VERKLIGHETEN, som funktion av referensberoende komplex skalär differens ?

[Illusionen]

Det föreligger från min sida ett egenintresse i att få texten begriplig, och samtidigt lyfta fram det unika,
varför jag, trots uteblivna preciseringar, skrivit ett alternativt förslag som jag avser att översända till PRV
inom en nära framtid. I avvaktan på detta har jag omformulerat sammanfattningen enligt nedan.
Att sammanfatta ett dokument omfattande > 50 textsidor på några få sidor är dock ingen lätt uppgift.

.
SAMMANFATTNING

DELTA-KONCEPTET är tänkt och skrivet, för att vara hemmahörande i gränslandet mellan filosofi och
naturvetenskap, med tonvikt på existentiella frågeställningar, och abstrakt metafysik.
METAFYSIK är en central del av filosofin, med rötter i antiken och den grekiska filosofin, som behandlar
grundläggande frågor om verklighetens sanna basala natur, beläget ”bortom” det som vi,
”jaget”, har förmåga att direkt uppfatta med våra sinnen.
MOTIVET till konceptet sammanfattats i två citat, A och B, och de följdfrågor dessa föranleder.
Citat A och B efterlyser saknade definitioner, och bakgrund, till de fundamentala begreppen TID och RUM.
Konceptet redovisar förslag till svar, baserat på metafysiska samband.

I dag beskriver forskarna universum med hjälp av två grundläggande teorier, den allmänna relativitetsteorin
och kvantmekaniken. Flera forskare är i dag eniga om att dessa två överordnade teorier, i sin nuvarande
form, är oförenliga. Forskningens inriktning i dag inom fysiken, är därför att försöka finna en teori som
innefattar båda dessa teorier.
DELTA-KONCEPTET redovisar, mer anspråkslöst, ett enkelt principförslag till sådan teori.
VERKLIGHETEN beskrivs i konceptet till övervägande del via logiskt förankrade metafysiska samband
(snarlik en typ/variant av dualistisk Platonisk värld).

Inom naturvetenskapliga teorier förbises konsekvent att förnimmelsen, inkl vi själva som fysiska individer,
beskrivs med verklighetsbaserade begrepp, vi själva är delaktiga i formandet av.
Det saknas därmed en viktig logisk länk i resonemangen om vad universum representerar.
Det som här söks är den fundamentala/basala grund som verkligheten inkl begrepp som RUM och TID,
vilar på, m a o upprinnelsen till varifrån allt emanerar och/eller kan härledas.
Vägledande pusselbitar i sökandet har i första hand varit Naturkonstanterna, εο och μο, Basen e,
Eulers och Maxwells ekvationer inkl kombinationer, samt matematikens regelverk.
Bakgrunden till SKALÄR cirkulär symmetri återfinns t ex i naturkonstanterna (εο och μο).
Bakgrunden till principerna DRP och MP går att finna i Maxwells och Eulers ekvationer.

MATEMATIKENS REGELVERK baseras på förnimbara samband, som funktion av RUM och TID.
Matematikens regelverk bygger på de begrepp och storheter som kännetecknar den förnimbara
verkligheten och dess egenskaper, vilket enligt konceptet utgör en svaghet i rent matematiska resonemang.
Konceptet kompletterar matematikens regelverk med här nämnda principer.
Konceptet ger därmed stöd åt påståendet att,
”Verkligheten innehåller sanningar som inte enbart kan härledas ur något algoritmiskt system”,
Det krävs en djupare, icke-algoritmisk förståelse. DRP och MP banar väg för detta.

Den verklighet vi som mänskliga individer förnimmer, inom ramen för livet och medvetandet/jaget,
kännetecknas av FÖRÄNDRING. När förändring, beskrivet som/via RUM och TID, så som Citat A och Citat B
uppmärksammar, saknar trovärdig basal definition och förklaring infinner sig frågan om vetenskapen och
dess teorier kan göra anspråk på att vila på trovärdig grund ?
När begreppet förändring saknar förklaring saknar även resonemang rörande universum grund !

För konceptets vidkommande har av dessa skäl det varit viktigt att förstå och beskriva vad det basala och
fundamentala begreppet FÖRÄNDRING, enligt följande, emanerar från.
För att möjliggöra detta tillämpar konceptet resonemang baserade på tillämpning av metafysik.
Förändring förutsätter, relation mellan de atomära begreppen EXISTENS och DUALITET, där relationen kan
liknas vid en typ av referensberoende basal metafysisk ”derivata”.
Derivatan, som vi kan benämna ”MP-DERIVATA”, har som målsättning att, via ”tipping point” uppnå metafysisk
BALANS, och ligger till grund för utformningen av MaskeringsPrincipen, MP. För att beskriva förändring utifrån
de samband och egenskaper som kännetecknar den atomärt förnimbara verkligheten, använder sig således
medvetandet/”jaget” och vetenskapen av de atomära balans-substituten RUM och TID.

VERKLIGHETEN beskrivs med hjälp av ett komplext, ömsesidigt, referensberoende, skalärt
BALANS-RESONEMANG, underordnat, hierarkiskt baserat Grundstatus, G. Resonemanget förklaras med hjälp av
atomär modell, som över- respektive under-skott-obalans i, G.
OBALANSER på fältnivå, mellan kommunicerande atomer, neutraliseras/balanseras
(i atomärt perspektiv) via ”balans-flöden” i G, beskrivet här som VÄXELVERKAN, VXV.

VÄXELVERKAN ingår som en REFERENSBEROENDE viktig metafysiskt baserad komplex kommunikations-modell
i konceptets förklaring av hur medvetandet/”jaget” förnimmer verkligheten.
REFERENS-PRINCIPERNA, DRP och MP, representerar, tillsammans med Grundstatus, G,
de ÖMSESIDIGA (olika individuellt förankrade MP-referens-perspektiv) VXV-förutsättningar som möjliggör
tillämpning av referensberoende SKALÄRA DIFFERENSER.
De för verkligheten fundamentala begreppen/fenomenen RUM och TID förklaras via denna VXV.
VÄXELVERKAN kan ses som en inledande preliminär dellösning till frågor rörande Citat B.

Verkligheten förnims via våra sinnen där ”atomen” utgör referens (MP). Det kan uttryckas som
att verkligheten manifesteras av atomen, som vi själva (medvetandet) är delaktig i formandet av.
Universum betraktas däremot som referensneutralt (DRP). I konceptet tillämpad växelverkan, mellan
kommunicerande atomer (hur verkligheten förnims), bygger på principerna DRP och MP.
Begrepp som RUM och TID är effekter av SKALÄRA differenser mellan skilda MP-förankringar.
Konceptet utgår därvid från ett unikt ömsesidigt referens-beroende SKALÄRT BALANS-resonemang, baserat
på över- respektive under-skott, i ett abstrakt och komplext Grundstatus, G.

KONCEPTET presenterar en förklaring och beskrivning till begreppen RUM och TID utgående
från ovannämnda MP-DERIVATA och därav följande referensberoende balansresonemang,
i form av VÄXELVERKAN. Växelverkan beskrivs därvid som ömsesidig referensberoende komplex skalär
differens, inom ramen för ett hierarkiskt och komplext Grundstatus, G.
Härvid tillämpade unika principer (DRP och MP), tar avstamp från, och baseras på, förutsättning givna av
relationen mellan de ovan nämnda atomära begreppen EXISTENS och DUALITET.
MP-referensberoendet medför att växelverkan ömsesidigt omfattar och tillämpar olika stora SKALFAKTORER
för erhållande av BALANS.

Koncept tillämpar därvid ömsesidigt SKALÄR CIRKULÄR SYMMETRI och skilda typer av REFERENSER,
innefattande EULERs formel, och REFERENS-principerna DRP och MP.
• MaskeringsPrincip, MP, (referensberoende).
• DubbelReferensPrincip, DRP, (referensneutral).
MP leder till att definitionen av det atomära begreppet TID ej är absolut till sin natur, vilket
rubbar förutsättningarna för hur begreppet RELATIVITET enligt konceptet bör tolkas.

VÄXELVERKAN inkl DRP och MP har en dominerande roll vid förklaring av konceptet.
MP maskerar/döljer sin egenstruktur, vilket i/ur atomärt perspektiv innebär en typ av selektion.
MASKERING som atomärt begrepp syftar på dold/maskerad SKALÄR förändring.
Maskeringen ger via MP upphov till skalärt beroende REFERENS-FÖRSKJUTNINGS-EFFEKT.
Förskjutningseffekten beskrivs som en typ av MP förorsakad perspektivberoende SPEGLING,
som ur MP-perspektiv kan liknas vid ”wobblande” differensytor.
Det är via dessa ”ytor” som OBALANSER på fältnivå, mellan kommunicerande atomer, neutraliseras/
balanseras via ”balans-flöden” i G, beskrivet här som växelverkan, VXV.

