Dessa talande sånger - ska vi dela med oss av dem?

[Varney]

och vad gäller dikter, fria från musik. så är jag värdelös,
för att jag ska kunna känna något av det så underlättar det väldigt ju mer jag känner till om den som skriver. och framför allt vilken relation jag har till den som skriver, (envägs måhända men, likväl relation.. från mitt håll) ju längre "bort" från mig det kommer desto värdelösare. förmodligen är jag väldigt snäv, på nåt sätt. eftersom, efter hur folk beter sig, verkar det vara rent allmänmänskliga grejer, mycket iaf ..alltså "konst" - som så många verkar vara så överens om värdet på.. jag känner inte igen mig.eller, känner inte, rätt o slätt.
men det här: http://ellensplace.net/mm_poems.html

det klarar jag ta in. och har ett för.

[PopJimmy]

Varney:
Har du sett Nosferatu?



Tyckte din kompis:


Var rätt lik

[Varney]

ja, jag har inte sett hela,
ja, de är lite smålika =D

[Skogsälvan]

Underbara texter, Varney! Ska jag helt klart lyssna på vid tillfälle! Tack.

[Johan Ågren]

Luipa,

vi kanske inte ska gå in för djupt i den där diskussionen i den här tråden. Ville bara säga att visst kan man spåra en intention i allt som görs så länge det är en människa som skapar - som jag skrev- men detta kan vara mer eller mindre komplext och mer eller mindre slumpartad på så sätt att personen agerar men inte fördjupar sig och sätter samman ett verk i den bemärkelsen som verket sedan tillskrivs sina egenskaper. Vi projicerar då - som betraktare - subjektivt ett innhåll på något som inte hade den intentionen. Verket kan då jämföras med ett bläckplumpstest där personen skvättat ut lite färg (om än passionerat), vikt ihop ett papper och så har det uppstått en komplexitet som tillåter en mångfald av subjektiv projicering. Intentionen står inte i proportion till den mångfald av tolkningar som uppstår, och det är denna nivå jag menar. Jag tror också att denna frizon som uppstår är lite av konstens själ. Det är ett tillåtande, en frihet vi kan röra oss i och en öppenhet för nya synvinklar. En pedagogisk avhandling - som skogsälvan skriver - lämnar inte detta öppet, den är stum. Det är som med kärleken; om vi analyserar alla funktioner som är involverade i kärleken så dödar vi den. Vi kan inte hela tiden sträva efter att ligga före oss själva - dö dödar vi livsgnistan i oss. Visserligen kommer vi att utvecklas och gå vidare i livet och slutligen se funktionerna, men livet handlar inte om utveckling utan om att leva och utvecklas. Utvecklingen är ett resultat av att vi lever - vi lever inte för att utvecklas.

Miles,

Kolla upp Riverside om du gillar Porcupine Tree. Vad som tilltalar mig med den här sortens musik är att den är känslosam utan att behöva skämmas för sin musikalitet. Den är sedan variationsrik; allt från sammetslena gitarrslingor och sångstämmor till hyfsat trashiga gitarrer. Inte så extremt dock. Pink Floyd tillhör den här kategorin också - men tyvärr så har jag nött Pink Floyd så himla mycket under hela mitt liv så det käns konstigt att lyssna på dem nu. Även en grupp som Slipknot kan göra känslofyllda och nyanserade "ballader".

Efter att ha lyssnat igenom Katatonias senaste platta mer noga så kan jag också konstatera att den är bra till en viss gräns. De får inte riktigt ordning på sina harmonier utan blir ganska endimensionellt klagande. Gillar andra låten på plattan bäst, och det räcker kanske med att lyssna på den.

/Johan

[hovnarr]

Åh vad glad jag blev att du nämnde Sigur Ros, miles davis. Upptäckte dem nyligen och fann det som att simma i saftkräm.

Men den här tråden skulle väl handla om texter vi tyckte var talande, snarare än vad vi gillade för musik?

