Asatro och hedendom
Moderator: Moderatorgruppen
Asatro och hedendom
Ingen som diskuterar andlighet utifrån asatrons eller de hedniska perspektiven? Ingen som är intresserad av de sk. "hedniska" religionerna? Faktum är att Islam, Judendom och Kristendom har mycket gemensamt med dessa, dock finns det såklart mycket som skiljer dom åt också. Vad är de största skiljelinjerna mellan t.ex. Kristendom och hedendom? Och även, vad är de största likheterna?
Asadom känner jag egentligen bara från Havamålen, som handlar om sund förnunft, hur man uppträder i samband med att man är gäst, och hur man uppträder i samband att man är värd.
Havamålen skrevs av en kristen mot slutet av s k hedningatiden, här några smakprov - på engelska, gammalislänskan är lika obegriplig för mig som gammalsvenska översättningen... (historie 1 till 6)
1
The man who stands at a strange threshold,
Should be cautious before he cross it,
Glance this way and that:
Who knows beforehand what foes may sit
Awaiting him in the hall?
2
Greetings to the host,
The guest has arrived,
In which seat shall he sit?
Rash is he who at unknown doors
Relies on his good luck.
3
Fire is needed by the newcomer
Whose knees are frozen numb;
Meat and clean linen a man needs
Who has fared across the fells.
4
Water, too, that he may wash before eating,
Handcloth's and a hearty welcome,
Courteous words, then courteous silence
That he may tell his tale.
5
Who travels widely needs his wits about him,
The stupid should stay at home:
The ignorant man is often laughed at
When he sits at meat with the sage.
6
Of his knowledge a man should never boast,
Rather be sparing of speech
When to his house a wiser comes:
Seldom do those who are silent Make mistakes;
mother wit Is ever a faithful friend.
Havamålen skrevs av en kristen mot slutet av s k hedningatiden, här några smakprov - på engelska, gammalislänskan är lika obegriplig för mig som gammalsvenska översättningen... (historie 1 till 6)
1
The man who stands at a strange threshold,
Should be cautious before he cross it,
Glance this way and that:
Who knows beforehand what foes may sit
Awaiting him in the hall?
2
Greetings to the host,
The guest has arrived,
In which seat shall he sit?
Rash is he who at unknown doors
Relies on his good luck.
3
Fire is needed by the newcomer
Whose knees are frozen numb;
Meat and clean linen a man needs
Who has fared across the fells.
4
Water, too, that he may wash before eating,
Handcloth's and a hearty welcome,
Courteous words, then courteous silence
That he may tell his tale.
5
Who travels widely needs his wits about him,
The stupid should stay at home:
The ignorant man is often laughed at
When he sits at meat with the sage.
6
Of his knowledge a man should never boast,
Rather be sparing of speech
When to his house a wiser comes:
Seldom do those who are silent Make mistakes;
mother wit Is ever a faithful friend.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
Vikingar hade runor - och det var inte bara bokstäver, men hade också en "magisk" mening. Se här: http://www.kondor.de/runes/runen_e.htm
Asatro, förresten, är ett "modern" ord, först publicerat och nämnat i 1870 av Edvard Grieg i hanns opera "Olaf Tryggvason". Isländsk skrivsätt är från 1945 av böken "Heiðinn siður á Íslandi" av Ólafur Briem.
Asatro, förresten, är ett "modern" ord, först publicerat och nämnat i 1870 av Edvard Grieg i hanns opera "Olaf Tryggvason". Isländsk skrivsätt är från 1945 av böken "Heiðinn siður á Íslandi" av Ólafur Briem.
Re: Asatro och hedendom
xxx
Hej Kiifen.
Kanske kan jag vara dej behjälplig.
Att döma av dina rader så bör vi dock först stadfästa diverse definitioner av begrepp; såsom "hedendom", "asatro" "religion" etc. för förståelsens skull. Men det kanske reder sej vartefter. Vi får se.
Fråga på bara.