De atomära begreppen RUM och TID är enligt konceptet bl a funktion av referensförskjutning
inkl därav beroende skalfaktor-differenser, och vice versa.
Med stöd av detta ifrågasätts i vissa avseenden tolkningen av Einsteins Speciella Relativitetsteori.

Konceptet redovisar hur tillämpad ömsesidig komplex växelverkan, mellan kommunicerande atomer
(m a o hur verkligheten förnims), mycket förenklat kan sammanfattas som beskrivning
av/i hur ”tyngdpunkten” för en böjd kurvform (”båge”) är beroende av böjens radie (= hur böjd bågen är),
och hur denna tyngdpunkt samverkar/interagerar med andra bågars tyngdpunkter.
I nästföljande steg beskrivs hur den böjda kurvformen/bågen (ur ömsesidiga perspektiv) varierar vid olika
storlek/skala, m a o det SKALÄRA beroendet, inkl därav beroende ”tipping point”.
BALANS erhålls via denna ”tipping point”, i form av beskrivet KANTRINGSKRITERIE, A&R.
MP medför att BALANS erhålls genom att det negativa tecknet (‒) ur ”observatörs-perspektiv”
har karaktär av balanserande strukturell SPEGLING till Maxwell-sambandet, ‒e = dФ/dt.

Uppfinningen beskrivs som att minst en av dessa nämnda principer, direkt och/eller indirekt, tillämpas i
anordning, innefattande metafysiskt baserat samband, t ex innefattat i atomär modell ingående i
datorprogram eller liknande.

[hakkapeliitta]

Det föreligger från min sida ett egenintresse i att få texten begriplig, och samtidigt lyfta fram det unika,
varför jag, trots uteblivna preciseringar, skrivit ett alternativt förslag som jag avser att översända till PRV
inom en nära framtid. I avvaktan på detta har jag omformulerat sammanfattningen enligt nedan.
Att sammanfatta ett dokument omfattande > 50 textsidor på några få sidor är dock ingen lätt uppgift.

.
SAMMANFATTNING

DELTA-KONCEPTET är tänkt och skrivet, för att vara hemmahörande i gränslandet mellan filosofi och
naturvetenskap, med tonvikt på existentiella frågeställningar, och abstrakt metafysik.
METAFYSIK är en central del av filosofin, med rötter i antiken och den grekiska filosofin, som behandlar
grundläggande frågor om verklighetens sanna basala natur, beläget ”bortom” det som vi,
”jaget”, har förmåga att direkt uppfatta med våra sinnen.
MOTIVET till konceptet sammanfattats i två citat, A och B, och de följdfrågor dessa föranleder.
Citat A och B efterlyser saknade definitioner, och bakgrund, till de fundamentala begreppen TID och RUM.
Konceptet redovisar förslag till svar, baserat på metafysiska samband.

I dag beskriver forskarna universum med hjälp av två grundläggande teorier, den allmänna relativitetsteorin
och kvantmekaniken. Flera forskare är i dag eniga om att dessa två överordnade teorier, i sin nuvarande
form, är oförenliga. Forskningens inriktning i dag inom fysiken, är därför att försöka finna en teori som
innefattar båda dessa teorier.
DELTA-KONCEPTET redovisar, mer anspråkslöst, ett enkelt principförslag till sådan teori.
VERKLIGHETEN beskrivs i konceptet till övervägande del via logiskt förankrade metafysiska samband
(snarlik en typ/variant av dualistisk Platonisk värld).

Inom naturvetenskapliga teorier förbises konsekvent att förnimmelsen, inkl vi själva som fysiska individer,
beskrivs med verklighetsbaserade begrepp, vi själva är delaktiga i formandet av.
Det saknas därmed en viktig logisk länk i resonemangen om vad universum representerar.
Det som här söks är den fundamentala/basala grund som verkligheten inkl begrepp som RUM och TID,
vilar på, m a o upprinnelsen till varifrån allt emanerar och/eller kan härledas.
Vägledande pusselbitar i sökandet har i första hand varit Naturkonstanterna, εο och μο, Basen e,
Eulers och Maxwells ekvationer inkl kombinationer, samt matematikens regelverk.
Bakgrunden till SKALÄR cirkulär symmetri återfinns t ex i naturkonstanterna (εο och μο).
Bakgrunden till principerna DRP och MP går att finna i Maxwells och Eulers ekvationer.

MATEMATIKENS REGELVERK baseras på förnimbara samband, som funktion av RUM och TID.
Matematikens regelverk bygger på de begrepp och storheter som kännetecknar den förnimbara
verkligheten och dess egenskaper, vilket enligt konceptet utgör en svaghet i rent matematiska resonemang.
Konceptet kompletterar matematikens regelverk med här nämnda principer.
Konceptet ger därmed stöd åt påståendet att,
”Verkligheten innehåller sanningar som inte enbart kan härledas ur något algoritmiskt system”,
Det krävs en djupare, icke-algoritmisk förståelse. DRP och MP banar väg för detta.

Den verklighet vi som mänskliga individer förnimmer, inom ramen för livet och medvetandet/jaget,
kännetecknas av FÖRÄNDRING. När förändring, beskrivet som/via RUM och TID, så som Citat A och Citat B
uppmärksammar, saknar trovärdig basal definition och förklaring infinner sig frågan om vetenskapen och
dess teorier kan göra anspråk på att vila på trovärdig grund ?
När begreppet förändring saknar förklaring saknar även resonemang rörande universum grund !

För konceptets vidkommande har av dessa skäl det varit viktigt att förstå och beskriva vad det basala och
fundamentala begreppet FÖRÄNDRING, enligt följande, emanerar från.
För att möjliggöra detta tillämpar konceptet resonemang baserade på tillämpning av metafysik.
Förändring förutsätter, relation mellan de atomära begreppen EXISTENS och DUALITET, där relationen kan
liknas vid en typ av referensberoende basal metafysisk ”derivata”.
Derivatan, som vi kan benämna ”MP-DERIVATA”, har som målsättning att, via ”tipping point” uppnå metafysisk
BALANS, och ligger till grund för utformningen av MaskeringsPrincipen, MP. För att beskriva förändring utifrån
de samband och egenskaper som kännetecknar den atomärt förnimbara verkligheten, använder sig således
medvetandet/”jaget” och vetenskapen av de atomära balans-substituten RUM och TID.

VERKLIGHETEN beskrivs med hjälp av ett komplext, ömsesidigt, referensberoende, skalärt
BALANS-RESONEMANG, underordnat, hierarkiskt baserat Grundstatus, G. Resonemanget förklaras med hjälp av
atomär modell, som över- respektive under-skott-obalans i, G.
OBALANSER på fältnivå, mellan kommunicerande atomer, neutraliseras/balanseras
(i atomärt perspektiv) via ”balans-flöden” i G, beskrivet här som VÄXELVERKAN, VXV.

VÄXELVERKAN ingår som en REFERENSBEROENDE viktig metafysiskt baserad komplex kommunikations-modell
i konceptets förklaring av hur medvetandet/”jaget” förnimmer verkligheten.
REFERENS-PRINCIPERNA, DRP och MP, representerar, tillsammans med Grundstatus, G,
de ÖMSESIDIGA (olika individuellt förankrade MP-referens-perspektiv) VXV-förutsättningar som möjliggör
tillämpning av referensberoende SKALÄRA DIFFERENSER.
De för verkligheten fundamentala begreppen/fenomenen RUM och TID förklaras via denna VXV.
VÄXELVERKAN kan ses som en inledande preliminär dellösning till frågor rörande Citat B.

Verkligheten förnims via våra sinnen där ”atomen” utgör referens (MP). Det kan uttryckas som
att verkligheten manifesteras av atomen, som vi själva (medvetandet) är delaktig i formandet av.
Universum betraktas däremot som referensneutralt (DRP). I konceptet tillämpad växelverkan, mellan
kommunicerande atomer (hur verkligheten förnims), bygger på principerna DRP och MP.
Begrepp som RUM och TID är effekter av SKALÄRA differenser mellan skilda MP-förankringar.
Konceptet utgår därvid från ett unikt ömsesidigt referens-beroende SKALÄRT BALANS-resonemang, baserat
på över- respektive under-skott, i ett abstrakt och komplext Grundstatus, G.

KONCEPTET presenterar en förklaring och beskrivning till begreppen RUM och TID utgående
från ovannämnda MP-DERIVATA och därav följande referensberoende balansresonemang,
i form av VÄXELVERKAN. Växelverkan beskrivs därvid som ömsesidig referensberoende komplex skalär
differens, inom ramen för ett hierarkiskt och komplext Grundstatus, G.
Härvid tillämpade unika principer (DRP och MP), tar avstamp från, och baseras på, förutsättning givna av
relationen mellan de ovan nämnda atomära begreppen EXISTENS och DUALITET.
MP-referensberoendet medför att växelverkan ömsesidigt omfattar och tillämpar olika stora SKALFAKTORER
för erhållande av BALANS.