Jag har svårt att välja en HEL text. Det är snarare brottstycken här och där som jag tycker är träffande eller talande. Det finns ju hur många såna "visdomsord" som helst. Inte minst bland våra svenska skalder; Bellman, Taube, Wreesvijk, Ekdahl m.fl.

Skulle jag behöva välja en hel text, så får det bli en vacker berättelse istället, snarare än en lång radda med bra visdomsord. Här kommer en otroligt vacker liten historia, en av Mäster C:s mindre kända.

Saskia har ett namn med klang.
Hon jobbar på ett pilsnerpang.
Häller upp öl åt grabbarna.
Grabbarna tycker hon är bra.
Grabbarna tycker hon är bra.

Sen är det inte mer med det.
Saskia hon är vindögd, se.
Fast hennes blick är ren och klar
Väcker den löje hos envar.
Väcker den löje hos envar.

Hon är tyst och obemärkt,
hennes uniform är stärkt.
Men hon är vacker, och när hon log
så att man efter andan drog.
så att man efter andan drog.

Jag lät min blick gå upptäcktsfärd
och det var faktiskt mödan värd.
Ju mer den såg, ju mer den fann:
Hon var ju rent otroligt grann.
Hon var ju rent otroligt grann.

Sen jag mig med en pilsner stärkt
sade jag : Fröken, har ni märkt,
har det ej ännu slagit er
att jag har iakttagit er?´
att jag har iakttagit er?

Hon sa: Min herre, det är sant
orsaken är mig obekant.
Då tog jag mod till mig och sa :
När blir du ledig, Saskia?
När blir du ledig, Saskia?

Vi såg en film om romantik,
sen drack vi kaffe på ett fik.
Jag följde henne till hennes hus.
I våra hjärtan brann ett ljus.
I våra hjärtan brann ett ljus.

Saskia hade sovalkov
och hon var vacker när hon sov.
Men vi var vakna mer än nog
då hennes väckarklocka slog.
då hennes väckarklocka slog.

Saskia är ett namn med klang.
Hon jobbar på ett pilsnerpang.
Hon ser i kors vartän hon ser,
men hon är vacker när hon ler.
Ja, hon är vacker när hon ler.

[Johan Ågren]

Men den här tråden skulle väl handla om texter vi tyckte var talande, snarare än vad vi gillade för musik?

Jag fick inte intrycket att det inte var en begränsning bara till texterna, utan hur låtar kunde förmedla ett budskap, och vidare hur en låt kunde säga något om oss själva. Sedan kanske det blev lite mycket namedropping, men det har i alla fall lett till att flera här har visat sig ha gemensamma nämnare. Om flera här kan lyssna på Sigur Ros så finns det något gemensamt som kan vara svårt att sätta ord på, men som man ändå kan nicka instämmande till. Vi skulla kunna träffas, luta oss tillbaka och vara bekväma i detta, tills någon öppnade munnen och sa något korkat om hur världen var beskaffad.

Jag lyssnar nästan aldrig till texter i musik, men musik är ändå talande.

/Johan

[Johan Ågren]

Inga drömmar och val
min ungdom som stals
en stadig takt som söver

Bortom vägar och räls
innan tiden hälls
vad är det jag behöver

Proppen har gått
men min arm är för kort
för att skruva ur samlade synder

Därför drar jag en vals
ur min bakfyllas hals
om att livet är inget bekymmer

/Johan

[Luipa]

Intentionen står inte i proportion till den mångfald av tolkningar som uppstår, och det är denna nivå jag menar. Jag tror också att denna frizon som uppstår är lite av konstens själ. Det är ett tillåtande, en frihet vi kan röra oss i och en öppenhet för nya synvinklar.

Jag håller helt med dig och tackar för ditt klargörande. Försökte säga något liknande med den inte fullt så upplysande meningen...Däremot tror jag betraktaren ofta läser in saker som vore det en bläckplump ...

om vi analyserar alla funktioner som är involverade i kärleken så dödar vi den.

Att älska och analysera är som att avbryta en dans efter varje steg för utvärdering och korrektion. Det blir ingen dans, det blir ingen kärlek.