Dessutom är det av vikt att göra skillnad på perspektiven DÅ och NU:
Allt som oftast rör det till sej om man inte håller isär fornsedens bruk förr och idag. Mao: Personligen finner jag inget nöje i att föra ordskifte om någon "vikingareligion" och dess historiska detaljer.
Ett levande förhållande till fornseden - med avstamp i historien - kan jag dock ägna mej åt att föra diskussioner kring.
Det skulle också göra våld på forumets riktning; "Religion och andlighet", att tröska diverse historiska spekulationer.
Du frågar:
Först:
Det ligger i "sakens natur" ( dvs "hedendomens") att svaren på detta har många svar.
Jag rör vid det jag kan omfatta.
Förhoppningsvis gör jag mej förstådd också...
Du har själv satt fingret på en skillnad genom att stava kristendom med stort K och hedendom med litet H.
"Hedendom" i nordisk kulturdräkt, kallas av de som gör bruk av den för " Forn Sed" eller rätt och slätt "Seden".
Ordet "asatro" förknippas ofta (men inte alltid) med nationalromantiskt vikingavurm och nazistiska försök att mytifiera någon slags historisk "icke-semitisk" religion.
Sedfolk med demokratiska och humanistiska värderingar i Sverige i dag, undviker ordet "asatro" av den anledningen.
Kristendomen gör i regel anspråk på att inneha den enda sanningen om människans natur, den bortomvärldsliga tillvaron och vilka visionärer, profeter och transmedier som är de enda rätta.
Det tycks ofta vara nära till hands att fördöma och "du skall icke..." snarare än att bejaka och söka likheter.
Rangordning av "kropp", "själ" och "ande" tycks också vara viktig i kristendomen.
Kroppen (och även själen?) verkar ha låg status, vara syndig, etc.
( Jag kan bara uttala mej utifrån vad jag uppfattar i ärendet. En kristen kan naturligvis ge bättre svar. Det finns visst ca 150 olika kristna riktningar, så att tala om "kristendom" är svårt i alla händelser...)
Kristen syn på efterlivet, vägar jag inte uttala mej om. Jag har diverse föreställningar om att kristna tror sej komma till himlen eller helvetet, men jag känner inte till det hela egentligen.
Som hedning söker man snarare balans mellan "kropp" "själ" och "ande".
Balans; kunskap om de skapande, bevarande och nedbrytande krafterna ger livet mening.
Dessa krafter - ofta kallade "makterna"- finns i allt.
Den "yttre" naturen och den "inre" naturen är tätt förbundna med varandra, varför "yttre" naturliga förlopp ( årstidsväxlingar, klimatförändringar o.d.) betraktas som viktiga och inspirerande för förståelsen av den "inre" naturen ( humör, själsnöd/ro, div. biologiska förlopp och faser etc ).
Skillnaden mellan begreppen ”naturligt” och ”övernaturligt” suddas ut.
Att göra bruk av "magiska" metoder ses därför inte som synd. Dock med stor respekt och försiktighet.
Hedningen ser att människan har en unik särställning bland organismerna på planeten, men ser sej inte som "skapelsens krona".
Snarare trädgårdsmästare, då. :)
Hedningen kan ha föreställningar om efterlivet, men lägger vikt vid det liv som pågår i detta nu. Ingen vet med säkerhet hur det ter sej i efterlivet. Somliga hedningar har ideér om att detta efterliv kommer att te sej i enlighet med den tro som man haft i livet.
Tja, jag rör på ytan av dina frågor, men förhoppningsvis kan du finna ut fler frågor ur det lilla jag rört vid här.
Det finns oerhört mycket mer att dryfta vad gäller skilje- och samsyn mellan kristen och heden uppfattning vad gäller exoteriskt och esoteriskt bruk av makter och Gud.
mvh asper
Hej Kiifen.
Kanske kan jag vara dej behjälplig.
Att döma av dina rader så bör vi dock först stadfästa diverse definitioner av begrepp; såsom "hedendom", "asatro" "religion" etc. för förståelsens skull. Men det kanske reder sej vartefter. Vi får se.
Fråga på bara.