Koncept tillämpar därvid ömsesidigt SKALÄR CIRKULÄR SYMMETRI och skilda typer av REFERENSER,
innefattande EULERs formel, och REFERENS-principerna DRP och MP.
• MaskeringsPrincip, MP, (referensberoende).
• DubbelReferensPrincip, DRP, (referensneutral).
MP leder till att definitionen av det atomära begreppet TID ej är absolut till sin natur, vilket
rubbar förutsättningarna för hur begreppet RELATIVITET enligt konceptet bör tolkas.

VÄXELVERKAN inkl DRP och MP har en dominerande roll vid förklaring av konceptet.
MP maskerar/döljer sin egenstruktur, vilket i/ur atomärt perspektiv innebär en typ av selektion.
MASKERING som atomärt begrepp syftar på dold/maskerad SKALÄR förändring.
Maskeringen ger via MP upphov till skalärt beroende REFERENS-FÖRSKJUTNINGS-EFFEKT.
Förskjutningseffekten beskrivs som en typ av MP förorsakad perspektivberoende SPEGLING,
som ur MP-perspektiv kan liknas vid ”wobblande” differensytor.
Det är via dessa ”ytor” som OBALANSER på fältnivå, mellan kommunicerande atomer, neutraliseras/
balanseras via ”balans-flöden” i G, beskrivet här som växelverkan, VXV.

De atomära begreppen RUM och TID är enligt konceptet bl a funktion av referensförskjutning
inkl därav beroende skalfaktor-differenser, och vice versa.
Med stöd av detta ifrågasätts i vissa avseenden tolkningen av Einsteins Speciella Relativitetsteori.

Konceptet redovisar hur tillämpad ömsesidig komplex växelverkan, mellan kommunicerande atomer
(m a o hur verkligheten förnims), mycket förenklat kan sammanfattas som beskrivning
av/i hur ”tyngdpunkten” för en böjd kurvform (”båge”) är beroende av böjens radie (= hur böjd bågen är),
och hur denna tyngdpunkt samverkar/interagerar med andra bågars tyngdpunkter.
I nästföljande steg beskrivs hur den böjda kurvformen/bågen (ur ömsesidiga perspektiv) varierar vid olika
storlek/skala, m a o det SKALÄRA beroendet, inkl därav beroende ”tipping point”.
BALANS erhålls via denna ”tipping point”, i form av beskrivet KANTRINGSKRITERIE, A&R.
MP medför att BALANS erhålls genom att det negativa tecknet (‒) ur ”observatörs-perspektiv”
har karaktär av balanserande strukturell SPEGLING till Maxwell-sambandet, ‒e = dФ/dt.

Uppfinningen beskrivs som att minst en av dessa nämnda principer, direkt och/eller indirekt, tillämpas i
anordning, innefattande metafysiskt baserat samband, t ex innefattat i atomär modell ingående i
datorprogram eller liknande.

Det är bra att du försöker precisera dina begrepp för detta är den stora bristen i din framställning.
Du slänger gärna med odefinierade begrepp som ingen annan än du förstår.
Redan din rubrik "Verkligheten, som funktion av referensberoende komplex skalär differens" är rätt obegriplig, vad är referensberoende? Vad är komplex skalär differens?
Skalär f.ö. är ett äldre ord för ett reellt tal men som fortfarande används av tradition som konstant i en ekvation.
En definition är viktig eftersom ord har olika betydelse beroende av sammanhanget det används. Därför är det viktigt att precisera ordets betydelse där man använder det, helt enkelt definierar ordet och göra det till ett begrepp, dess betydelse och omfång.
Var väl detta din patentansökan stupade på, de förstod inte riktigt vad du menade?
Men lycka till i fortsättningen!

[Illusionen]

Det är bra att du försöker precisera dina begrepp för detta är den stora bristen i din framställning.
Du slänger gärna med odefinierade begrepp som ingen annan än du förstår.
Redan din rubrik "Verkligheten, som funktion av referensberoende komplex skalär differens" är rätt obegriplig, vad är referensberoende?
Vad är komplex skalär differens?
Skalär f.ö. är ett äldre ord för ett reellt tal men som fortfarande används av tradition som konstant i en ekvation.
En definition är viktig eftersom ord har olika betydelse beroende av sammanhanget det används. Därför är det viktigt att precisera ordets betydelse där man använder det, helt enkelt definierar ordet och göra det till ett begrepp, dess betydelse och omfång.
Var väl detta din patentansökan stupade på, de förstod inte riktigt vad du menade?
Men lycka till i fortsättningen!

Tack, trevligt att du fortfarande läser mina inlägg.

Det är vanligt förekommande att man urskillningslöst kräver ”evidens” för allt som hävdas.
Det innebär att man avhänder sig möjligheten att tillämpa metafysiska förklaringar och samband.
Detta är även av betydelse vad gäller DEFINITIONER.
Metafysik, beläget ”bortom” vår förnimbara verklighet, kan förklara våra atomära begrepp och
storheter, men det omvända förfarandet är en omöjlighet. Det är möjligt att PRV inte förstår
detta när de skriver att ansökan innehåller så mycket oklarheter att den inte går att granska.

I den reviderade texten skriver jag under rubriken INLEDNING citat,

”VERKLIGHETEN, som funktion av referensberoende komplex skalär differens ?,
beskrivs i konceptet till övervägande del som VÄXELVERKAN via metafysiska samband.
METAFYSIK är en central del av filosofin, med rötter i antiken och den grekiska filosofin,
som sysslar med grundläggande frågorna om verklighetens natur, beläget ”bortom” det som
vi, ”jaget”, har förmåga att direkt uppfatta med våra sinnen. Övergången mellan verklighet
och metafysik innefattar en typ av komplex vxv-transmission som medför att verklighetens
atomärt manifesterade egenskaper ej är direkt tillämpbara/överförbara till det metafysiska perspektivet.
Kravet på atomär ”evidens” för det som hävdas är t ex inte tillämpbart vid metafysiska samband.”

Du ställer även några frågor. Svaren finns i texten om du söker.
Om du vill kan jag skriva ett separat inlägg där reviderat/omformat kapitel INLEDNING ingår,
texten där kanske ger en tillräcklig fingervisning.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Pilatus]

Illusionen skriver: METAFYSIK är en central del av filosofin, med rötter i antiken och den grekiska filosofin, som sysslar med grundläggande frågorna om verklighetens natur, beläget ”bortom” det som vi, ”jaget”, har förmåga att direkt uppfatta med våra sinnen.
Metafysiken kan innefatta matematik, logik, etik, epistemologi, juridik och kosmologi plus en del andra ämnen lika stramt som något annat vetenskapligt ämne. Metafysiska begrepp måste kunna definieras och förklaras i det system de ingår i. metafysiken får inte kräva att fysiken ska underkasta sig metafysiska postulat. Framställningen kräver koherens.

[Illusionen]

Illusionen skriver: METAFYSIK är en central del av filosofin, med rötter i antiken och den grekiska filosofin, som sysslar med grundläggande frågorna om verklighetens natur, beläget ”bortom” det som vi, ”jaget”, har förmåga att direkt uppfatta med våra sinnen.
Metafysiken kan innefatta matematik, logik, etik, epistemologi, juridik och kosmologi plus en del andra ämnen lika stramt som något annat vetenskapligt ämne. Metafysiska begrepp måste kunna definieras och förklaras i det system de ingår i. metafysiken får inte kräva att fysiken ska underkasta sig metafysiska postulat. Framställningen kräver koherens.

METAFYSIK i min tappning avser samband på en strukturell nivå ”under” den atomära verkligheten.
Vad begreppet metafysik står för och rymmer därstädes går ej att förutse, däremot skall det metafysiska
resultatet vara i överensstämmelse med de storheter och egenskaper som kännetecknar den förnimbara
verkligheten. Det metafysiska resultatet kan p g a sin avvikande strukturella natur även indikera att
UNIVERSUM har dolda egenskaper utöver det den förnimbara verkligheten förmedlar.

VERKLIGHETEN, som funktion av referensberoende komplex skalär differens ?, beskrivs i konceptet som
VÄXELVERKAN mellan kommunicerande atomer via metafysiska samband.
Denna VXV-kommunikation mellan kommunicerande atomer i form av VÄXELVERKAN sker som referens/
perspektiv-beroende OBALANSER i form av över- respektive under-skott i G.

OBALANSER på fältnivå, mellan kommunicerande atomer, neutraliseras/balanseras
(i atomärt perspektiv) via ”balans-flöden” i G, beskrivet här som VÄXELVERKAN, VXV.
VÄXELVERKAN ingår som en REFERENSBEROENDE viktig metafysiskt baserad komplex kommunikations-
modell i konceptets förklaring av hur medvetandet/”jaget” förnimmer verkligheten.

