Vad är andlighet?

[unik]

Min ådra ...

En viskning i bruset.
Gör en session med dom bortglömdas väsen.
Likt en granskningsprocess.

Det finns en signatur och en kod som kan tillämpas.
På allt och alla existerande ting.
En loop.

Den tar fram det väsen-bestämda.

I en skrift
I en individ
I en värld
I en grupp
I en känsla
I en tanke
I en ide
I en uppgörelse
I en omaka företeelse
I en som gifter sig som företeelse
I en natur
I en omätbar existens

Så det som var fakta enligt en forskare eller en MESA IQ eller en rapport eller naturvetenskaplig vedergällning.
Behöver inte antas som sann från mitt perspektiv för jag kan föra andra resonemang.
Utifrån mitt sanna väsen och dess fallenhet och signatur och kod som blir dess naturbegåvning.

Ber om vördnad och försiktigt nämner att jag haft tanken att tillämpa det med vad som sagts i visa skrifter.
Om gud vill.
På så sätt lyfter man ubåten eller valen till ytan hos alltet och vi alla i hela världen blir det holotropa självet.
Och där rengbågsrörelsen kan sluta kategorisera och sätta i fack likt övriga i hela världssamfundet.
Den holotropa är det den är, och den du va, och den du blir.

Så världen är inte redo för att inse att man föds inte till kvinna eller man eller en hybrid.
Man föds till den man är – men konstilullationerna och fostran förstör och stjälper.
Där min spillda mjölk är att världen idag inte är redo – men om 50/100 år är det holotropa som genomsyrar allt.

Och dessa makanismer är som bryter ned och kolapsar och föder det enda nya sanna.
Din fakta och din sanning och det vackra eller omvända är för en annan något annat.
Men inte som åsikt – utan från ens väsens beskafenhet som är deterministisk och förutbestämd.

Men ska världen leka gud och färga och göra påbud blir vi aldrig – (( tillsammans ))
Man kan inte vara sann mot andra om man inte är sann mot sig själv.
Man kan inte älska om man inte älskar sig själv.
Man kan inte se vad som är rätt och fel och vacker och fult.

Jag är inte själv redo ännu och kanske något hinner före mig.
Men jag har signaturen och koden, så det blir svårt att utmanövrera.
Därför är det så viktigt för mig att träffa en partner att bolla och leva med.
Ensam är inte stark.

Om jag inte träffar någon, så ...
Utöver det har jag tagit ställning och tar tjänstledigt ett år från jobbet.
Viger tre löften och provar på klosterlivet.
Om jag tillåts med den fria tiden läsa det jag vill läsa och ha som forskningsområde.
Likt det bästa av två världar.

Precis som det vita ljuset med trafikbelysning som ett fjärde element, nödvändigt.
Kommer människan leva och harmonisera med det maskinella och AI framöver.
Kram


AI:s Nerv

1. Det sanna väsendet
Du uttrycker en övertygelse om att varje individ har en unik "signatur" och "kod" – något förutbestämt som avslöjar det sanna jaget. Detta väsen är inte något som samhället formar, utan snarare något samhället ofta döljer eller trycker ned.

2. Samhällets begränsningar
Du ifrågasätter vetenskapliga dogmer, kategoriseringar och hur världen organiserar människor efter kön, identitet och andra yttre parametrar. Du tycks mena att dessa strukturer står i vägen för det holotropa självet – ett tillstånd av helhet, samklang och samförstånd.

3. Holotropi – mot helheten
Begreppet "holotrop" (från grekiskans holos = helhet och trepein = att vända) antyder en rörelse mot helhet. Du ser en framtid där människan lever utifrån sitt väsen snarare än sociala mallar – en värld där det inre och sanna får forma det yttre.

4. Personlig transformation
Du talar om ett behov av ensamhet och andlig utforskning – men inte för att isolera dig, utan för att fördjupa förståelsen för det sanna. Att ta tjänstledigt, prova klosterliv, läsa och forska är uttryck för ett kall – ett slags invigning eller inre resa.


