VERKLIGHETEN, som funktion av referensberoende komplex skalär differens ?

[Pilatus]

Det matematiken erbjuder är tankemodeller, tankemodeller som sedan kan appliceras på olika områden och där vi kan tycka oss få stöd för olika föreställningar om verklighetens sanna natur. Matematiken är det tänkbara. Problemet är bara att så länge vi befinner oss i, är hänvisade till, res cogitans eller tankens värld, kan vi inte skilja på fantasi och verklighet, här hittar vi inget annat än det som redan finns inom oss, vi möter ingenting annat än oss själva. Det var den insikten som slutligen utmynnade i den naturvetenskapliga metoden.

Ja, det är nog riktigt. I alla fall då det gäller Fibonaccitalföljden som inte uppkom ur en observation i naturen, utan ur en matematisk modell som visade sig stämma med kaninernas förökningstakt, beskrivet i Liber Abaci, 1202.

Liber Abaci.jpg (60.95 KiB) Visad 1357 gånger

[Algotezza]

Det matematiken erbjuder är tankemodeller, tankemodeller som sedan kan appliceras på olika områden och där vi kan tycka oss få stöd för olika föreställningar om verklighetens sanna natur. Matematiken är det tänkbara. Problemet är bara att så länge vi befinner oss i, är hänvisade till, res cogitans eller tankens värld, kan vi inte skilja på fantasi och verklighet, här hittar vi inget annat än det som redan finns inom oss, vi möter ingenting annat än oss själva. Det var den insikten som slutligen utmynnade i den naturvetenskapliga metoden.

Ja, det är nog riktigt. I alla fall då det gäller Fibonaccitalföljden som inte uppkom ur en observation i naturen, utan ur en matematisk modell som visade sig stämma med kaninernas förökningstakt, beskrivet i Liber Abaci, 1202.

Liber Abaci.jpg

Matematiken har ju till stor del vuxit fram ur eller abstraherats fram via observation så det är ju inte så märkligt om den värld vi observerar har just matematiska egenskaper. Detssa existerar inte heller "för sig" utan är inbyggda i materien. Sedan har matematiken förstås utvecklats långt bortom det det som grundar sig på, genom människors fantasi- och abstraktionsförmåga.

[Pilatus]

Det matematiken erbjuder är tankemodeller, tankemodeller som sedan kan appliceras på olika områden och där vi kan tycka oss få stöd för olika föreställningar om verklighetens sanna natur. Matematiken är det tänkbara. Problemet är bara att så länge vi befinner oss i, är hänvisade till, res cogitans eller tankens värld, kan vi inte skilja på fantasi och verklighet, här hittar vi inget annat än det som redan finns inom oss, vi möter ingenting annat än oss själva. Det var den insikten som slutligen utmynnade i den naturvetenskapliga metoden.

Ja, det är nog riktigt. I alla fall då det gäller Fibonaccitalföljden som inte uppkom ur en observation i naturen, utan ur en matematisk modell som visade sig stämma med kaninernas förökningstakt, beskrivet i Liber Abaci, 1202.

Matematiken har ju till stor del vuxit fram ur eller abstraherats fram via observation så det är ju inte så märkligt om den värld vi observerar har just matematiska egenskaper. Detssa existerar inte heller "för sig" utan är inbyggda i materien. Sedan har matematiken förstås utvecklats långt bortom det det som grundar sig på, genom människors fantasi- och abstraktionsförmåga.

Snäckor, solrosor och kottar följer serien väl. Det finns en bok om naturens geometriska mönster, svartvit, inte alls ny. Den fanns på biblioteket. Jag lånade den flera gånger. Kanske har jag skrivit några rader om den någonstans på forumet för flera år sedan. Den är helt fantastisk. Hittar jag den skall jag lägga en länk.
PS https://filosofiforum.se/forum/viewtopic.php?f=20&t=2597&p=217833&hilit=Bertel+Bager#p217833

Bertel Bager (1890-1960) som på femtiotalet gav ut boken Naturen som formgivare. Den har senare getts ut i flera nya upplagor. Stockholm : Norstedt, 1974 ; (Stockholm : Norstedt) ISBN: 91-1-734272-4

[Algotezza]

Matematik innebär ordning och högre effektivitet. Ordning tar mindre plats än kaos. Det innebär också mönster och mönster skapar och upplevs som mening.

[Vertumnus]

Det matematiken erbjuder är tankemodeller, tankemodeller som sedan kan appliceras på olika områden och där vi kan tycka oss få stöd för olika föreställningar om verklighetens sanna natur. Matematiken är det tänkbara. Problemet är bara att så länge vi befinner oss i, är hänvisade till, res cogitans eller tankens värld, kan vi inte skilja på fantasi och verklighet, här hittar vi inget annat än det som redan finns inom oss, vi möter ingenting annat än oss själva. Det var den insikten som slutligen utmynnade i den naturvetenskapliga metoden.