Dessutom är det av vikt att göra skillnad på perspektiven DÅ och NU:
Allt som oftast rör det till sej om man inte håller isär fornsedens bruk förr och idag. Mao: Personligen finner jag inget nöje i att föra ordskifte om någon "vikingareligion" och dess historiska detaljer.
Ett levande förhållande till fornseden - med avstamp i historien - kan jag dock ägna mej åt att föra diskussioner kring.
Det skulle också göra våld på forumets riktning; "Religion och andlighet", att tröska diverse historiska spekulationer.
Du frågar:
Vad är de största skiljelinjerna mellan t.ex. Kristendom och hedendom? Och även, vad är de största likheterna?
Först:
Det ligger i "sakens natur" ( dvs "hedendomens") att svaren på detta har många svar.
Jag rör vid det jag kan omfatta.
Förhoppningsvis gör jag mej förstådd också...
Du har själv satt fingret på en skillnad genom att stava kristendom med stort K och hedendom med litet H.
"Hedendom" i nordisk kulturdräkt, kallas av de som gör bruk av den för " Forn Sed" eller rätt och slätt "Seden".
Ordet "asatro" förknippas ofta (men inte alltid) med nationalromantiskt vikingavurm och nazistiska försök att mytifiera någon slags historisk "icke-semitisk" religion.
Sedfolk med demokratiska och humanistiska värderingar i Sverige i dag, undviker ordet "asatro" av den anledningen.
Kristendomen gör i regel anspråk på att inneha den enda sanningen om människans natur, den bortomvärldsliga tillvaron och vilka visionärer, profeter och transmedier som är de enda rätta.
Det tycks ofta vara nära till hands att fördöma och "du skall icke..." snarare än att bejaka och söka likheter.
Rangordning av "kropp", "själ" och "ande" tycks också vara viktig i kristendomen.
Kroppen (och även själen?) verkar ha låg status, vara syndig, etc.
( Jag kan bara uttala mej utifrån vad jag uppfattar i ärendet. En kristen kan naturligvis ge bättre svar. Det finns visst ca 150 olika kristna riktningar, så att tala om "kristendom" är svårt i alla händelser...)
Kristen syn på efterlivet, vägar jag inte uttala mej om. Jag har diverse föreställningar om att kristna tror sej komma till himlen eller helvetet, men jag känner inte till det hela egentligen.
Som hedning söker man snarare balans mellan "kropp" "själ" och "ande".
Balans; kunskap om de skapande, bevarande och nedbrytande krafterna ger livet mening.
Dessa krafter - ofta kallade "makterna"- finns i allt.
Den "yttre" naturen och den "inre" naturen är tätt förbundna med varandra, varför "yttre" naturliga förlopp ( årstidsväxlingar, klimatförändringar o.d.) betraktas som viktiga och inspirerande för förståelsen av den "inre" naturen ( humör, själsnöd/ro, div. biologiska förlopp och faser etc ).
Skillnaden mellan begreppen ”naturligt” och ”övernaturligt” suddas ut.
Att göra bruk av "magiska" metoder ses därför inte som synd. Dock med stor respekt och försiktighet.
Hedningen ser att människan har en unik särställning bland organismerna på planeten, men ser sej inte som "skapelsens krona".
Snarare trädgårdsmästare, då. :)
Hedningen kan ha föreställningar om efterlivet, men lägger vikt vid det liv som pågår i detta nu. Ingen vet med säkerhet hur det ter sej i efterlivet. Somliga hedningar har ideér om att detta efterliv kommer att te sej i enlighet med den tro som man haft i livet.
Tja, jag rör på ytan av dina frågor, men förhoppningsvis kan du finna ut fler frågor ur det lilla jag rört vid här.
Det finns oerhört mycket mer att dryfta vad gäller skilje- och samsyn mellan kristen och heden uppfattning vad gäller exoteriskt och esoteriskt bruk av makter och Gud.
mvh asper
asper
Känner du till den gudomliga trappan? Eller nyplatonismens demiurg? Kan du isåfall se några likheter mellan nyplatonismens idealism och den hedniska kulturens sätt att se på världen? Eller är de redan här i den Platoniska traditionen olika varandra? Eller att det helt enkelt inte finns en så pass raffinerad filosofisk grund för det hedniska synsättet?