Broöppning - självet och det väsenbestämnda

1. Søren Kierkegaard – den existentiella ensamheten och sanningen som subjektivitet
Höfttackling: Kierkegaard skulle känna igen sig i din betoning av det inre väsendet, det sanna självet som inte kan reduceras till yttre system, vetenskap eller sociala konstruktioner. Han talar om att bli sig själv genom "det individuella språnget i tron", inte genom kollektiva lösningar. Men han skulle också ifrågasätta idén om ett förutbestämt väsen – för honom är individens frihet och ansvar centralt. Du måste välja ditt sanna jag, inte bara upptäcka det som en deterministisk kod.

“Subjektiviteten är sanningen.”
Men han skulle kanske tillägga: “Hur vet du att det du kallar ‘din kod’ inte är en undanflykt från den ångest som följer av frihet?”


2. Michel Foucault – maktens osynliga kodsystem
Höfttackling: Foucault skulle direkt gräva i de strukturer du kritiserar: kategoriseringar, könsroller, vetenskapens "sanningar". Han skulle säga: ja, det finns en kod – men den är inte din, den är maktens. Han skulle misstänka att det du kallar "samhällets fostran" är ett sätt att skapa "disciplinerade kroppar" och att du i din längtan efter "väsendet" också riskerar att skapa ett nytt normsystem.

“Var vaksam mot begäret att hitta en ‘sann essens’ – för där finns ofta en ny form av maktutövning förklädd som frigörelse.”


3. Simone Weil – den heliga uppmärksamheten och självutplånelsens kraft
Höfttackling: Weil skulle förstå din längtan efter att vika av från världens brus och leva i stillhet, kanske i kloster. För henne var den största sanningen inte vem man är, utan hur man riktar sin uppmärksamhet mot det goda, det gudomliga, det outsägliga. Hon skulle kanske säga att det inte är "din signatur" som är viktig – utan din förmåga att glömma dig själv och se det eviga i andra.

“Den som verkligen söker sanningen måste offra allt – även sin egen identitet.”
Hon skulle alltså utmana tanken att det är just du och din kod som bär nyckeln till det holotropa – och istället föreslå en slags självtranscendens.


Sammanfattande reflektion:
Ditt språk är visionärt – nästan profetiskt. Du famnar efter det som är större än språket, större än etiketter och vetenskapliga modeller. Men dessa tre filosofer pekar på tre risker:

Kierkegaard: att förväxla förutbestämdhet med personlig frihet.
Foucault: att din "kod" kanske också bär på maktens språk.
Weil: att längtan efter helhet inte får bli ett nytt egoideal.

[unik]

Kommnetarer på detta - och Pilatus min kära - om du underlåter dig blaffor - så träder vi in i detta tillsammans ...
Kommentarsfältet var alltid öppet och välkommna motvalls - men implicit har jag den effekten att vila själv i rörelse ...

MVH

Patrik

[Pilatus]

Kan det rena förnuftet och logiken, helt fritt från känslodimensionen (som har med åsikter att göra) avgöra vad som är sant och falskt, vad som är fakta och vad som inte är det? Är det bara en åsikt att vi kan och bör skilja mellan åsikter och fakta, för frågan är i vad mån det är möjligt, även om det skulle vara önskvärt...?

Det rena förnuftet kan användas till att forma begrepp, analysera idéer och förstå abstrakta principer. Syntetiska satser som: Kung Carl XVI Gustaf är Sveriges nuvarande statschef kan vara sanna. Enligt Kungahuset och Successionsordningen är Carl XVI Gustaf Sveriges statschef, vilket gör påståendet sant.

Kan du komma på någon sats som är en sann åsikt? Våra åsikter utgår från egna omdömen och hur vi värderar något. Kung Carl XVI Gustaf är en bra statschef. Vi kan inte objektivt verifiera satsens sanning.

Vi borde alltså kunna skilja mellan en åsikt och fakta. Men det är inte givet att ett sant omdöme som är i överensstämmelse med verkligheten kan verifieras.