Vägledande pusselbitar har i mitt fall i första hand varit Naturkonstanterna, εο och μο, Eulers och
Maxwells ekvationer, och kombinationer av dessa, Basen e, samt inte minst, Matematikens regelverk.
Dessa pusselbitar passar på ett övertygande sätt in i bilden.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=y__d0ac ... g&index=31

[Pilatus]

Illusionen skriver: METAFYSIK är en central del av filosofin, med rötter i antiken och den grekiska filosofin, som sysslar med grundläggande frågorna om verklighetens natur, beläget ”bortom” det som vi, ”jaget”, har förmåga att direkt uppfatta med våra sinnen.
Metafysiken kan innefatta matematik, logik, etik, epistemologi, juridik och kosmologi plus en del andra ämnen lika stramt som något annat vetenskapligt ämne. Metafysiska begrepp måste kunna definieras och förklaras i det system de ingår i. Metafysiken får inte kräva att fysiken ska underkasta sig metafysiska postulat. Framställningen kräver koherens.

METAFYSIK i min tappning avser samband på en strukturell nivå ”under” den atomära verkligheten.
Vad begreppet metafysik står för och rymmer därstädes går ej att förutse, däremot skall det metafysiska
resultatet vara i överensstämmelse med de storheter och egenskaper som kännetecknar den förnimbara
verkligheten. Det metafysiska resultatet kan p g a sin avvikande strukturella natur även indikera att
UNIVERSUM har dolda egenskaper utöver det den förnimbara verkligheten förmedlar.

Jag tror mig förstå din tanke. Det du beskriver är en metafysisk teori om verklighetens struktur. Däremot saknas en begriplig definition av metafysik. För att kunna diskutera en metafysisk teori om verklighetens natur, måste begrepp och kriterier som gäller inom det metafysiska systemet självt klargöras. Annars blir det en diskussion utan begreppslig precision.

Metafysik är begreppsanalys, inte en spekulation om strukturell nivå ”under” den atomära verkligheten. Metafysik är ramverket för hur vi talar om världen, inte en hemlig fysik.

[Illusionen]

Illusionen skriver: METAFYSIK är en central del av filosofin, med rötter i antiken och den grekiska filosofin, som sysslar med grundläggande frågorna om verklighetens natur, beläget ”bortom” det som vi, ”jaget”, har förmåga att direkt uppfatta med våra sinnen.
Metafysiken kan innefatta matematik, logik, etik, epistemologi, juridik och kosmologi plus en del andra ämnen lika stramt som något annat vetenskapligt ämne. Metafysiska begrepp måste kunna definieras och förklaras i det system de ingår i. Metafysiken får inte kräva att fysiken ska underkasta sig metafysiska postulat. Framställningen kräver koherens.

METAFYSIK i min tappning avser samband på en strukturell nivå ”under” den atomära verkligheten.
Vad begreppet metafysik står för och rymmer därstädes går ej att förutse, däremot skall det metafysiska
resultatet vara i överensstämmelse med de storheter och egenskaper som kännetecknar den förnimbara
verkligheten. Det metafysiska resultatet kan p g a sin avvikande strukturella natur även indikera att
UNIVERSUM har dolda egenskaper utöver det den förnimbara verkligheten förmedlar.

Jag tror mig förstå din tanke. Det du beskriver är en metafysisk teori om verklighetens struktur. Däremot saknas en begriplig definition av metafysik. För att kunna diskutera en metafysisk teori om verklighetens natur, måste begrepp och kriterier som gäller inom det metafysiska systemet självt klargöras. Annars blir det en diskussion utan begreppslig precision.

Metafysik är begreppsanalys, inte en spekulation om strukturell nivå ”under” den atomära verkligheten. Metafysik är ramverket för hur vi talar om världen, inte en hemlig fysik.

FYSIK bygger på observationer och kan i bästa fall beskrivas med hjälp av matematik.
Det är därför tveksamt att hävda att man ”förstår fysik” då man inom fysiken är hänvisad till
ett begränsat antal lagar, som matematiskt någorlunda väl beskriver de resultat som söks.
När dessa "lagar" synas i sömmarna saknar de basal referens ! När en känsla av att förstå infinner
sig p g a tillämpad matematik bör man därför inte ta resultatet som något absolut och slutgiltigt.

Strävan efter BALANS på fältnivå sker via komplex växelverkan-kommunikation atomer emellan.
Konceptet beskriver detta som/via atomär modell inkl atomära begrepp.
Detta sker med hjälp av traditionell hållfasthetslära.

Respektive atom sätter sin egen/individuella referens/förankring via MaskeringsPrincipen, MP.
Det är MP som därigenom är bestämmande för hur i växelverkan ingående vektorer är förankrade,
alltså varifrån de utgår. Det är MP som ligger till grund för i växelverkan ingående PERSPEKTIV.
Principen är enkel och kan beskrivas med hjälp av en enkel analogi.
Förstår du denna analogi har du nyckeln till MP.

Vi tänker oss att vi befinner oss på en flotte, som flyter med strömmen på en lugn flod, G.
Floden symboliserar här Grundstatus, G.

Vi, A, märker inte att vattnet strömmar och förflyttar flotten medströms.
Däremot tycker vi oss märka att stränderna kring floden rör sig uppströms.

En person, B, står på stranden (som ej rör sig) och ser att vi, A, och flotten rör oss medströms.
Så vilken rörelse/riktning är det som skall prioriteras och anses gälla, A:s eller B:s uppfattning ?

Hur rörelsen definieras avgörs av om flotten alternativt stranden väljs som REFERENS.
Det går således inte att besvara frågan på ett korrekt sätt utan tillgång till en REFERENS.
Konceptet använder sig av både flotten och stranden som referens, alltså fler än en referens !
+1 och ‒1 symboliserar flodens hastighet sett ur t ex A:s perspektiv.
VXV-medelvärdet av + och ‒ ges av √(+1·‒1) = ±j
Ur B:s perspektiv är tecknen skiftade (och vice versa).

Det är DIFFERENSEN mellan MP-perspektiven som i slutänden formar VERKLIGHETEN inkl RUM och TID.
Då SKALFAKTORN, SKF, är referensberoende skiljer sig SKF för A och B.
Detta utgör grund för den ”ömsesidiga” växelverkan som beskrivs i texten inkl tecknen + och ‒.

Grundfrågan konceptet försöker uppmärksamma och besvara handlar sammanfattat om,
VAD UTGÖR REFERENS FÖR FÖRNIMMELSEN OCH VÅR S K VERKLIGHET ?

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Algotezza]

Är referens detsamma som en fast punkt att hålla sig till i stil med Descartes Cogito ergo Sum?

Det är väl vad alltvä rationalisetiskt andligt och religiöst går ut på: att finna kosmos fasta punkt och bevisa dess existens...?

[Illusionen]

Med anledning av PRV:s föreläggande daterat 2025-12-05, ang P ans 2500049-8, har jag som svar på
föreläggandet ifråga, reviderat och omformulerat den ursprungliga texten. Den reviderade ansökan
omfattar totalt 64 sidor, vilket gör det komplicerat att publicera texten i sin helhet, här på Filosofiforum.
Av det skälet väljer jag att nu enbart redovisa första kapitlet, INLEDNING, som inlägg enligt följande.
Den kompletta reviderade patentansökan kommer senare att kunna laddas ner från vår hemsida.

Konceptet har tidigare kommenterats negativt, och i vissa fall oförskämt, av några anonyma personer.
Jag har tagit del av budskapet, och har inget behov av ytterligare information och/eller kommentarer.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

..................................... DELTA-KONCEPTET ...............................

Anordning som funktion av metafysisk referensberoende komplex skalär differens.


1 INLEDNING
2 FÖRUTSÄTTNINGAR
3 MEDVETANDET inkl ”Jaget”
4 FUNDAMENTALA KONSTANTER
5 MATEMATISKA SAMBAND
6 GRUNDSTATUS, G
7 RESONANS
8 SKALFAKTOR, SKF
9 REFERENS-PRINCIPER, MP & DRP
10 BALANSKRITERIE, 2ΔØ inkl RUM-TID
11 KANTRINGSKRITERIE, A&R (”Avig & Rät”)
12 DYNAMISK RESONANS, DYR
13 VÄXELVERKAN, VXV
14 FÄLT (elektromagnetiska)
15 ATOM
16 MASSA / ENERGI / MÖRK MATERIA
17 GRAVITATION
18 RELATIVITET
19 RELIGION
20 PATENTKRAV
21 FIGURER


ANM
Kapitel 14, 15, 16 och 17 har till begränsad uppgift att kortfattat beskriva hur atomära begrepp
och storheter passar in i konceptets metafysiskt baserade beskrivning.

............................www.deltakonceptet.se ...........................

”I tidernas gryning, av tid är du kommen, i svindlande rymders fjärran nyans.”


1 INLEDNING

DELTA-KONCEPTET är tänkt och skrivet, för att vara hemmahörande i gränslandet mellan filosofi
och naturvetenskap, med tonvikt på existentiella frågeställningar, och abstrakt metafysik.
Konceptet kan även ses som en via metafysik baserad länk mellan filosofi och naturvenskap.
Utgångspunkt för förda resonemang är bejakandet av att livet är ett mysterium, och att konceptet
inte gör anspråk på att ha de slutgiltiga svaren på frågorna som ställs, utan snarare att personligen
få bekräftat att livets stora, till sin karaktär mer fundamentala frågor, med stor sannolikhet ligger
utanför vetenskapens kompetensområde, och att så framgent troligen kommer att förbli.

