Illusionen skrev:Algotezza skrev:Illusionen skrev:
Det som möjliggör förnimmande menar jag är just det begränsade perspektivet.
Utan begränsningar är perception ej möjlig. Bara genom att rumsligt och tidsligt begränsa våra sinnen är perception möjlig.
Spränger vi dessa ramar upphör vi förnimma. Möjligtvis kan vi få en glimt av "det oceaniska" innan vi återgår till normal
perception eller blir galna med upplöst medvetandet som följd.
Vi förefaller vara överens. Som jag tolkar dig har du rätt av följande skäl.
Begränsningen härrör från strukturell maskering (via MP), m a o det ”jaget” inte förmår förnimma
p g a sin maskerande ”egenstruktur”.
Att inte förnimma helheten kan likställas med en ”speglad” strukturell ”störning/obalans”.
Det är obalansstörningen (att liknas vid en strukturell ”sidställning” i G) som enligt konceptet utgör
grund för balansresonemanget bakom växelverkan och i förlängningen förnimmelsen.
Läs gärna även mitt inlägg 30 aug 2025 15:30 i tråden ”Ett försök till kritik av deltakonceptet”.
Citat, ”OBSERVERA därför att när steget tas från verkligheten till metafysik, avhänder man sig
möjligheten att beskriva och förklara med hjälp av atomära begrepp.”
Flera trådar "utan slut" här på Filosofiforum skulle kunna avslutas om hänsyn togs till detta.
Bengt Hj Törnblom / Illusionen
Pax vobiscum
Helheten är bortom förnimmelse. Perception fungerar "styckevis och delt". Den skapar en uppdelning av helheten i "upplevare" ("jag") och "det upplevda" ("det"). Ofta tolkas "jag" som den medvetna delen och "det" som den medvetslösa materian som "jag" upplever.
Hur kan vi göra oss en bild av helheten om den finns bortom perceptionen och empirin? Genom filosofisk spekulation och matematik fysik? Kan vi säga något annat om den att den är det som är?
Eller via buddhistisk kontemplation över uttrycket "Det är du", "Tat twam asi"...?