Inom kristendomen är det ju bara Gud och i viss mån änglarna som är det viktiga och allt annat är illusioner och bedrägligheter, men denne gud befinner sig oerhört långt borta. I den hedniska traditionen verkar det som att det finns gudar redan här där vi finns, gudar vilkas makt vi känner av. Ta t.ex. sibiriska stamfolk som ser hästen som den störste guden, och inte utan anledning, för utan hästen skulle dom antagligen dö. Eller att man ser tundran eller fisken som gudar, just för att de influerar människans liv på ett mycket direkt sätt.
I vår moderna civilisation har vi förkastat idén om att omge oss med gudar, medan vi ändå samtidigt har mycket konkreta idéer om vad vi är beorende av. Bilen skulle t.ex. kunna vara en av vår tids viktigaste gudar, bara det att den är byggd av människorhand. Sprit kanske är en gud för vissa, eller åtminstone en slags ängel/djävul. Hur är det med städernas lockelse? En stad är ju inget i sig, men människor projicerar möjligheter och livskvalité på städerna och därför blir staden till en slags gudom. Fast eftersom vi samtidigt ser staden som byggd av människorhand så är den världen inte heller sammankopplad med det övernaturliga och det transcendenta och kan inte sägas ha någon vilja utanför vad människorna ger den. Alltså är båda bilen och staden gudar som människan själv skapat.
Är det så att kristendomen genom att förneka de ursprungliga gudarna som människan hade, såsom vattendragen, renen, älgen, kossan, djuren, stäpperna, skogarna, osv. så gjorde den civilisationen möjlig? Och det är här man ser en viktig skiljelinje mellan hedendom och kristen civilisation?
Ifall människor inte längre respekterar några andra gudar förutom den ursprunglige skaparguden, då behöver de ju inte hysa någon respekt för dessa. Vilket betyder att man kan hugga ner hela skogar utan att behöva känna någon skuld eller rädsla för att man kommer att bli straffad för detta.
många frågor på en gång, hoppas du har tid att svara.
/Kiifen
Känner du till den gudomliga trappan? Eller nyplatonismens demiurg? Kan du isåfall se några likheter mellan nyplatonismens idealism och den hedniska kulturens sätt att se på världen? Eller är de redan här i den Platoniska traditionen olika varandra? Eller att det helt enkelt inte finns en så pass raffinerad filosofisk grund för det hedniska synsättet?
Inom kristendomen är det ju bara Gud och i viss mån änglarna som är det viktiga och allt annat är illusioner och bedrägligheter, men denne gud befinner sig oerhört långt borta. I den hedniska traditionen verkar det som att det finns gudar redan här där vi finns, gudar vilkas makt vi känner av. Ta t.ex. sibiriska stamfolk som ser hästen som den störste guden, och inte utan anledning, för utan hästen skulle dom antagligen dö. Eller att man ser tundran eller fisken som gudar, just för att de influerar människans liv på ett mycket direkt sätt.
I vår moderna civilisation har vi förkastat idén om att omge oss med gudar, medan vi ändå samtidigt har mycket konkreta idéer om vad vi är beorende av. Bilen skulle t.ex. kunna vara en av vår tids viktigaste gudar, bara det att den är byggd av människorhand. Sprit kanske är en gud för vissa, eller åtminstone en slags ängel/djävul. Hur är det med städernas lockelse? En stad är ju inget i sig, men människor projicerar möjligheter och livskvalité på städerna och därför blir staden till en slags gudom. Fast eftersom vi samtidigt ser staden som byggd av människorhand så är den världen inte heller sammankopplad med det övernaturliga och det transcendenta och kan inte sägas ha någon vilja utanför vad människorna ger den. Alltså är båda bilen och staden gudar som människan själv skapat.