EXISTENS är ett centralt begrepp inom filosofin. Existens som atomärt begrepp i sin mest
grundläggande skepnad innebär att vara i kontrast/motsats till något imaginärt ”icke varande”.
Existensbegreppet kan förenklat beskrivas som människans medvetenhet om sin egen verklighet.
Konceptet formulerar detta hypotetiskt via ett SKALÄRT balansresonemang baserat på,
”ATOMÄR EXISTENS OCH DESS BALANSERANDE ANTI-STRUKTURELLA MOTSATS”.

BALANS förutsätter FÖRÄNDRING i någon form. Fenomenet/begreppet TID är sättet medvetandet/
jaget använder sig av som verktyg för att formulera detta.
Därav nedanstående Citat A.

VETENSKAP vilar på det medvetandet/jaget förnimmer.
Förklaring av vad förnimmelsen basalt representerar och består av saknas dock.
Därav nedanstående Citat B.

I dag beskriver forskarna universum med hjälp av två grundläggande teorier, den allmänna
relativitetsteorin och kvantmekaniken. Flera forskare är i dag eniga om att dessa två överordnade
teorier, i sin nuvarande form, är oförenliga. Forskningens inriktning i dag inom fysiken, är därför att
försöka finna en teori som innefattar båda dessa teorier.
DELTA-KONCEPTET redovisar, mer anspråkslöst, ett enkelt principförslag till sådan teori.

Ämnet ifråga är vittomspännande och krävande. Särskilt beskrivningen av växelverkan kan sannolikt
uppfattas som svår och otillgänglig p g a dess komplexa och ömsesidiga natur.
Det bör därför framhållas att det har varit svårt att finna rätt generell nivå på textens utformning.
Att skriva kortfattat och enkelt utan att viktig information går förlorad fungerar inte, och görs texten
för omfattande orkar flertalet troligen inte läsa och tillgodogöra sig budskapet.
INLEDNINGEN har av det skälet skrivits med målsättningen att fungera som ett koncentrat.

Inom naturvetenskapliga teorier förbises att förnimmelsen av såväl oss själva, som fysiska individer,
som verkligheten, beskrivs med verklighetsbaserade ”atomära” begrepp,
vi själva är delaktiga i formandet av. Det saknas därmed en viktig logisk länk i resonemangen.
Det som här söks är den fundamentala/basala grund som verkligheten inkl begrepp som,
RUM och TID, vilar på, m a o upprinnelsen till varifrån allt emanerar och/eller kan härledas.

MOTIVET till konceptet sammanfattats i två citat, A och B, och de följdfrågor dessa föranleder.
Konceptet i dess nuvarande form ger förslag på svar till frågor rörande Citat A.
En följdfråga till citaten, som saknar grundläggande svar rör universums tillblivelse.

Citat A,
”Diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID, redan existerar.
Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid. Man försöker således besvara aktuella frågor om
universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv, utan att förklara medvetandets inkl ”jagets”
roll och natur, och vad rum och tid representerar på basal nivå.”.

Citat B,
”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur
skall utforskas och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och
komplexa relation till vår verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen /
förnimmelsen, kan uppstå ur, och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Det finns goda skäl att här uppmärksamma att flera av de frågor Citat B föranleder saknar svar.
Konceptet ifrågasätter via Citat A och Citat B om vår av atomen manifesterade materialistiska världsbild
och verklighet, har den kompletta basala förankring som gör den trovärdig och lämplig som grund för vetenskap
och dess krav på ”evidens” i alla dess former. När ”vetenskapen” kräver evidens för att något som hävdas skall
vara kvalificerat att betraktas som vetenskap bör det således betonas att vetenskapen i sin nuvarande form
helt verkar sakna den mest grundläggande basala kunskapen om det som hävdas.
Vad blir följden om verkligheten innehåller sanningar som inte enbart kan härledas ur något algoritmiskt system ?
Vet vi att sådana sanningar ej existerar ?

Krasst uttryckt förefaller det förhålla sig så att slutsatsen av Citat B utmynnar i att INGEN vet !

MASKERINGSPRINCIPEN, MP, maskerar sin egenstruktur vilket resulterar i att den förnimbara
VERKLIGHETEN förnims/tolkas strukturellt ”sidställd” i relation till sin egen struktur.
Verkligheten kan mot denna bakgrund således betraktas som en via ”sidställning”
(inkl medvetandet/”jaget”, Citat B !), i relation till sin egenstruktur, formad ”tolknings-illusion”.

RELATIVITET och relativitetsteorin är välkända begrepp inom fysiken.
Relativitetsteorin är universellt accepterad, och anses ”bevisad bortom varje rimligt tvivel”.
Notera att detta hävdas utan att svar redovisats på de frågor Citat A och Citat B föranleder.
Konceptet säger inte att relativitetsteorin är felaktig, däremot att den är ofullständig.

MATEMATIKENS REGELVERK baseras på förnimbara samband, som funktion av RUM och TID.
Matematikens regelverk bygger på de begrepp och storheter som kännetecknar den förnimbara
verkligheten, och dess egenskaper, vilket enligt konceptet utgör en svaghet i rent matematiska
resonemang.
Konceptet kompletterar matematikens regelverk av det skälet med REFERENS-beroende principer.
Konceptet ger därmed stöd åt påståendet att,
”Verkligheten innehåller sanningar som inte enbart/isolerat kan härledas ur något algoritmiskt system”.
Det krävs en djupare, icke-algoritmisk förståelse.
Konceptet har som målsättning att försöka finna och redovisa en förklaring till detta.

Den föränderliga verklighet vi som mänskliga individer förnimmer inom ramen för det mänskliga
livet, kännetecknas av FÖRÄNDRING, ett begrepp som saknar basal definition och förklaring.
Begreppet förändring är i detta sammanhang till sin natur att betrakta som FUNDAMENTALT.
Kan förändring ej ges en trovärdig förklaring saknar resonemang om universum grund.
Frågan som då infinner sig är om vetenskapen verkligen vilar på trovärdig grund,
och om denna grund i så fall är komplett ?

För att besvara denna fråga använder sig konceptet av metafysik.
METAFYSIK är en central del av filosofin, med rötter i antiken och den grekiska filosofin,
som sysslar med grundläggande frågorna om verklighetens natur, beläget ”bortom” det som
vi, ”jaget”, har förmåga att direkt uppfatta med våra sinnen. Övergången mellan verklighet och
metafysik innefattar en typ av komplex vxv-transmission som medför att verklighetens atomärt
manifesterade egenskaper ej är direkt tillämpbara/överförbara till det metafysiska perspektivet.
Kravet på atomär ”evidens” för det som hävdas är t ex inte tillämpbart vid metafysiska samband.

MATEMATIK är det verktyg/hjälpmedel som tillämpas för att verifiera vetenskapliga sanningar.
MATEMATIKENS REGELVERK baseras på förnimbara atomära samband.
För att bedöma sanningshalten i allt det matematiken förespeglar oss (”jaget”) krävs således att
vetenskapen till fullo behärskar vad som avses med FÖRNIMMELSE och förnimbara samband.
Inget tyder på att så är fallet.

Verkligheten förnims via våra sinnen där ”atomen” utgör ”strukturell” referens för förnimmelsen.
Det kan uttryckas som att verkligheten manifesteras av atomen, som vi själva (medvetandet)
är delaktig i formandet av. Universum betraktas däremot som referensneutralt.

FÖRNIMMELSEN baseras på förekomst av FÖRÄNDRING.
Den verklighet vi som mänskliga individer förnimmer, inom ramen för livet och medvetandet/jaget,
kännetecknas av FÖRÄNDRING. För att beskriva förändring utifrån de samband och egenskaper som
kännetecknar den atomärt förnimbara verkligheten, använder sig medvetandet/”jaget” och
vetenskapen av de atomära ”balans-substituten” RUM och TID.
Trots efterforskning har den basala grundläggande definitionen av dessa begrepp ej gått att finna.
Därav de inledande Citat A och Citat B.

Det är populärt att i olika sammanhang, t ex religiösa, kräva ”evidens” för det som hävdas.
När förändring, beskrivet som/via RUM och TID, så som Citat A och Citat B uppmärksammar, saknar
trovärdig basal definition och förklaring, infinner sig frågan om vetenskapen och dess
teorier kan göra anspråk på att vila på trovärdig grund ?
När begreppet förändring saknar förklaring saknar även resonemang rörande universum grund !