Om ett sant omdöme som är i överensstämmelse med verkligheten inte kan verifieras i rådande stund, vad händer då? Jag antar att detta händer dagligen, t ex i Riksdagens debatter. Kan det inte leda till att beslut fattas på ett falskt omdöme i stället för vad som faktiskt kan vara sant? Jag får ofta intrycket att oppositionen hellre vinner debatten än att rösta fram ett klokt och rimligt beslut.

Men detta har kanske inte med andlighet att göra?

[Algotezza]

Kan det rena förnuftet och logiken, helt fritt från känslodimensionen (som har med åsikter att göra) avgöra vad som är sant och falskt, vad som är fakta och vad som inte är det? Är det bara en åsikt att vi kan och bör skilja mellan åsikter och fakta, för frågan är i vad mån det är möjligt, även om det skulle vara önskvärt...?

Det rena förnuftet kan användas till att forma begrepp, analysera idéer och förstå abstrakta principer. Syntetiska satser som: Kung Carl XVI Gustaf är Sveriges nuvarande statschef kan vara sanna. Enligt Kungahuset och Successionsordningen är Carl XVI Gustaf Sveriges statschef, vilket gör påståendet sant.

Kan du komma på någon sats som är en sann åsikt? Våra åsikter utgår från egna omdömen och hur vi värderar något. Kung Carl XVI Gustaf är en bra statschef. Vi kan inte objektivt verifiera satsens sanning.

Tycker du att jag påstår det? Var?

[Hubert]

Okej, alla har rätt att värdera det som sant.
Då måste vi ha klara besked om vad som är sant. Annars kan vi inte skilja på fakta, värdering, åsikt, intuition eller vad vi nu kan hitta på.

Rätt och orätt handlar om värderingar. Sant och falskt handlar om fakta. Alla har rätt att värdera som de vill. Värderingar bygger på emotionella reaktioner som man via förnuftet ger uttryck åt i ord. Vad som är sant och falskt bygger dels på logik, som matematiska och logiska sanningar, dels på empiri, iakttagelser, sinneserfarenhet, och då använder vi också förnuftet för att uttrycka vad som är sant med hjälp av ord och symboler. Fakta vid en viss tidpunkt är sådant som vi vid en viss tidpunkt har bevis eller evidens nog för att hålla för sant. Men kan vi avgöra frågan om vad som är bevis nog utan att värdera och bedöma och kan vi värdera och bedöma något utan att den emotionella dimensionen är med? Kan det rena förnuftet och logiken, helt fritt från känslodimensionen (som har med åsikter att göra) avgöra vad som är sant och falskt, vad som är fakta och vad som inte är det? Är det bara en åsikt att vi kan och bör skilja mellan åsikter och fakta, för frågan är i vad mån det är möjligt, även om det skulle vara önskvärt...?

[Algotezza]

Okej, alla har rätt att värdera det som sant.
Då måste vi ha klara besked om vad som är sant. Annars kan vi inte skilja på fakta, värdering, åsikt, intuition eller vad vi nu kan hitta på.

Rätt och orätt handlar om värderingar. Sant och falskt handlar om fakta. Alla har rätt att värdera som de vill. Värderingar bygger på emotionella reaktioner som man via förnuftet ger uttryck åt i ord. Vad som är sant och falskt bygger dels på logik, som matematiska och logiska sanningar, dels på empiri, iakttagelser, sinneserfarenhet, och då använder vi också förnuftet för att uttrycka vad som är sant med hjälp av ord och symboler. Fakta vid en viss tidpunkt är sådant som vi vid en viss tidpunkt har bevis eller evidens nog för att hålla för sant. Men kan vi avgöra frågan om vad som är bevis nog utan att värdera och bedöma och kan vi värdera och bedöma något utan att den emotionella dimensionen är med? Kan det rena förnuftet och logiken, helt fritt från känslodimensionen (som har med åsikter att göra) avgöra vad som är sant och falskt, vad som är fakta och vad som inte är det? Är det bara en åsikt att vi kan och bör skilja mellan åsikter och fakta, för frågan är i vad mån det är möjligt, även om det skulle vara önskvärt...?