Är det så att kristendomen genom att förneka de ursprungliga gudarna som människan hade, såsom vattendragen, renen, älgen, kossan, djuren, stäpperna, skogarna, osv. så gjorde den civilisationen möjlig? Och det är här man ser en viktig skiljelinje mellan hedendom och kristen civilisation?
Ifall människor inte längre respekterar några andra gudar förutom den ursprunglige skaparguden, då behöver de ju inte hysa någon respekt för dessa. Vilket betyder att man kan hugga ner hela skogar utan att behöva känna någon skuld eller rädsla för att man kommer att bli straffad för detta.
många frågor på en gång, hoppas du har tid att svara.
/Kiifen
Hej igen kiifen. Sent om sider kommer här en uppföljning till vår korrespondens:
Jag tar ut något av dina rader.
kiifen:
”Känner du till den gudomliga trappan? Eller nyplatonismens demiurg? Kan du isåfall se några likheter mellan nyplatonismens idealism och den hedniska kulturens sätt att se på världen? Eller är de redan här i den Platoniska traditionen olika varandra? Eller att det helt enkelt inte finns en så pass raffinerad filosofisk grund för det hedniska synsättet?”
Nej, jag känner inte till detta. Så huruvida fornseden är mindre raffinerad eller ej (som tankekonstruktion och systembygge, då ) vet jag inte heller.
Förklara gärna vad de bärande idéerna är, så kan jag återkomma med mina kommentarer.
Det är mycket nyttigt för mej, personligen. Jag lär mej att uttrycka mej kring dessa frågor. Tack.
kiifen:
” I den hedniska traditionen verkar det som att det finns gudar redan här där vi finns, gudar vilkas makt vi känner av. Ta t.ex. sibiriska stamfolk som ser hästen som den störste guden, och inte utan anledning, för utan hästen skulle dom antagligen dö. Eller att man ser tundran eller fisken som gudar, just för att de influerar människans liv på ett mycket direkt sätt.”
Ja, så kan man betrakta det. Också.
Detta gör att konceptet ”religion” i ordinär (läs kristen, muslimsk etc) mening inte riktigt passar.
Inte för inte talar hedningen hellre om ”sed”, ”livsåskådning”, "tradition" eller möjligen ”livsfilosofi”.
Även ”kropp” och ”själ” ses som hörande till det ”andliga”, i lika hög grad som ”ande”. Kunskap om dessa är balans, vilket är det eftersträvansvärda.
Det skrivna är alltid underställt det erfarna och fungerande för hedningen.
Jag snarare ”använder” – än ”tror” – på makterna. Är detta ”användande” funktionsdugligt så genererar detta ”tro”.
Förhållandet är också det omvända. Makterna nyttjar även mej. Om det fungerar.
kiifen:
”Är det så att kristendomen genom att förneka de ursprungliga gudarna som människan hade, såsom vattendragen, renen, älgen, kossan, djuren, stäpperna, skogarna, osv. så gjorde den civilisationen möjlig? Och det är här man ser en viktig skiljelinje mellan hedendom och kristen civilisation?
Ifall människor inte längre respekterar några andra gudar förutom den ursprunglige skaparguden, då behöver de ju inte hysa någon respekt för dessa. Vilket betyder att man kan hugga ner hela skogar utan att behöva känna någon skuld eller rädsla för att man kommer att bli straffad för detta.”
Jo, så ser jag på det, men dessa tankegångar tenderar att snarast röra omdömen och ÅSIKTER (och möjligen också AVSIKTER) om diverse sakförhållanden, vilket kanske inte hör till rubriken ”religion och andlighet”, vilken hellre bör röra vid INSIKTER sprungna ur en levande relation till det gudomliga.
Låt andra trosriktningar misstänka varandra för fel och brister.
Som hedning säjer jag:
Att döma och fördöma lämnar vi till Gud och makterna att göra.
Inte sant,va, kiifen?
mvh asper
Jag tar ut något av dina rader.
kiifen:
”Känner du till den gudomliga trappan? Eller nyplatonismens demiurg? Kan du isåfall se några likheter mellan nyplatonismens idealism och den hedniska kulturens sätt att se på världen? Eller är de redan här i den Platoniska traditionen olika varandra? Eller att det helt enkelt inte finns en så pass raffinerad filosofisk grund för det hedniska synsättet?”