För konceptets vidkommande är det mot denna bakgrund viktigt att förstå vad det fundamentala
begreppet FÖRÄNDRING refererar till och representerar, samt vad det emanerar från.
VERKLIGHETEN beskrivs i konceptet med hjälp av ett komplext, ömsesidigt, referensberoende,
SKALÄRT BALANS-RESONEMANG, underordnat hierarkiskt baserat komplext Grundstatus, G.
VERKLIGHETEN, som funktion av referensberoende komplex skalär differens, beskrivs i konceptet
som VÄXELVERKAN mellan kommunicerande atomer via metafysiska samband.
Denna VXV-kommunikation mellan kommunicerande atomer i form av VÄXELVERKAN sker
som referens/perspektiv-beroende OBALANSER i form av över- respektive under-skott i G.
Vägledande pusselbitar har därvid i första hand varit Naturkonstanterna, εο och μο, Eulers och
Maxwells ekvationer, och kombinationer av dessa, Basen e, samt Matematikens regelverk.

VÄXELVERKAN mellan kommunicerande atomer, bygger på de unika referens-principerna,
• MaskeringsPrincip, MP, (referensberoende).
• DubbelReferensPrincip, DRP, (referensneutral).
Begrepp som RUM och TID är effekter av SKALÄRA differenser mellan skilda/individuella
MP-förankringar. Dessa förankringar fungerar som REFERENSER för VXV.
Konceptet utgår därvid från ett unikt ömsesidigt referens-beroende SKALÄRT BALANS-resonemang,
baserat på över- respektive under-skott, i ett abstrakt och komplext Grundstatus, G.

MASKERINGSPRINCIPEN, MP, maskerar sin egenstruktur vilket resulterar i att den förnimbara
VERKLIGHETEN förnims/tolkas strukturellt ”sidställd” i relation till sin egen struktur.
Verkligheten kan mot denna bakgrund således betraktas som en via ”sidställningen” inkl medvetandet/
”jaget” (Citat B !) formad ”tolknings-illusion”.

RELATIVITET är enligt konceptet en konsekvens av nämnda sidställning.
Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, kan p g a strukturell ”sidställning” i universellt perspektiv
betraktas som ett ”lokalt” del-förnimmelse-fenomen refererande till ”överordnad” hierarkisk balans.

Begrepp som RUM och TID är effekter av SKALÄRA differenser mellan skilda MP-förankringar.
MaskeringsPrincipen, MP, är härvid den princip som medger beaktande av ÖMSESIDIGA SKALFAKTOR-
DIFFERENSER , inkl produktbildningar, mellan växelverkande atomer.
Konceptet utgår därvid från ovannämnda referens-beroende SKALÄRA BALANS-resonemang.
FÖRNIMMELSEN förmedlas via Grundstatus, G. När något förnimbart skall förklaras och beskrivas
sker detta utifrån en OBSERVERANDE struktur i G, i detta fall atomens.
ATOMENs struktur ”registrerar”/förnimmer sin omgivning i relation till sin ”egenstruktur”.
EGENSTRUKTUREN utgör m a o REFERENS för relationen.
I det fall G är statiskt saknas m a o förutsättning för differens mellan växelverkande atomer.
För att atomen/egenstrukturen skall förnimma något krävs det således en strukturell skillnad
mellan atomens observationsposition/referens i relationen till det/atomen som ”observeras”.
Denna skillnad/differens benämns här OBALANS, och gäller ÖMSESIDIGT för atomerna ifråga.

DRP och MP har dominerande roller vid förklaring av konceptet. MP maskerar/döljer sin egenstruktur,
vilket i atomärt perspektiv innebär en typ av ”SPEGLANDE” POLARISERING.
Polariseringen är funktion/beroende av kombination av atomens struktur och grundstatus, G.
SPEGLINGEN har sin grund i både MASKERING och ett mer filosofiskt resonemang utmynnande
i att förändring förutsätter, relation mellan de atomära begreppen EXISTENS och DUALITET.

ÖMSESIDIGHET (DRP) i kombination med MASKERING (MP) medför, ur ATOMÄRT perspektiv,
att utöver strukturell ”SPEGLANDE” POLARISERING (”sidförskjutning”) även balansberoendet av
SKALFAKTOR-DIFFERENS och DUBBEL-ROT, skall beaktas, vilket inkluderar abstrakt/imaginär
ANTI-STRUKTURELL MOTSATS. Mer filosofiskt betraktat kan detta formuleras som det för konceptet
väsentliga, ÖMSESIDIG KOMPLEX SKALÄR BALANS mellan,
”ATOMÄR EXISTENS OCH DESS BALANSERANDE ANTI-STRUKTURELLA MOTSATS”.

Begreppet EXISTENS förutsätter m a o av filosofiska skäl, en abstrakt metafysisk SPEGLING.
Detta rubbar i viss mån den i kapitel 3, MEDVETANDET, sammanfattade synen på medvetandet ur ett
historiskt perspektiv.

KANT är förmodligen den filosof vars slutsatser ligger närmast konceptets.
Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med konceptets slutsatser.
Med andra ord, den objektiva verkligheten ”bortom vår förnimbara verklighet” är för oss oåtkomlig.

MASKERINGEN kan betraktas som att ATOMEN via sin struktur ger ”avtryck” som ligger till grund
för den förnimbara verklighet vi upplever, men därutöver även via MP en ABSTRAKT/IMAGINÄR
”spin off effekt”, belägen ”bortom” den registrerbara verkligheten.
Det unika och samtidigt svåra här är att MP via MASKERING ”genererar” sin verklighets-frånvända
ANTI-STRUKTURELLA MOTSATS.
Enligt konceptet och min personliga uppfattning blir konsekvensen av detta att såväl den speciella
relativitetsteorin som kvantmekaniken representerar ofullständiga beskrivningar.
Beroende av hur man väljer att se på problematiken behöver teorierna ifråga inte nödvändigtvis anses
felaktiga, utan mer att betrakta som småsignalparametrar, hemmahörande i ett större sammanhang.
Begreppet TID får enligt konceptet sin förklaring via denna av MP förorsakad ”MP-SPIN OFF”.

Växelverkan bygger på att kommunicerande atomer individuellt förankrar sig via maskering.
Respektive växelverkande atom sätter därmed sin INDIVIDUELLA REFERENS i komplext G.
MASKERING som atomärt begrepp syftar på dold/maskerad struktur t ex SKALÄR förändring.
Då de växelverkande atomerna är åtskilda leder detta till DIFFERENS dem emellan.
Denna differens härrör från G:s dynamik, och är orienterad/riktad som funktion av G.
Maskeringen gäller generellt alltså även universum/G i stort, inkl SPEGLINGS-effekt.
REFERENS-PRINCIPERNA, DRP och MP, representerar, tillsammans med Grundstatus, G,
de ÖMSESIDIGA (olika individuellt förankrade MP-referens-perspektiv) VXV-förutsättningar som möjliggör
tillämpning av referensberoende SKALÄRA DIFFERENSER. De för den förnimbara verkligheten fundamentala
atomära begreppen/fenomenen RUM och TID förklaras via denna VXV.
VÄXELVERKAN kan ses som en inledande preliminär dellösning till frågor rörande Citat B.

MaskeringsPrincipen, MP, är att betrakta som en DERIVERANDE konfiguration, med avseende på metafysiska
förändringar i Grundstatus, G. MP är därvid den i sammanhanget viktiga huvudprincip som medger/möjliggör
selektivt beaktande av ÖMSESIDIGA SKALFAKTOR-DIFFERENSER, inkl därav följande och beroende
produktbildningar, mellan växelverkande atomer.

Av MP ”formad”/”genererad” derivata, ”MP-DERIVATA”, har även som målsättning att, via en atomär
variant av s k ”tipping point” uppnå BALANS på metafysisk nivå. MEDVETANDET inkl det undflyende
”jaget” beskrivs via av MP förorsakad ”polarisation” och därav beroende SPEGLING.

KONCEPTET presenterar förklaring/beskrivning till begreppet FÖRÄNDRING inkl RUM och TID,
utgående från ovannämnda referensberoende principer och därav följande balansresonemang,
i form av VÄXELVERKAN. Växelverkan beskrivs därvid som ÖMSESIDIG referensberoende komplex skalär
differens, inom ramen för ett hierarkiskt och komplext Grundstatus, G.
Härvid tillämpade unika principer (DRP och MP), tar avstamp från, och baseras på, förutsättning givna av
relationen mellan de atomära begreppen EXISTENS och DUALITET.
MP-referensberoendet medför att växelverkan ömsesidigt omfattar och tillämpar olika stora SKALFAKTORER
för erhållande av BALANS. Koncept tillämpar därvid ömsesidigt SKALÄR CIRKULÄR SYMMETRI och skilda
typer av REFERENSER, innefattande EULERs formel, och REFERENS-principerna DRP och MP.

MP leder således till att definitionen av det atomära begreppet TID ej är absolut till sin natur,
vilket rubbar förutsättningarna för hur begreppet RELATIVITET enligt konceptet bör tolkas.