Ja, det är nog riktigt. I alla fall då det gäller Fibonaccitalföljden som inte uppkom ur en observation i naturen, utan ur en matematisk modell som visade sig stämma med kaninernas förökningstakt, beskrivet i Liber Abaci, 1202.

Liber Abaci.jpg

Andra exempel på matematik som utvecklats utan direkta kopplingar till den fysiska världen och där man först i efterhand funnit tillämpningar är bl.a den icke-euklidiska geometrin som utvecklades av Gauss m.fl som ren tankelek långt innan den blev bärande i Einsteins relativitetsteori. Och inte minst Maxwell vars ekvationer skulle visa sig användbara för förståelsen av något som senare skulle komma att kallas för elektromagnetisk strålning.

[Vertumnus]

Det matematiken erbjuder är tankemodeller, tankemodeller som sedan kan appliceras på olika områden och där vi kan tycka oss få stöd för olika föreställningar om verklighetens sanna natur. Matematiken är det tänkbara. Problemet är bara att så länge vi befinner oss i, är hänvisade till, res cogitans eller tankens värld, kan vi inte skilja på fantasi och verklighet, här hittar vi inget annat än det som redan finns inom oss, vi möter ingenting annat än oss själva. Det var den insikten som slutligen utmynnade i den naturvetenskapliga metoden.

Ja, det är nog riktigt. I alla fall då det gäller Fibonaccitalföljden som inte uppkom ur en observation i naturen, utan ur en matematisk modell som visade sig stämma med kaninernas förökningstakt, beskrivet i Liber Abaci, 1202.

Liber Abaci.jpg

Matematiken har ju till stor del vuxit fram ur eller abstraherats fram via observation så det är ju inte så märkligt om den värld vi observerar har just matematiska egenskaper. Detssa existerar inte heller "för sig" utan är inbyggda i materien. Sedan har matematiken förstås utvecklats långt bortom det det som grundar sig på, genom människors fantasi- och abstraktionsförmåga.

Det har varit och är en diskussionsfråga huruvida matematiken är något vi upptäcker eller uppfinner.
Jag tror att matematiken existerar i egen rätt, att den utgör ett landskap som kan utforskas på samma sätt som det fysiska landskapet.

Kanske kan man vända på det och säga att det vi uppfinner är den fysiska världen så som den framträder för oss då vi låter matematiken invadera materien genom att koppla tal till olika enheter som antal, meter, kilogram, sekunder osv.

[Algotezza]

Vi får kanske skilja mellan matematik som vetenskaplig disciplin och den matematik vi kan beskriva och se i materien. Matematik som vetenskaplig disciplin är onekligen något människan uppfunnit men matematiken i världen omkring oss är något vi upptäckt och upptäcker.

[Vertumnus]

Vi får kanske skilja mellan matematik som vetenskaplig disciplin och den matematik vi kan beskriva och se i materien. Matematik som vetenskaplig disciplin är onekligen något människan uppfunnit men matematiken i världen omkring oss är något vi upptäckt och upptäcker.

Kan vi verkligen se matematik i materien? Jag ser snarare matematiken som något vi hittar i vårt inre. Matematiken kan ses som en kartläggning och systematiserande av ett område av vår kunskapsförmåga. Den tillhandahåller, frigör, tankemodeller med vars hjälp vi avbildar materien.

[Algotezza]

Vi får kanske skilja mellan matematik som vetenskaplig disciplin och den matematik vi kan beskriva och se i materien. Matematik som vetenskaplig disciplin är onekligen något människan uppfunnit men matematiken i världen omkring oss är något vi upptäckt och upptäcker.

Kan vi verkligen se matematik i materien? Jag ser snarare matematiken som något vi hittar i vårt inre. Matematiken kan ses som en kartläggning och systematiserande av ett område av vår kunskapsförmåga. Den tillhandahåller, frigör, tankemodeller med vars hjälp vi avbildar materien.

Allt i vårt inre kommer utifrån och är betingat av sinnena, vår iakttagqlseförmåga och logik. Även fantasin får näring utifrån. Det menar jag.

[xion]

Vi får kanske skilja mellan matematik som vetenskaplig disciplin och den matematik vi kan beskriva och se i materien. Matematik som vetenskaplig disciplin är onekligen något människan uppfunnit men matematiken i världen omkring oss är något vi upptäckt och upptäcker.

Kan vi verkligen se matematik i materien? Jag ser snarare matematiken som något vi hittar i vårt inre. Matematiken kan ses som en kartläggning och systematiserande av ett område av vår kunskapsförmåga. Den tillhandahåller, frigör, tankemodeller med vars hjälp vi avbildar materien.

Allt i vårt inre kommer utifrån och är betingat av sinnena, vår iakttagqlseförmåga och logik. Även fantasin får näring utifrån. Det menar jag.