Nej, jag känner inte till detta. Så huruvida fornseden är mindre raffinerad eller ej (som tankekonstruktion och systembygge, då ) vet jag inte heller.
Förklara gärna vad de bärande idéerna är, så kan jag återkomma med mina kommentarer.
Det är mycket nyttigt för mej, personligen. Jag lär mej att uttrycka mej kring dessa frågor. Tack.
kiifen:
” I den hedniska traditionen verkar det som att det finns gudar redan här där vi finns, gudar vilkas makt vi känner av. Ta t.ex. sibiriska stamfolk som ser hästen som den störste guden, och inte utan anledning, för utan hästen skulle dom antagligen dö. Eller att man ser tundran eller fisken som gudar, just för att de influerar människans liv på ett mycket direkt sätt.”
Ja, så kan man betrakta det. Också.
Detta gör att konceptet ”religion” i ordinär (läs kristen, muslimsk etc) mening inte riktigt passar.
Inte för inte talar hedningen hellre om ”sed”, ”livsåskådning”, "tradition" eller möjligen ”livsfilosofi”.
Även ”kropp” och ”själ” ses som hörande till det ”andliga”, i lika hög grad som ”ande”. Kunskap om dessa är balans, vilket är det eftersträvansvärda.
Det skrivna är alltid underställt det erfarna och fungerande för hedningen.
Jag snarare ”använder” – än ”tror” – på makterna. Är detta ”användande” funktionsdugligt så genererar detta ”tro”.
Förhållandet är också det omvända. Makterna nyttjar även mej. Om det fungerar.
kiifen:
”Är det så att kristendomen genom att förneka de ursprungliga gudarna som människan hade, såsom vattendragen, renen, älgen, kossan, djuren, stäpperna, skogarna, osv. så gjorde den civilisationen möjlig? Och det är här man ser en viktig skiljelinje mellan hedendom och kristen civilisation?
Ifall människor inte längre respekterar några andra gudar förutom den ursprunglige skaparguden, då behöver de ju inte hysa någon respekt för dessa. Vilket betyder att man kan hugga ner hela skogar utan att behöva känna någon skuld eller rädsla för att man kommer att bli straffad för detta.”
Jo, så ser jag på det, men dessa tankegångar tenderar att snarast röra omdömen och ÅSIKTER (och möjligen också AVSIKTER) om diverse sakförhållanden, vilket kanske inte hör till rubriken ”religion och andlighet”, vilken hellre bör röra vid INSIKTER sprungna ur en levande relation till det gudomliga.
Låt andra trosriktningar misstänka varandra för fel och brister.
Som hedning säjer jag:
Att döma och fördöma lämnar vi till Gud och makterna att göra.
Inte sant,va, kiifen?
mvh asper
Hej igen kiifen.
I helgen intervjuades Asatrosamfundets ordförande i P1:s "Samtal pågår".
Den berör lite av ämnet i vår korrespondens:
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/ind ... ramid=1054
Intervjun ligger kvar på för lyssning i en vecka.
mvh asper
I helgen intervjuades Asatrosamfundets ordförande i P1:s "Samtal pågår".
Den berör lite av ämnet i vår korrespondens:
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/ind ... ramid=1054
Intervjun ligger kvar på för lyssning i en vecka.
mvh asper
intressant asper, just det om det skrivna och det av erfarenheten beprövade. Medan de nyare religionerna fokuserar väldans mycket på det skrivna ordet och idéerna, bara det att de tror att "Gud" skapade världen genom att tala "varde ljus" tyder ju på en tro på att Gud är en retoriker och teoretiker snarare än en arbetare.
Detta om kropp och själ är också ... åtminstone - lite - intressant. Känner du till det PanENteistiska synsättet? På nåt vis verkar hedningarna ha en världssyn som sammanflätar det gudomliga med det fysiska medan de nya religionerna ser det gudomliga som väldigt avlägset det fysiska.