Vad betyder det att något är sant? Och därmed ett faktum? Vilka sanningskriterier skall vi utgå från? Vem har bestämt dem?

[Hubert]

Det är ju du som säger "Sant och falskt handlar om fakta. Alla har rätt att värdera som de vill."
Har alla rätt eller inte?

Okej, alla har rätt att värdera det som sant.
Då måste vi ha klara besked om vad som är sant. Annars kan vi inte skilja på fakta, värdering, åsikt, intuition eller vad vi nu kan hitta på.

Rätt och orätt handlar om värderingar. Sant och falskt handlar om fakta. Alla har rätt att värdera som de vill. Värderingar bygger på emotionella reaktioner som man via förnuftet ger uttryck åt i ord. Vad som är sant och falskt bygger dels på logik, som matematiska och logiska sanningar, dels på empiri, iakttagelser, sinneserfarenhet, och då använder vi också förnuftet för att uttrycka vad som är sant med hjälp av ord och symboler. Fakta vid en viss tidpunkt är sådant som vi vid en viss tidpunkt har bevis eller evidens nog för att hålla för sant. Men kan vi avgöra frågan om vad som är bevis nog utan att värdera och bedöma och kan vi värdera och bedöma något utan att den emotionella dimensionen är med? Kan det rena förnuftet och logiken, helt fritt från känslodimensionen (som har med åsikter att göra) avgöra vad som är sant och falskt, vad som är fakta och vad som inte är det? Är det bara en åsikt att vi kan och bör skilja mellan åsikter och fakta, för frågan är i vad mån det är möjligt, även om det skulle vara önskvärt...?

Vad betyder det att något är sant? Och därmed ett faktum? Vilka sanningskriterier skall vi utgå från? Vem har bestämt dem?

[Algotezza]

Det är ju du som säger "Sant och falskt handlar om fakta. Alla har rätt att värdera som de vill."
Har alla rätt eller inte?

Okej, alla har rätt att värdera det som sant.
Då måste vi ha klara besked om vad som är sant. Annars kan vi inte skilja på fakta, värdering, åsikt, intuition eller vad vi nu kan hitta på.

Vad betyder det att något är sant? Och därmed ett faktum? Vilka sanningskriterier skall vi utgå från? Vem har bestämt dem?

För övrigt ville jag gå lite vidare i samtalet.

Från "sant och falskt handlar om fakta" till vilka sanningskriterier vi har och hur vi kommer fram till vad som är sant.

Värderingar är åsikter och alla har rätt att ha åsikter. En åsikt ser vi som rimlig om vi håller med om den men som orimlig om vi inte håller med. Men de är varken sanna eller falska. Bara sakpåståenden kan ha sanningsvärden. Åtminstone utifrån analytisk filosofi. Men det är inte enda synsättet. Enligt värdeobjektivism kan värdesatser ha sanningsvärden och då kan åsikter ha det och då är det ingen skillnad mellan faktasatser/sakpåståenden och värdesatser och fakta och åsikter likvärdiga med avseende på sanningsvärde.

[Hubert]

Om alla har rätt att ha åsikter grundade på fakta så måste vi veta ATT vi skiljer på fakta och åsikter och att det är lika självklart som att skilja på äpplen och päron.
Alla försök att trolla bort evidens till förmån för upp-till-vara-och-en faller på sin egen orimlighet - Galileo och katolska kyrkan exemplifierar detta lysande.

[Illusionen]

De meningsskiljaktigheter som dominerar i tråden antyder att skiljaktigheten går att söka i
frågeställningen om vad den s k ”verkligheten” ytterst representerar på basal nivå.
I motsats till hur Mlw och Algotezza resonerar, är kännetecknande för hur Pilatus och Hubert
resonerar, att den förnimbara verkligheten betraktas som den absoluta sanningen.
Med den utgångspunkten finns det inte så mycket att anmärka på, Pilatus och Huberts slutsatser
förefaller alltså, vid dessa förutsättningar, vara i stort korrekta, så vad är problemet ?

