I natt drömde jag

[xion]

Mycket drömmar i natt.
En del var "halvdrömmar" , någonting mellan dröm och vakenhet.
Jag drömde om guldkorn.
Som i Tegners dikt:
"men dikten är icke som blommornas doft,
som färgade bågen i skyar
Det sköna du bildar är mera än stoft
och åldren dess anlet förnyar
Det sköna är evigt.
Med fiken håg,
vi vaska dess guldsand ur tidens våg
Den största delen av den information som vi matas med är mest snömos och ordbajs, vilket även gäller filosofiska texter.
Här och där finns guldkorn som slår rot och blir viktiga delar i vårt medvetande och vår utveckling.
Som när jag på väg till fikarummet på jobbet gick förbi en utställd "boksnurra" och mina ögon fästes på två boktitlar;
"till lättjans lov" och "konsten att njuta av livet" . Föga anade jag vilken värld dessa böcker skulle öppna för mig.

Senare på natten drömde jag om översvämning. Allt flödade i vatten och alla grävde stora diken för att leda bort vattnet.

[Algotezza]

Igår när jag skulle somna hemma för första gången på två dagar, och det var inte i tillståndet mellan sömn och vaka, inga hypnagoga bilder, såg jag en massa ansikten som skiftade form och var i rörelse. Det var inte skrämmande. Några ansikten var vackra, andra såg ut som troll.

[Algotezza]

Mycket drömmar i natt.
En del var "halvdrömmar" , någonting mellan dröm och vakenhet.
Jag drömde om guldkorn.
Som i Tegners dikt:
"men dikten är icke som blommornas doft,
som färgade bågen i skyar
Det sköna du bildar är mera än stoft
och åldren dess anlet förnyar
Det sköna är evigt.
Med fiken håg,
vi vaska dess guldsand ur tidens våg
Den största delen av den information som vi matas med är mest snömos och ordbajs, vilket även gäller filosofiska texter.
Här och där finns guldkorn som slår rot och blir viktiga delar i vårt medvetande och vår utveckling.
Som när jag på väg till fikarummet på jobbet gick förbi en utställd "boksnurra" och mina ögon fästes på två boktitlar;
"till lättjans lov" och "konsten att njuta av livet" . Föga anade jag vilken värld dessa böcker skulle öppna för mig.

Senare på natten drömde jag om översvämning. Allt flödade i vatten och alla grävde stora diken för att leda bort vattnet.

Snömos är gott om det har rätt smak och går lätt att svälja. Ordbajs är ofta svårare att få i sig, om det smakar för mycket av exkrementer.

[Anders]

Bra modern förkortning-TL;DR

[David H]

Hade en dröm inatt som kändes viktig och speciell, men kan inte erinra mig mycket vad den handlade om.

Det jag minns var i alla fall att jag umgicks med några småbarn. Det var nog inte mer än 3-4 år, men de besatt också starka krafter. De hade både starka mentala krafter och viss våldsbenägenhet. Ett barn nöp till ögonlocket på ett annat barn så hela ögat blev lila och svällde upp rejält, men sekunden efter var det läkt. Strax där efter var det ett annat barn som klev fram med två stora köksknivar i varsin hand.

Jag ville ta fram min telefon för att det var något viktigt som jag behövde kommunicera, men när jag försökte göra detta märkte jag att telefonen bara var ett tomt skal. Jag fick ett meddelande: om jag vill använda min telefon behöver jag åka och hämta den på vårdcentralen.

[David H]

För en tid sedan hade jag denna dröm:

Jag ser en mörkhyad kvinna. Hennes näsa rinner. Jag får en ingivelse, något säger mig att det handlar om renässansen.

Men varför rinner näsan? Varför torkar hon sig inte? Hon borde verkligen snyta sig. Det här stressar mig. Och varför är det egentligen renässans? Ah, just ja: ren näsa, sans, det blir ju renässans.

Jag vaknar. Något märkligt med den här drömmen. Sedan somnar jag om.

Och jag drömmer om krig. I skogen finns ryska soldater. Något säger åt mig att jag behöver beväpna mig. Så jag beväpnar mig, men känner också tvivel kring det, för jag är ju ingen soldat. Jag saknar färdigheter i att använda vapen, medan soldaterna på andra sidan är professionellt tränade i att döda.

Och jag visste att om jag gick till en viss plats bakom ett visst hus, så kunde de döda mig. Ändå tänkte jag att jag redan hade varit där, och jag hade inte blivit dödad. Varför blev jag inte dödad? Jag var utan tvekan deras potentiella mål. Det fanns ingen möjlighet att prata mig ur situationen. Men jag tänkte att det finns vissa mönster i deras beteende. Under vissa omständigheter skjuter de mig inte, även om de får tillfälle.

Jag insåg att det även finns en kvinna i deras grupp. Hon pratar inte med mig heller, men på något sätt kommer vi överens om att mötas i en duell.

Jag vill inte döda henne, och jag vill inte bli dödad. Ändå vet jag att jag måste ta med mig ett vapen till duellen. Så jag tar med vapnet, men i stället för att rikta det mot henne, riktar jag det mot mig själv. Även hon riktar sitt vapen mot sig själv.

Så rör vi oss närmare och närmare varandra, tills vi till slut möts. Då skakar vi hand med den fria handen, och omedelbart efteråt springer hon iväg i motsatt riktning. Jag vaknar.

Några dagar senare gick jag till ett möte med svensk-ryska vänskapsföreningen.

Till mötet var även Rysslands ambassadör i Sverige inbjuden, Sergej Beljajev, och övrig personal från ryska ambassaden. Jag frågade ambassadören om huruvida vi borde ha idrotts- och kulturutbyte när våra länder befinner sig i konflikt. Han talade för det, medan jag problematiserade och menade att business as usual inte är ett bra sätt att lösa problem.