En mer "närvarande" filosofi om man så säger och därför inte heller så avlägsen de små tingen. Den kristna guden verkar mest sitta och hånflina åt allt det småttiga i världen, vad har mossor och lavar, myggor, bakterier, larver och potatisflugor för gud .. .måste man undra om den ende Guden med stort G enbart bryr sig om människor?
Detta om kropp och själ är också ... åtminstone - lite - intressant. Känner du till det PanENteistiska synsättet? På nåt vis verkar hedningarna ha en världssyn som sammanflätar det gudomliga med det fysiska medan de nya religionerna ser det gudomliga som väldigt avlägset det fysiska.
En mer "närvarande" filosofi om man så säger och därför inte heller så avlägsen de små tingen. Den kristna guden verkar mest sitta och hånflina åt allt det småttiga i världen, vad har mossor och lavar, myggor, bakterier, larver och potatisflugor för gud .. .måste man undra om den ende Guden med stort G enbart bryr sig om människor?
Jag tycker att asatron är en intressant och attraherande religion, men jag kan helt enkelt inte tro på asagudarnas existens. Det finns helt enkelt inget bevis på att asatron är sann, även om myterna är intressanta. Det verkar som att en del speglar krigarideal, medan andra innehåller djup religiös mystik.
Mithra
Menar du just asagudarna eller gudar i allmänhet?
När folk förr i tiden byggde sina gudar av trä, keramik eller metall så trodde de Kristna att de bara dyrkade ett dött föremål, ett rent objekt och de måste därför anse att det var fel eller falskt. Men de som hade uppfört gudomarna såg inte saken på samma sätt. De såg inte objektet i sig som varande gudomligt men att de/det gudomliga finns i världen och genom att uppföra en bild av deras gud så kunde de frammana dess närvaro på ett mycket påtagligare sätt. Via stenstoden eller träfiguren fick det gudomliga en fysisk representation och närvaro som människor lättare kunde komminucera med. Därför så har dessa gudar alltid avspeglat den kultur hos det folk som har dessa bilder. Hur människorna själva kunde uppfatta det gudomliga.
Just detta med polyteismen blir intressant då enligt det synsättet kan det gudomliga kunna vara en och många på en och samma gång, ha massor av olika aspekter och förmågor men att de via bilden kanaliseras in till en representation eftersom vårt enklare intellekt har lättare att förstå och tala med en person än att försöka förstå och komminucera med något multifacetterat mångdimensionellt och på för oss alla sätt väldigt svårförståeligt.
Asagudarna eller de Olympiska gudarna blir enklare för oss människor att förstå, de hade var och en, en identitet och en person, de var alla individer med olika förmågor, avsikter och motiv. Även om dessa förmågor var övermänskliga likaväl som mänskliga. Men enligt dagens synsätt blir asagudarna svåra eller rent av omöjliga att tro på, eller förstå, just på grund av att de är så pass enkla att förstå. Hur kan det finnas asagudar samtidigt som det finns olympiska gudar? Hur kan de vara som människor? Hur kan det gudomliga vara i motsättningar och konflikter med sig självt? Bör inte det gudomliga vara enbart "perfekt", enhetligt, med ett enda motiv, en enda vilja, en enda lag? Det tänkandet är vårt arv från Aristotle och de Kristna bl.a.
Menar du just asagudarna eller gudar i allmänhet?
När folk förr i tiden byggde sina gudar av trä, keramik eller metall så trodde de Kristna att de bara dyrkade ett dött föremål, ett rent objekt och de måste därför anse att det var fel eller falskt. Men de som hade uppfört gudomarna såg inte saken på samma sätt. De såg inte objektet i sig som varande gudomligt men att de/det gudomliga finns i världen och genom att uppföra en bild av deras gud så kunde de frammana dess närvaro på ett mycket påtagligare sätt. Via stenstoden eller träfiguren fick det gudomliga en fysisk representation och närvaro som människor lättare kunde komminucera med. Därför så har dessa gudar alltid avspeglat den kultur hos det folk som har dessa bilder. Hur människorna själva kunde uppfatta det gudomliga.