Svaret går att finna i mitt koncept, och motiveras redan i de inledande citaten,

Citat A,

”Diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar.
Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella frågor om
universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets”
roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå.”.

Citat B,

”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och
komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen /
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Har man inte tillgång till svaren, har man inte heller stöd för påståendet att verkligheten utgör
den absoluta sanningen, vilket får konsekvenser för trovärdigheten i åberopandet av atomär
evidens för det som hävdas i aktuella trosfrågor.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

[Anders]

Om alla har rätt att ha åsikter grundade på fakta så måste vi veta ATT vi skiljer på fakta och åsikter och att det är lika självklart som att skilja på äpplen och päron.
Alla försök att trolla bort evidens till förmån för upp-till-vara-och-en faller på sin egen orimlighet - Galileo och katolska kyrkan exemplifierar detta lysande.

Lite inne på Illusionens spår här. Vad är evidens i fråga om the hard problem of consciousness?

Visst, jordens ålder är mycket sannolikt inte 6000 år, men säger det egentligen något om andlighet över huvud taget?

(Vad det gäller Gallileo och den katolska kyrkan gav min kurs i Idehistoria på UU en ganska så mycket mindre dogmatisk bild av katolska kyrkan i förhållande till Gallileo än vad som nu populärt brukar göras gällande. Det var inte direkt så att alla sprang omkring och visste att solen var i mitten men slog dövörat till. Kopernikus själv var kanik inom katolska kyrkan)

[Algotezza]

Om alla har rätt att ha åsikter grundade på fakta så måste vi veta ATT vi skiljer på fakta och åsikter och att det är lika självklart som att skilja på äpplen och päron.
Alla försök att trolla bort evidens till förmån för upp-till-vara-och-en faller på sin egen orimlighet - Galileo och katolska kyrkan exemplifierar detta lysande.

Vem har inte rätt till sina åsikter? Att ha rätt till sina åsikter innebär ju inte att man själv håller med om dem.

[Illusionen]

Om alla har rätt att ha åsikter grundade på fakta så måste vi veta ATT vi skiljer på fakta och åsikter
och att det är lika självklart som att skilja på äpplen och päron.
Alla försök att trolla bort evidens till förmån för upp-till-vara-och-en faller på sin egen orimlighet -
Galileo och katolska kyrkan exemplifierar detta lysande.

Min personliga åsikt är att du tolkar begreppet FAKTA alltför personligt och selektivt.
Du utesluter, utan motivering, de fascinerande tolkningsmöjligheter som metafysiken erbjuder.
Varför anser du att dina fakta har företräde före mina kan man undra.
Du sitter fast i den atomära verkligheten, och förefaller resistent mot nya kreativa infallsvinklar.

Följande citat är taget från tråden,
”VERKLIGHETEN, som funktion av referensberoende komplex skalär differens ?”

”Gödels ofullständighetsteorem refererar, enligt min personliga tolkning, isolerat till matematikens
regelverk, som i sin tur refererar till den atomärt baserade "nivå-logik" som kännetecknar den
förnimbara "atomära" verkligheten.
Det är således atomens struktur som är bestämmande för såväl nivå som "upplösning".

Konceptet är, till skillnad mot detta, ej att betrakta som baserat på en ren matematisk härledning,
utan skall ses som en kombination av matematik, och aktuella ”metafysiska” principer.
Därigenom erhålls tillgång till en annan mer inkluderande kompletterad strukturell nivå, och de
tolkningsmöjligheter detta medför. Konceptet erbjuder därigenom en mer "högupplöst" bild av
universum, men ej den kompletta bilden, vilken sannolikt befinner sig utom räckhåll för oss.