VÄXELVERKAN inkl DRP och MP har en dominerande roll vid förklaring av konceptet.
MP maskerar sin egenstruktur, vilket innebär en typ av ”SPEGLANDE” POLARISERING,
och ger därvid upphov till skalärt beroende REFERENS-FÖRSKJUTNINGS-EFFEKT.
Maskeringen gäller generellt på olika nivåer alltså även universum/G i stort, inkl speglingseffekten.
Förskjutningseffekten beskrivs som en typ av MP förorsakad perspektivberoende SPEGLING,
som ur MP-perspektiv kan liknas vid multi-komplexa ”wobblande” differensytor.
Det är via dessa ”ytor” som OBALANSER på fältnivå, mellan kommunicerande atomer,
balanseras via skalfaktorberoende ”balans-flöden” i G, beskrivet här via växelverkan, VXV.

Det är SKF-förskjutningseffekten mellan de wobblande” differensytorna som ger kvadrering,
vilket atomärt bl a återspeglas i e=mc2 och gravitationen där kraften följer en invers kvadrat-lag.
De atomära begreppen RUM och TID och därav följande FÖRÄNDRING, är enligt konceptet
bl a funktion av referensförskjutning inkl därav beroende skalfaktor-differenser, och vice versa.
Med stöd av detta ifrågasätts i vissa avseenden tolkningen av Einsteins Speciella Relativitetsteori.

OBALANSER på fältnivå, mellan kommunicerande atomer, neutraliseras/balanseras
(i atomärt perspektiv) via ”balans-flöden” i G, beskrivet här som VÄXELVERKAN, VXV.

VÄXELVERKAN ingår som en REFERENSBEROENDE viktig metafysiskt baserad komplex
kommunikations-modell i konceptets förklaring av hur medvetandet/”jaget” förnimmer verkligheten.
Balansresonemanget inkluderar därvid effekter/samband med koppling till hyperboliska funktioner.

VÄXELVERKAN kan ses som en inledande preliminär dellösning till frågor rörande Citat B.

Följande Citat taget från kapitel 13, VÄXELVERKAN, ger en antydan om vad VXV inkluderar.
Ett försök till enklare principiell förklaring till VÄXELVERKAN , baserat på vardagliga begrepp,
kan beskrivas principiellt som en analogi-modell, som ej gör anspråk på att vara komplett.
Modellen beskriver ”kommunikationen” mellan atom A och B, bestående av ”kulor” som simulerar
fältkoncentrationer. Vi benämner atomerna A och B, och tänker oss att de genererar fält.
Fälten interfererar med varandra och bildar strukturella mönster i G av ”förtätning” (kontraktion)
och ”förtunning” (expansion), liknande kulor.
A och B ”upplever” individuellt olika mönster/perspektiv p g a deras individuella MP-förankringar.
När kulorna kolliderar med varandra deformeras de momentant. Deformationsprocessen kan betraktas
som en komplex transformeringsprocess där kula A, i kollisionsögonblicket, överför
såväl rörelse som moment, i komplex form, till kula B, och vice versa. Transformeringsprocessen
refererar till minst två referenser/förankringar vilket är kännetecknande för DRP.
Transformeringsprocessen vid kollision beskrivs ur olika REFERENSBEROENDE perspektiv,
vars SKALFAKTORER likaså alltså är referensberoende.
Betraktas ”kollisionen” som en kontakt mellan kulorna A och B kan denna kontakt liknas vid en
REFERENS-beroende SERIE-RESONANS-krets vars impedans går mot noll i kontaktögonblicket.
När kulorna A och B kolliderar förändras reaktanserna som funktion av aktuella MP-referenser vilket
möjliggör referensberoende skift mellan serie-resonans och parallell-resonans.
Resultatet innebär att A och B förnimmer varandra som funktion av RELATION mellan referens-
och skalfaktor-beroende resonanstyperna serie-resonans och parallell-resonans.
Begrepp som t ex TID är konsekvens av DIFFERENS mellan SKALFAKTORER i relationen.
Deformationsprocessen förekommer således i minst TVÅ SKEPNADER p g a de individuella förankringarna.
Deformationsprocessen är m a o ÖMSESIDIG till sin natur.
I kapitel 7 beskriven RESONANS används alltså som funktion av olika referensberoenden och därav
beroende skalfaktorer för att förklara/beskriva processen.

DRP och MP har dominerande roller vid förklaring av konceptet. MP maskerar/döljer sin egenstruktur,
vilket i atomärt perspektiv innebär en typ av ”SPEGLANDE” POLARISERING.
Polariseringen är funktion/beroende av kombination av atomens struktur och grundstatus, G.
SPEGLINGEN har sin grund i både MASKERING och ett mer filosofiskt resonemang utmynnande
i att förändring förutsätter, relation mellan de atomära begreppen EXISTENS och DUALITET.
Det som inledningsvis kan vara svårt att direkt inse är kopplingen mellan ett HIERARKISKT Grundstatus, G,
och begreppen EXISTENS och DUALITET. Transformeringsprocessen mellan kulorna förutsätter av dessa
orsaker tillgång till Grundstatus, G, som ingår i processen, vilket i förlängningen påverkar hur
relativitetsteorin, ESR, bör tolkas.

Uppfinningen och ingående patentkrav beskrivs som att minst en av dessa nämnda principer, direkt
och/eller indirekt, tillämpas i anordning, innefattande metafysiskt baserat samband, t ex innefattat i
atomär modell ingående i datorprogram eller liknande.

Inledningen är så här långt tänkt som en översiktlig rambeskrivning av konceptet.
Ber om överseende med att texten (p g a kopplingen/korsberoendet mellan aktuella principer)
innehåller ett flertal upprepningar. I efterföljande kapitel ges mer utförligare kommentarer.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=1hPHYB-_9oQ

[Illusionen]

Det finns goda skäl att här uppmärksamma att flera av de frågor Citat B föranleder saknar svar.
Konceptet ifrågasätter via Citat A och Citat B om vår av atomen manifesterade materialistiska världsbild
och verklighet, har den kompletta basala förankring som gör den trovärdig och lämplig som grund för vetenskap
och dess krav på ”evidens” i alla dess former. När ”vetenskapen” kräver evidens för att något som hävdas skall
vara kvalificerat att betraktas som vetenskap bör det således betonas att vetenskapen i sin nuvarande form
helt verkar sakna den mest grundläggande basala kunskapen om det som hävdas.
Vad blir följden om verkligheten innehåller sanningar som inte enbart kan härledas ur något algoritmiskt system ?
Vet vi att sådana sanningar ej existerar ?

Krasst uttryckt förefaller det förhålla sig så att slutsatsen av Citat B utmynnar i att INGEN vet !

[Illusionen]

DELTA-KONCEPTET

Patentansökan kan betraktas som konceptets avrundande slutdokument.
Ansökan passar in som en lämplig avslutande kommentar till tråden, och ger förslag på
svar till flera av de filosofiska frågor som återkommande diskuteras här på FF.
Omfattningen på över 60 sidor gör dock tyvärr ansökan olämplig att publicera som inlägg.
Jag har tillgång till e-postadress till David, Pilatus och Algotezza, så avser att sända över
patentansökan till dem, samtidigt som jag tackar för visat intresse.
Är det någon ytterligare som är intresserad av att ta del av patentansökan är ni välkomna
att kontakta mig via bengtdelta@gmail.com , så sänder jag över ansökan i sin helhet.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiskum

[Illusionen]

Är referens detsamma som en fast punkt att hålla sig till i stil med Descartes Cogito ergo Sum?
Det är väl vad alltvä rationalisetiskt andligt och religiöst går ut på: att finna kosmos fasta punkt och bevisa dess existens...?

"JAG TÄNKER ALLTSÅ FINNS JAG"

Uttrycket "jag tänker, alltså finns jag" är visserligen en av filosofins genom historien mest kända
satser, men det är inte en uppfattning som jag reservationslöst är beredd att skriva under på.
Uttrycket är helt opreciserat, och vare sig ”jaget” eller begreppet ”existens” är definierat.
Det framgår ej heller var existensen är belägen och/eller dess ev koppling/samband till något övrigt.

Frågeställningen,
”Är referens detsamma som en fast punkt att hålla sig till i stil med Descartes Cogito ergo Sum?”
överensstämmer alltså inte med konceptets budskap.

Jag har nyligen (4 mars) sänt ett alternativt svar med anledning av PRV:s föreläggande daterat 2025-12-05.
Skälet till detta är att jag fortfarande inte vet vad som PRV anser vara oklart, och då kanske detta
alternativ med fokus på medvetandet kan bidra till en bättre helhetsbild inkl motiv.
I det nya alternativet beskrivs hur konceptet tillämpar för växelverkan mellan kommunicerande atomer
(A och B), minst dubbla (DRP) via MP individuellt förankrade, referenser i G.
G återspeglar metafysiska ”rörelser” i universum (”universums bakomliggande dynamik”).
Denna ”G-rörelse-dynamik” uppträder som en derivata/vektor mellan de individuella
MP-referenserna. Vektorn har olika tecken/riktning ur A:s resp B:s perspektiv.
De olika/skilda tecknen skapar förutsättning för växelverkan att bli "ortogonal" till sin natur.
Det medför att DRP och MP ömsesidigt förorsakar G-deriverande ”spegling”.
Det är denna ”spegling” som utgör grund för "ortogonal" vxv-kommunikation-balans.