Apropå Sigur Ros så är de något av en popens motsvarighet till jazzens Jan Johansson (åtminstone de kända verken). Unikt, högkvalitativt men o så lättlyssnat. Dessutom undrar jag om min återupprepade lyssning av dem verkligen får mig uppmärksamma nya nivåer? Det känns snarare som om hela paketet presenteras på en gång, vad jag ser är vad jag får. Visserligen underbart men inte mer. Detta gäller åtminstone Sigur Rós, osäker i förhållande till jazz på svenska/ryska. Kanske, kanske inte?

[Skogsälvan]

Åh, du för fram min absoluta favoritlåt av Cornelis i ljuset, hovnarr!
Och Johan förstod mig rätt. Behöver inte alls handla om texter, även om jag vanligtvis lägger mest fokus på den biten. Men jag älskar ju Edith Piaf också. Har ingen aning om vad hon sjunger om eftersom jag inte kan franska, men det spelar ingen roll här.

[Varney]

älvan: varsågod =D så välkommen.

(musik och inte texter:jag såg på dia psalma, blutengel, arch enemy och clients för några dagar sen[på arvika] så jag är liite i det förälskade ruset fortfarande..det är nåt härligt va upplyftande det kan vara med en livebit lite då och då..dia psalma, men med ölmagar, och plötsligt är man likväl 14 igen X) och arch enemy som inte är mer än knappt skapliga på skiva, blir plötsligt kärlek när vackra vackra angela gossow blir till en människa och inte en röst o en bild.liksom clients,som nog aldrig skulle ens gå att lyssna på hemma, ingen kärleksupplevelse iaf. men ack så mycket kärlek att uppleva live. men det går strax över.på gott kanske=] så kan man fokusera på bra musik istället XD)

[Skogsälvan]

Ja, konserter är ju härligt. Finns det någon speciell artist som har gjort en show som ni jublar över? Vilken är den bästa svenska artisten/gruppen på scenen. Jag tycker ju det var fruktansvärt hur slipnot beordrade publiken att gå ner på knä. Sadomasocism på hög nivå, med många risker inblandade.

[Luipa]

Vilken är den bästa svenska artisten/gruppen på scenen.

Refused! Önskar jag kunde sätta ord på effekten deras utlevelser Tänker inte ens försöka.

[Varney]

det är ju svårt att jämföra olika genrer, ..jag menar ta ex hives är ju skickliga på sitt. men känner man för att avnjuta något vackert, är man förmodligen inte så sugen på röj, vilket skulle ge utslag på nåt annat. det beror nog helt enkelt på vilket humör jag vaknat på. svårt med svenskt.
men,en speciell konsert för mig annars, var hanoi rocks. inte just för att de är nåt speciellt,musikaliskt sett, men just för så jag kände för michael monroe, och hans energi, värme, intimitet med publiken, det var tillfredställande.annars har ju band som tex theatre of tragedy ett stort plus (hos mig), det är ju enkelt att få det stämningsfullt när man spelar sånt (smaksak fv men iaf) ..och är man sentimental romantiker är det ju svårt att motstå X)
annars, regeln är i princip,att senaste grej man varit på känns som det bästa, tills tidens tand tar det, och distansen gör de tidigare erfarenheterna rättvisa igen. med undantag för besvikelserna då såklart.

[Johan Ågren]

Vilken är den bästa svenska artisten/gruppen på scenen.

Refused! Önskar jag kunde sätta ord på effekten deras utlevelser Tänker inte ens försöka.

Refused brukade låna vår replokal när jag bodde i Umeå (fast de hette nog Step Forward då), och Dennis Lyxén grävde ner sitt plektrum i min stackars strata! Dessutom stötte han hela tiden på vår sångerska, som fortfarande är urtypen för mitt skönhetsideal. Det var förresten I Umeås rebelliska anda jag grundade mycket av mitt filosoferande; bland militanta veganer och straight edgeare. Det var tider det. Nu måste jag leta fram en gammal kasettbandspelare....

Johan