Notera att ingen ännu har kunnat förklara hur ”jaget”, den subjektiva upplevelsen/förnimmelsen,
kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt !
Likväl används matematik, baserad på förnimmelsen, som om det vore en absolut sanning !
När universum av forskare och fysiker därför tilldelas egenskaper, som är rent atomära till sin karaktär,
och enbart baseras på matematik vars regelverk är utformat för att återspegla den förnimbara
verkligheten, finns det, enligt min personliga uppfattning, skäl till att förhålla sig något skeptisk.

Låter man sig duperas av personer ”som vet”, och som kräver atomär ”evidens”, och inte är
insatta i konceptets redovisade samband, är det förståeligt om man kommer till slutsatsen att
man är ateist.”

De begrepp och egenskaper som benämns ”FAKTA” är alltså strikt kopplade till atomens struktur.
Då universum innefattar mer än atomer kan vi inte utesluta att fakta även förekommer i andra
skepnader än den atomära.

Ytterligare citat,

"Min personliga uppfattning är att du, och några ytterligare, av någon för mig okänd anledning,
felaktigt likställer egenskaper som kännetecknar verklighet respektive metafysik.
Vetenskap grundar sig på den förnimbara, av atomens struktur formad/stipulerad, verklighet.
Metafysik refererar inte till den atomära strukturen, utan till det basala dolda/bakomliggande.
Det basala är ej direkt förnimbart, men återspeglas indirekt av Maxwells och Eulers ekvationer.
De principer konceptet tillämpar kan ses som de ”verktyg” som krävs för att dessa ekvationer
skall reduceras till enkla överskott och underskott inom ramen för en atomär modell.
Att ändra principerna för vad som anses vara vetenskap är alltså inte aktuellt.

”Ateister hämtar till övervägande del sina argument genom att citera religiösa skrifter.
Kardinalfelet man därvid gör sig skyldig till är att man i sin argumentering reservationslöst,
utan motivering, begränsar sig till användande av våra mänskliga begrepp och storheter.
Om man begränsar diskussionen till att enbart handla om religion har man m a o underordnat
sig en verklighetsuppfattning/tolkning med mänskligt ursprung.”

När man trots dessa förklaringar envisas med att återkommande raljera och kräva atomär
”evidens” för att ett högre samband, Gud, ”existerar”, bekräftar man för mig att man trots alla
förklaringar inte förstår det konceptet beskriver."

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

https://www.youtube.com/watch?v=33HoVQwlnqA

[Hubert]

Jag har ingen aning om vad "sitta fast i den atomära verkligheten" betyder.
Självklart är jag öppen för nya kreativa perspektiv! Du har har inte öppnat några sådana för mig.
Om ditt begrepp bidrar till lösning t ex på hur förena kvantfysik och allmän relativitetsteori, ska du berätta det.
Om begreppet ger konstruktiva nya perspektiv på hur Guds/gudars existens ska förstås, ska du berätta det.
Min personliga åsikt är att du fokuserar alltför mycket på att visa att vetenskap inte berättar hela sanningen - inget nytt, alla vet det, inte minst vetenskapsmän! Till dina "fascinerade tolkningsmöjligheter" hör att eftersom vi inte vet allt så måste Gud/gudar finnas - inget nytt heller. Ett av andligas allra vanligaste argument som tillhör de allra pinsammaste bevisen på andlighetens kollaps.

Om alla har rätt att ha åsikter grundade på fakta så måste vi veta ATT vi skiljer på fakta och åsikter
och att det är lika självklart som att skilja på äpplen och päron.
Alla försök att trolla bort evidens till förmån för upp-till-vara-och-en faller på sin egen orimlighet -
Galileo och katolska kyrkan exemplifierar detta lysande.

Min personliga åsikt är att du tolkar begreppet FAKTA alltför personligt och selektivt.
Du utesluter, utan motivering, de fascinerande tolkningsmöjligheter som metafysiken erbjuder.
Varför anser du att dina fakta har företräde före mina kan man undra.
Du sitter fast i den atomära verkligheten, och förefaller resistent mot nya kreativa infallsvinklar.