Just detta med polyteismen blir intressant då enligt det synsättet kan det gudomliga kunna vara en och många på en och samma gång, ha massor av olika aspekter och förmågor men att de via bilden kanaliseras in till en representation eftersom vårt enklare intellekt har lättare att förstå och tala med en person än att försöka förstå och komminucera med något multifacetterat mångdimensionellt och på för oss alla sätt väldigt svårförståeligt.
Asagudarna eller de Olympiska gudarna blir enklare för oss människor att förstå, de hade var och en, en identitet och en person, de var alla individer med olika förmågor, avsikter och motiv. Även om dessa förmågor var övermänskliga likaväl som mänskliga. Men enligt dagens synsätt blir asagudarna svåra eller rent av omöjliga att tro på, eller förstå, just på grund av att de är så pass enkla att förstå. Hur kan det finnas asagudar samtidigt som det finns olympiska gudar? Hur kan de vara som människor? Hur kan det gudomliga vara i motsättningar och konflikter med sig självt? Bör inte det gudomliga vara enbart "perfekt", enhetligt, med ett enda motiv, en enda vilja, en enda lag? Det tänkandet är vårt arv från Aristotle och de Kristna bl.a.
Jag är inte så bevandrad i ämnet men det verkar som att nordisk mytologi (genom germansk mytologi) är besläktat med hinduism (http://en.wikipedia.org/wiki/Nordic_mythology). Vad jag vill säga är att man kanske skulle kunna läsa (och uppleva) hinduismen för att förstå asatron(?).
Nja, jag är tveksam. Visst finns det allmänna likheter, som det gör mellan alla religioner, men asatron har mer element av shamanism och animism i sig. Men det finns inte tillräckligt många likheter, anser jag, för att man ska kunna kalla dem för nära släkt. Andra kanske tycker annorlunda. Asatron är mer inriktad på jakt och är mer zoomorfisk. Den handlar inte heller om att söka frälsning eller räddning från världen, vilket hinduismen handlar om. Hinduismens gudom är brahman vilket gör den till en monoteistisk religion medan asatron ju är polyteistisk med Odin som gudarnas ledare. Asatrons gudar är individer och även om Odin var känd för att förklä sig så var han aldrig som brahman som ju tar skepnad av vad som helst och ingår i allting. Men i animismen så finns det element av panenteism som ju också ser det gudomliga i allting. Så jag skulle nog hellre säga att hinduism och asatru har måhända släktband längre tillbaks i tiden då alla människor var animister, men jag kan aldrig tro att asatron har kunnat utvecklats ur hinduismen.
Det finns en mycket bra artikel om animism på wiki:
http://en.wikipedia.org/wiki/Animism
Det finns en mycket bra artikel om animism på wiki:
http://en.wikipedia.org/wiki/Animism
Faktiskt så är germansk mytologi (vilket är mer passande än att säga nordisk mytologi, då alla germanska folk hade samma tro, fast gudarnas namn kunde variera lite) släkt med hinduism, och andra mytologier, som dom slaviska och keltiska. Dom har samma ursprung. Alltså asatron har ej utvecklats ur hinduismen eller tvärtom, utan båda har utvecklats från en ursprunglig indo-europeisk religion. Se här: http://en.wikipedia.org/wiki/Indo-European_religion
Re: Asatro och hedendom
Kiifen skrev:Ingen som diskuterar andlighet utifrån asatrons eller de hedniska perspektiven? Ingen som är intresserad av de sk. "hedniska" religionerna? Faktum är att Islam, Judendom och Kristendom har mycket gemensamt med dessa, dock finns det såklart mycket som skiljer dom åt också. Vad är de största skiljelinjerna mellan t.ex. Kristendom och hedendom? Och även, vad är de största likheterna?
Hedendomens synd var sin ovetenhet om att dom var syndare. Kristendomens synd är mer direkt. Och kanske därför lättare att bli av med?
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 77 och 0 gäster