Citat taget från sidan 6, (4 mars versionen),

VÄXELVERKAN mellan kommunicerande atomer, bygger på de unika referens-principerna,
• MaskeringsPrincip, MP, (referensberoende).
• DubbelReferensPrincip, DRP, (referensneutral).
Begrepp som RUM och TID är effekter av SKALÄRA differenser mellan skilda/individuella
MP-förankringar. Dessa förankringar fungerar som REFERENSER för VXV. Konceptet utgår
därvid från ett unikt ömsesidigt referens-beroende SKALÄRT BALANS-resonemang, baserat
på över- respektive under-skott, relativt ett abstrakt och komplext Grundstatus, G.

MASKERINGSPRINCIPEN, MP, maskerar sin egenstruktur vilket resulterar i att den förnimbara
VERKLIGHETEN förnims/tolkas strukturellt ”sidställd” (≈ ”polariserad”) i relation till sin egen struktur.
Verkligheten kan mot denna bakgrund således betraktas som en via ”sidställningen” inkl medvetandet/
”jaget” (Citat B !) formad ”tolknings-illusion”.

RELATIVITET är enligt konceptet en konsekvens av nämnda sidställning.
Einsteins Speciella Relativitetsteori, ESR, kan p g a strukturell ”sidställning” i universellt perspektiv
betraktas som ett ”lokalt” del-förnimmelse-fenomen refererande till ”överordnad” hierarkisk balans.
Relativiteten är av den orsaken ej likvärdig i universum, utan avhängig position relativt G.

Begrepp som RUM och TID är effekter av SKALÄRA differenser mellan skilda MP-förankringar.
MaskeringsPrincipen, MP, är härvid den princip som medger beaktande av ÖMSESIDIGA SKALFAKTOR-
DIFFERENSER , inkl produktbildningar, mellan växelverkande atomer.
Konceptet utgår därvid från ovannämnda referens-beroende SKALÄRA BALANS-resonemang.
FÖRNIMMELSEN förmedlas via Grundstatus, G. När något förnimbart skall förklaras och beskrivas
sker detta utifrån en OBSERVERANDE struktur i relation till G, i detta fall atomens.
ATOMENs struktur ”registrerar”/förnimmer sin omgivning i relation till sin ”egenstruktur”.
EGENSTRUKTUREN utgör m a o REFERENS för relationen.
I det fall G är statiskt saknas m a o förutsättning för differens mellan växelverkande atomer.
För att atomen/egenstrukturen skall förnimma något krävs det således en strukturell skillnad
mellan atomens observationsposition/referens i relationen till det/atomen som ”observeras”.
Denna skillnad/differens benämns här OBALANS, och gäller ÖMSESIDIGT för atomerna ifråga.

DRP och MP har dominerande roller vid förklaring av konceptet. MP maskerar/döljer sin egenstruktur,
vilket i atomärt perspektiv innebär en typ av ”SPEGLANDE” POLARISERING.
Polariseringen är funktion/beroende av kombination av atomens struktur och grundstatus, G.

SPEGLINGEN har sin grund i både MASKERING och ett mer filosofiskt resonemang utmynnande
i att förändring förutsätter, relation mellan de atomära begreppen EXISTENS och DUALITET.

ÖMSESIDIGHET (DRP) i kombination med MASKERING (MP) medför, ur ATOMÄRT perspektiv,
att utöver strukturell ”SPEGLANDE” POLARISERING (”sidförskjutning”) även balansberoendet av
SKALFAKTOR-DIFFERENS och DUBBEL-ROT, skall beaktas, vilket inkluderar abstrakt/imaginär
ANTI-STRUKTURELL MOTSATS.

Detta formuleras som, ÖMSESIDIG KOMPLEX SKALÄR BALANS mellan,
”ATOMÄR EXISTENS OCH DESS BALANSERANDE ANTI-STRUKTURELLA MOTSATS”.

Begreppet EXISTENS förutsätter m a o av filosofiska skäl, en abstrakt metafysisk SPEGLING.
KANT är förmodligen den filosof vars slutsatser därvid ligger närmast konceptets.
Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med konceptets slutsatser.
Med andra ord, den objektiva verkligheten ”bortom vår förnimbara verklighet” är för oss oåtkomlig.

Växelverkan sker som funktion av att respektive referens/atom ”genererar” skalfaktorer, SKF, utifrån
sin egen individuella referens och tecken.
Växelverkan-kommunikationen baseras m a o på medelvärdet av skilda skalfaktorer.
Det innebär att kommunikationen beskrivs baserat på ömsesidiga och referensberoende perspektiv
via olika viktade förutsättningar (olika SKF). De olika skalfaktorerna medför att respektive atom p g a
olika SKF förnimmer en medelvärdes-skalfaktor-relation.
Ljusets hastighet c är en sådan skalfaktor-relation.
Konceptet beskriver kommunikationen mellan atomer som ”ortogonal” av ovan redovisade skäl.

Sänder den nya alternativa texten för kännedom till dig och Pilatus via e-post.
Hakkapeliitta läser tydligen mina inlägg, och kommer ibland med intressanta kommentarer, så har moderator
tillgång till hans e-postadress är jag tacksam om ni delger Hakka den senaste versionen (4 mars) av konceptet.

Bengt Hj Törnblom / Illusionen

Pax vobiscum

[Pilatus]

Är referens detsamma som en fast punkt att hålla sig till i stil med Descartes Cogito ergo Sum?
Det är väl vad allt rationalisetiskt andligt och religiöst går ut på: att finna kosmos fasta punkt och bevisa dess existens...?

”Är referens detsamma som en fast punkt att hålla sig till i stil med Descartes Cogito ergo Sum?” överensstämmer alltså inte med konceptets budskap.

Descartes Cogito-sats är en hyggligt bra referens även om den inte håller strikt logiskt. Att tänka är en process i hjärnan som funktionellt förutsätter dess existens. Vi kan ju förenkla det något och påstå att detta är mycket nära en uppfattning om vår jagupplevelse. Jag har inte någon direkt invändning.

Men man kan invända att tänka innehåller inte att vara som ett logiskt predikat.

Descartes hävdade inte att Cogito-satsen är en logisk syllogism, utan en performativ självverifiering. Och det måste man nog ge honom rätt i. Någon bättre (enklare) referens blir svår att finna. Illusionens härledning (under förutsättning att den är verifierbar) kräver något mycket mer av läsaren.

[Illusionen]

Är referens detsamma som en fast punkt att hålla sig till i stil med Descartes Cogito ergo Sum?
Det är väl vad allt rationalisetiskt andligt och religiöst går ut på: att finna kosmos fasta punkt och bevisa dess existens...?

”Är referens detsamma som en fast punkt att hålla sig till i stil med Descartes Cogito ergo Sum?” överensstämmer alltså inte med konceptets budskap.

Descartes Cogito-sats är en hyggligt bra referens även om den inte håller strikt logiskt. Att tänka är en process i hjärnan som funktionellt förutsätter dess existens. Vi kan ju förenkla det något och påstå att detta är mycket nära en uppfattning om vår jagupplevelse. Jag har inte någon direkt invändning.

Men man kan invända att tänka innehåller inte att vara som ett logiskt predikat.

Descartes hävdade inte att Cogito-satsen är en logisk syllogism, utan en performativ självverifiering. Och det måste man nog ge honom rätt i. Någon bättre (enklare) referens blir svår att finna. Illusionens härledning (under förutsättning att den är verifierbar) kräver något mycket mer av läsaren.

Det fick mig att fundera på följande, som har anknytning till konceptets, Citat A och Citat B.
En intressant frågeställning är om medvetandet kan beskrivas enbart som funktion av tid ?
Frågan kan även formuleras som t ex Vilken förutsättning krävs först, medvetande eller tid ?

/ Illusionen

[Pilatus]

En intressant frågeställning är om medvetandet kan beskrivas enbart som funktion av tid ?
Frågan kan även formuleras som t ex Vilken förutsättning krävs först, medvetande eller tid ?

Tid uppstår med Big Bang om man vill härleda tiden ur entropins mått på oordning. Se: Termodynamikens andra huvudsats (Entropilagen). Naturliga processer är oåterkalleliga (irreversibla) och rör sig mot högre oordning.

Sambandet du antagligen efterfrågar har med Henri Bergson att göra, för honom är "duration" det sätt som medvetandet upplever tid – en organisk helhet där dåtid och nutid smälter samman, till skillnad från den spatialiserade (rumsliga) tid som vetenskapen använder.

We call something "real" in scientific terms if it is a necessary ingredient of a theory that correctly describes what we observe. Sabine Hossenfelder