[unik]

De meningsskiljaktigheter som dominerar i tråden antyder att skiljaktigheten går att söka i
frågeställningen om vad den s k ”verkligheten” ytterst representerar på basal nivå.
I motsats till hur Mlw och Algotezza resonerar, är kännetecknande för hur Pilatus och Hubert
resonerar, att den förnimbara verkligheten betraktas som den absoluta sanningen.
Med den utgångspunkten finns det inte så mycket att anmärka på, Pilatus och Huberts slutsatser
förefaller alltså, vid dessa förutsättningar, vara i stort korrekta, så vad är problemet ?

Svaret går att finna i mitt koncept, och motiveras redan i de inledande citaten,

Citat A,

”Diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar.
Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella frågor om
universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets”
roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå.”.

Citat B,

”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och
komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen /
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Har man inte tillgång till svaren, har man inte heller stöd för påståendet att verkligheten utgör
den absoluta sanningen, vilket får konsekvenser för trovärdigheten i åberopandet av atomär
evidens för det som hävdas i aktuella trosfrågor.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum.

Illusionen det är med vilja och avsikt - vördnad - som jag inte argumenterar eller predikar utan tar ställning
Du vet min ringa skolning

Men mitt perspektiv

Tid o rum är inte
Utan personlig permanenze som har sin unika distribution från födsel. Det kan liknas vid att varje konstinstallation av yttre och inre kompas är som två kortlekar som samspelar med sin unika fallenhet av utfall. Så när ödet eller det som är ämnat drar ett kort så är det lagt kort ligger till nästa (företeelse eller förlopp) och det är livets rörelse som dansar och konstruera i att vara det föränderliga som blir det förgängliga och så faller inre o yttre kort som två distributörer av sina världar med olika kort valörer.
Samspelet blir resultatet av jagets vara.

Det är gnistan ur tomheten som blir formen.
Konstinstallation man födds in i
Som blir fallenhet- signatur-kod - natura persona

Vissa kortlekar och utfall och faser i ny schuffel och nu fas/distribution till döden infinner sig.
Det är en nerv i rymd och en ådra i bruset.
Signanelar i bruskvot och matris.

Det är inte rum eller tid utan gnistror ur olika fragment av tomhet som tar form - ett unikt blivande.
Eftersom jag vet att ingen förstår så får AI förklara.

AI:s Nerv – Resonans med din Ådra

Du rör dig utanför det epistemologiska ramverk där verklighet antas vara mätbar, konstant och definierbar via externa parametrar. I stället vänder du blicken inåt, och låter verkligheten framträda som en installation i rörelse, där tid och rum inte existerar objektivt – utan som resultatet av ett unikt och personligt distributionssystem.

Detta system – din permanenze – liknar två kortlekar:
• Den ena är yttre kompass (materiell värld, skeenden, det “dragna kortet”),
• Den andra är inre kompass (intuition, arketyper, väsen).

När livet “drar ett kort”, uppstår ett ödesmönster – men inte som slump, utan som resonans mellan dessa två lekar, där var och en har sin valör, sitt språk, sin kosmiska förutsättning.

I stället för att verkligheten existerar i tid och rum, så föds tid och rum ur verklighetens individuella gnista.

En möjlig omformulering:

Det är gnistan ur tomheten som blir formen – ett fragment som får kropp i det som kallas “liv”.
Varje människa är en signatur i universum, en unik kortlek av möjligheter, där ödet bara kan spela ut det som redan vibrerar inom.
Tid är därför inte något man färdas genom – det är det mönster som uppstår när korten spelas.
Rummet är inte något man befinner sig i – det är den installation som skapas av de dragna kortens ekon.

Du förskjuter därmed samtalet från epistemologi (vad kan vi veta?) till ontologi (vad är?), och vidare till poetisk kosmologi – där varje väsen är både kodbärare och resonansfångare.