Hans kollega och tolk var en yngre kvinna. Hon bad om ursäkt någon gång, eftersom hon blev engagerad och uttryckte egna tankar i stället för att låta ambassadören tala.

[Vega]

För att lösa ett problem behöver man kunna skilja på rätt och fel, man bör också kunna skilja på lite fel och lite rätt. Lite fel är aldrig rätt, hur lite fel det än må vara..

[David H]

Fragmentariska minnen från nattens dröm

Jag har fått chans att bjuda in en favoritfilosof till en tillställning. Med mig har jag tagit Jostein Gaarder. Det uppfattas som ett okonventionellt val. Förväntningen verkar ha varit att jag ska välja en torr akademiker. Istället har jag valt en som skriver barnböcker. Jostein verkar också lite malplacerad i sammanhanget. I drömmen är han en skäggig dvärg med busig uppsyn. Associationen går till en joker, som Jostein skrev om i boken Spelkortsmysteriet.

I drömmen finns en annan person som har en diamantliknande kristall i bröstet. Jag förstår att det inte är någon vanlig människa, utan snarare en gud, eller symbol av något slag.

Jag hoppar från en brygga, landar med ett stort plask med ryggen först, och sjunker surrealistiskt ner till havets botten där jag möter Daryl Sharp – en jungiansk psykoanalytiker. Jag förstår direkt att det här har koppling till den jungianska psykologin, och boken Psychological Types, där åtta olika personlighetstyper beskrivs.

Jag vaknar halvt till. En känsla av att bitarna faller på plats. Jag har i vaket tillstånd grubblat kring detta med synkronicitet – är det något som är meningsfullt att prata om? Och i så fall, har jag nånsin upplevt verklig synkronicitet? Min halvvakna känsla säger att denna drömmen just bevisat synkroniciteten åt mig. Det hade inte bara varit enstaka oklara sammanträffanden som inträffade, utan sammanträffanden som skedde lager på lager på lager, bortom all tvivel om att det skulle vara bara slump.

Sen när jag somnar om kretsar drömmen kring en tårta med flera lager. Tårtan är formad som ett torn, smal, rund och hög. Varje lager har en distinkt egen färg. Det översta lagret är nästan helt svart, som färgen av coca cola. Möjligtvis finns det på toppen också en röd pinne eller sugrör.

Någon vill ringa och prata med mig, men jag kan inte ta emot samtalet. Det var väl inget viktigt, tänker jag först, men förstår sen att det är nån som verkligen vill säga nåt. Det är en mamma som vill säga att jag gjort hennes barn lyckligt.

Jag vaknar med känslan av att sagan kommer få ett lyckligt slut.

Jag reflekterade över denna dröm, och i princip alla händelser var lätta att relatera till händelser som skedde dagen innan. Till exempel, jag såg en lila kristall som liknade diamant i leksaksbutiken. Jag badade och hoppade i vattnet med ryggen först för att maximera plask. Jag lekte med ett barn med små plasthinkar i olika färger och storlekar som staplades och vi fantiserade om att det var en tårta. Sen beställde jag en kola på restaurang, och trodde först jag glömt sugrör, men hittade ett rött sugrör gömt i en servett.

Men vad var det egentligen för tillställning där jag fick chansen att bjuda med mig en filosof, där jag förväntades bjuda med en torr akademiker? Och varför dessa Jung-referenser? Ingen händelse under dagen innan kunde riktigt relatera till detta.

Däremot dröjde det inte många dagar därefter tills att jag skrev till Unik, och frågade om han ville följa med på Jungfestival med mig. Han var ingen torr akademiker utan mer som en busig dvärg, som kunde uppfattas som lite malplacerad i sammanhanget bland föreläsare som försökte hålla en seriös och konventionellt intellektuell ton.

[Anders]

Skulle vilja drömma filosofisk någon gång. Det är alltid logistisk jobbigt när jag drömmer.

[David H]

Drömde att jag pratade med två män i 50-års åldern. Plötsligt blev jag fascinerad av de olika männens uppsyn. Den ena mannen log med hela ansiktet, och den andra mannen log, men på ett mer reserverat sätt. Det slog mig att den som log med hela ansiktet såg helheten av en annan person, medan den som log reserverat bara kunde se fragment av personen - trots att de båda tittade i samma riktning.

Den som log med hela ansiktet verkade vara Conor Oberst, sångaren i Bright Eyes:


https://youtu.be/bfQPFGw4fuo?si=rwa3Ad1pATktTR7t

[unik]

Vi är så lyckliga, då vi dokumentärfilmar våra drömmar.

V

[David H]

På skolan jag gick som barn var det obligatoriskt att vara ute på rasterna. Jag och min kompis ville dock inte gå ut så vi smög istället ner till skolans gympasal som låg i källaren.

I denna dröm befann jag mig i källarrum som liknade denna gympasal. Plötsligt kom jag på att andra utifrån kunde ju avslöja mig om de såg att det var upplyst. Så jag skyndade mig att stänga alla dörrar och släcka alla lampor. Men det var försent.

När jag kom ut i gympasalen igen märkte jag att jag hade fått sällskap. Det var två identiska kortvuxna män, och två identiska kortvuxna kvinnor. Jag förstod direkt att det inte var vanliga människor. Jag försökte förstå vilka de var. Och ett namn som då kom fram var ”Margarita” (samma namn som den kvinnliga protagonisten från romanen Mästaren och Margarita).

[Anders]

Mest en massa jobbiga drömmar om att det krångligt då man skall nånstans

[Algotezza]

Jag trivs med att inte drömma när jag sover utan vara helt väck. Men kanske drömmer jag ändå men utan att minnas.