till att rösta.

Kierkegaard ville ju att man skulle göra mer dramatiska livsval. Det har jag aldrig gjort.

Du är väl en stolt "dussinmänniska" i så fall.

Jag har gjort val som känts naturliga för mig eller så har någon gett mig en spark i röven vid rätt tidpunkt och så har jag gjort det till mitt val.

"Ingen människa är en ö" - och vi gör inte våra val i ett absolut och egocentriskt nu. De angår även våra närnaste och deras liv.

Finns väl inget krav heller att våra val skall vara extrema för att kännas rimliga. Men i något slags högre Kierkegaardsk filosofisk-teologisk mening är de kanske bara futtiga "dussinval".