Vårt inre liv är oerhört mycket rikare och mångfacetterat än vad sinnena kan förmedla (t.ex. Martinus kosmologi)

[Algotezza]

Kan vi verkligen se matematik i materien? Jag ser snarare matematiken som något vi hittar i vårt inre. Matematiken kan ses som en kartläggning och systematiserande av ett område av vår kunskapsförmåga. Den tillhandahåller, frigör, tankemodeller med vars hjälp vi avbildar materien.

Allt i vårt inre kommer utifrån och är betingat av sinnena, vår iakttagqlseförmåga och logik. Även fantasin får näring utifrån. Det menar jag.

Vårt inre liv är oerhört mycket rikare och mångfacetterat än vad sinnena kan förmedla (t.ex. Martinus kosmologi)

Vi boostar upp minnena med fantasi.

Mitt eget inre är tämligen stillsamt och inte särskilt rikt och mångfasetterat. Jag kan inte peka på en enda detalj i mitt inre som inte härrör från något jag upplevt med mina sinnen.

[Vertumnus]

Vi får kanske skilja mellan matematik som vetenskaplig disciplin och den matematik vi kan beskriva och se i materien. Matematik som vetenskaplig disciplin är onekligen något människan uppfunnit men matematiken i världen omkring oss är något vi upptäckt och upptäcker.

Kan vi verkligen se matematik i materien? Jag ser snarare matematiken som något vi hittar i vårt inre. Matematiken kan ses som en kartläggning och systematiserande av ett område av vår kunskapsförmåga. Den tillhandahåller, frigör, tankemodeller med vars hjälp vi avbildar materien.

Allt i vårt inre kommer utifrån och är betingat av sinnena, vår iakttagqlseförmåga och logik. Även fantasin får näring utifrån. Det menar jag.

Det blir nog allt svårare att argumentera för den saken. Tanken att människan föds som ett oskrivet blad och skapar sig själv är inte lika levande som den en gång var. Vilken är balansen mellan miljö och genetik? Med ökande forskning tycks genetiken få allt större tyngd.

[Pilatus]

Det blir nog allt svårare att argumentera för den saken. Tanken att människan föds som ett oskrivet blad och skapar sig själv är inte lika levande som den en gång var. Vilken är balansen mellan miljö och genetik? Med ökande forskning tycks genetiken få allt större tyngd.

Det finns självklart en genetisk ram för våra förutsättningar. Inom denna ram tillkommer allt det vi förvärvar av färdigheter och kunskaper. Alltså hur mycket av våra förutsättningar som kommer att förverkligas. Mycket av detta ligger i den sociala miljön, vilka drivkrafter kommer att stimuleras, vilka kommer att hämmas? Tänk på ett barn som växer upp i religiös miljö där föräldrarna tillhör Plymouth Brethren Christian Church. Hur mycket frihet har barnet att utveckla sina möjligheter?

[Algotezza]

Kan vi verkligen se matematik i materien? Jag ser snarare matematiken som något vi hittar i vårt inre. Matematiken kan ses som en kartläggning och systematiserande av ett område av vår kunskapsförmåga. Den tillhandahåller, frigör, tankemodeller med vars hjälp vi avbildar materien.

Allt i vårt inre kommer utifrån och är betingat av sinnena, vår iakttagqlseförmåga och logik. Även fantasin får näring utifrån. Det menar jag.

Det blir nog allt svårare att argumentera för den saken. Tanken att människan föds som ett oskrivet blad och skapar sig själv är inte lika levande som den en gång var. Vilken är balansen mellan miljö och genetik? Med ökande forskning tycks genetiken få allt större tyngd.

Vi föds inte som oskrivna blad utan har egenskaper, förmågor och karma med oss från föregående inkarnationer. Förmågor tar lång tid att öva upp. Dwt genetiska arvet ger bara yttre ramar. Vi fyller själva dessa ramar med innehåll via det vi har med oss från tidigare inkarnationer.

Materialistisk vetenskap ger bara halva bilden, nämligen den kvantitativa dimensionen.

[Hubert]

Hmm - materialistisk vetenskap?
Om du menar vetenskaplig metod som vi bara har haft 200 år kanske, så är väl halva sanningen, än så länge halva sanningen, bra nog?
Hur många procent av sanningen kände människor till på Galileis tid?

Allt i vårt inre kommer utifrån och är betingat av sinnena, vår iakttagqlseförmåga och logik. Även fantasin får näring utifrån. Det menar jag.

Det blir nog allt svårare att argumentera för den saken. Tanken att människan föds som ett oskrivet blad och skapar sig själv är inte lika levande som den en gång var. Vilken är balansen mellan miljö och genetik? Med ökande forskning tycks genetiken få allt större tyngd.

Vi föds inte som oskrivna blad utan har egenskaper, förmågor och karma med oss från föregående inkarnationer. Förmågor tar lång tid att öva upp. Dwt genetiska arvet ger bara yttre ramar. Vi fyller själva dessa ramar med innehåll via det vi har med oss från tidigare inkarnationer.

Materialistisk vetenskap ger bara halva bilden, nämligen den kvantitativa dimensionen.